Nyligen, 13/10, publicerade jag första delen av en analys av Hans Roslings världsbild, baserad på en artikel i Ordfront av Alf Hornborg, professor i humanekologi. Det vansinniga ”Business as usual” – om vännen Hans Roslings glättiga världsbild
* Del 1 har publicerats Det vansinniga “Business as usual” – om vännen Hans Roslings glättiga världsbild
Där finns också en kort beskrivning av min relation till Hans. Förra artikeln innehöll också ett kort referat av en debatt mellan Hans son Ola och professor emeritus Christian Berggren i Agenda på TV 7/10 som riktade kritik mot vissa av Hans Roslings påståenden i boken Factfulness.
Jag går nu direkt vidare med andra delen av Alf Hornborgs artikel i Ordfront.
Det vansinniga ”Business as usual” – om vännen Han Roslings glättiga världsbild. Del 2
De nya optimisternas berättelse om mänsklighetens framsteg fungerar som ett försvar för det sätt på vilket världsekonomin fungerar. De vill bemöta den utbredda oron över miljöproblem och missnöjet över ojämlikheten i världen. När Björn Lomborg för många år sedan med hjälp av statistik försökte övertyga oss att alla världens miljöproblem egentligen var överdrivna kände många att det han sade var ett ideologiskt budskap maskerat som vetenskaplig forskning. På liknande sätt tvekar inte de nya optimisterna att hävda att deras budskap gäller allt ifrån hälsa, fred, utbildning och levnadsstandard till befolkningstillväxt, energi, biologisk mångfald och klimatförändring. Vi måste nog vara beredda att förstå att de ojämnt fördelade globala förbättringarna i hälsa, trygghet, utbildning och teknik har urholkat vår hållbarhet och biosfärens framtida livskraft.
Superoptimism?
Vår arts ökande kollektiva välstånd år 2017 bör inte förväxlas med sannolikheten för dess överlevnad om två hundra år. Vilken av dessa frågor har högst prioritet för de nya optimisterna? Att fira att några saker har förbättrats under två sekler ger oss inte skäl att anta att helt andra saker kommer att bli bättre i framtiden. Liksom den biologiska evolutionen saknar människans historia en övergripande riktning. Frågan om världen blir bättre kan inte besvaras med ett enkelt ja eller nej.
Att titta på satellitbilder på nattlig belysning är som att titta på de bilder som brukar användas för att illustrera optiska illusioner. En klassisk sådan teckning kan antingen tolkas som en hare eller en fågel. Satellitbilderna kan få oss att se ekonomisk och teknisk tillväxt antingen som ett ymnighetshorn eller som en ansamling av resurser från andra delar av världen. Eftersom framgångsrik miljöpolitik brukar korrelera med tillväxt är det lätt att dra slutsatsen att tillväxt gynnar miljökvalitet.
Nyliberala optimister
Rosling, Pinker, Norberg och andra nyliberala optimister tänker sig därför att tillväxt och teknikutveckling är bra för miljön, snarare än en destruktiv kraft. Ju högre BNP, desto bättre för miljön. Men tänk om det är precis tvärtom? Tänk om det är just drivkrafterna bakom människans framsteg som samtidigt gör oss så sårbara? En andra titt på satellitbilden kan få oss att reflektera över hur världsmarknaden och den globaliserade tekniken gör det möjligt för rikare länder att förskjuta arbets- och miljöbelastning till fattigare länder. I stället för att skylla biosfärens utarmning på de fattiga kan vi inse att det är de som utför det smutsiga arbetet med att framställa billiga varor för oss att konsumera. »Fakta« är desamma, men tolkningarna diametralt motsatta. Pinker varnar oss för att härleda orsakssammanhang ur en korrelation, men som andra nyliberala ekomodernister ser han teknisk intensifiering – de lysande områdena på satellitbilderna – som nyckeln till global rättvisa och hållbarhet.
En av hans optimistiska förutsägelser som genast kan avfärdas är att teknikutvecklingen skulle leda till avmaterialisering – att vi nu kan »göra mer med mindre«. Denna vision motsägs bestämt av en rapport från United Nations Environmental Programme (UNEP) som visar att den ekonomiska tillväxtens materialintensitet i stället har ökat under det senaste årtiondet.
Klimatfrågan
När det gäller hur vi ska undvika dramatiska klimatförändringar är det knappast förvånande att Pinkers främsta förslag är att bygga ut kärnkraften. Den närmast universella tilltron till tekniska framsteg – som illustreras av Pinkers och Norbergs fantasifulla vision om kärnreaktorer som drivs av sitt eget avfall – utgår från ofullständiga insikter om vad modern, globaliserad teknik egentligen är, ur ett globalt perspektiv. Standardberättelsen utgår ifrån att snillrika personer sedan industriella revolutionen har upptäckt nya teknologier för att utvinna energi ur naturen. Men i den berättelsen ingår inte världsekonomins ojämlikhet som en del av förutsättningarna för att utveckla och anamma sådana teknologier.
Ångmaskiner
Investeringarna i ångkraft i 1700- och 1800-talens Storbritannien skulle ha varit omöjliga utan den atlantiska slavhandeln, de koloniala bomullsplantagerna och ansamlingen av kapital i det Brittiska Imperiets kärna. Arbets- och miljöbelastning försköts i stor skala till periferin, vars billiga arbetskraft och mark användes för att producera varor som gjorde köpmän och fabriksägare rika. Eftersom en del av rikedomen investerades i nya maskiner blev de asymmetriska flödena av nedlagd arbetstid och ianspråktagen mark mellan kärna och periferi allt mera ojämna. Än idag fordras det mycket pengar för att utveckla och anamma ny teknik. Det är inte en tillfällighet att det är de rikare länderna som har kommit längst när det gäller övergången till förnybar energi.
Det betyder att teknik och energianvändning inte är politiskt neutrala, »naturliga« företeelser utan har samhälleliga fördelningsaspekter som både ekonomer och teknologer brukar bortse ifrån.
Som vi har sett på senare år hänger Europas benägenhet att investera i solpaneler eller etanolbilar till stor del på priset på kinesisk arbetskraft och brasiliansk odlingsmark.Detta är inte att förneka att teknikutveckling har medfört ovärderliga förbättringar av de flesta människors villkor sedan 1700-talet, utan att – tvärt emot de nya optimisterna och ekomodernisterna – hävda att den samtidigt har inneburit svårgripbara kostnader i form av ojämlikhet och miljöförstöring. Modern teknik brukar spara tid och rum för dem som har råd med den, men – och detta gäller även Roslings hyllade tvättmaskin – på bekostnad av människotid och naturutrymme för dem som inte har det. Därmed inte sagt att jag förordar angrepp på maskinerna av det slag som de så kallade ludditerna gjorde sig kända för, utan att vi bör utvidga våra insikter om teknik som en total, socioekologisk företeelse som är lika beroende av relativa marknadspriser som av mänsklig uppfinningsrikedom.
Det är att vända Upplysningen mot sig själv genom att fastställa det moderna förnuftets gränser. Det är ju varken rationellt eller upplyst att låta den nyliberala nationalekonomins logik driva på biosfärens utarmning. Även jag är nog ytterst optimist, men i det avseendet att jag hyser förtröstan att det nu förhärskande ekonomiska förnuftet – som innebär att överlämna världens framtid till marknaden – kommer att omvärderas som djupt irrationellt. Det är denna Upplysning vi nu behöver.
Det finns en annan källa till optimism som utgår från den statistik och de diagram som de nya optimisterna presenterar. Att Rosling gratulerar de fem miljarder människorna på nivå 2 och 3 till sina framsteg bekräftar att det går att leva friska, trygga och meningsfulla liv med bara en bråkdel av de inkomster som människor har på nivå 4.
När man tänker på de stora ekologiska fotavtryck och koldioxidutsläpp som hör till de överkonsumerande livsstilar som är vanliga på nivå 4 framstår Roslings solskenshistoria plötsligt som ett argument för »nerväxt« (degrowth). Ekologiskt utgör den rikaste miljarden människor ett mycket större problem än den miljard som saknar skor. Men det är ju knappast det budskap vi kan utläsa ur tillväxtentusiaster som Pinker och Norberg.
Nyliberalen Pinker
Pinkers resonemang om politik är tydligt färgade av hans egen nyliberala världsbild. Han för samman kapitalkritik och främlingsfientlighet som vänster- respektive högervarianter av »auktoritär populism«. I själva verket har ju globaliseringen gett upphov till minst tre skilda politiska ideologier: liberaler som hyllar marknaden, socialister som kräver rättvisa och populister som slår vakt om sitt nationella territorium. Det är ovanligt att man som Pinker kategoriserar den revolutionära vänstern tillsammans med högerpopulism, men hans perspektiv är ju egentligen en spegelvänd motsvarighet till vänsterns benägenhet att kategorisera både nyliberaler och populister som »borgerliga« och populisternas kategorisering av socialister och liberaler som »globalister«. I alla tre fall reduceras en tredelad verklighet till en binär polarisering. Men socialister vill utan tvivel lika ogärna som liberaler bli jämförda med högerpopulister, och de flesta nationalister vill nog ta avstånd från både socialister och liberaler. Vad vi kan konstatera är att vänsterns prioritering av rättvisa och solidaritet har svårt att få utrymme i den pågående polariseringen mellan globalister och nationalister. Ur ett socialistiskt perspektiv är globalisering förknippad med ökande orättvisor, medan nationalism för tankarna till högerideologier som traditionellt har rättfärdigat klasskillnader. Medan det politiska landskapet möbleras om blir det därför allt svårare att konfrontera den tilltagande ojämlikheten.
Paradoxer
Det är paradoxalt att framtidsoptimister som Pinker och Norberg beklagar sig över den illavarslande framväxten av nationalism och protektionism i vår tid. För Pinker verkar begreppet »liberal« i den moraliska betydelsen att man förespråkar demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter vara synonymt med »liberal« i betydelsen att man förespråkar frihandel. Men det finns inget enkelt samband mellan moral och handelspolitik. När vi tänker på vilket lidande globaliseringen har åsamkat världssamhällets periferi sedan 1800-talet blir det uppenbart vilseledande att hävda att centrala humanistiska värden som den »gyllene regeln« hör ihop med liberal handelspolitik.
Lika vilseledande är Pinkers sammanblandning av marxistiskt inspirerad kritisk teori och postmodern samhällsvetenskap. De flesta marxister delar nog i själva verket Pinkers försvar av Upplysningens syn på sanning och förnuft. Men den Upplysning som vi nu bör hoppas på handlar om att genomskåda synen på naturvetenskap som renodlade studier av en fysisk värld åtskild från politik och orättvisor. Det blir nu allt tydligare hur natur och samhälle sammantvinnas i tekniken, till exempel fossil energi och kapitalism. Den illusion som har formats av liberaler från Adam Smith till de nya optimisterna är att marknadshandel och teknik är neutrala företeelser som inte skall betraktas som strategier för exploatering. Med andra ord: att kapitalism inte strider mot centrala humanistiska värderingar. Den övertygelsen är naturligtvis ytterst ideologisk.
Läste om Boken ( människans rikedomar ) Leo Huberman. Slutsats =Vassalerna återkommer och hävdar med digitala batongslag, sitt tolkningsföreträde av allt. Ve den som inte sjunger med ,ingen tårta till kaffet ….osv
Rosling s tabeller och räknesätt är snömos !!
Hur många dör idag i Jemen ?
Kan herrarna i roslings följe svara det?
mvh
leif
Här en välgrundad beräkning. 200 000 döda på grund av USA-stödda angreppskriget mot Jemen!
Varför skulle Rosling-familjen/sekten försöka falsifiera sina egna vaggvisor som de håvar in pengar på från de mentalt sovande religiösa och från mentalt sovande ekonomer, vilka vill höra hur bra allting kommer bli med fortsatt tillväxt?
Att flera civilisationer har dött ut p.g.a. att de förmodligen inte fokuserat på ekologisk hållbarhet, intresserar endast 7 människor i Sverige enligt val.se. Tikopia har överlevt. Således är det helt evident att ekologiskt hållbarhet på riktigt är OERHÖRT viktigt. Kärnkraft är INTE ekologiskt hållbart på något minsta vis och leder till sårbarhet, gifter och plutonium till kärnvapen.
Jag översatte ganska nyligen en artikel från Population Matters som med evidens efter evidens smular sönder Hans Roslings positivism.
Visst ska man vara positiv, men man måste faktiskt titta på verkligheten, mäta den, räkna på den och skapa konstruktiva och positiva planer som håller långsiktigt också. Det är naturligtvis ingen garanti att man räknar helt rätt, men man kan alltid försöka.
Lita aldrig på tyckanden som är dragna rakt ur arslet, saknar grund eller är uppenbar cherry-picking!
Förutsättningen för friktionsfri ”Business as usual” är att alla de fyra inkomstskikten, för att nu begränsa sig till Roslings indelning, fortsättningsvis får uppfattningen att det sker en positiv utveckling, åtminstone från en generation till en annan. En omfördelning så att något eller några av skikten springer före eller halkar efter i förhållande till hur tillgångarna och metoderna utvecklas (produktiviteten) skapar friktion och ifrågasättande inom systemet. Något som i fall det går att lösa kan tänkas leda till en bättre anpassning mellan utvecklingen av produktiviteten och fördelningen av resultaten.
I fall det inte går att omförhandla villkoren inom ramen för business as usual, sker förr eller senare en större omvälvning, där en sorts ”… as usual” ersätts av en annan. Ett exempel på sådan påverkan av dagens Sverige är ”Novemberrevolutionen” 1985. https://sv.wikipedia.org/wiki/Novemberrevolutionen_(Sverige)
I fall även en sådan justering visar sig omöjlig genom att något eller några av Roslings inkomstskikt blockerar förändringen och behovet från de andras sida är verkligt påträngande – en fråga om liv och död – kan hela samhället vältas överända och definitionen av vad som är Business blir något helt annat. Sådana större omvälvningar leder ofta till att skillnaden mellan inkomstskikten minskar, då det vanligtvis krävs att en stor del av hela befolkningen deltar i omvälvningen och i etableringen av det nya ”Business”.
Detta alltså i genomsnitt över hela den kända mänskliga historiska utvecklingen.
I fall något samhälle i stället för att utvecklas som ovan, gått under för att det förbrukat resurserna för sin existens och inte klarar att anpassa sig till de sämre villkoren, har det mänskliga samhällets effektivisering ändå kunnat fortsätta inom andra geografiska områden. Dessutom har förbrukningen av resurser inte varit sådana att de inte har kunnat ersättas genom naturlig utveckling eller begränsade mänskliga insatser.
Situationen idag är såvitt jag kan se att hela mänskligheten står inför en klimatförändring som gör ”as usual” omöjligt. Och av allt att döma krävs en helt annan definition av ”business”.
Jag känner inte till något fall i världshistorien där ett samhälle eller ens delar av en civilisation har överlevt en sådan kris. Annat än genom att förflytta sig till nya geografiska områden.
Hur fantastiskt bra det än kan ha gått fram till krisen.
Förutsättningen för friktionsfri ”Business as usual” är att alla de fyra inkomstskikten, för att nu begränsa sig till Roslings indelning, fortsättningsvis får uppfattningen att det sker en positiv utveckling, åtminstone från en generation till en annan. En omfördelning så att något eller några av skikten springer före eller halkar efter i förhållande till hur tillgångarna och metoderna utvecklas (produktiviteten) skapar friktion och ifrågasättande inom systemet. Något som i fall det går att lösa kan tänkas leda till en bättre anpassning mellan utvecklingen av produktiviteten och fördelningen av resultaten.
I fall det inte går att omförhandla villkoren inom ramen för business as usual, sker förr eller senare en större omvälvning, där en sorts ”… as usual” ersätts av en annan. Ett exempel på sådan påverkan av dagens Sverige är ”Novemberrevolutionen” 1985. https://sv.wikipedia.org/wiki/Novemberrevolutionen_(Sverige)
I fall även en sådan justering visar sig omöjlig genom att något eller några av Roslings inkomstskikt blockerar förändringen och behovet från de andras sida är verkligt påträngande – en fråga om liv och död – kan hela samhället vältas överända och definitionen av vad som är Business blir något helt annat. Sådana större omvälvningar leder ofta till att skillnaden mellan inkomstskikten minskar, då det vanligtvis krävs att en stor del av hela befolkningen deltar i omvälvningen och i etableringen av det nya ”Business”.
Detta alltså i genomsnitt över hela den kända mänskliga historiska utvecklingen.
I fall något samhälle i stället för att utvecklas som ovan, gått under för att det förbrukat resurserna för sin existens och inte klarar att anpassa sig till de sämre villkoren, har det mänskliga samhällets effektivisering ändå kunnat fortsätta inom andra geografiska områden. Dessutom har förbrukningen av resurser inte varit sådana att de inte har kunnat ersättas genom naturlig utveckling eller begränsade mänskliga insatser.
Situationen idag är såvitt jag kan se att hela mänskligheten står inför en klimatförändring som gör ”as usual” omöjligt. Och av allt att döma krävs en helt annan definition av ”business”.
Jag känner inte till något fall i världshistorien där ett samhälle eller ens delar av en civilisation har överlevt en sådan kris. Annat än genom att förflytta sig till nya geografiska områden.
Hur fantastiskt bra det än kan ha gått fram till krisen.
Alf Hornborg har skrivit en mycket bra artikel (del 2 som jag läst). Den förtjänar verkligen att spridas och diskuteras. Jag har invändningar mot några detaljer, men dem kan vi för ögonblicket lämna därhän.
Steven Pinker och Roslings svärdotter höll ett ”väckelsemöte” nyligen i Stockholm. Det kostade 500 kr att få smaka på frälsningen och 800 personer hade lagt upp det. Väckelsemötet hölls på Cirkus på Djurgården, och anordnades av Christer Sturmarks förlag Fri Tanke.
Daniel Berg ger i SvD (1/11) följande bild av tillställningen:
”Nu till dagens andra överraskning: när Pinker drar igång blir han åter till vår fördom om honom: en banal, ofilosofisk, hånfull hatare av vänstern och mediernas dystergökar. Han visar ett kollage med fyra foton av dum extremism: en grimaserande Trump, en Putin med ett gevär, en IS-krigare.
Det fjärde fotot föreställer fredliga demonstranter under en anti-fascistisk symbol.
Vi tror inte våra ögon: är denna motbjudande bilddemagogi ett uttryck för en faktabaserad världsbild? Publiken jublar. Pinker skrattar. Vi biter ihop.” Daniel Berg.
Läs gärna Bergs hela artikel; den är både skarp och mördande för Pinker, Norberg & Roslinggänget.
Roslings FACTFULNESS – ”En av de viktigaste böcker jag någonsin läst” (Bill Gates). Litet stavfel dock. Korrigerad version: ”En av de vidrigaste böcker jag någonsin läst”. Ett intellektuellt lurendrejeri av stora mått.
Det är utsugning det handlar om. Slaveriet i Afrika som lade grunden till kapitalismen, och att barn- och slavarbete förekommer än idag. Sedan har vi ervöringen av Amerika där spanjorer och portugiser ödelade land och fraktade tillbaks tonvis med guld och andra ädelmetaller samtidigt som urbefolkningarna behandlades som skit. Och det är ju vårt levnadssätt här idag som vi i västvärlden har fått genom dessa erövringar och vi lever livets glada dagar typ köp slit och släng mentalitet och ger fullständigt sjutton i att miljön och haven är på väg mot undergången. Och jordens resurser är ju inte oändliga. Nyligen hörde vi om att LKABs järnmalmshantering är på slutvarvet. LKAB är ju den största järnmalmsexportören inom Europa. Oljan tar ju slut den med förr eller senare.
I DN publicerade sociologen Roland Paulsen nyligen en intressant artikel som följdes av en intensiv debatt på ”Ifrågasätt”. DN Debatt: Hans Roslings världsbild.Jag har bidragit med två kommentarer hittills. Här den första:
Roland Paulsens och analys och kritik är riktig. Jag har vid upprepade tillfällen kritiserat Hans Roslings världsbild, och även diskuterat det med Hans, min gamle studiekamrat i Uppsala 1968- , kollega och trätobroder. Han fördjupar ingenstans (efter vad jag vet) sin bedömning anser jag. Jag har kritiserat hans världsbild då och då sedan 2012. * ”Årets svensk – Hans Rosling – förskönar verkligheten? 20/12 2012) http://jinge.se/allmant/arets-svensk-hans-rosling-forskonar-verkligheten.htm * ”Det vansinniga “Business as usual” – om vännen Hans Roslings glättiga världsbild” https://www.globalpolitics.se/det-vansinniga-business-as-usual-om-vannen-hans-roslings-glattiga-varldsbild/ (Gästblogginlägg av professor Alf Hornborg). I Roslings värld saknas sådant som imperialism, utsugning, krig och diskussion av ekonomiska system och av internationella organisationer som Världsbanken och IMF. Paulsen för en viktig diskussion om medelvärde och spridning. Låt mig exemplifiera från min artikel 2012 ”I Indien, ofta framställd som nyliberal framgångssaga, är 42 % av invånarna (knappt 500 miljoner) extremt fattiga, medan 845 miljoner är fattiga enligt Världsbankens mått. Enligt en MPI-rapport bor fler fattiga i 8 delstater i Indien än i de 28 fattigaste länderna i Afrika.” Hans: I en av få artiklar, DN 5/1 2012, ”Lösningen är att sluta tala om i-länder och u-länder. ….”den absoluta fattigdomen bland de fattigaste 2 miljarderna ” -vilket visar att det är rimligt att tala om u-länder”.
I DN publicerade sociologen Roland Paulsen nyligen en intressant artikel som följdes av en intensiv debatt på ”Ifrågasätt”. DN Debatt: Hans Roslings världsbild.Jag har bidragit med två kommentarer hittills. Här den andra:
Inte bara Paulsen utan också professorerna Christer Berggren, Alf Hornborg och jag (professor emeritus vid samma institution som Hans R, inst folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet) har anfört mycket viktiga fakta som visar att Hans Roslings världsbild i viktiga avseenden är ofullständig eller rentav felaktig. Han utelämnar viktiga fakta och områden och motsäger ibland sig själv. Skrev om detta första gången 2012. Hans R har mig veterlingen ingenstans trängt djupare i sina analyser eller bemött kritiken. Sonen gjorde det något i Agenda: Läs gärna: ”Årets svensk – Hans Rosling – förskönar verkligheten? 20/12 2012) http://jinge.se/allmant/arets-svensk-hans-rosling-forskonar-verkligheten.htm * ”Det vansinniga “Business as usual” – om vännen Hans Roslings glättiga världsbild” https://www.globalpolitics.se/det-vansinniga-business-as-usual-om-vannen-hans-roslings-glattiga-varldsbild/ (Gästblogginlägg av professor Alf Hornborg). * (Det vansinniga “Business as usual” – om Hans Roslings glättiga världsbild. Del 2). https://www.globalpolitics.se/det-vansinniga-business-as-usual-om-vannen-han-roslings-glattiga-varldsbild-del-2/
Jag fortsätter Roslingdiskussionen i DN med följande lilla svarsreplik till annan läsare ”Men skillnaderna i medellislängd mellan kvinnor i olika socioekonomiska områden i Sverige är flera år. Detsamma för män. Sannolikt större skillnader i USA, som vanligen inte har med uppgift om soecioekonomisk position i sina rapporter. Dessa socialklasskillnader har varit kända i decennier. Skillnaderna kvarstår i studier efter kontroll för hälsorelaterade vanor som rökning. Det finns en mycket omfattande vetenskaplig litteratur om detta, med viktigaa bidrag från Sverige som av professor Denny Vågerö, Finn Diderichsen. Folkhälsorapporten 2018 för Sverige: ”Ojämlikheten i hälsa visar sig bland annat i medellivslängd, där skillnaderna i återstående medellivslängd vid 30 års ålder är 6,2 år mellan personer med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildning. Skillnaderna mellan utbildningsgrupperna har ökat 2006–2016. ”