Det stora svepskälet för människans dystopi – en mäktig lobby i World Economic Forum

Denna artikel ”The great prestext for dystopi ” av Diana Johnstone har översatts av Catarina Östlund från Göteborg. Tack Catarina! Jag hoppar över inledningen av den långa artikeln.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel, som väcker viktiga frågor. Några några frågor preciseras en bit ned i artikeln.

Det stora svepskälet för dystopi – en mäktig lobby

Jag skulle beskriva World Economic Forum (WEF) som en kombination av kapitalistiska konsultföretag och gigantiska lobbygrupper. De futuristiska prognoserna utformas så att investerare leds till lönsamma områden, sådana som Schwab, WEF:s grundare, kallar ”den fjärde industriella revolutionen (4IR)” och sedan, när områdena har definierats, utövar de påtryckningar på regeringarna att stödja sådana investeringar genom subventioner, skattelättnader, upphandlingar, förordningar och lagstiftning. Kort sagt, WEF är lobbyn för ny teknologi, för allt digitalt , artificiell intelligens, transhumanism.

De är mäktiga i dag eftersom de verkar i statskapitalistiska förhållanden, där statens roll (särskilt i USA, mindre i Europa) i stor utsträckning har reducerats till att acceptera sådana lobbygruppers krav, särskilt den finansiella sektorn. Majoriteten av dagens politiker har gjorts immuna mot vanliga människors oklara önskningar genom donationskampanjer, och politikerna behöver praktisk vägledning av lobbygrupper som WEF som kan tala om för dem hur de ska agera.

På1900-talet, särskilt under New Deal, utövade motsatta intressen påtryckningar på regeringen. Vapenindustrins ekonomiska framgångar under andra världskriget gav upphov till det militär-industriella komplexet (MIC), och det har blivit en permanent struktur i den amerikanska ekonomin.

Det som definitivt har stöpt om nationen från republik till statskapitalism, är den dominerande roll som MIC och dess härrörande lobbygrupper spelar.

Beviset på denna omvandling är hur enhälligt kongressen alltid godkänner uppblåsta militära budgetar. MIC har gett upphov till medier och tankesmedjor som oupphörligen indoktrinerar allmänheten om det existentiella behovet av att nationens välstånd slussas över till vapenindustrin. I den mån väljarna inte håller med, finns inte något sätt att göra sin röst hörd i val, eftersom dessa monopoliseras av två partier som båda är för det militärindustriella komplexet.

WEF kan ses som jämförbart med MIC. Dess avsikt är att engagera regeringar och opinionsbildare att göra reklam för ”4IR” som kommer att dominera den civila ekonomin och det civila livet självt.

Pandemin är ett tillfällig svepskäl – behovet av att ”skydda miljön” kommer att vara den mer hållbara anledningen. Precis som MIC presenteras som absolut nödvändigt för att ”försvara våra friheter,” kommer 4IR att hyllas som absolut nödvändigt för att ”rädda miljön” – och i båda fallen kommer många av de åtgärder som förespråkas ha motsatt effekt.

Hittills har Schwab’s techotyrann 4IR inte riktigt hittat sin plats i USA:s statskapitalism. Men utsikterna ser goda ut. Silicon Valley bidrog starkt till Joe Biden-kampanjen, och Biden har haft bråttom med att utse sina moguler till sitt övergångsteam.

Men den verkliga faran med att all makt förs över till The Great Reset (Den stora återställningen) ligger inte i vad som finns, utan att det inte finns  någon allvarlig politisk opposition.

Kan demokratin återställas?

Den enkla anledningen till att det inte finns något som hejdar The Great Reset, är att den breda aveny som öppnar sig framför den, inte innehåller minsta hinder. Det finns ingen utbredd medvetenhet om problemet, ingen effektiv folklig politisk organisation, ingenting. Bara det gör att Schwabs dystopi är skrämmande..

Det amerikanska folkets i det närmaste totala avpolitisering har nyligen åskådliggjorts i presidentvalet 2020. Det kan låta konstigt med tanke på de våldsamma partipolitiska känsloyttringar som har visats. Men de var mycket väsen för ingenting.

Inga verkliga frågor debatterades, inga allvarliga politiska spörsmål väcktes om vare sig krig eller om inriktningen på den framtida ekonomiska utvecklingen. De gemena grälen handlade om personer, inte om politik. Förvirrade Trump anklagades för att vara ”Hitler”, och demokratiska krigshökar som står i Wall Streets ledband beskrevs av Trumps anhängare som ”socialister”. Det haglade lögner och förolämpningar, och kaos rådde.

Det behövs organiserade, koncentrerade studier av de frågor som tagits upp av Davosplanerarna för att återuppliva demokratin, de skulle väcka en informerad allmän opinion som kunde utvärdera vilka tekniska innovationer som är socialt acceptabla och vilka som inte är det.

Nödrop från marginalerna kommer inte att påverka de immateriella nätverkens armador. Det som behövs är att människor överallt träffas och studerar frågorna och utvecklar väl motiverade åsikter om mål och metoder för den framtida utvecklingen.

Om inte Silicon Valley ställs inför initierad och exakt kritik kommer det och dess företag och finansiella uppbackare, helt enkelt att fortsätta att göra vad de tror att de kan göra, oavsett vad de får för social konsekvenser.

Man bör allvarligt värdera, och göra åtskillnad mellan potentiellt fördelaktiga och ovälkomna, innovationer, för att förhindra att populära föreställningar används för att få acceptans för varje, kanske ödesdigert ”tekniskt framsteg”.

Precisera problemen

De politiska distinktionerna mellan vänster och höger, mellan republikan och demokrat, har blivit mer patetiska ju mer de visar sig vara precis vad de egentligen är, osammanhängande, förvrängda och irrelevanta, mer baserade på ideologisk partiskhet än på fakta. Nya och mer givande politiska grupperingar skulle kunna byggas upp genom konfrontation med specifika konkreta frågor.

Vi skulle kunna ta förslagen från den stora återställning – The Great Reset- en efter en, och granska dem i både pragmatiska och etiska termer.

Nr 1 – Tack vare pandemin har det skett en stor ökning av telekonferenser, med hjälp av Skype, Zoom eller andra nya plattformar. Är det förkastligt för att WEF välkomnar det som en trend? Det är sant att denna innovation är positiv, när den gör det möjligt för många människor att enkelt och kostnadsfritt delta i konferenser och de uteblivna flygresorna innebär vinster för miljön. Den negativa aspekten av telekonferenser är att den förhindrar direktkontakt mellan människor. Detta är ett enkelt problem, fördelarna verkar överväga.

Nr 2 – Ska högre utbildning ske online, med professorer som undervisar studenter via internet? Detta är en mycket mer komplicerad fråga, som bör diskuteras grundligt av utbildningsinstitutionerna själva och de samhällen de tjänar, man bör väga för-och nackdelar, och samtidigt alltid hålla i minnet att de som erbjuder tekniken är ute efter att sälja den, och inte bryr sig speciellt mycket om värdet av mänsklig kontakt i utbildningen – inte bara den mellan studenter och professor, utan ofta kontakter mellan eleverna själva som har konsekvenser för hela deras liv. Online-kurser kan gynna geografiskt isolerade studenter, men att bryta upp utbildningsvärlden skulle vara ett stort steg mot förstörelse av hela det mänskliga samhället.

Nr 3 – Hälsa och välmående. Den här diskussionen bör hettas upp avsevärt. Enligt Schwab och Malleret (grundare av Monthly Barometer, webbplats om trender ö a ): ” I synnerhet kommer tre branscher att vara framgångsrika, (när de slås samman) i den postpandemiska eran: Big tech, hälsa och välmående.” För Davos planerare ska de kopplas ihop.

De som tror att välmående till stor del kommer an på en själv, och att det beror på ens attityder, aktivitet och livsstilsval, missar poängen. ”Kombinationen av AI [artificiell intelligens], IoT [sakernas internet, man kan ex låsa/öppna sin husdörr via nätet ö a] och sensorer och bärbar teknik kommer att ge nya insikter om vårt personliga välbefinnande. De kommer att modellera hur vi är och känner […]ge oss exakt information om våra koldioxidavtryck, vår påverkan på den biologiska mångfalden, på toxiciteten i alla ingredienser som vi konsumerar och i de miljöer eller rumsliga sammanhang som vi utvecklas i. Det kommer att generera betydande framsteg när det gäller vår medvetenhet om såväl vårt kollektiva och individuella välmående.”

Fråga: Vill vi verkligen ha eller behöver vi all denna cybernetiska narcissism? Kan vi inte bara njuta av livet genom att hjälpa en vän, stryka en katt, läsa en bok, lyssna på Bach eller titta på solnedgången? Det är bäst att vi bestämmer oss innan de börjar ta över vårt förstånd.

Nr 4 – Mat. För att inte förstöra min goda aptit, ska jag hoppa över detta. Trollkarlen Tech skulle vilja ersätta jordbrukare och alla deras smutsiga jordar och djur, och starta industrier som tillverkar ännu bättre konstgjorda livsmedel i fina rena laboratorier – ur exakt vad då för någonting ?

Det centrala problemet: Homo Faber (Den skapande människan)

Nr 5 – Och det mänskliga arbetet då?

”Med all sannolikhet kommer lågkonjunkturen som orsakats av pandemin, att utlösa en kraftig ökning av utbytet av arbetskraft, vilket innebär att fysiskt arbete kommer att ersättas med robotar och ”intelligenta” maskiner, vilket i sin tur kommer att framkalla varaktiga och strukturella förändringar på arbetsmarknaden.”

Denna ersättning har pågått sedan årtionden tillbaks. Tillsammans med outsourcing och migration, har den redan försvagat arbetarklassens kollektiva styrka. Men givetvis är techindustrin beredd att gå mycket, mycket längre och mycket fortare fram för att kasta ut människor i arbetslöshet.

Den Covid-19 kris och det sociala avståndstagandet har ”plötsligt” påskyndat denna process av innovationer och tekniska förändringar. Chatbots, som ofta använder samma röstigenkänningsteknik som Amazons Alexa , och annan programvara som kan ersätta uppgifter som normalt utförs av människor, införs snabbt. Dessa innovationer som framkallas av nödvändighet (dvs. sanitära åtgärder) kommer snart att resultera i hundratusentals, och potentiellt miljoner, förlorade arbetstillfällen.” (“En chabot glömmer inte vad den ska säga. 100%-ig kontinuitet i språk och tonalitet. Aldrig trött, aldrig sjuk, alltid tillgänglig, oändligt skalbar och kan därmed hantera alla era kunder samtidigt, om det skulle behövas. Inga köer, Ingen väntetid.” står det i ett företags reklam “för automatisering av din kundservice “ Översättarens anmärkning)

Att minska arbetskostnaderna har länge varit det viktigaste motivet för dessa innovationer, i kombination med techindustrins interna dynamik att ”göra det som är möjligt att göra”. På så sätt utformas socialt fördelaktiga svepskäl som motivering. Som det här:

”Eftersom konsumenter kanske föredrar automatiserade tjänster framför ansikte mot ansikte- interaktioner för en tid framöver, så kommer det som för närvarande händer med callcenters, oundvikligen att hända i andra sektorer också.”

” Som “konsumenterna kanske föredrar…”! Alla jag känner klagar över hur irriterade de blir, när de försöker nå banken eller försäkringsbolaget för att förklara en nödsituation, och istället konfronteras med en död röst och uppmaningen att klicka på irrelevanta nummer. Kanske underskattar jag graden av fientlighet som genomsyrar samhället och som nu riktas mot våra medmänniskor, men min känsla är att det finns en enormt stor tyst allmän efterfrågan på FÄRRE automatiserade tjänster och FLER kontakter med riktiga människor som kan tänka utanför algoritmen, och faktiskt kan förstå problemet, inte bara hosta upp förprogrammerade fixar.

Det finns en potentiell rörelse där ute. Men den hörs inte, eftersom våra medier övertygar oss om, att det största problemet för oss i vårt dagliga liv, är att höra någon bli förvirrad över någon annans oklara könsidentitet.

Jag menar att konsumenternas efterfrågan borde slås ihop med kompententa människors desperata behov av att kunna förtjäna sitt uppehälle. Teknokraterna belönas rikligt för att eliminera andra människors möjligheter att försörja sig.

Här är en av deras stora idéer. ”I städer så olika städer som Hangzhou, Washington DC och Tel Aviv, försöker man gå från pilotprogram till storskaliga operationer som ska placera ut en armé av leveransrobotar som levererar på marken och i luften” Vilket bra alternativ till att betala en livslön åt mänskliga bud!

Och för övrigt, en kille som levererar en sak med cykel använder förnybar energi. Men alla robotar och drönare? Batterier, batterier och fler batterier, gjorda av material, som kommer varifrån, och hur har de tillverkats? Av fler robotar? Varifrån kommer den energin ifrån som inte bara ska ersätta fossila bränslen, utan också människans fysiska arbete?

Vid det senaste Davosmötet utfärdade den israeliske professorn i historia, Yuval Harari, en ödesdiger varning om att:

”Förut har människorna varit tvungna att kämpa mot att de blev utnyttjade…. nu under det tjugonde århundradet kommer den riktigt stora striden att gälla att de är betydelselösa. De som misslyckas i kampen mot irrelevans torde utgöra en ny ”värdedelös klass” – inte ur deras vänners och familjs synvinkel, utan värdelösa ur det ekonomiska och politiska systemets synvinkel. Och denna värdelösa klass kommer att stå på ena sidan av en ständigt växande klyfta, på den andra finns den allt mäktigare eliten.”

Nr 5 – Och militären. Våra kapitalistiska domedagsprofeter förutser den civila luftfartens och flygindustrins halvkollaps när alla människor bestämmer sig för att stanna hemma fastklistrade vid sina skärmar. Men oroa er inte!

”Detta gör försvars- flygsektorn till ett undantag och en relativt säker hamn.” Det vill säga, för kapitalinvesteringar. Istället för semester på soliga stränder, kan vi se fram emot rymdkrig. Det kan hända förr snarare än senare, som Brookings Institution sammanfattar i en rapport från 2018 om ”Hur artificiell intelligens förändrar världen,” allt kommer att gå snabbare, inklusive krig:

”De Big data-analytikerna som förknippas med AI kommer att påverka underrättelseanalyser på djupet, eftersom enorma mängder data noga kan undersökas i nära realtid … och därigenom ge befälhavare och deras staber en nivå av underrättelseanalyser och produktivitet som hittills inte har setts. Ledning och kontroll kommer på samma sätt att påverkas eftersom mänskliga befälhavare delegera vissa rutiner, och under särskilda omständigheter, viktiga beslut till AI-plattformar, tiden mellan beslutsfattande och efterföljande åtgärder minskar dramatiskt.”

Så, ingen risk för att någon godhjärtad officer kommer att tveka att starta ett tredje världskrig på grund av en sentimental anknytning till mänskligheten. När AI-plattformen ser en möjlighet, sätt igång!

”I slutändan är krigföring en tävlan om tid, där den sida som kan fatta beslut fortast, och snabbast verkställa kommer i allmänhet att segra. Artificiellt intelligenta underrättelsesystem, knutna till AI-stödda lednings- och kontrollsystem, kan flytta beslutsstöd och beslutsfattande med en hastighet som är vida överlägsen hastigheten på de traditionella sätten att föra krig. Den här processen kommer att vara så snabb, särskilt om den kopplas till automatiska beslut att avfyra artificiellt intelligenta autonoma vapensystem som ger dödlig utgång, att en ny term har myntats specifikt för att innehålla den hastighet med vilken krig kommer att utkämpas: hyperwar.”

Amerikaner har ett val. Antingen fortsätta att gräla om trivialiteter eller vakna, verkligen vakna upp, till den verklighet som planeras, och göra något åt den.

Framtiden formas av strategiska val. Inte av illasinnade tal, inte ens genom val, utan genom framsynta val. För att folket ska återfå sin kraft måste de befästa sin makt över hur och för vilka ändamål kapital ska investeras.

Och om privat kapital vägrar, så måste det socialiseras. Detta är den enda revolutionen – och det är också den enda konservatismen, det enda sättet att bevara ett anständigt mänskligt liv på. Det är det riktig politik handlar om.