En massaker inom en massaker: Hur journalister som rapporterar om dödsfall i Gaza blir måltavlor

0

Eva Bartlett är en kanadensisk oberoende journalist. Hon har tillbringat flera år på plats i konfliktzoner i Mellanöstern, särskilt i Syrien och Palestina (där hon bodde i nästan fyra år).
RT, den 2 nov

Eva Bartlett

Över 160 mediearbetare har dödats och 60 frihetsberövats medan den metodiska förstörelsen av den brutalt utsatta Gazaremsan fortsätter

Trots att jag har upplevt två israeliska krig mot Gaza hade jag aldrig kunnat föreställa mig de fasansfulla scener som nu utspelar sig i norra Gaza: Israel utrotar befolkningen mitt på ljusa dagen, vilket sänds ut så att hela världen kan se det. Och ingen gör ett jävla dugg för att stoppa det.

Israel har belägrat norra Gaza i flera veckor och hindrat det mesta av det humanitära biståndet från att komma in, vilket innebär att de 400 000 redan svältande civila palestinierna i norr löper stor risk att svälta ihjäl. Det israeliska parlamentet har röstat för att förbjuda UNRWA, FN:s organ för humanitärt bistånd, som har varit den enda livlinan för många palestinier.

Israeliska styrkor har också bombat vattenstationer och brunnar, samt skurit av kommunikationen med omvärlden, berövat människor tillgång till vatten och lämnat dem instängda och isolerade.

Enligt Euro-Med Monitor har 500 palestinier bekräftats döda i norra Gaza under de senaste två veckorna , ”och ytterligare tusentals har skadats. Många saknas fortfarande, antingen på gatorna eller begravda under bråten.”

Precis som de har gjort på andra håll i Gazaremsan under mer än ett års folkmord, riktar israeliska styrkor in sig på sjukhus i norra Gaza.

Euro-Med rapporterade att ”israeliska arméstyrkor omringade det indonesiska sjukhuset i staden Beit Lahia i norra Gazaremsan. De avfyrade två artilleripjäser mot sjukhuset, stängde av dess elektricitet och riktade in sig på alla som rörde sig i området.”

Armén skjuter mot sjukvårdare och andra räddningsarbetare, precis som de har gjort under hela 2023-2024, och som de gjorde 2009, när sjukvårdare som jag var tillsammans med utsattes för israelisk krypskytteeld och en annan sjukvårdare som jag kände dödades av en flechette-bomb (pilbomb, se här, ö.a.).

Genom att döda räddningsarbetarna och förstöra sjukhusen ser Israel till att lemlästade palestinier blir utan sjukvård och förmodligen dör.

Detta är naturligtvis olagligt enligt internationell lag. Men som Israels folkmordshandlingar har visat världen, tror den israeliska regeringen, armén och bosättarna att lagar inte gäller dem.

Ta den fruktansvärda videon (länken fungerar inte, ö.a.) av en israelisk drönare som med precision siktar in sig på ett palestinskt barn, dödar det och sedan bombar de civila som sprang för att försöka rädda barnet. Helt i sin ordning för den israeliska armén. Om gärningsmannen hade varit en av USA:s fiender skulle det ha krävts flygförbudszoner, sanktioner och företagsmedier som tjöt 24/7.

Den israeliska armén nöjer sig inte med att bara mörda civila palestinier genom bombning, krypskytte och svält, utan har enligt uppgift placerat ut robotar med sprängämnen och lämnat kvar tunnor med försåtsmineringar som detonerar på distans.

 

De scener som journalister har kunnat publicera är surrealistiska, som science fiction, med quadcopters som övervakar gatorna. För en vecka sedan berättade en vän för mig i ett meddelande att han var tvungen att välja mellan att svälta eller riskera att bli skjuten till döds av israeliska soldater eller quadcopters om han försökte skaffa bröd.

För några dagar sedan skickade han ett meddelande till mig klockan 4 på morgonen: Israeliska stridsvagnar stod utanför hans hem, och ljudet han skickade var skrämmande. Han valde att stanna kvar i sitt hem hellre än att genomlida en ny Nakba.

Jag vet inte om han lever nu.

Krig mot journalister

Tidigare denna månad sköts den palestinske kameramannen Fadi al-Wahidi i nacken av en israelisk quadcopter, vilket gjorde honom förlamad. Bortsett från Al Jazeera, som Fadi arbetade för, är de flesta västerländska medier och organisationer för journalistprojektion förvånansvärt tysta.

Reportrar utan gränser, som jag tidigare skrivit om för att de bagatelliserar antalet palestinska journalister som dödas av Israel, har ingen uppgift om Fadi. Det har däremot Committee to Protect Journalists (CJP). I deras notering står det

”Al Wahidi blev allvarligt skadad i nacken av en kula som avfyrades från ett israeliskt spaningsflygplan när Al Wahidi och korrespondenten Anas Al-Sharif bevakade en israelisk belägring av flyktinglägret Jabalia i norra Gaza. Båda männen bar Press-västar och var tydligt identifierbara som journalister.”

Anas al-Sharif – som fortsätter att modigt rapportera från norra Gaza – berättade för CJP att de hade befunnit sig i ett område ”helt långt från de israeliska ockupationsstyrkornas operationsområden och fullt av invånare när en israelisk spaningsdrönare sköt mot oss. Efter beskjutningen försökte vi flytta till en annan säkrare plats och gömma oss från faror, men en kula från planet träffade vår kollega Fadi Al-Wahidi i nacken, vilket ledde till att han blev helt förlamad.”

Wahidi har sedan dess hamnat i koma. Hans kollegor och vänner vädjar om någon form av internationellt ingripande för att han ska kunna föras utomlands för medicinsk vård, för att rädda hans liv.

FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) rapporterade, med hänvisning till Palestinian Journalists Syndicate (PJS), att mellan den 7 oktober 2023 och den 10 oktober 2024 har 168 palestinska journalister och mediearbetare dödats i Gazaremsan, däribland 17 kvinnor, 360 har skadats och 60 har frihetsberövats.

Utrotningskampanjen fortsätter

Det är helt förödande att se varje dag passera med nya alarmerande uppdateringar från eller om norra Gaza. Precis som Anas al-Sharif rapporterar den palestinska journalisten Hossam Shabat modigt om apokalyptiska scener från israeliska bombningar i norra Gaza.

I en liveuppdatering på X nyligen sa han:

”Vi bevittnar folkmord och etnisk rensning i norra Gaza, särskilt i Jabalia, som är belägrat från alla håll. Israeliska ockupationsstyrkor bombar civila fördrivna, fängslar dem och försöker att etniskt rensa dem. De riktar in sig på härbärgen för fördrivna civila, och kroppar ligger utspridda överallt i norr, längs vägarna. Tusentals civila tvångsförflyttas (etniskt rensas) från norr.”

Utrikesminister Lloyd Austtin. Bild från artikel av Caitline Johnstone..

Under tiden har USA:s utrikesminister Antony Blinken och Pentagons chef Lloyd Austin i en meningslös teatral gest krävt att Tel Aviv förbättrar den humanitära situationen i Gaza inom 30 dagar, annars riskerar man att förlora USA:s militära stöd och bli föremål för eventuella rättsliga åtgärder”.

Men det är uppenbart att Israels främsta stödjare pratar strunt: det kommer inte att bli någon nedskärning av det militära biståndet, det kommer inte att bli några rättsliga åtgärder, USA kommer aldrig att ta ställning för att tvinga Israel att upphöra med massakern i Gaza. Att ge Israel en månad före eventuella förmodade återverkningar är enligt min mening i själva verket att ge Israel grönt ljus att etniskt rensa norra Gaza så snabbt som möjligt.

Israeli Prime Minister Ariel Sharon speaks during a news conference in his offices on Nov. 21, 2005, in Jerusalem. Sharon announced his split from his right-wing Likud party to form a new political party, Kadima. He was on the way to re-election in 2006 when he suffered a stroke and fell into a coma from which he never awoke.

Om detta är Israels avsikt kommer vi att få se samma blodiga scener från norra Gaza upprepas block för block av Israel över hela resten av den redan brutalt förödda Gazaremsan.

Föregående artikelVittnesmål om träffad vapenfabrik i Dnepropetrovsk
Nästa artikelI KORTHET: Vad president Putin sade till diskussionsklubben Valdai
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here