Det säkerhetspolitiska läget och Sverige – Sven Hirdman

Moskva verkar äntligen ha utarbetat hur man gör diplomati med USA och NATO
Av Elena Chernenko , specialkorrespondent på dagstidningen Kommersant i Moskva
Denna artikel publicerades ursprungligen i Kommersant .
I fredags hade Rysslands president Vladimir Putin ett telefonsamtal med sin franske motsvarighet, Emmanuel Macron, som blev den första västerländska ledaren att höra Kremls reaktion på USA:s och Natos svar på de säkerhetsgarantier som Moskva nyligen har krävt.
Putin påpekade att Washington och det USA-ledda militärblocket hade ”underlåtit att ta hänsyn till Rysslands säkerhetsproblem.” Det verkar dock som om Kreml inte har bråttom att ta fram det utlovade ”militärtekniska” svaret. Istället planerar Moskva uppenbarligen att översvämma västvärlden med ytterligare korrespondens och diplomatiska tillrop.
Kremls presstjänst rapporterade att de två presidenterna hade hållit ett omfattande telefonsamtal som fokuserade på frågan om att ge Ryssland långsiktiga och juridiskt bindande säkerhetsgarantier. Putin sa till Macron att ”den ryska sidan noggrant skulle studera de skriftliga svaren på utkasten till avtal om säkerhetsgarantier som mottogs från USA och Nato den 26 januari, varefter den skulle besluta om ytterligare åtgärder.”
Moskvas version av samtalen insisterar också på att Putin informerade sin franska motsvarighet om att ”USA:s och Natos svar inte tog upp Rysslands grundläggande bekymmer.” Dessa inkluderar att stoppa Natos expansion, att inte placera anfallsvapen nära Rysslands gränser och att rulla tillbaka Natos militära kapacitet och infrastruktur i Europa till där de var 1997, när Nato-Rysslands grundlag undertecknades.
Dessa och andra krav presenterades i två utkast till fördrag som Ryssland skickade till Biden-administrationen och Washingtons europeiska allierade i december 2021. Vid ungefär samma tidpunkt upprepade Putin Rysslands hot om att vidta ”militärtekniska åtgärder” om Nato och USA höll på. ignorerar nationens primära bekymmer.
I sitt uttalande till pressen den 27 januari sa Lavrov: ”Denna princip formulerades mycket tydligt. Det inkluderar två sammanlänkade tillvägagångssätt. Den första är staternas frihet att välja militära allianser. Den andra är skyldigheten att inte stärka deras säkerhet på bekostnad av säkerheten i andra stater.Men Moskva har också gjort det klart att man fortsätter att lita på en diplomatisk lösning. Som en del av Kremls diplomatiska ansträngningar ska Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov skicka ett brev till de 57 medlemsländerna i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), inklusive USA, för att få ett förtydligande av deras ståndpunkt om principen. av ”odelbarhet” i euro-atlantisk säkerhet, som beskrivs i OSSE:s Istanbuldeklaration från 1999 och 2010 års Astanadeklaration.
”Med andra ord, friheten att välja säkerhetsarrangemang är betingad av löftet att respektera säkerhetsintressena för alla andra OSSE-stater, inklusive Ryska federationen.”
Enligt Lavrov försöker NATO snurra på saken genom att betona det första tillvägagångssättet genom att säga att Ukraina är fritt att gå med i alliansen trots Rysslands invändningar samtidigt som det håller tyst när det gäller den andra. ”Vi kommer nu att fokusera på att få klarhet angående denna hycklande ställning hos våra västerländska partners” , avslutade han.
Som svar på en fråga från Kommersant som ställdes under presskonferensen online den 28 januari, sa USA:s ambassadör i Ryska federationen John J. Sullivan: ”Att tala på min egen vägnar, som någon som har genomfört övningen nyligen att gå tillbaka och läs om alla relevanta dokument, den överordnade principen som kommer ut ur dessa dokument är skyddet av nationell suveränitet, rätten för ett land att bestämma sin egen säkerhet och sina egna säkerhetsallianser.”
Enligt ambassadör Sullivan är det oacceptabelt att använda begreppet odelbar säkerhet på ett sådant sätt att det vinner över ett annat lands rätt att bestämma sin egen väg för nationell säkerhet.
Kommersant studerade de aktuella dokumenten och kom fram till att de ger visst tolkningsutrymme. Till exempel anger Istanbuldokumentet från 1999 följande (och Astanadokumentet upprepar mycket av det): ”Varje deltagande stat [i OSSE] har lika rätt till säkerhet. Vi bekräftar den inneboende rätten för varje deltagande stat att vara fri att välja eller ändra sina säkerhetsarrangemang, inklusive alliansfördrag, allt eftersom de utvecklas. Varje stat har också rätt till neutralitet. Varje deltagande stat kommer att respektera alla andras rättigheter i dessa avseenden.
De kommer inte att stärka sin säkerhet på bekostnad av andra staters säkerhet. Inom OSSE kan ingen stat, grupp av stater eller organisation ha något överordnat ansvar för att upprätthålla fred och stabilitet i OSSE-området eller kan betrakta någon del av OSSE-området som dess inflytandesfär.””Tänk om Ukraina sa att Ryssland måste dra sig ur CSTO [Collective Security Treaty Organisation] eftersom det – Ukraina – känner sig hotat av vad Ryssland har gjort. Det är helt enkelt inte så nationer bedriver affärer tillsammans, särskilt under de avtal som USA och våra allierade och partners och Ryssland – Ryssland, och innan dess Sovjetunionen – kommit överens om under decennierna med den grundläggande principen om respekt för nationell suveränitet, ” fortsatte ambassadören.
Moskva har i alla fall gjort klart att man vill upprätthålla en dialog med väst och undvika konfrontation. Detta har sannolikt att göra med USA:s och dess europeiska allierades vilja att hjälpa till att pressa Ukrainas ledarskap att följa Minskavtalen som en färdplan för att lösa krisen i Donbass – i första hand den del som föreskriver att regeringen ska upprätta en direkt dialog med de oseriösa republikerna Donetsk och Luhansk och ge Donbass särskilda juridiska status.
Den 26 januari, efter ett sex månaders uppehåll, såg Paris sändebud från Frankrike, Tyskland, Ryssland och Ukraina träffas för en ny runda av Normandy Format-samtal. Nästa är planerat att äga rum om två veckor i Berlin.
Även om USA inte är representerat i dessa samtal, är det villig att stödja dem, enligt officiella uttalanden. I en av en serie intervjuer nyligen med Rysslands fyra stora radiostationer sa Lavrov att om Washington kunde ”tvinga Kiev” att genomföra Minsk-avtalen – tillade han, ” ingen annan kan göra det” – skulle detta resultat ”passa” Moskva. Men han sa: ”Än så länge har jag svårt att tro det här.”
Med all sannolikhet finner Moskva det också betryggande att USA:s och Natos svar på dess förslag innehöll vad Lavrov kallade några ”kärnor av rationalitet”, om än på ämnet ”sekundära frågor” snarare än Rysslands primära bekymmer. De förstnämnda inkluderar, som Kommersant rapporterade tidigare, Washingtons och dess allierades löfte att stödja en dialog med Ryssland om att begränsa deras militära aktivitet i Europa, vilket inkluderar att ha konventionella och kärnvapenkontrollmekanismer på plats, vara transparenta, undvika militära incidenter och återställa kommunikationskanaler.Under intervjun sa han två gånger, ”Om det är upp till Ryska federationen kommer det inte att bli något krig.”
Lavrov sa att även om alla dessa åtgärder hade varit ”ganska viktiga för Ryssland någon gång”, hade Nato i flera år ignorerat Moskvas försök att diskutera dem. ”Det konstruktiva förhållningssättet i dessa förslag har i själva verket lånats från Rysslands senaste initiativ. Jag tror att nu … vi kommer någonstans,” sa ministern och tillade, ”För att upprepa, viktigast av allt, bör vi ta reda på de konceptuella pelarna som ligger till grund för europeisk säkerhet.”
Lavrov fortsatte med att säga, ”När det gäller frågor av underordnad betydelse, blev de [USA och NATO] chockade över att vi [Ryssland] presenterade dessa dokument offentligt. Detta bidrog till att förändra deras negativa inställning till våra tidigare förslag, inklusive medel- och kortdistansmissiler, och utarbetande av nedtrappningsåtgärder under övningarna. Detta betyder att västvärlden bara förstår den här typen av språk.”
Hans slutsats var att Moskva i det här fallet ”bör fortsätta i samma anda som det gjorde när det lade fram sina initiativ.”
Det enda Rysslands höga sändebud inte nämnde var att Ryssland, förutom att gå på en diplomatisk offensiv, har samlat ganska mycket av sina trupper vid sin gräns mot Ukraina. Enligt ambassadör Sullivans åsikt: ”Det motsvarar att du och jag har en diskussion eller en förhandling, och jag lägger en pistol på bordet men säger att jag kommer i fred. Det är hotfullt.”
Att döma av Lavrovs kommentarer vill Ryssland både ha fred och att hålla pistolen på bordet. För det fungerar, du vet.
https://www.rt.com/russia/547863-west-mediation-talks-tactics/

Här är vad Natos chef tycker om rysk aggression.
Nato-chefen Jens Stoltenberg noterade också att alliansens medlemmar måste vara enade i sina ansträngningar att engagera Ryssland diplomatiskt.
I ett samtal nyligen med Atlantiska rådet kommenterade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg rysk aggression längs Ukrainas gränser och diskuterade Ukrainas och Natos förmågor. Stoltenberg noterade att Natos existensberättigande är att skydda de trettio NATO-medlemmarna och de cirka en miljard människor som bor i Nato-länderna. Natos samlade styrka bör inte glömmas bort, och den kommer troligen inte att förbises av Kreml, noterade Stoltenberg också.
Generalsekreteraren tog också upp den amerikanska flottans USS Harry S. Truman hangarfartyg. Noterbart är att USA nyligen flyttade den bäraren från amerikanskt kommando till NATO-kommandot. Stoltenberg berömde flytten och förklarade att det var första gången ”på decennier” som Nato hade ett kärnkraftsdrivet hangarfartyg till sitt förfogande.
Med Truman har NATO nu ”fler sjö- och lufttillgångar i regionen tillgängliga om det behövs”, tillade Stoltenberg. Stoltenberg noterade att transportören också skickar ett starkt budskap till en annan revanschistisk makt: Kina.
Om Förbindelsen Kina-Ryssland
Mot bakgrund av de västerländska sanktionerna som skulle följa efter en rysk invasion av Ukraina, kunde Moskva hitta ekonomiskt stöd och politiskt stöd genom att blicka österut mot Kina, förklarade Stoltenberg. ”Nu ser vi att Ryssland och Kina kommer närmare och närmare. De tränar tillsammans; de verkar tillsammans; de står tillsammans till exempel mer och mer i FN, i FN:s säkerhetsråd”, förklarade Stoltenberg.
”Så det här är två auktoritära regimer som inte delar våra värderingar när det kommer till demokrati, rättsstatsprincipen, den regelbaserade internationella ordningen, och det ökar naturligtvis oron över att dessa två länder kommer närmare och närmare, både när det kommer till militärt men också politiskt samarbete, och de slår ner på demokratisk opposition i sina respektive länder.”
Under en tid då auktoritära regimer känner sig modiga att kliva upp har det aldrig varit viktigare för Natos medlemmar – som stödjer rättsstaten, demokratin och pressfriheten – att slå sig samman för att avskräcka Ryssland. Stoltenberg konstaterar dock att de måste vara enade i sina ansträngningar att engagera Ryssland diplomatiskt. ”NATO är redo för dialog”, intygade Stoltenberg, ”särskilt mot bakgrund av de utmaningar både Kina och Ryssland ställer till den regelbaserade ordningen.”
Caleb Larson är multimediajournalist och försvarsskribent med Riksintresset. Han har en examen från UCLA, har också en Master of Public Policy och bor i Berlin. Han täcker skärningspunkten mellan konflikt, säkerhet och teknik, med fokus på amerikansk utrikespolitik, europeisk säkerhet och det tyska samhället för både tryckt och radio. Följ honom på Twitter @calebmlarson.
https://nationalinterest.org/blog/buzz/heres-what-natos-chief-thinks-about-russian-aggression-200187

En av de mer oroande komponenterna i dagens händelseutveckling är det brittiska (d.v.s. engelska) agerandet. Lonfon har med liv och lust kastat sig ut ur de europeiska strukturerna i och med Brexit, men agerar nu hetsigt både militärt och politiskt inne på Europeiska unionens östra territorium; det är oroväckande och psykologiskt provocerande.

Vad vill Europas kärna och Europeiska unionen – egentligen?

Världens mäktigaste och viktigaste ekonomiska relation och axel går idag mellan Europa och Kina, de två största ekonomierna i världen. Den går inte att vare sig besluta eller tänka bort: ty då står Europa inför ekonomisk och social undergång.

Mitt emellan dessa två gigantiska ekonomiska kraftcentra ligger såväl Ukraina som Ryska federationen. Vi kan naturligtvis anta att Washington har mer och helt andra omfattande egenintressen att både se till att dessa kraftcentra inte vare sig stärks mer och dessutom inte heller integreras med Ryska federationens ekonomi och tillgångar.

Vi måste vara klarsynta. Den amerikanska närvaron med de en gång gamla ockupationstrupperna kvar i Europa beror tyvärr inte på den amerikanska krigsmaktens idoga beundran och studier av europeisk filosofi och kultur. Resultatet är tyvärr det motsatta där europeiska folk i media översköljs decennium efter decennium av amerikanska militära och polisiära tv-serier och filmer som för Europas del borde ha samma intressenivå som brasilianska och indiska polisiära och militära strukturer.

Europa måste idag, som sista kontinent i världen, överta helt och fullt ansvar över sin diplomati, säkerhets- och militära politik liksom fullt överkommando på europeiska territorier över samtliga europeiska militärbaser och kommandostrukturer.

Vi måste här låta europeiska värden och fullt självbestämmande få börja råda på europeiska territorier, och inom Europeiska unionen bör inte längre amerikanska och engelska militära operationer och installationer tillåtas.

Den anglo-amerikanska maktstrukturerna inuti Europa har idag inte bara blivit ett allvarligt och närmast laglöst säkerhetshot mot Ryska federationen, det är också en dysfunktionell och kontraproduktiv ordning för Kontinentaleuropa, som de facto inte har några objektiva militära fiender, om de som alltid inte piskas fram av Washingtons provokationer, ty Washington kan inte leva i fred med de Euroasiatiska länderna.

Europa måste börja tänka på sin egen objektiva kollektiva säkerhet, och det går inte framtidsmässigt med Washingtons Natostrukturer.

Som president Macron uttryckte under året 2019 så går det bara att skapa europeiska säkerhetsstrukturer genom att inkludera Ryska federationen, och det är naturligtvis inte Washingtons tankegångar.

Det måste vara den europeiska civilisationens utgångspunkt, och där måste Europa amputera Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinernas innehåll som alla dess följder och former: d.v.s. en fullständig politisk och militär frihet och frigörelse för Europa. Bara så kan Europa utvecklas konstruktivt och harmoniskt med alla sina grannar och partners på den Euroasiatiska kontinenten.

Vi måste våga och tordas tala öppet och sanningsenligt om det post-amerikanska Europas framtid, frihet och självständighet.

31 januari 2022 kl. 21:31
Ryssland satsar stort.. och lämnar både USA och EU på efterkälken, även i Arktis.
https://ura.news/articles/1036283869
Regeringen kommer att säkra Rysslands rättigheter till Arktis.
För att göra detta lanserade Mishustin en flottauppdatering.
Den ryska federationens regering har tagit ett nytt steg mot att säkra Rysslands rättigheter till Arktis. Premiärminister Mikhail Mishustin meddelade vid ett möte i ministerkabinettet den 31 januari tilldelningen av pengar för skapandet av stora vetenskapliga domstolar. Detta kommer att göra det möjligt att få påtagliga ekonomiska fördelar från utvecklingen av världshaven inom en snar framtid, är experter säkra.
Regeringschefen påminde om att det förra året beslutades att anslå cirka 28 miljarder rubel för skapandet av två forskningsfartyg med ett obegränsat navigeringsområde. ”Deras konstruktion är planerad att vara färdig inom tre år. I år kommer vi att anslå 900 miljoner rubel från budgeten för byggandet av ett stort offshorefartyg. Totalt tillhandahålls mer än 23 miljarder rubel för genomförandet av projektet under de kommande fyra åren”, sa Mishustin.
Dessutom är Ryssland involverat i ett stort antal internationella studier, inklusive studiet av klimatförändringar och utvinning av sällsynta jordartsmetaller från havens botten, säger Ivan Bolotov, chef för Academician Laverov Center for Comprehensive Arctic Studies av Ural gren av den ryska vetenskapsakademin.
”Metallarbeten görs i Stilla havet. Det finns också program för studier av bioresurser – det här är först och främst fisk, den fångas både i Arktis och i andra regioner, ”sa han. ”Det är bättre att spåra issituationen från en satellit och förutsäga navigering med hjälp av vetenskapliga modeller än att skicka en isbrytare för att eskortera fartyg varje gång. Och ju mer data vi får, desto bättre kommer vi att lära oss hur man beräknar passagen för fartyg. Nu händer det att fartyg fastnar längs vägen, detta beror på brist på vetenskapliga data, ”förklarade Makarov.
Inte den sista rollen för staten spelas också av klargörandet av gränserna för Rysslands kontinentalsockel, fortsätter Bolotov. Dessa studier gör det möjligt att konsolidera landets suveränitet över ett visst vattenområde och skydda det från anspråk från grannländer, noterade forskaren.
Arktis och haven som helhet är rika på resurser, konkurrensen om dem kommer att intensifieras, så investeringar i vetenskap är särskilt relevanta här. ”Genom att investera ansträngning och pengar i vetenskap kan du få ut mycket mer av det”, avslutade Bolotov.Regeringens investeringar i vetenskap kan löna sig genom förbättrad navigering längs den norra sjövägen, säger professor, vicerektor för internationellt samarbete och informationspolitik vid NArFU. M.V. Lomonosov Konstantin Zaikov. Det är i denna riktning som det är tillrådligt att använda stora och dyra vetenskapliga fartyg med ett obegränsat navigeringsområde. Kollegan fick stöd av Mikhail Makarov, biträdande direktör för vetenskap vid Murmansk Marine Biological Institute.
Han påminde om att en avgift tas ut för passage av fartyg längs den norra sjövägen, såväl som genom Suezkanalen, medan den norra sjövägen i många fall kan vara mer lönsam.
Ryssland är intresserad av det faktum att ägarna av lastfartyg gör ett val till förmån för den norra rutten, för vilken det är nödvändigt att säkerställa dess säkerhet och förutsägbarhet. ”För att förutsäga issituationen är det viktigt att förstå egenskaperna hos havsströmmar, temperaturregimerna för cirkulationen av vattenmassor, och detta kan inte göras utan ett stort antal studier.
Detta kommer att göra det möjligt att skapa en modell av issituationen och, som ett resultat, att mer effektivt utveckla navigeringen längs den norra sjövägen, detta är en strategisk uppgift”, betonade forskaren.

Ryssland har börjat stärka sin position på en ny plattform för förhandlingar med väst – i Arktiska rådet.

På tröskeln till landets anslutning till posten som ordförande för organisationen utfärdade Rysslands president Vladimir Putin en instruktion om en storskalig internationell expedition i regionen. Experter säger att Moskva behöver projektet för att etablera sitt ledarskap i Arktis och främja sina egna regler för utvecklingen av ett territorium där andra länder visar allt större intresse.
Vladimir Putin instruerade den ryska regeringen, det ryska utrikesministeriet och den ryska federala säkerhetstjänsten att gå med i organisationen av en internationell expedition i Arktis, utarbetad av Russian Geographical Society (RGS). Senast den 1 juni måste avdelningarna studera organisationens förslag och ”fatta lämpliga beslut”, enligt instruktionen som publiceras på Kremls officiella webbplats.

Vi pratar om en jorden runt-resa runt Arktis, som diskuterades den 14 april vid ett möte i styrelsen för det ryska geografiska samfundet, som leds av presidenten. Då föreslog Ryska federationens honorärkonsul i Lausanne, den svenske polarforskaren Frederik Paulsen, Putin att inte bara ryska utan även 10-15 utländska forskare skulle delta i expeditionen för att genomföra atmosfäriska, glaciologiska och oceanografiska observationer. Paulsen noterade att expeditionen inte bara skulle ha vetenskaplig utan också symbolisk betydelse. ”Det verkar för mig att detta kan vara ett unikt tillfälle att organisera en historisk expedition och samtidigt fira det ryska ordförandeskapet i Arktiska rådet”, sa Paulsen då och fick stöd av presidenten.

Utöver Ryssland omfattar Arktiska rådet, som fattar beslut om utvecklingen av regionen, Danmark, Island, Kanada, Norge, USA, Finland och Sverige. Moskva kommer att börja leda organisationen i maj (till 2023). Putin har redan meddelat att ”Ryssland kommer att ’växa’ med de arktiska och nordliga territorierna.” Den 5 maj kommenterade samordnaren för det amerikanska utrikesdepartementet för Arktis, Jim DeHart, detta. Han sa att ”på grund av växande geopolitiska spänningar och konkurrens” är Ryssland ett ”tufft säkerhetsproblem” för USA i regionen. Samtidigt uteslöt Dehart inte möjligheten till dialog. ”Vi ser potentialen för samarbete under Rysslands ordförandeskap inom området vetenskap relaterat till klimatet”, citerade TASS politikern. Västländer visar nu särskild uppmärksamhet på miljön. På tröskeln till FN:s generalsekreterare António Guterres sa att 2020 har jordens temperatur nått rekordhöga i 3 miljoner år och att mänskligheten är ”på randen till en avgrund”.
”Putins instruktion på expeditionen är symboliskt tidsinställd för att sammanfalla med början av Rysslands ordförandeskap i Arktiska rådet”, instämde Konstantin Zaikov, chef för NArFU Arctic Center for Strategic Studies, i ett samtal med URA.RU.
”Ryssland har nu möjlighet att forma sin egen globala agenda i Arktiska rådet för de kommande två åren, och expeditionen är ett av de första sådana besluten.
Det visar att Moskva strävar efter att förena internationella ansträngningar i utvecklingen av Arktis. Detta är viktigt för att visa dess ledarskap i regionen. En hög status är nödvändig för att främja internationella lagstiftningsinitiativ som är i linje med nationella intressen”, förklarade Zaikov.

Länders militära närvaro i Arktis är ännu inte reglerad på något sättSom statsvetaren Andrey Kortunov sa till URA.RU beror intresset för Arktis på att det vid issmältning öppnar sig nya lastvägar där, som än så länge bara kan följa längs Rysslands kust, åtföljda av isbrytare . ”Man kan anta att i händelse av issmältning kommer kinesiska tankfartyg att gå från öst till väst över Nordpolen. I det här fallet uppstår frågan om Ryssland kommer att kunna behålla sin jurisdiktion över transitering från Asien till Europa, med tanke på att inte alla länder erkänner att denna sektor tillhör Ryssland. Tills den här frågan är löst återstår naturligtvis potentiella konfliktsituationer”, sa Kortunov.
Dessutom öppnar issmältningen för tillgång till nya fyndigheter av naturresurser, tillade Konstantin Zaikov. Enligt honom pratar vi inte bara om kolväten, utan också om metaller. Problemet med okontrollerad militär närvaro i Arktis förblir också olöst. ”Varje sida utvecklar sin närvaro i Arktis som den vill, den kräver inga tillstånd.
Därför genomför Nato-länder ständigt militärövningar där, amerikanska och brittiska atomubåtar är i tjänst där. Luftrummet över Arktis är det kortaste sättet att slå Ryssland från USA med kryssningsmissiler. Därför är Arktis också ett ämne för Rysslands militära säkerhet ”, sammanfattade byråns samtalspartner.
https://ura.news/articles/1036282288

Är Ukraina en demokrati? Låt oss säga att det är det. Men är det anledning för Nato att gå i krig med ett eventuellt invaderande Ryssland?
Ska USA gå i krig med Kina om Kina ockuperar Taiwan? Varför? För att Taiwan är en demokrati?
Fint. Ingen som har fantasi nog att se missilerna vina mellan Kina och USA? Ingen som har fantasi nog att se missilerna vina mellan Ryssland och USA?
Men vi då, Sverige? Inte kommer vi bli kärnvapenbombade à la Hiroshima och Nagasaki. Eller? Spelar ingen roll om vi inte blir det. Om stormakterna bombar varandra till stenåldern, så kommer solens strålar att gömmas bakom ett tätt dis av radioaktivitet. Missväxt. massvält. Ingen infrastruktur. De levande kommer avundas de döda.
Synd att den allmänna opinionen och mainstreammedia och vår riksdag inte tycks fatta detta. Istället allt djärvare provokationer mot Ryssland. USA höjer insatsen dag för dag. Nu senast kräver man att ryska militära trupper skall dra sig tillbaka från sin sida av gränsen. Dra sig tillbaka på eget territorium. Vad blir nästa krav? Att Ryssland går med i Nato?