FIB/K inbjuder till ett samtal om Mary Wollstonecrafts betydelse som vägröjare och förebild.
Mary Wollstonecraft (1759-1797) var en engelsk författare, feministisk filosof och kvinnorättsaktivist. Wollstonecraft var en av de främsta upplysningsfilosofierna. Hon behandlar ämnen som förnuftet, utvecklingsoptimism, betoning av kunskap och civilisationskritik.[1] Under sin korta karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok. Hon är mest känd för Till försvar för kvinnans rättigheter (A Vindication of the Rights of Woman) där hon argumenterar för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan bara framstår som sådana för att de saknar formell utbildning. Hon förde fram idéerna om att både män och kvinnor skulle betraktas som rationella varelser och att samhället bör grundas på förnuft. Hon drev bland annat en skola för flickor och skrev Thoughts on the Education of Daughters. I A Vindication of the Rights of Men (1790) kritiserade hon Edmund Burke och tog ställning för franska revolutionen. Wollstonecrafts make gav ut hennes memoarer året efter hennes död, Memoirs of Mary Wollstonecraft (1798).https://sv.wikipedia.org/wiki/Mary_Wollstonecraft
Hon reste i Norden och skrev
Mary Wollstonecraft levde själv ett kort men händelserikt liv under den franska revolutionens epok. Hon bröt mot många tabun genom att som ogift leva med en man och hade med honom ett ”oäkta” barn och gjorde några självmordsförsök. Långt före någon annan såg hon hur uppfostran och undervisning formade kvinnors underordning och måste förändras.
Medverkande
Elisabeth Mansén ide´historiker som länge sysslat med med Wollstonecraft och skrivit om henne.
Katarina Bjurvall
Författare till den nyligen utkomna boken ”Lutad mot ett spjut” om en resa i Wollstonecrafts fotspår. Boken kommer att finnas till försäljning
När? Onsdag 8 mars kl. 18.30
Var? Cafe Tårtan, Horngatspuckeln. Hornsgatan 32
Närmaste t-bana Mariatorget.
Ska jag vara ärlig så är jag ingen beundrare av den här feministvänstern vars grund vilar helt på kvinnor även om somliga män med liknande åsikter följer in i mönstret.
Det som retar mig är den här ständiga jakten efter utopismen vars progressivitet förvränger och förvrider samhället på alla möjliga mer eller mindre dåliga sätt.
Det mest tydliga är det sociala kaos som nu erhållits genom utopister i deras influerade myndighetsvänster tillsammans med näringsliv och kapitalister som i sammanhanget vill tjäna USA och upprätthålla den transatlantiska länken mot bl.a. Ryssland.
Idag är det språkrådet som väcker min ilska genom att ”modernisera” eller som jag menar förvränga det svenska språket genom att eliminera orden de och dem och ersätta med ordet dom som för mig är talspråk och inte skriftspråk.
Tyvärr är det så att vänstern förslummar samhället på mer än ett område genom sitt hat med allt som har med tradition att göra.
Som motsats till det här sociala svineriet ser jag Ryssland som är väldigt noga med att bevara sin tradition och kultur även om samhället även där förändras med tiden.
Det är inte helt utan anledning Ryssland ser ned på Västvärlden, och de har all anledning att göra det enligt min mening.
Problemet tror jag har med liberalism att göra.
En frihetsideologi där även vänsterns utopister, ofta med akademisk status, ser möjligheten att kunna förverkliga sina idéer genom nedåtriktade diktat istället för något som växer upp till makten genom folkliga vanor.
Det kan i och för sig vara folkliga vanor men då inte från majoritetssamhället utan snarare särskilda grupper som genom ett demokratiskt system med olika knep förstärker sin röst.
Många gånger då genom en typisk vänster-empati där man uppfattar minoriteter som svaga och måste skyddas.
Ersättandet av orden de och dem hjälper alltså dem med dålig skolgång att inte göra ”fel” senare i livet.
Problemet är bara att hela samhällets prestation och status sjunker lite till.
(Feminist)Vänstern får sin vilja fram.
”Bättre att alla är fattiga” i ordförrådet med ”dom” än att några säger och skriver ”de” och ”dem” och ökar ojämlikheten.
Tur att någon säger ifrån.
Björn Ranelid var namnet.
Kanske inte någon feminist?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bjorn-ranelid-harda-kritik-till-en-dom-reform-intellektuellt-forfall