Det är Zugzwang för Biden i Ukraina

Denna artikel av M.K Bhadrakumar https://www.indianpunchline.com/it-is-zugzwang-for-biden-in-ukraine/

inleds med en kommentar av översättaren Rolf Nilsson: Zugzwang är en schackterm som innebär att spelaren blir tvungen att göra ett ofördelaktigt drag, ö.a.)

_______________________________________

New York Times rapporterade på tisdagen – enligt en CNN-rapport – att en ”pro-ukrainsk grupp” saboterade Nord Stream-ledningen i Östersjön den 27 september 2022.

Det finns en avgörande skillnad mellan Washington Post-rapporten från den 18 juni 1972 av Alfred Lewis, som avslöjade nyheten om Watergate-inbrottet, och det sensationella påståendet från New York Times i tisdags – enligt en CNN-rapport – att ”underrättelser tyder på att en pro-ukrainsk grupp” saboterade gasledningen Nord Stream.

WaPo rapporterade om Watergate flera månader efter Richard Nixons dundrande seger för en andra mandatperiod som president, medan Times påstående har förts fram redan innan Joe Biden har tillkännagivit sin kandidatur till valet i november 2024.

En gemensam nämnare kan dock vara att medan Lewis-historien följdes upp en dag senare av de två unga Post-reportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein, hoppas Times-rapporten också vara en utvecklande historia, men med ett motsatt syfte.

Om Watergate-avlyssningen tvingade Nixon att avgå till slut är den stora frågan om Nord Stream-sabotaget också kommer att bli slutet för Bidens presidentskap?

Detta är i ett tidigt skede. Men efterdyningarna av Times påstående känns redan i Europa – Ukraina och Tyskland – även om rapporten var noggrant formulerad för att hålla ukrainska ledare utanför dess räckvidd.

Men i slutändan är det viktigt att påpeka att Times-rapporten inte gjordes med stort förtroende och uppenbarligen inte är den dominerande uppfattningen inom den amerikanska underrättelsetjänsten, och att Bidens administration ännu inte har identifierat någon skyldig till attacken – kort sagt är detta inte nödvändigtvis det sista ordet i ämnet!

Det är smart tänkt – med ett öga på Seymour Hersh, kanske?  Under tiden har Ukraina bestämt förnekat inblandning, och tyska medier har i sina rapporter betonat att det inte finns några bevis för att ukrainska myndigheter beordrade attacken eller var inblandade i den. Uppenbarligen prioriterar Kiev och Berlin (och Washington) att krigets affärer måste fortsätta som tidigare. Och ingen av dem är i stånd att slå tillbaka till försvar.

Men Moskva är klart hånfullt. Kremls talesman Dmitrij Peskov sade till RIA Novosti: ”Det är uppenbart att upphovsmännen till terroristattacken vill avleda uppmärksamheten. Det är uppenbart att detta är en samordnad utfyllnad i medierna”.

När han fick frågor om Times-rapporten hänvisade John Kirby, USA:s mycket åsiktsstyrda samordnare för strategisk kommunikation vid det nationella säkerhetsrådet, frågorna till de europeiska utredande myndigheterna och ursäktade sig med att han ”inte tänker gå före i det utredningsarbetet”. Kirby spelade säkert.

Så, som Lenin skulle ha frågat: ”Vem har något att vinna?”. Det vi har här är förvisso en läcka på hög nivå som den amerikanska underrättelsetjänsten har planterat i Times, som inte kan tillskrivas någon, men som troligen tjänar som drakflygning för att se hur långt den kommer att nå, särskilt i Europa, eller, likafullt, det kan bara vara, som Peskov uttryckte det, en ”uppenbar desinformationskampanj som samordnas av medierna”.

Hur som helst är det någon högt uppsatt i Bidens administration som spelar med höga insatser. Detta sker vid en tidpunkt då Biden själv har anklagats av Seymour Hersh för att ha beordrat förstörelsen av Nord Stream – en internationell terroristhandling – och Biden har naturligtvis ännu inte tillkännagivit sin kandidatur till valet 2024.

Läs gärna: Historien om Joe och Hunter Biden, censureras av USA-pressen…?

Som det ser ut nu vill kandidaten Biden inte att Nord Stream-skandalen ska bli ytterligare en börda för honom. Poängen är, att om han ställer upp i valet, vilket han sannolikt har för avsikt att göra, kan Biden vara säker på att de skandalösa Ukraina-historierna om honom och hans son, Hunter Biden, som går tillbaka till hans tid som vicepresident, kommer att dundra tillbaka till huvudscenen.

De förhör som USA:s ambassadör i Estland, senator George Kent, utsattes för av senator Tom Cruz vid utfrågningarna om hans utnämning i Tallinn i december tyder på att republikanerna har en hel del information om Hunter Bidens verksamhet i Ukraina och väntar på rätt tillfälle att slå till.

Kent, en karriärdiplomat och tidigare biträdande biträdande statssekreterare för europeiska och eurasiska frågor med tre vistelser i Kiev – den andra gången som DCM från 2015 till 2018 och den tredje som Charge d’Affaires a.i., 2021 under Bidens ordförandeskap – befinner sig i senator Cruz’ sikte.

Förra veckan återkom senator Cruz återigen till ämnet. Den här gången rev han upp justitieminister Merrick Garland och anklagade justitiedepartementet för att läcka okontrollerat i ett kalibrerat försök att rädda Bidens rykte.

Man kan tänka sig att Times-rapportens antydan om att en ”pro-ukrainsk grupp” kan ha legat bakom Nord Stream-attacken kan ses som ett förtäckt hot mot makthavarna i Kiev att förstå vilken sida man bör befinna sig på om det kommer till en strid.

Hittills har Zelensky spelat med. Biden böjer sig för att blidka Zelensky, om man ser till det sätt på vilket förslaget att avskeda Ukrainas försvarsminister Oleksiy Reznikov, en nära allierad till presidenten, summariskt lades på is.

Västmedia rapporterade flitigt om en utrensning som pågick i Kiev, men när spåret kom till att Reznikov och Zelensky grävde ner sig försvann helt enkelt de amerikanska inspektörer som skickats från Washington för att utreda korruptionsskandalen i försvarsdepartementet.

Biden måste faktiskt oavsett stanna kvar vid makten efter 2024, annars blir han extremt sårbar. Därför behöver Biden desperat en andra mandatperiod. Han kan inte vara alltför säker även om någon annan demokratisk kandidat vinner 2024. Gud förbjude, om republikanerna tar över presidentposten kommer Biden och hans familjemedlemmar att kämpa med ryggen mot väggen.

Men det finns också en baksida. Bidens kandidatur kommer att föra Nord Stream, Hunter Biden, Ukrainakriget med mera till valkampanjens centrum. Är det värt risken?

Uppriktigt sagt är det en ”zugzwang” för Biden. Det är hans tur att göra sitt drag, men alla hans drag är så dåliga att det kan vara så att man förlorar spelet om man måste flytta – och i schack finns det inget som liknar ”pass” heller.

Sabotaget av Nord Stream är en del av Ukrainafrågan. Den som förstörde denna pipeline gjorde det med avsikt att eliminera alla kvarvarande utsikter till en återupplivning av den rysk-tyska alliansen i Europa efter det kalla kriget som byggde på de två ländernas energisamarbete och ömsesidiga beroende.

Biden-teamet trodde i ren naivitet att sabotage av Nord Stream skulle vara ett geopolitiskt mästerverk för att förödmjuka Tyskland och göra det till en vasallstat, förstöra alla broar som leder från Ryssland till Europa och befästa USA:s transatlantiska ledarskap. De förbisåg, av ren hybris, att det fortfarande var en feg kriminell handling.

För att förvärra saken flödar kriget i Ukraina ur Bidens beslut att förstöra Nord Stream (som enligt Hersh daterades tillbaka till september 2021.) I dag kan Biden inte enkelt avsluta sitt krig eftersom han också är skyldig till Zelensky (som vet alldeles för mycket om Hunter Bidens eskapader i Kiev).

Kommer Bidenadministrationen att lyckas tysta ner Nord Stream-skandalen? Hersh kommer säkert att återkomma till ämnet. Biden kan inte gå ifrån brottet nu. Men det upphör inte att vara ett brott.

Bidens återstående alternativ kan vara att meddela att han kommer att ställa upp i valet 2024, eftersom Build Back Better Framework fortfarande är ett pågående arbete.