I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad. Man skulle kunna tro att den skrivits idag. Den illustrerar USA:s avgörande bidrag till kriget i Ukraina. Nota bene är att Ryssland ändå kunnat låta bli att angripa.
_______________________________________________________________________
Den här artikeln En rysk lektion i geopolitik har översatts av Rolf Nilsson! Den är skriven av Robert W Merry som är ”tidigare Wall Street Journal Washington-korrespondent och Congressional Quarterly CEO, är författare till fem böcker om amerikansk historia och utrikespolitik.” Den kompletterar tidigare artiklar i ämnet här.
En rysk lektion i geopolitik
Oavsett om det är i Ukraina eller Georgien, bör Vladimir Putins handlingar inte komma som en överraskning för ett aggressivt USA.
Antag att Kina ingick en provocerande allians med Mexiko och började bygga militärbaser och stationera trupper nära USA:s södra gräns. Antag att det också lockade med Kuba i sin nya allians på södra halvklotet och försvagade USA:s kontroll över dess marinbas i Guantanamo på den ön. Vad skulle hända? Nästan oundvikligen skulle resultatet bli krig, eftersom USA aldrig skulle tillåta en sådan potentiellt fientlig installation inom sin inflytandesfär.
Detta är i huvudsak den fråga som Ryssland står inför, när Amerika och NATO fortsätter att umgås med tanken på att dra in Ukraina i NATO (och Georgien också när omständigheterna verkar vara de rätta). Och Rysslands svar är i huvudsak detsamma: Det tillåter inte att detta händer. Varje nation har ett grundläggande behov av att avvärja potentiella hot inifrån sitt grannskap och därmed upprätthålla skyddande inflytandesfärer. John J. Mearsheimer, på University of Chicago, kallar detta ”Geopolitics 101.”
Ändå verkar Amerikas utrikespolitiska ledare ha missat den lektionen. President Biden har, inte överraskande, rättat in sig i samma led som sina föregångare sedan han tillträdde och förklarat vad Amerika kommer att acceptera och inte kommer att acceptera inom Rysslands inflytandesfär, där amerikansk inblandning har varit en kännetecknande politik i flera år. På sjunde årsdagen av Rysslands annektering av Krimhalvön förklarade Biden: ”USA erkänner inte och kommer aldrig att erkänna Rysslands påstådda annektering av halvön, och vi kommer att stå eniga med Ukraina mot Rysslands aggressiva handlingar. Vi kommer att fortsätta arbeta för att hålla Ryssland ansvarigt för dess övergrepp och aggression i Ukraina. ”
Bidens uttalande visar hur tjockskalliga våra ledare kan vara när det gäller att hantera Ryssland, hur motsträviga de ofta är mot att ta ett steg tillbaka och överväga de involverade geopolitiska realiteterna. Han är inte ensam. Denna tendens till tjockskallighet går många år tillbaka i tiden.
Förre USA-ambassadören i Ryssland, William J. Burns (som beräknas komma att utses till Bidens CIA-chef), berättar i sina memoarer om George W. Bush-administrationens ansträngningar 2008, för att bana väg för Ukraina och Georgien att bli Nato-medlemmar. Burns avslöjar att han varnade sina överordnade i Washington för att sådana ansträngningar skulle få den ryska presidenten Vladimir Putin att ”lägga in sitt veto mot ett sådant försök” – som Harvard-professorn Graham Allison en gång beskrev Burns meddelande – ”genom att använda ryska trupper eller andra former av inblandning för att splittra båda länderna.” Med andra ord skulle Geopolitics 101 tillämpas.
Två månader innan Bush ignorerade det rådet och istället utfärdade en NATO-kommuniké, som utlovade eventuellt alliansmedlemskap för både Georgien och Ukraina, upprepade Burns sin varning att ”dagens Ryssland kommer att svara. Utsikterna till en efterföljande rysk-georgisk, väpnad konflikt kommer att vara höga.” Han tillade att det också skulle ”skapa grogrund för rysk inblandning på Krim och i östra Ukraina.”
Burns visade sig bli sannspådd. Inom några månader vidtog Georgiens president, Mikheil Saakashvili, vilken var för ett Nato-medlemskap och som tänkte att Bush höll honom om ryggen, åtgärder för att återinförliva två utbrytar-regioner, båda med starka band till Ryssland, Abchazien och Sydossetien. När strider bröt ut mellan Georgien och sydossetiska separatister, tog ryska styrkor kontroll över båda regionerna. Återigen segrade Geopolitics 101. Men den uppenbara läxan för USA och väst – att de skulle sluta blanda sig i Rysslands traditionella inflytandesfär – fick inte någon betydande hemgång i NATO-råden.
Fem år senare visade händelserna i Ukraina ännu mer tydligt upp lärdomarna från Geopolitics 101. Amerika försökte använda ekonomiska incitament för att bryta loss det tragiskt splittrade landet från ryskt inflytande och föra in det i västsfären. En amerikansk utrikespolitisk tjänsteman gjorde med stor stolthet en uppskattning av att USA investerat cirka 5 miljarder dollar i ansträngningar för att påverka den ukrainska opinionen och nationens utrikespolitiska inriktning. Amerikanska ”icke-statliga organisationer” hade under tiden under flera år försett oppositionsledare med pengar och råd. Det var alltså inte förvånande, när Ukrainas, i vederbörlig ordning valde president, Viktor Janukovitj, avvisade västs erbjudande till förmån för ett mer generöst ryskt erbjudande, att det uppstod anti-regeringsdemonstrationer som varade i tre månader och krävde nästan hundra liv.
Förhandlingarna mellan regeringen och pro-västerländska dissidenter gav till resultat en överenskommelse, som gjorde det möjligt för Janukovitj att förbli vid makten tills nya val kunde hållas, men den föll samman i en våg av våld från dissidenterna. Resultatet blev en kupp. Janukovitj flydde för sitt liv och en ny västvänlig regering, som inkluderade neofascistiska element, tog kontroll över landet. Ingen kunde neka till att USA inte spelade en betydande roll för att släppa lös och främja dessa händelser.
Allt detta innebar en kraftig kris för Ryssland. Stora delar av östra Ukraina befolkades av etniska ryssar som pratade ryska och föredrog fortsatta band till Ryssland, framför en västorienterad politik, vilken infördes av Kiev. Sedan fanns Krim, där etniska ryssar uppgick till cirka 60 procent av befolkningen och som var hemvist för Rysslands viktiga marinbas i Krims hamn i Sevastopol. Baserat på det framtida ödet för de etniska ryssarna i östra Ukraina och på sina egna strategiska intressen i sin omedelbara närhet i regionen, hade Ryssland skäl att agera.
Men dess viktigaste intresse var att förhindra att Ukraina gick med i NATO. Utsikten att fientliga västerländska styrkor skulle etablera sig intill Rysslands sydvästra gräns och utgöra ett omedelbart hot mot Rysslands intressesfär var av den typ som ingen nation kunde acceptera.
Och så gjorde Putin det som var helt förutsägbart – och förutspått. Först annekterade han Krim (önskat av en stor majoritet av folket där). Därefter gjorde han klart för den nya regeringen i Kiev att han aldrig skulle låta den bli till ett västligt fäste på Rysslands förstukvist. Sedan gav han omfattande hjälp – militär, ekonomisk och diplomatisk – till ryska separatister i östra Ukraina, vilka var engagerade i det ukrainska inbördeskrig som följde efter kuppen. Och slutligen drog han samman en stor armé vid den ukrainska gränsen, som ett ständigt närvarande hot om vad som skulle hända om landets östra separatister skulle hamna under någon fruktansvärd attack från Kiev.
Allt detta har naturligtvis väckt upp flodvågor av upprörda skrik från de i USA som insisterar på att Putin är angriparen och att allt Amerika vill ha är världsfred under den mjuka och godartade hegemoni, som den har utövat så välvilligt under de senaste 75 åren. Bidens uttalande om Krim överensstämmer med den känsligheten. Men Josef Joffe, tidningsredaktör och akademiker, hade en annan uppfattning redan 2014, när han skrev en artikel i Wall Street Journal som påstods vara ett brev från Niccolo Machiavelli till Putin. ”Du gjorde allt rätt”, säger den imaginära Machiavelli till den verkliga Putin. ”Du grep ett tillfälle när du såg det”, och visade en förmåga att vara ”både hänsynslös och klok” Som Joffe sammanfattade det beräknade Putin vad han kunde komma undan med, kom undan med det och undvek handlingar som hade kunnat destabilisera situationen bortom det kaos som redan genererats.
En princip för realism i utrikespolitiken är att nationer alltid ska förstå och uppskatta andra nationers grundläggande intressen, eftersom det kommer att genomsyra försöken att förutsäga reaktionen från dessa andra nationer på hot och nålstick. Ibland kolliderar nationernas grundläggande intressen på sätt som gör fientlighet, till och med krig, oundvikligt. Men när nationer förhöjer spänningar med motstående makter, vars intressen är enorma jämfört med sina egna mindre viktiga intressen, är vanligtvis drivkraften antingen ideologi eller okunnighet. När det gäller Bidens uttalande om Ryssland och Krim verkar drivkraften vara en kombination av de två.
Relaterat
Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter sju år!
Ukrainare i Ryssland får inte rösta. Demokratisyn?
Ukraina inrätter ny helgdag för nazistledare och mottar hundratals miljoner av svenska skattepengar
Krav för de-eskalering av den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina
Ekonomisk situation i Ukraina efter USA-stödd statskupp.
Vad händer i Ukraina i dessa dagar?
Putin varnar Poroshenko för att inte följa Minsk-avtalet. Av Björn Ditlev Nistad.
Som observatör vid valet i Donbass, Ukraina. “Varför får vi inte bli en del av Ryssland?” Av Björn Ditlev Nistad.
Sköt Ukraina ned flygplanet MH17 i östra Ukraina? Ny information Av Björn Ditlev Nistad.
Dags att erkänna statskuppen i Kiev, UKRAINA, efter fem år!
Ukrainare i Ryssland får inte rösta. Demokratisyn?
Ukraina inrätter ny helgdag för nazistledare och mottar hundratals miljoner av svenska skattepengar
Krav för de-eskalering av den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina
Ekonomisk situation i Ukraina efter USA-stödd statskupp.
Sverige ökar försvarssamarbete med fascisttoleranta Ukraina.
Ukraina-krisen: Från Nulandkakor till ett nytt kallt krig. Del 2.
What about the Baltic countries? They are all members of NATO!
Begreppet ”russofob” använt i Sverige har skrattretande konnotationer. Ryssland är på rent geopolitiska grunder Sveriges arvsfiende.
Mycket bättre och klokare för Sveriges säkerhet, för fred, och för begränsade försvarsutgifter att söka ha en lika bra relation med Ryssland som med USA.
En mycket klokare svensk politik: Låt oss ha Ryssland som strategisk icke-fiende.
Med tanke på var morgondans världscentrum uppenbart kommer att ligga, vore det inte bättre att Sverige tonade ner sina relationer med den falnande diktaturen USA och istället började bygga goda relationer österut.
Det är inte Sverige som väljer sina grannar, ryska imperiet behandlar sina grannar som det vill, och som natomedlem tvingas ryssarna anpassa sig till NATO, istället för att Sverige anpassar sig till Ryssland. Sverige och Norge är en strategisk munsbit för ryska imperiet som skulle ge imperiet hela norska atlantkusten att gömma sina ubåtar i. Ryssarna vet redan att vi är med i NATO inofficiellt, det är bara den grånade vänstern som tror att Sverige har ett neutralt alternativ. Moskva är inte världens framtida maktcentrum, utan en perifer storspelare som är farlig för sin omgivning och sig själv.
Och är USA något farlig för någon?
USA är världens ledande tekniknation med den globala reservvalutan, positionerat på andra sidan jorden med fokus på Stilla Havet. Ryska Imperiet ligger nästgårds och är vår arvsfiende. Eftersom Ryssland är en skadad elefant och Sverige en självgod myra är relationen inte sund och bra någonsin, och blir inte bättre av att vi låtsas som att Ryssland är ett normalt land i vår egen viktklass. Däremot är relationen bättre än när Ryssland exporterade socialism med bajonett.
Stronto Fel. USA är inte världens ledande tekniknation. USA leder inom vissa smala begränsade områden, som IT chips, men annars har både Ryssland och Kina redan gått om rejält, och USA släpar alltmer efter. Dollarn är inte längre den globala reservvalutan, redan nu har Euron tagit över under vissa perioder. Med de nya kryptovalutorna kommer dollarns makt att elimineras, och det inom bara ett par år. Vad som är än viktigare är tillämpningen av teknologi i samhället, och Kina leder enormt. Digitaliseringen har nått mycket långt i Kina medan den knappast har börjat i USA eller Sverige. Helt sant att USA fortfarande försöker förverkliga sin gamla dröm om att ta militär kontroll över hela Stilla Havet och hela Asien, men realiteten är att dom är ordentligt på reträtt, utom i propagandan förstås. Ryssland är knappas ett normalt land i ”vår egen viktklass”. Sverige är otroligt och absurt ”vanskapt” som nation idag. Sverige ligger kvar på den ideologi-nivå som var Kinas Kulturrevolution, vilken avslutades 1976.
Strunto skriver ett första aprilskämt och det passar utmärkt denna dag…Hade han bara skrivit USA-imperiet i stället för Ryssland hade allt stämt mycket bättre och då hade det inte längre varit ett aprilskämt! Strunto har tydligen missat vilken ömklig lakej Sverige är till USA nuförtiden…Självklart kan Sverige gå ut ur EU och bli ett neutralt alternativ, funkar för andra länder!
@Strontos strunt avkläs på ett pinsamt sätt här: http://thesaker.is/understanding-anti-putin-psyops-preparing-for-war/
Sant, Moskva är inte världens framtida maktcentrum, men dom är redan en respekterad medlen av världens nya centrum, kulturellt, ekonomiskt och teknologiskt. Sverige borde kanske även tänka på framtiden och ansluta sig.
Stronto lever kvar i 1600-talet det är uppenbart och tror att Sverige är en stormakt! Nu är 2021 och Sverige är en ynklig lakejstat i knäna på Bryssel och Washington, den grymma verkligheten för oss som lever i nutiden! Jag har då inte ärvt någon fiende så den ”slogan” kan du ha för dig själv blanda inte i andra i dina löjliga revanschistiska stormaktsdrömmar!
Sverige är ingen stormakt, men det är Ryssland, ett imperium på dekis. Vi ligger tätt intill ryska imperiet, ryska angrepp är grunden till begreppet arvsfienden. När Sverige är del av Nato blir ett angrepp på Sverige ett angrepp på Nato. I dagens läge, när vi inte ens kan försvara oss en förmiddag, blir det det säkraste alternativet. Det förklarar också försvarsministerns manövrer. Han är väl medveten om spelbordets alla pjäser.
Vad sägs om alternativet att söka bra relation med Ryssland, som naturligtvis inte är ”arvsfiende”?
Vad hindrar det annat än USA:s inflytande samt mycket svaga svenska politiker.
Ryssland kallas arvfienden, därför att det är Rysslands historiska roll i Sverige. USA har ingen historisk roll i Sverige, Ryssland blev arvsfienden innan USA bildades.
”Hur används ordet arvfiende?
Not: Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter och romaner.
Även i Sverige utnämndes turken till kristenhetens arvfiende och redan Gustav Wasa hade manat till en kristen mobilisering för att möta det osmanska hotet.
Celtics arvfiende Glasgow Rangers visade hur mycket engelska spelare betyder för en skotsk klubb.
Under veckoslutet drabbade vi än en gång samman med vår friidrottsliga arvfiende Finland.” Synonymer.se
Ryssland har angripit månen! Bråte från månen ramlar ner över Svearike. USA imperiet är på dekis och därför kan den inte skydda Sveariket. Skynda till skyddsrummen!
Vi får väl hoppas att du varnar oss innan resten och hela månen ramlar mer.
Ukrainska armén skjuter sex antitankraketer på Folkrepubliken (DPR) samtidigt som de låtsades vilja ha ett nytt eldupphör vid den sista sessionen i den trilaterala kontaktgruppen. .
https://WWW.DONBASS-INSIDER.COM/2021/04/01/UKRAINE-FIRES-ON-DPR-AND-DAMAGES-A-HOUSE-WHILE-CLAIMING-TO-WANT-A-NEW-CEASEFIRE/
Och medan Ukraina försöker låtsas att hon respekterar eldupphöret, publicerar deras egna soldater videor på Tik Tok som visar att de tycker om att skjuta mot DPR och LPR (Lugansk folkrepublik), med risk för att slå civila, vilket kan ses i den här videon från ett konto som tillhör en nynazistisk ukrainsk soldat:
Inte nöjd med att ha den röda och svarta flaggan från OUN (medarbetare från nazisterna under andra världskriget) på sin profilbild, tar Mykhaylo bort allt tvivel om sin politiska tillhörighet i slutet av videon genom att avsluta den med en nazistisk hälsning .
En annan video som publicerats av ukrainska soldater själva bevisar att DPR och LPR People’s Militia inte överdriver när de säger att många ukrainska soldater dör av strid på grund av alkohol, droger och felaktig hantering av vapen. Dödsfall för vilka det ukrainska kommandot sedan försöker skylla på folkets milis.
Ryssland är en mycket stabil federation av flera stater, och passar inte begreppet imperium, för alla stater har representation i centralstyret. Sveriges nuvarande krigsmakt är designad och dimensionerad, inte för att avvärja en yttre fiende, utan för att avvärja inre uppror och revolutioner. Med tanke på hur otroligt vanskött landet är av en totalt inkompetent ledning är det nog ett vettigt resonemang av den svenska elitiska maktklicken.
Vad representerade den baltiska regionen innan dess landområden ingick i det ryska imperiets struktur.
Nu består de baltiska staterna av tre länder – Lettland, Litauen och Estland, som fick suveränitet under upplösningen av Sovjetunionen. Var och en av dessa stater positionerar sig respektive som de nationella staterna för lettier, litauier och estnier. Nationalismen i de baltiska länderna höjdes till nivån för en statlig politik, vilket förklarar de många exemplen på diskriminering av den ryska och rysktalande befolkningen. Samtidigt, för att ta reda på det, blir det klart att de baltiska länderna är typiska ”replikstater” utan avsaknad av egen politisk historia och tradition. Naturligtvis inte, staterna i Baltikum fanns tidigare, men det är inte alls lettier eller ester som skapade dem. Vad representerade den baltiska regionen innan dess landområden ingick i det ryska imperiets struktur? Före 1200 -talet, när de tyska riddarna/korsfararna började erövra Östersjöområdet, var det en fullständig och fullständig ”zon av stammar”. Här bodde de baltiska och finsk-ugriska stammarna, som inte hade sin egen stat och bekände sig till hedendom. Således framträdde moderna lettier som folk som ett resultat av en sammanslagning av de baltiska regionen (latgalier, semigallianer, selonier, kuroner) och finsk-ugriska (livoner) stammar. Samtidigt bör man ta hänsyn till att de baltiska stammarna själva inte var ursprungsbefolkningen i Östersjöregionen-de migrerade från söder och sköt undan den lokala finsk-ugriska befolkningen norr om moderna Lettland. Det är särskilt frånvaron av deras egna statskap som blev en av de främsta orsakerna till att Östersjön och det finsk-ugriska folket i Baltikum erövrade av mer kraftfulla grannar.
Nu består de baltiska staterna av tre länder – Lettland, Litauen och Estland, som fick suveränitet under upplösningen av Sovjetunionen. Var och en av dessa stater positionerar sig respektive som de nationella staterna för lettier, litauier och estnier. Nationalismen i de baltiska länderna höjdes till nivån för en statlig politik, vilket förklarar de många exemplen på diskriminering av den ryska och rysktalande befolkningen. Samtidigt, för att ta reda på det, blir det klart att de baltiska länderna är typiska ”replikstater” utan avsaknad av egen politisk historia och tradition. Naturligtvis inte, staterna i Baltikum fanns tidigare, men det är inte alls lettier eller ester som skapade dem.
Vad representerade den baltiska regionen innan dess landområden ingick i det ryska imperiets struktur? Före 1200 -talet, när de tyska riddarna/korsfararna började erövra Östersjöområdet, var det en fullständig och fullständig ”zon av stammar”. Här bodde de baltiska och finsk-ugriska stammarna, som inte hade sin egen stat och bekände sig till hedendom. Således framträdde moderna lettier som folk som ett resultat av en sammanslagning av de baltiska regionen (latgalier, semigallianer, selonier, kuroner) och finsk-ugriska (livoner) stammar. Samtidigt bör man ta hänsyn till att de baltiska stammarna själva inte var ursprungsbefolkningen i Östersjöregionen-de migrerade från söder och sköt undan den lokala finsk-ugriska befolkningen norr om moderna Lettland. Det är särskilt frånvaron av deras egna statskap som blev en av de främsta orsakerna till att Östersjön och det finsk-ugriska folket i Baltikum erövrade av mer kraftfulla grannar.
https://www.stalkerzone.org/how-latvians-estonians-and-lithuanians-appeared/
Ryssland på dekis? Du måste vara totalt felinformerad eller helt lurad av MSM och deras sagor! Om Stronto läst historia så hade han set att det var Sverige som var och härjade i Ryssland i stort sett hela stormaktstiden! Att Ryssland då och då slog tillbaka var ju ett resultat av de svenska stormaktsdrömmarna med krigen och plundringarna runt Östersjön! Nu blev det till slut så att det var Ryssland som blev stormakten och Sverige en liten nationalstat och tur är väl det för Sverige slapp vara med i Europas krig på grund av sitt geografiska läge och neutrala hållning till stormakterna!
Instämmer helt i Anders resonemang. Diplomati och neutralitet är den bästa lösningen. Nato-övningar och krig bidrar till miljöförstöringen och till ständigt nya virusvarianter. Putin skulle respektera om Väst lägger ned vapnen.
Stronto..
För att stänga Sverige behövs bara en pjäs.
Sanslöst om Sveriges försvarsminister är omedveten om detta.
Stronto.. Berätta för Sveriges försvarsminister att det räcker med en av Rysslands så kallade ”Tsarbomb” som provsprängdes redan 1961.
Den hade en sprängkraft motsvarande cirka 3.000 Hiroshimabomber. I modern tid är bomberna mindre och sprängkraften högre.
Den ryska supersnabba kontinentala robot ”Avangard” har lång räckvidd. Kan flyga 20 – 27 gånger ljudets hastighet. Den kan inte stoppas av något känt försvarssystem.
Ryssland leder utvecklingen av nya vapen (ligger 10 – 15 år före USA), som sackar efter. Klyftan växer.
Enligt nyhetsbyrån AP kan den, till skillnad från tidigare robotar röra sig och göra skarpa svängar innan den når sitt tänkta mål. Det gör att den blir betydligt svårare att slå ut.
Den kan leverera både kärnkrafts- och konventionella nyttolaster. Den kan bestyckas med en atombomb på 2 megaton. Den används av Rysslands strategiska robotstridskrafter.
Hur menar du att Nato är ett bra alternativ för Sverige?
Det är bara i Mälardalen och östkusten som Ryssland är en arvfiende, eftersom ryssarna härjade där 1708-1709 och 1808-1809. Med de härjningarna kan ses som betalt för gammal ost efter svenska härjningar sedan 1200-talet! Vi övriga svenskar vill gärna att ni Mälardalingar behåller ryssland som arvfiende för er själva!