Efter statsministeromröstningen: Upp med viktigare politiska frågor!

Nyss röstade 195 ledamöter mot förslaget att utse Ulf Kristersson till statsminister.
Som de allra flesta experter trodde.
Jag beskrev i bloggartikel igår kväll ett annat möjligt alternativ.

”Som jag bedömt dagen efter valet och 30/10 kommer SD att stödja Kristerssons kandidatur.” 10/9 Alliansen tar över med stöd av SD.
30/10

Jag presenterade i artikel 30/10 och igår kväll en möjlig ”lösning” i regeringsfrågan. Kristersson får med sig KD och SD och har då 43,6 % av rösterna medan S+V+Mp har 40,7 %. Men jag skrev också att
C och L kunde lägga ned sina röster och därmed bana vägen för Kristersson som statsminister.
Så blev det inte. C och L kommer sannolikt att straffas rejält vid extraval.

Expressen rapporterade igår kväll ”Sverigedemokraterna har ökat med 2,1 procentenheter sedan valet och får 19,7 procent i TV4 Nyheternas väljaropinion. Inom alliansen, som under den senaste tiden fått stor uppmärksamhet för sin interna splittring, är det bara Centerpartiet som ökar något, 0,4 procentenheter medan Liberalerna backar 1,2 procentenheter och ligger bara något över riksdagsspärren med 4,3 procent. I en jämförelse mellan blocken drygar de rödgröna ut sin ledning mot alliansen jämfört med valet med 41,3 procent mot 37,4 procent. I valresultatet var ställningen 40,7 procent för de rödgröna mot 40,3 för alliansen.” Folkets förtroende för alliansledarna rasar.

Som socialist och vänsterman är jag mycket kritisk till SD:s högerpolitik, inte minst till dess ekonomiska politik och dess migrationspolitik. Och oroad över en del uttalanden som kan betecknas som kulturrasistiska. Jag har kritiserat och diskuterat detta i över 10 bloggartiklar på Jinge.se. Hur bäst bekämpa SD?

SD:s politik, inklusive migrationspolitiken, ligger nära M:s. Åkesson har sagt att SD kan acceptera M:s migrationspolitik om man får inflytande i regeringsbildningen.

Notera för övrigt att inget av riksdagspartierna säger att den stora migrationen till Sverige främst beror på USA:s brutala och folkrättsvidriga krig i främst Västasien (Mellanöstern).

Är extraval så farligt?

Detta rycker allt närmare. ”Alla” verkar sky extraval. Ja, det är ett slags kvitto på misslyckande i regeringsbildandet, tar kraft och får konkurrera med julens och vinterns viktiga frågor. Men det innebär också en möjlighet! S kan till exempel formulera en klasspolitik och dra tillbaka en del av alla de arbetare som röstade på SD. En reformistisk klasspolitik á la Corbyns framgångsrika i Storbritannien.

Alltså, vid ett extraval har S allt att vinna genom en mer traditionell reformistisk politik med skarp kritik av inte bara SD:s migrationspolitik utan av M:s och SD:s ekonomiska politik. Detta är också i linje med den kritik av S som kraftfullt presenterats av till exempel Katalys och Greider & Lindeborg. Mycket bra klassträff med Katalys. och Populistiska manifestet. Svordomar i Vänsterns kyrka – räcker inte! Och våga kritisera USA:s krigspolitik som drivit flera miljoner på flykt!

Men extraval är ej dagens huvudalternativ enligt talmannen.
Enligt Andreas Norlén finns nu två huvudalternativ: antingen delar han ut ett nytt sonderingsuppdrag, mest sannolikt till Annie Lööf, eller så går han fram med en ny omröstning i kammaren, i så fall med Stefan Löfven som kandidat. Andreas Norlén konstaterar att han nu har tre omröstningar på sig för att det inte ska bli ett extraval. Dagens Industri: Talmannen om vägen framåt: Finns två huvudalternativ.

Stora politiska frågor i skymundan

Man kan tyvärr konstatera:
* att ingen seriös debatt av riskdagspartierna sker om Sveriges närmande till krigsorganisationen NATO;
* att ingen kritisk diskussion sker av dessa om Sveriges deltagande i det USA- och NATO-ledda kriget i Afghanistan;
* att ingen kritisk diskussion sker hos riksdagspartierna av USA:s brutala krigspolitik i länder som Syrien och Libyen;
* att de ökade socioekonomiska klyftorna i samhället knappast uppmärksammas (visst undantag för V);
* att pensionsfrågan inte alls uppmärksammas;
* att inget av riksdagspartierna framför allvarlig kritik mot kapitalismen;
* att ” ” framför ett socialistiskt alternativ;
Men jag har röstat.

Kapitalismen segrade i valet

Kapitalismen går sedan 2-3 decennier med generellt ökad arbetslöshet, som minskat under högkonjunkturen. För 30 år sedan ansågs 3 % arbetslöshet vara alltför hög, och nu anses 6 % arbetslöshet vara en låg siffra. De socioekonomiska skillnaderna ökar. I detta millenium ses ökad krigföring om kontroll över landområden och naturtillgångar i Kapitalets vildsinta jakt efter högre vinster. USA som den särklassiga brutala krigsaktören med miljontals döda och fler sårade och flyktingar – utan särskild i kritik av ledande politiker eller etablerade media i Sverige. Genom den djupt odemokratiska kapitalismen är bestämmanderätten i händerna på en liten grupp utan demokratisk insyn. Målet är ökad vinst för den egna verksamheten, inte människor eller samhällets behov. Med samhällelig kontroll över produktionsmedel och naturtillgångar skulle man väsentligen kunna slippa krigen, planera för en långsiktig politik med planmässig, sund användning av naturtillgångar och för samhällen där alla fick arbeta.

Efter finanskrisen för 10 år sedan som betalades främst av arbetarklassen och folket håvar Finanskapitalet åter in skyhöga vänster. Flammans skriver ”De fyra storbankerna kontrollerade totalt 80 procent av bolånemarknaden och deras vinst uppgick 2017 till svindlande 106 miljarder kronor.” Finanskapitalet vinner valet

Dagens faktiskt ganska primitiva, orättvisa och odemokratiska ekonomiska system innebär bland annat att:
* Ägandet av och kontrollen över produktionsmedlen och naturresurser finns hos en lite, liten rik del av befolkningen, men inte hos arbetarklassen och folket som tjänat ihop rikedomarna;
* Beslut fattas utan folklig, demokratisk insyn;
* Möjligheterna till ökad profit blir avgörande, ej folkets behov;
* Arbetslösheten väsentligen kommer att bestå, i stället för att kunna avskaffas vid folkligt ägande av produktionsmedlen och naturresurser
* Hänsyn till miljö, natur och klimat kommer i andra hand, efter profitintressena;
* De ekonomiska skillnaderna, som ökat detta millenium;
* Ett fåtals kontroll över massmedia hindrar att väl underbyggd kritik av dominerande uppfattningar knappast kommer fram.

De senaste 2-3 decenniernas utveckling och officiell statistik talar för att det är hög sannolikhet för att denna bedömning blir riktig.

Ett alternativ

Kapitalismen, baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter i stället för att sprida ny information till mänskligheten att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Behöver inte mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi?
Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.
Kapitalismen har historiskt på många sätt varit mycket framgångsrik, men dess begränsningar och svagheter framträder allt klarare. Vi behöver en gemensam social, demokratisk och socialistisk värld nu.

Jag tror alltså att ett socialistiskt Sverige med ökad demokrati bättre kan ta itu med de stora, reella problem som nämns ovan. Enligt min uppfattning ska där finnas tros- och yttrandefrihet. Kreativitet ska uppmuntras. Löneskillnader kommer säkert att finnas. Den sociala tryggheten ökar bl.a. genom att arbetslösheten i stort sett avskaffas. Utbildningar och hårt arbete ger högre inkomst som nu, men de stora skillnader i inkomst och förmögenhet reduceras markant, vilket ökar förståelse och samhörighet mellan människor.

Det finns starkare opinion för detta än många tror. Detta framkommer i opinionsundersökningar som jag presenterat i ett tidigare blogginlägg. Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?