Denna artikel av Scott Foster, analytiker hos ”LightStream Research”, Tokyo har vänligen översatts av Bertil Carlman, som också nosat upp den. Den innehåller många viktiga uppgifter, som ej finns i de artiklar som jag har publicerat tidigare. Man kommer osökt att tänka på Halford Mackinder teori om ”World Island”, som dock även omfattar mycket råvarurika Afrika. Wikipedia.
Ämnet är inte helt nytt på denna blogg – se under ”Relaterat”.
Det Eurasiska århundradet har redan börjat
USA: s besatthet av global strategi resulterade i försummelse hemmavid, och den första olyckan kommer att vara dollarn.
År 1997 skrev Zbigniew Brzezinski: ”Eurasien är den axiella superkontinenten … Det är absolut nödvändigt att ingen eurasisk utmanare framträder, kapabel att dominera Eurasien och därmed också av att utmana Amerika.”
Geostrateger från USA fortsätter att vara besatta av denna idé, liksom motståndare och förespråkare för Kinas uppgång är det.
Men tänk om det inte finns någon enda eurasisk utmanare? Vad händer om handel och investeringar bland flera maktcentra som ligger mellan Atlantkusten i Europa och västra Stilla havet helt enkelt växer tills de är betydligt större än den totala ekonomiska aktiviteten i USA?
Det har de faktiskt redan gjort.
Det finns variationer i uppgifterna från IMF, Världsbanken och andra källor, men 2019 stod USA för cirka 25 % av den globala BNP på nominell bas (US-dollar) men endast 15 % baserat på köpkraftsparitet (PPP).
Eurasien stod för drygt 55 % av den globala BNP på nominell basis och nästan 60 % på PPP-basis. På nominell basis var de största komponenterna i den eurasiska ekonomin EU 21 %, Kina 16 %, Japan 6 %, Association of Southeast Asian Nations (ASEAN*) 4 % och Indien 3 %. Japan, Sydkorea, Taiwan och Asean tillsammans stod för 12 %.
På PPP-basis var motsvarande siffror: EU 13 %, Kina 20 %, Japan 4 %, Asean 6 % och Indien 8 %. De kombinerade öst- och sydostasiatiska ekonomierna stod för 13 procent.
Detta tyder på att Indien, Kina och ASEAN har de största marknadsmöjligheterna, med störst potential för tillväxt i nominella termer, om dollarn minskar i värde.
Kina, Indien och ASEAN står också för cirka 45 % av världens befolkning jämfört med mindre än 5 % för USA. Hela Eurasien står för mer än 60 %.
De turkiska och ryska ekonomierna är också betydligt större på grundval av det nationella PPP än de är på nominell basis.
År 2019 var Rysslands ekonomi ungefär två femtedelar av Tysklands nominella storlek, men lika stor på PPP-basis.
Turkiets ekonomi var mindre än en femtedel av Tysklands nominella storlek, men mer än hälften så stor på grundval av det privata PPP.
Naturligtvis är USA också en del av en större marknad – USMCA (USA-Mexiko-Kanada-avtalet), tidigare känd som NAFTA (Nordamerikanska frihandelsavtalet). Men detta förändrar inte den grundläggande obalansen gentemot Eurasien.
De tre nationerna i Nordamerika står för cirka 28 % av den globala BNP på nominell basis, 20 % på en PPP basis, och har 6,5 % av världens befolkning.
Den andra stora latinamerikanska ekonomin, Brasilien, har ungefär 2,5 gånger så mycket handel med Eurasien som det har med USMCA.
Eurasien kopplas ihop internt
I början av juni, avgick det första godståget på väg till Tiburg i Nederländerna från Hefei, huvudstad i Anhui-provinsen i Kina. Den ligger väster om Nanjing. Det finns nu 20 rutter för järnvägslast som förbinder Hefei och Europa.
Mer än 200 tåg har avgått från Hefei på dessa linjer hittills i år, enligt Xinhua News Agency i Kina.
Sedan rutten till Duisburg i Tyskland grundades 2011, har godståg anslutit cirka 60 städer i Kina med 50 städer i 15 länder i Europa, och når så långt som till London och Madrid.
I maj åkte mer än 1 000 godståg mellan Kina och Europa – en ökning med mer än 40 % från året innan. Lastvolymen ökade med nästan 50 procent. Eurasien ansluts internt, utan deltagande från USA.
Godståg har ersatt luft-, sjö- och vägtransporter som störts av Covid-19, men detta har bara påskyndat en långsiktig trend.
Minskad exponering för dollar
Den enda anledningen att bedriva handel eller investeringar inom Eurasien i amerikanska dollar är bekvämlighet, och USA:s ledare som tänker på sanktioner har gjort det mindre bekvämt år efter år.
Av en eller annan anledning har USA infört ekonomiska sanktioner mot mer än 15 eurasiska stater och territorier, inklusive enskilda medborgare och företagsenheter. Sanktionernas mål är Kina, Nordkorea, Myanmar, Iran, Pakistan, Syrien, Turkmenistan, Kirgizistan, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Turkiet och Tyskland.
Responsen har kommit gradvis, men förutsägbart.
Tidigare i år beslutade medlemmarna i Shanghai Cooperation Organization – Kina, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Uzbekistan, Indien och Pakistan – att flytta ömsesidig handel och investeringar bort från USA-dollarn till sina nationella valutor.
Kina och Ryssland har kommit längst i denna process. Under de senaste fem åren har andelen handel mellan de två utförda i dollar sjunkit från cirka 90 % till mindre än 50%.
Enligt uppgifter från den ryska centralbanken var uppdelningen under första kvartalet 2020 dollar 46 %, euro 30 %, och rubel och yuan, 24 %.
Euron har hunnit ikapp dollarn i handeln mellan Ryssland och EU, och verkar sannolikt gå om den inom en snar framtid. Indien och Ryssland handlar i allt högre grad med sina egna valutor, liksom Indien och Iran och Turkiet och Iran.
Sedan september 2019 har Rosneft, Rysslands största oljeexportör, prissatt nya kontrakt i euro.
Utgången tillväxtmotor
Fram till nyligen var USA en tillväxtmöjlighet för resten av världen. Nu, efter att ha blivit protektionistiskt och genom att aktivt blanda sig i andras ekonomier (allierade, fiender och neutrala lika), är USA ett hot mot dessa nationers tillväxt.
Eurasien och resten av världen behöver inte foga sig och det kommer de inte heller att göra.
Eurasien har och är sin egen tillväxtmöjlighet. EU:s handel med resten av Eurasien – nästan hälften av den är med Kina – är mer än dubbelt så stor som EU:s handel med USA. Indiens handel med resten av Eurasien – mindre än en fjärdedel av denna är med Kina – är fem gånger större än dess handel med USA.
Japans handel med Kina ensamt är 1,4 gånger dess handel med USA. Sydkoreas export till Kina är mer än 80 % större än landets export till USA. Listan kan göras lång.
USA har haft handelsunderskott sedan 1970-talet. Och med undantag för ett litet överskott 1991 har man bokfört underskott i bytesbalansen sedan början av 1980-talet. Med miljontals arbetstillfällen och mycket av landets industriella ledarskap förlorad i outsourcing, har man i USA beslutat att det får vara nog.
Trump och Biden – republikaner och demokrater – är överens på denna punkt.
Oavsett vem som vinner valet i november, kommer USA inte att återvända som motorn i den globala ekonomiska tillväxten. Det är i stället ”mirakel”-ekonomierna i Östasien.
Samtidigt kan Japan och Tyskland [inte längre USA] göra anspråk på att bära frihandelns mantel. I stundens hetta är ironin i detta inte helt uppskattad.
Detta är inte en kortsiktig villfarelse. Det skulle kunna ta en generation för USA att rätta till sina ekonomiska och sociala obalanser, återuppbygga sin industriella bas och reformera sitt utbildningssystem.
Nyligen genomförda studier från källor, som Pew Research Center och University of Washington, har rankat USA från 24: e till 38: e plats i världen när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning, matematik och vetenskap. Detta är ett djupt hål att klättra ut ur.
Eurasien är inte monolitiskt och utgör inte ett block mot USA, men det är mycket större ekonomiskt, har fler och bättre utbildade människor och håller på att komma ikapp det minskande antalet tekniker där USA fortfarande har ledningen.
När USA börjar ta sig an uppgiften att få ordning på sitt eget hus har det eurasiska århundradet redan börjat.
Översättarens tillägg från Wikipedia: Association of Southeast Asian Nations, vanligtvis förkortat ASEAN, är en geopolitisk och ekonomisk organisation bestående av tio länder belägna i Sydostasien. ASEAN bildades den 8 augusti 1967 av Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore och Thailand. Sedan dess har även Brunei, Kambodja, Laos, Burma (Myanmar) och Vietnam blivit medlemmar. Organisationen är öppen för alla länder i Sydostasien som skriver under på dess mål, principer och syften.
Relaterat.
Washington’s kampanj mot Kina kan leda till krig.
Pompeo förbereder ett nytt kallt krig mellan USA och Kina. DN och Grön Ungdom hjälper till.
“Jag tror inte alltid på CIA:s berättelser, men när det gäller Kina, då tror jag på dem”
Utrikesminister “Pompeo” – (“vi ljög så mycket då jag var på CIA”) kritiserar Kina – får svar på tal.
Demoniseringen av Kina ökar?
Utrikesministern: “Vi har mycket gemensamt med USA” (med dess brutala krig som dödar miljoner, dess illegala sanktioner och (kärnvapen)upprustning)
För att göra en parafras av första meningen i inlägget 🙂
Det vänsterliberala Sveriges besatthet av global integrering resulterade i en försummelse hemmavid och den första olyckan blev Sverigedemokraterna.
Det verkliga resultatet har istället blivit (planerat?) en omdaning från blandekonomi till woke-kapitalism som i sig förenklat innebär en socialt inriktad kapitalism med eventuellt förekommande socialt ansvar.
Dock kan woke-kapitalismen existera endast på kapitalismens egen grund men som konsoliderar och tryggar sin framtida existens just genom sitt sociala (med inriktning på folket) engagemang.
Som jag ser det är det en Darwinistisk teori.
Endast de bäst lämpade (företagen/ägarna) kommer överleva konkurrensen och driva den fria marknaden vidare.
Jag tror alla vänsterpartier tar woke-kapitalismen men öppen famn.
Även den gamla 68-kommunisterna som med tiden blivit en del av den dock med drömmarna kvar om planhushållningen och de samhälle som skulle kunna byggas genom sådana medel och maktbefogenheter.
Kanske är vi på väg mot kapitalismen lite som i USA, där den fria marknaden ingår som ”naturlig” del av samhället och inte det här ”vi mot dom” förhållandet som som socialisters klasskamp i ett sekel gjort gällande men som sakta börjar klinga av.
Den allmänna trenden är ju att motsättningar överlag mellan människor inte längre är särskilt populära eller hur?
Det liberala samhället är tillåtande och alla får vara med.
Men inte så gärna dess motståndare kanske. (Se nederst)
Ja, vad tror du Anders. Var det kapitalismen som till slut stod som segrare tack vare sin pragmatiska och innovativa förmåga att kunna anpassa sig till rådande omständigheter?
Något som är betydligt svårare för dogmatiska läror.
Varför brinner koranen i västerlandet?
Henrik Jönssons video idag handlar just om det. Men jag kunde inte se den på morgonen därför formatet var utbytt till det modernare html-5 formatet. Något som inte är kompatibelt med min gamla dator.
Då försökte jag se en film från Exakt24 istället till mitt morgonkaffe.
Men det gick inte det heller därför då svarade Youtube med att jag måste logga in på Google något jag inte har eller ens vill ha därför jag undviker Google.
Google är för mig en aktiv del av woke-kapitalismen och den verkar fungera.
Den som äger bestämmer. Så är det.
”Var det kapitalismen som till slut stod som segrare tack vare sin pragmatiska och innovativa förmåga att kunna anpassa sig till rådande omständigheter?”
Kapitalismen visar allt tydligare stora problem och är absolut ingen segrare, lika litet som feodialismen och slavsamhället. Mänskligheten bör kunna bygga avsevärt bättre och mer rättvisa samhällen.
Men det mänskligheten kan är väl det vi ser?
Jag håller med om människan formar samhället men om då samhället radikalt ska ändras så är det väl ändå först människan som måste ändras.
Kanske i grunden?
Antingen genom någon påverkan eller någon innovativ modifiering av genuppsättningen.
Det senare ställer jag mig mycket tveksam till.
Katastrof är en sorts påverkan som vi nyligen sett exempel på med Coronaepidemin.
Dock långt från tillräcklig att förändra samhället.
Klimatkatastrofen är en annan som jag hittills bara sett som tankefigur.
Tredje världskriget har det numera helt slutas prata om.
Påverka människor mentalt är inte särskilt effektivt då motkrafter av samma typ genast uppstår.
Det är lätt att upptäcka i vilken diskussion som helst.
Människan försvarar sitt handlande.
Av precis samma anledning kan inte rättsväsendet vara alltför mjäkigt.
Jag tror att visionärer och samhällsförbättrare är en del av det kapitalistiska systemet som i sig inte alls är någon skolad lära. Bara människan som hon är.
Och där finns du och jag och alla dom andra.
Något idealsamhälle för människor kommer tror jag vi aldrig att få se och har aldrig heller varit i närheten av.
Men drömma kan man ju alltid göra, eller hur? 🙂
Har det Eurasiska århundradet någonsin slutat? För visst är det väl europeer som styr och ställer på den amerikanska kontinenten också! Fast nu är väl Kina på väg tillbaka efter 200 år i bakvatten så visst ligger det något i påståendet att Eurasien gör storstilad comeback!
Peking kommer diktera det framtida Sverige. Tack och lov.
Självklart att du tycker det, som gammal ”kinavän” som har allt att tacka Kina för i ditt liv och karriär. Inte lika lätt att kritisera den hand som har fött dig då.
Lär dig Mandarin, Frankie! Här ett smakprov …
Det är 通过了 språk. Kina är 文明的 till skillnad från det 野蛮 imperiet. USA är 烂 alltigenom.
Alternativet är att du hamnar på efterkälken. Klart att du kan välja det 过去. Men bättre att hoppa på det 21 seklet än att 水槽 med imperiet.
Farbroder 西亚人
Arbetarklass pratar som om Usa skulle ha haft fri marknad. Det rör sig ist sen 1800-talet om en monopolkapitalistisk oligarki=icke verkligt konkurensutsatt grupp som kan delegera skattepengar från medelklassen till enorma planekonomiska projekt.
Men märk väl planekonomi med framgångsrikt resultat.
Usas stora bidrag till den tillämpade vetenskapen var den strategiska halvledarforskningen som alltså tålmodigt grundforskades fram för skattepengar varefter vinsterna av det strömmade tillbaka i oilgarkins plånböcker.
Till detta hör att krigen dom profiterade på också var framplanerade av samma oligarki. Och att det dessutom var fullkomligt logiskt att i processen även stödja fiendens teknologi både fascisternas och socialisternas.
Det var logiskt eftersom krigen aldrig var helt utanför oligarkins kontroll och därför var det bra för orderböckerna att peka på hög kvalitet hos fienden.
Och utlåningsnivåerna stiger i takt med den upplevda militära nödvändigheten.