Dagens Nyheter publicerade idag artikeln med den sakliga titeln Så fick Kina en ny kejsare – och nu samlar han all makt i sin hand av Torbjörn Petersson.
Denne skriver: ”Minnet av Mao Zedongs destruktiva överdrifter har jagat kinesiska ledare som ett spöke. Mao iscensatte ”stora språnget”, en ekonomisk-politisk kampanj, 1958–61, som ledde till att tiotals miljoner invånare svalt ihjäl, och senare Kulturrevolutionen, 1966–76, som skapade kaos i samhället. Båda händelserna var katastrofer för det kinesiska folket, men det var även katastrofer för regimen. Olyckorna hade inträffat för att en ensam ledare fått befogenhet att styra enväldigt. De visade att partistaten i sig kunde vara självdestruktiv.”
Jag publicerade två kommentarer under ”Ifrågasätt” i DN på nätet. (Max 1500 tecken).
OBS första kommentaren borttagen efter 30 minuter under motiveringen ”Denna kommentar tas bort eftersom den bryter mot riktlinjerna för kommentarer. Undvik antaganden och spekulationer.”
Jag svarade moderatorn för ”Ifrågasätt”
”Hej!
Detta är kända fakta som publicerats av FN. Alltså inga spekulationer. Källor angivna, kan kompletteras. Har som vanligt mer källor än de allra flesta kommentatorer.
Vänligen korrigera.
Hälsningar
Anders Romelsjö”
Första kommentaren:
Bilden av Kina bör kompletteras.
Tillväxten i Kina var mycket god under en stor del av Maos tid, 5–6 %/år. (World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and and the demise of the capitalist world economy.) Enligt siffror från Mao-kritiska Deng Xiaoping-administratiionen ökade industriproduktionen med 11 % per år från 1952–1976, något lägre under Kulturrevolutionen. År 1952 uppgick industrins andel till 36% av bruttovärdet av produktionen i Kina. År 1975 utgjorde industrin 72% och jordbruket 28%. (https://mronline.org/2006/09/21/did-mao-really-kill-millions-in-the-great-leap-forward/; https://www.globalpolitics.se/dodade-mao-verkligen-flera-miljoner-manniskor-i-det-stora-spranget/).
Beräkningar av FN-data grundade på befolkningsstatistik för Kina och Indien visar att under åren 1950–2010 förlorades fem miljarder levnadsår i Indien eller 85 miljoner per år.
Olikheterna i politik som var huvudorsak till skillnaderna.
Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960, 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i kapitalistiska Indien till 9,8 år. Misstag begicks förviss under ”Det stora språnget” , ett försök till bred basal industrialisering under atombomshot, men vilka belägg finns för att många miljoner ska ha dött?!
Jag fick själv snabbt följande kommentar av PN ”men vilka belägg finns för att många miljoner ska ha dött?”
Min andra kommentar:
Det fanns förstås stora intressen att misskreditera Kina precis som idag. Joseph Ball skriver ”Officiella kinesiska källor, släppta efter Maos död, tyder på att 16,5 miljoner människor dog i det stora språnget. Dessa siffror släpptes under en ideologisk kampanj av regeringen i Deng Xiaoping mot arvet från ”Det stora språnget ”och Kulturrevolutionen. Det verkar dock inte finnas något sätt att självständigt autentisera dessa siffror på grund av det stora mysteriet om hur de samlades in och bevarades i tjugo år innan de släpptes till allmänheten. Amerikanska forskare lyckades öka denna siffra till cirka 30 miljoner genom att kombinera de kinesiska uppgifterna med egna extrapolationer från Kinas folkräkningar 1953 och 1964. ”….” ”1960 uppenbarades konflikten mellan Sovjet och Kina. Sovjetunionen hade givit en hel del hjälp till Kinas industrialisering ,1960 lämnade alla sovjetiska tekniska rådgivare landet och de tog med sig ritningarna av de olika industrianläggningar de hade planerat att bygga.
Mao gjorde klart att från början handlade ”Det stora språnget” om att Kina skulle utveckla en mer oberoende ekonomisk politik. Kinas alternativ till att lita på Sovjetunionen var ett program för att utveckla jordbruket vid sidan av industrins utveckling. ”(https://mronline.org/2006/09/21/did-mao-really-kill-millions-in-the-great-leap-forward/)”
Relaterat
Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse.
Vad finns att lära av Kulturrevolutionen?
De historiska dimensionerna av vad Kina har uppnått sedan 1949.
Kina en av ägarna till stora bolag i USA.
Två ekonomier – USA och Kina. Hur lika? Hur olika?
Vår tids stora tävling är mellan mänsklighet och imperialism: USA, Kina, Kuba och Corona.
USA planerade att döda minst 600 miljoner människor i kärnvapenkrig
(”Official Chinese sources, released after Mao’s death, suggest that 16.5 million people died in the Great Leap Forward. These figures were released during an ideological campaign by the government of Deng Xiaoping against the legacy of the Great Leap Forward and the Cultural Revolution. However, there seems to be no way of independently, authenticating these figures due to the great mystery about how they were gathered and preserved for twenty years before being released to the general public. American researchers managed to increase this figure to around 30 million by combining the Chinese evidence with extrapolations of their own from China’s censuses in 1953 and 1964. ”….”n 1960 the conflict between the two nations came to a head. The Soviets had been providing a great deal of assistance for China’s industrialization program. In 1960, all Soviet technical advisers left the country. They took with them the blueprints of the various industrial plants they had been planning to build.
Mao made clear that, from the start, the policies of the Great Leap Forward were about China developing a more independent economic policy. China’s alternative to reliance on the USSR was a program for developing agriculture alongside the development of industry. ”(https://mronline.org/2006/09/21/did-mao-really-kill-millions-in-the-great-leap-forward/)
Gamla medarbetare på Dagens Nyheter kanske läste och till och med ännu innehar Maos lilla röda med nedvänd dold bokrygg stående (ja, liggandes nedåt då) i sina bokhyllor.
Att fostra den stora malliga morgontidningen är nog slöseri med tid och energi. Den har nämligen vid varje tidpunkt alltid rätt, mer rätt än Pravda alltid hade på Stalins tid, innan han konverterade till liberalismen, han också.
Liberaler och ”Dagens Nysheter” har, som vi alla vet, också alltid rätt, fast den dogmatiska verkligheten själv, har inte förstått det än.