DN Debatt. ”Sveriges anslutning till Nato kräver en grundlagsändring”

Det är därför grundlagsändringar ska ske genom två likalydande beslut i riksdagen med ett mellanliggande val eller genom en beslutande folkomröstning. Vi kan därmed i allmänna val rösta på ett av de partier som ställt sig bakom ett vilande grundlagsförslag. Det ska finnas tid för information och debatt inför sådana viktiga beslut, och om någon inte delar riksdags­majoritetens uppfattning i frågan kan de välja att lägga sin röst på någon annan, och därmed ändra riksdagens sammansättning inför den andra om­röstningen.

Utanför EU-samarbetet kan beslutanderätt som direkt grundar sig på grundlagen och som avser förvaltningsuppgifter eller ingående av internationella överenskommelser i begränsad omfattning överlåtas till en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete enligt 10 kap. 7 § regeringsformen (RF).

Frågor om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag eller frågor om begränsning av grundlagsskyddade fri- och rättigheter får över huvud taget inte överlåtas enligt denna bestämmelse.

Om en sådan överlåtelse av beslutanderätt inte är möjlig till en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, hur kommer det sig att de konstitutionella förutsättningarna för överlåtelse av beslutanderätt inom ramen för Sveriges godkännande av Nordatlantiska fördraget och tillhörande avtal (Natofördragen) förbigåtts av tystnad?

Förklaringen är enkel: såväl regering som riksdag har i samband med Sveriges Natoansökan mer eller mindre vänt ut och in på regeringsformens tionde kapitel med motiveringen att uppgiften att hålla gränsen, försvara riket och möta ett väpnat angrepp mot Sverige inte direkt grundar sig på vår konstitution.

Enligt regeringens proposition om Sveriges anslutning till Nato är nämligen myndigheten Försvarsmaktens uppgift att möta ett väpnat angrepp mot Sverige och hindra kränkningar av svenskt territorium en utpräglad svensk förvaltningsuppgift. Det är inte, enligt regeringens uppfattning, en uppgift som direkt grundar sig på regeringsformen.

Av detta drar regeringen den felaktiga slutsatsen att det rör sig om förvaltningsuppgifter som det enligt 10 kap. 8 § RF – den så kallade slasktratten för ingående och godkännande av internationella överenskommelser – är möjligt att överlåta till Nato eller till främmande makt med ett enkelt riksdagsbeslut.

Den konstitutionella analysen av regeringens egna makt­befogenheter som direkt grundar sig på regeringsformen lyser emellertid med sig frånvaro.

Enligt regeringens proposition om Sveriges anslutning till Nato är nämligen myndigheten Försvarsmaktens uppgift att möta ett väpnat angrepp mot Sverige och hindra kränkningar av svenskt territorium en utpräglad svensk förvaltningsuppgift.

Riksdagens utrikesutskott menar att 10 kap. 8 § RF ska tillämpas när det gäller ändringar i lagen om operativt militärt stöd eftersom beslutet avser överlåtelse av myndighetsutövning till en annan stat. Enligt utskottet ska beslutet fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande, och mer än hälften av riksdagens ledamöter måste rösta för förslaget i enlighet med 10 kap. 6 § andra stycket RF.

Det är i kristider våra grundlagar prövas. Vår yttrandefrihet och långt­gående mötes- och demonstrationsfrihet, liksom svenska myndigheters grundlagsfästa självständighet i förhållande till den verkställande makten i enskilda fall, ifrågasätts såväl i Ankara som av gatans parlament i Bagdad.

Dessa befogenheter kommer i framtiden att underställas de förpliktelser och den befälsrätt som följer av Natofördragen.

Såväl Magdalena Anderssons (S) som Ulf Kristerssons (M) regering har gjort långtgående ansträngningar att möta de skiftande krav och anspråk som framtida Natoallierade har ställt på Sverige. Det finns dock en yttre gräns för en eftergiftspolitik som ytterst syftar att säkerställa vår kollektiva säkerhet: nämligen de regler, de principer och de fri- och rättigheter som följer av Sveriges konstitution.

Ytterst handlar nämligen Sveriges anslutning till Nato om skyddet för demokratiska värderingar och om den ömsesidiga solidaritetsförpliktelse för vilka det svenska folket är berett att regering och riksdag ställer svensk trupp under utländskt befäl. Detta är beslut för vilka svenska soldater och sjömän kan komma att behöva betala det yttersta priset.

Det kan därför inte nog understrykas hur viktigt det är att dessa historiska beslut – som jag personligen välkomnar – är klanderfria från ett konstitutionellt perspektiv. Detta är en förutsättning för att de ska åtnjuta en otvetydig och uttrycklig politisk förankring hos det svenska folket.

Enligt min bedömning förutsätter nämligen överlåtelsen av befälsrätt och beslutanderätt till Nato eller till främmande makt en föregående grundlagsändring. Under alla omständigheter bör riksdagens godkänna Sveriges anslutning till Nato enligt förfarandet för grundlagsändringar med två likalydande riksdagsbeslut med ett mellanliggande val.