Tar skifferoljan snabbt slut i USA?

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Jag har sökt  ny information. I oktober kom
en avhandling av Henrik Wachtmeister i Uppsala. Denne skriver ”Resursstorleken för skifferoljan är osäker men stor, enligt de antaganden som gjorts här är resurserna tillräckligt stora för att underbygga en fortsatt expansion av världens oljetillförsel i linje med den nuvarande efterfrågan i minst 15 år.” Men andra länder har större reserver än USA. Enligt en sammanställning i Wikipediak finns totalt reserver av skifferolja på 425 miljarder tunnor. Bahrain har 80 miljarder tunnor, Rysslands 75 miljarder, USA och Pakistan 58 miljarder. Wikipedia.

Den har för ett drygt ett år sedan hittats och översatts av en välvillig dam från Haparanda- och Göteborgstrakten. Den är skriven av Dr. Leon Tressel och publicerades 9/2´2020 , dvs före den stora nedgången i oljepriset.
Det amerikanska imperiet tror felaktigt att skiffer revolutionen kommer att fortsätta fram till 2050 och därefter – del 1 .

Jag återger nedan första delen samt avslutningen i den långa artikeln. Där finns rikligt med referenser.

Prognoserna för amerikansk oljeproduktion är extremt överoptimistiska,
Nedgången i den amerikanska skifferoljeproduktionen kommer att ha djupgående effekter på geopolitiken och den amerikanska ekonomin.
Trump-regimen tröttnar aldrig på att trumpeta ut myten om amerikanskt ”energioberoende”. Det utrikespolitiska etablissemanget i Washington ser USA: s uppdykande som världens största oljeexportör som ett enormt uppsving för att uppnå amerikanska geopolitiska mål. I sitt vittnesbörd för Representantshusets utskott för utrikesfrågor sa Kenneth Medlock, seniordirektör för Center for Energy Studies vid Rice Universitys James A. Baker Institute for Public Policy:

”Icke desto mindre förändrar den amerikanska oljeproduktionens tillväxt status quo och förskjuter den geopolitiska balansen. Detta belyser den så kallade ”skifferrevolutionens” betydelse för att uppnå USA: s geopolitiska och utrikespolitiska mål.” Under de senaste åren har vi sett hur USA har militariserat sin väldiga produktion av olja och gas för att kunna attackera sina geopolitiska rivaler. President Trumps avskaffande av kärnavtalet med Iran och återinförande av sanktionerna mot Teheran baserades på förutsättningen att iransk oljeexport skulle minska och ersättas av amerikansk oljeskifferproduktion. På så sätt skulle man hålla ner inflationstrycket på den globala oljemarknaden. Trumps strategi må ha misslyckats med att helt stoppa den iranska oljeexporten, men sanktionerna förorsakar folket betydande ekonomisk skada och stort lidande och utlöste massprotester i Teheran och andra städer.

Trump har också använt USA: s rekordstora gasproduktion som en morot och ett sätt att försöka underminera den ryska exporten till Europa. Vid Davos-toppmötet nyligen lockade Trump sina europeiska allierade med billig amerikansk gas ”Nu finns massor av amerikansk naturgas och då behöver våra europeiska allierade inte längre vara beroende av fientliga energileverantörer. Vi uppmanar våra vänner i Europa att använda USA: s stora tillförsel och därigenom uppnå verklig energisäkerhet. Med amerikanska företag och forskare som vägledare står vi på tröskeln till praktiskt taget obegränsade energireserver, som inkluderar traditionella bränslen, LNG [flytande naturgas], rent kol, nästa generationens kärnkraft och gashydratteknologi. ”

Trump har också använt maktmedel för att tvinga bort Europa från ryska gasleveranser. Enligt villkoren i det missvisande namnet ”Protecting Europe’s Energy Security Act från 2019”, en sanktionslag, som ironiskt nog skrevs av den olje- och gasrika Texassenatorn Ted Cruz, har USA hotat EU-länderna med sanktioner om de deltar i byggandet av Rysslands Nord Stream 2-pipeline under Östersjön.
Ironiskt nog har rörledningen nästan slutförts och de amerikanska sanktionerna har kommit lite för sent.

Vi kan titta på andra fall som Venezuela där USA har använt sin position som världens främsta oljeproducent för att försöka förstöra landets ekonomi.
Den rekordhöga produktionen av olja och gas har underblåst den hybris som ligger till grund för det amerikanska imperiets manövrar när det syftar till att undergräva och/eller förstöra dess geopolitiska rivaler.

Denna tro på att skifferrevolutionen kommer att fortsätta i årtionden in i framtiden, ger det amerikanska imperiet ännu större makt, men den bygger på en fundamentalt bristfällig uppsättning antaganden.
Skifferrevolution baserad på ett önsketänkande om geologi.

Utsikterna för USA att bli en nettoexportör av olja eller ”energioberoende” har underblåst önsketänkandet bland de geopolitiska strategerna i det amerikanska imperiet. Både presidenterna Obama och Trump har entusiastiskt basunerat ut denna tro.

Myten om amerikanskt energioberoende, som skulle innebära slutet för beroendet av olja från det osäkra Mellanöstern, är baserad på ”Alice i Underlandet” prognoser för skifferolja och gasproduktion från den mycket inflytelserika US Energy Information Agency (MKB).

MKB:s prognos för 2020 är att skifferoljeproduktionen ska nå sin topp 2022 med 14 miljoner fat per dag och fortsätta på den nivån fram till 2050. Den stora majoriteten av denna oljeproduktion förväntas komma från skifferoljeutvinningar i bara tre stater: Texas, New Mexico och North Dakota. Huvuddelen av denna oljeproduktion förväntas komma från världens största oljefält i Permian bassängen som löper över Texas och New Mexico.

Låt oss lägga åt sidan underlåtenheten i miljökonsekvensbedömningen ta hänsyn till effekterna av lågkonjunkturer, miljökatastrofer och det högst orealistiska antagandet att energiförbrukningen i Amerika bara kommer att öka med 0,3 procent per år fram till 2050.

En växande mängd bevis tyder på att MKB baserar sina prognoser på mycket orealistiska antaganden om den amerikanska skifferns geologi. De högt respekterade Desmog-nyheterna har sedan 2018 varnat för att prognoserna för skifferoljeproduktionen var mycket orealistiska, och de gör den humoristiska iakttagelsen att ”Berg bryr sig inte om vd:ar lovar olja” och att MKB, ”kan inte få olja att rinna upp där det inte finns någon”.

Fler och fler bevis växer fram att skifferoljeutvinningarna kanske närmar sig sin maxproduktion, och att den kommer att följas av en nedgång.
I november förra året producerade IHS Markit, som har 5.000 analytiker som ger ekonomiska data till över 50.000 kunder över hela världen, en rapport som förutspådde att USA:s skifferoljeproduktion är på väg mot en ”Major Slowdown”.

Enligt Raoul LeBlanc, vice vd för nordamerikanska , IHS uncoventional Markit, når skifferoljeproduktionen sin topp 2020, och att 2021 kommer den amerikanska oljeproduktionstillväxten att ha upphört:
”Att gå från nästan 2 miljoner fat per dag i årlig tillväxt under 2018, ett globalt rekord genom tiderna, till i stort sett ingen tillväxt 2021 gör det ganska tydligt att detta är en ny era av moderation för skifferproducenter. Det är en dramatisk förändring efter flera år där en årlig tillväxt på mer än en miljon fat per dag var normal.” De problem som oljebolagen står inför är att nedgången i skifferoljebrunnar är skrämmande snabb med en hastighet av 70% under det första året och 30% under det andra verksamhetsåret. Detta innebär att de måste hålla på att pumpa och borra nya brunnar som galna för att bara hålla uppe produktionsnivåerna. Journal of Petroleum Technology har påpekat att detta innebär stora problem för den amerikanska skifferindustrin:

”Denna stora minskning i sent skede utgör en tydlig utmaning för de nuvarande reserverna och slutliga återhämtningsuppskattningar från brunnar som förväntades producera ekonomiskt i 30 år eller mer.” Detta står i skarp kontrast till konventionella oljebrunnar som har en genomsnittlig minskning på 6,7% och har mycket längre livslängd. De flesta av världens gigantiska oljefält upptäcktes under första hälften av 20-talet men producerar fortfarande över 50% av den globala oljeförsörjningen.
IHS Markit-rapporten har visat att basnedgången på mer än 150,00 producerande oljebrunnar i Permianbäckenet ökade från 34 procent 2018 till 40 procent 2019.
Enligt Raoul LeBlanc:

”Basnedgång är den volym som olje-och gasproducenter behöver lägga till från nya brunnar bara för att stanna kvar på samma nivå som de befinner sig, och det sker med samma hastighet som på ett löpband. På grund av de senaste årens stora ökningar har basnedgången för Permian Basin ökat dramatiskt, och vi förväntar oss att dessa nedgångar fortsätter att accelerera. Och resultatet blir att det kommer att bli en utmaning, särskilt för vissa företag med begränsade kontanter, som dom har bara för att hålla produktionen på samma nivå.”

Ytterligare en kalldusch på MKB: s superoptimistiska prognoser för amerikansk skifferoljeproduktion kommer från Mark Papa, en pionjär som närgånget skildrar skifferindustrin och är VD för oberoende olje-och gasbolaget Centennial Resource Development.
På ett möte med oljeindustrins chefer 2018 varnade Papa för att det fanns en växande brist på “tier 1 areal” dvs oljebrunnar med mycket produktiva “sweet spots”. Papa uppgav att den amerikanska skifferindustrin står inför en stor utmaning p g a den roll som skiffergeologin spelar:
– Det finns bra geologiska platser i skifferutvinningar och svagare geologiska platser, och många av de goda geologiska platserna har redan borrats.
” Min teori är att det i princip är en resursutmattning som har startat. Det är ingen hemlighet att det bara finns tre skifferoljeutvinningar i USA som är av någon betydelse. Resten av dem uppgår inte ens till en kulle av bönor.”

Papa varnade vidare för att den amerikanska skifferindustrin kommer att möta stora förändringar under 2020-talet eftersom de flesta oljeutvinningar står inför snabb utarmning och att OPEC-oljan kommer att bli viktigare under årtiondets gång. Han tror att den andra och tredje största oljeutvinningen: Eagle Ford i Texas och Baaken i North Dakota redan har nått sin peak och tvingar borrare att flytta till mycket mindre produktiva arealer.

* I den ursprungliga attacken finns här flera uppgifter om USA:s felbedömning av den kommanden möjligheten att utvinna skifferolja.

Konsekvenser
Peaken och den efterföljande nedgången i skifferoljeproduktionen kommer att påverka den amerikanska ekonomin och dess enorma handelsunderskott. Återigen kommer den att bli mer beroende av oljeproduktionen från utlandet och öka kostnaderna för industrin och konsumenterna.

Om den amerikanska skifferoljeproduktionen minskar under 2020-talet kommer det att försvaga Washingtons inflytande över oljemarknaderna och minska landets förmåga att förstöra stora oljeproducenters, som Irans och Venezuelas, export. Washington kommer inte att så lätt kunna begränsa inflationstrycket på oljepriserna genom att ta ut oljeproduktionen från så stora producenter.

Oljeproduktionen från länder som Washington utser som fiender, såsom Ryssland, Iran och Venezuela, kommer att öka i betydelse på den globala marknaden samtidigt som den amerikanska skifferoljeproduktionen börjar minska. Detta kommer att ge OPEC och Ryssland större makt och inflytande när det gäller att fastställa oljepriserna genom produktionsnedskärningar/ökningar.
I takt med att skifferindustrin minskar kommer den att öka de amerikanska ansträngningarna att kontrollera de oljeproducerande länderna i Mellanöstern. Nationer från Irak till Saudiarabien utvecklar handels- och infrastrukturförbindelser med Kina som Förenta staterna starkt tar avstånd från.

Ta till exempel uttalandet av Iraks premiärminister , att Trump hotade att mörda honom om Irak fortsätter med sitt infrastruktur-projekt med Kina.

I den första fasen av denna affär kommer Irak att skicka 100,00 fat olja till Kina i utbyte mot 10 miljarder dollar i kredit. Kina skulle avsluta byggandet av landets elnät och andra stora infrastrukturprojekt, inklusive dess viktiga olje-och gassektor. Enligt Al-Monitor avslöjade irakierns finansiella rådgivare den 23 december att den viktigaste bestämmelsen i avtalet mellan Kina och Irak är att öppna ett konto för Irak i kinesiska banker för att sätta in oljepengar. Med detta kan Irak gradvis klara sig utan sina amerikanska konton, enligt det parlamentariska block som vill utvisa amerikanska styrkor från landet.”
USA ser sådana ekonomiska band som ett dödligt hot mot hela Petro-dollar systemet som Irak skulle kunna kringgå, dvs den amerikanska kontrollen över oljehandeln som sker i amerikanska dollar som går via konton i Federal Reserve bank i New York.

Petro-dollar-systemet som inrättades av Kissinger på 1970-talet ligger till grund för den amerikanska kontrollen av världshandeln med olja och gör det möjligt att upprätthålla en enormt uppumpad militär vars stora omfattning världen inte har sett sedan Andra världskriget .

Det amerikanska imperiets politik för regimskiften i oljerika länder som inte stöder Washingtons dagordning kommer inte att överges. Den politiken kan faktiskt öka.
När den inhemska skifferoljeproduktionen minskar kommer USA att försöka behålla kontrollen över regionernas oljeproduktion. Kinas önskan om att få växande mängder av olja från Mellanöstern kommer att intensifiera denna konflikt om resurser, inflytande och makt i regionen. Vilket kommer att leda till större geopolitiska och ekonomiska konflikter.