Massgrav på Jeju. Från dokumentärfilmen ”The Ghosts of Jeju” (2013) Regi: Regis Tremblay
Av Øyvind Andresen – 11 oktober på steigan-no. Översatt av Rolf Nilsson.
här.
USA stödde massmordet på hundratusentals oskyldiga sydkoreaner under åren 1948 till 1950. Detta har retuscherats i historieböckerna. Denna text avvisades av Klassekampen.
Den sydkoreanska kvinnliga författaren Han Kang hämtar fram dessa grymheter från glömskan i sin senaste roman «Dette er ikke farvel», utgiven på norska 2020, (publicerad på svenska 2024., se Jag tar inte farväl, ö.a.) Romanen kretsar kring ett av de stora trauman i koreansk historia: massakrerna på ön Jeju 1948 som senare spred sig till fastlandet.
Boken börjar med att romanförfattaren Kyung-Ha blir uppringd av sin vän Inseon från ett sjukhus i Seoul. Ineson bor på sin barndomsö Jeju söder om det koreanska fastlandet där hon råkar ut för en arbetsolycka och förs till sjukhus i huvudstaden. Hon ber Kyung-Ha att åka till sitt hem på ön för att rädda en fågel som bor i hennes hem.
Kyung-Ha reser, och steg för steg konfronteras hon med sin väns smärtsamma familjehistoria. Det visar sig att Inesons farbror försvann under massakrerna på ön 1948. Under massakrerna dödades 30 000 civila och tiotusentals hem brann ner. Det betyder att 10% av öns befolkning dödades.
Den historiska bakgrunden förklaras inte i romanen, men vi kan hitta kopplingen i olika källor på nätet och i böcker. Efter andra världskriget delades Korea i två: Nordkorea ockuperades av Sovjetunionen och Sydkorea av USA. Sydkoreas president Syngman Rhee (se här, ö.a.), installerad 1948, var USA:s verktyg under det kalla kriget och slog hänsynslöst till mot all opposition.
Uppdelningen av landet i två delar mötte stort motstånd bland många koreaner. Protester bröt ut på Jeju, vilka brutalt slogs ned av den koreanska och amerikanska militären vintern 1948. Kang skriver i sin roman på sidan 259:
”Den här vintern dödades 30 000 på den här ön. Sommaren följande år dödades 20 000 på fastlandet. Det är ingen slump. På order av den amerikanska militären kunde man dräpa alla 300 000 på denna ö,, så länge det stoppade kommunismen.”
Det var United States Army Military Government i Korea som var det officiella styrande organet på den södra halvön av den koreanska halvön när upproren på Jeju slogs ned.
Flera av fångarna från Jeju fördes till fastlandet, till den nedlagda koboltgruvan i Gyeonsang. Här sköts 3 500 människor och kastades ned i gruvschakten, skriver Kang i sin bok. De överlevande tar sig ner i gruvorna 1960 efter att diktatorn Syngman Rhee störtats och flyr till USA. Kang skriver i sin bok (sida 226):
”Det har runnit in vatten i gruvan i tio år, så benrester är utspridda överallt. Som du kan se är inte ett enda skelett intakt. Vi var tvungna att ta oss ner utan hjälpmedel, utrustning eller medhjälpare, så vi kunde bara ta detta enda foto innan vi kom upp igen. Grundat på vår egen uppskattning antar Föreningen för de sörjande att det finns över tre tusen personer. På den första nivån såg jag ungefär femhundra skelett. Det vertikala schaktet är igensatt med betong, så vi var tvungna att borra igenom det och komma ner till nivåerna nedan för att uppskatta ett säkert antal.”
Det framgår av Kangs bok att Syngman Rhees antikommunistiska regering ville ”disciplinera” oppositionen. I hela Sydkorea blev det infört ett angivarsystem där hela familjer sattes upp på listor. Om en familjemedlem hade varit på en politisk föreläsning, så blev hela familjen angiven; gamla, barn och äldre. Angivare fick en liten belöning som en ”gåva”.
Sommaren 1950 utbröt krig mellan Syd- och Nordkorea och de som fanns på listorna greps och sköts. Det handlar om 300 000 som begravdes i massgravar över hela Sydkorea.
Red.: Jag deltog i en konferens för alkoholforskare i Söul, Sydkorea 2007. I parlamentet fanns en staty av Syngman Rhee.
Massakrerna var länge förtigna i Sydkorea. Att bara nämna Jeju-upproret kunde resultera i ett fängelsestraff. Men 2006 utfärdade den sydkoreanska regeringen en officiell ursäkt till offren. En minnespark och museum har skapats på Jeju och öppnade 2008. 2019 bad försvarsministeriet och polisen om ursäkt för den tidigare regeringens roll i massakern i Jeju.
Dessa grymheter blev utförda och under medverkan från vår främsta allierade efter kriget, USA, som aldrig bett om ursäkt för de brott mot mänskligheten det begick efter 1945, varken i Latinamerika, Asien eller någon annanstans i världen.
Historieböckerna är tysta om dessa massakrer i Sydkorea. I boken ”Folkemordenes svarte bok” på nästan 700 sidor, som Bernt Hagtvet redigerade 2008, hittar jag ingenting om dessa händelser.
Denna text avvisades av Klassekampen. Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024. Se: https://andresensblogg.no/nobelprisen-i-litteratur-til-sorkoreanske-han-kang/
Nobelpriset i litteratur till sydkoreanen Han Kang
Sydkoreanen Han Kang har tilldelats Nobelpriset i litteratur. Jag skulle vilja lyfta fram hennes senaste roman «Dette er ikke farvel», som gavs ut på norska 2022. Romanen kretsar kring ett av de stora trauman i Koreas historia: massakrerna på ön Jeju 1948 som senare spred sig till fastlandet. USA stödde detta massmord på hundratusentals oskyldiga sydkoreaner under åren 1948 till 1950. Historieböckerna är tysta om dessa massakrer.
Klasssekampen ville inte ha min krönika om den här boken. Men du kan läsa den på min blogg:
Relaterat
Jeju – motståndets ö i Korea!
På sätt och vis är väl de flesta krig folkmord. Civilbefolkningen drabbas alltid.
Som barn trodde jag att det bara ”krigades” vid gränserna mellan soldater. Att civila var skyddade.
Många krig och konflikter hör man (nästan) inte talas om, trots många civila offer.
Det finns profetior om krig i de länder som nu är aktuella. Många ortodoxa kristna och andra har förutsagt stora konflikter i dessa områden. St Paisos (grekisk) har tidigare förutsagt bl a Sovjetunionens upplösning och brexit. Han har även talat om att Europa skall engagera sig i krigen, som man nu börjat se. Även strider i mellanöstern där flera länder kommer att engagera sig.