Bild: Dagens PS
Strategic Culture, den 27 december 2024
har översatt.
Den påstådda vandaliseringen av undervattenskablarna är en återkomst till brottsplatsen för Nord Stream.
I veckan inträffade ännu en incident med påstått sabotage av sjökablar i Östersjön. En kraftledning som löper längs havsbotten från Finland till Estland uppges ha blivit förstörd. Västerländska nyhetsmedier har pekat ut en tanker som transporterar rysk råolja som ansvarig, med innebörden att skadan orsakades avsiktligt.
Under de senaste veckorna har det förekommit andra incidenter med påstådda sabotage av telekommunikationskablar under Östersjön. Den 17 november skadades en datalänk mellan Finland och Litauen. Dagen därpå, den 18 november, rapporterades att en annan internetlinje som låg på havsbotten från Finland till Tyskland hade kapats. Båda kablarna uppgavs ha förstörts av yttre våld.
Tysklands försvarsminister Boris Pistorius och andra ryssfientliga politiker har insinuerat att det påstådda sabotaget är en form av ”hybridkrigföring” som bedrivs av Ryssland och eventuellt med hjälp av Kina i fallet med incidenterna i november.
Moskva och Peking har kategoriskt förnekat all inblandning i störningar av undervattensinfrastrukturen i Östersjöregionen. Kremls talesman Dmitrij Peskov avfärdade anklagelserna mot Ryssland om förvärrad skada som ”absurda” och, konstaterade han, typiskt sett framförda utan några verifierbara bevis.
Lämpligt nog, efter den senaste incidenten i veckan, försäkrar NATO-chefen Mark Rutte Finland, Sverige och de baltiska staterna att alliansen svarar på deras krav på mer säkerhet genom att öka alliansens militära styrkor för att patrullera sjövägarna.
Varje oberoende brottsutredare skulle lätt kunna hitta trovärdiga svar på frågan Cui Bono (Vem tjänar på det?).
Kablar klipps av ovanligt ofta (vilket tyder på att det inte rör sig om oavsiktliga skador); de personer som rapporterar om skadorna gör det utan att lägga fram bevis (vi förlitar oss på deras version); anklagelserna riktas mot Ryssland, utan bevis men med stöd av russofobiska fördomar; anklagelserna åberopas i sin tur för att kräva ökat skydd från Nato; och Nato tillhandahåller vederbörligen det begärda ”skyddet”.
Ett resultat av detta är att Natos militär ger sig självt tillstånd att öka antalet örlogsfartyg, stridsflygplan och övervakningssystem vid Rysslands norra flank – allt under förevändningen att ”svara på ryskt sabotage”.
En sådan åtgärd är naturligtvis en del av det långsiktiga strategiska försöket att inringa Ryssland, hota dess nationella säkerhet och destabilisera dess suveränitet. Med andra ord är allt detta en del av den långsiktiga geopolitiska konfrontationen mellan det USA-ledda NATO-blocket och Ryssland, där kriget i Ukraina bara är en del.
Kontrollen över de arktiska sjövägarna och resurserna är ett strategiskt toppmål för USA och i synnerhet för dess skandinaviska Nato-partner. Ryssland har en naturlig fördel i den arktiska regionen på grund av dess geografi. Ett sätt att tippa över fördelningsbalansen är att Nato militariserar regionen.
Ett annat strategiskt mål är att begränsa den ryska fraktsjöfarten via Östersjön. Tankfartyg som trafikerar de ryska Östersjöhamnarna Primorsk, Ust-Luga, S:t Petersburg, Viborg och Vystok utgör en viktig sjöväg för den ryska råoljeexporten.
Det är betecknande att Natos underrättelsetjänster riktar sin uppmärksamhet mot att strypa Rysslands oljeexport via Östersjön. Som vår krönikör Ian Proud antydde förra veckan finns det en enorm bestörtning bland västvärldens fiender över att de ekonomiska sanktioner utan motstycke som införts under det senaste årtiondet inte har lyckats lamslå den ryska ekonomin. Tvärtom, Rysslands ekonomi går framåt, delvis på grund av att dess olje- och gasexport hittar alternativa världsmarknader till de traditionella europeiska marknaderna, som har stängts av på grund av de ensidigt införda sanktionerna mot Ryssland.
En talande rubrik i European Pravda (ett CIA-sponsrat propagandaorgan) var denna: ”Varför EU fortfarande misslyckas med att begränsa den ryska oljeexporten och vad som borde göras i stället”.
Artikeln fortsatte med att konstatera: ”Volymen av sjöburen råoljeexport från ryska hamnar i Östersjön står för cirka 60% av Rysslands totala maritima oljeexport… Förr eller senare kommer EU eller en koalition av Östersjöländer, tillsammans med Norge och Storbritannien, att tvingas genomföra restriktiva åtgärder mot denna maritima oljehandel.”
Mot bakgrund av att den USA-ledda NATO-agendan att besegra Ryssland via dess ombud i Ukraina har misslyckats, och att de västliga ekonomiska sanktionerna mot Ryssland har visat sig vara värdelösa, är det väntat att man kommer att söka andra former av tvång och aggression. Att skära av Rysslands olje- och andra fraktvägar i Östersjön skulle vara ett kalkylerat slag.
För att göra denna offensiv trovärdig kan man räkna med att de extremt ryssfientliga NATO-medlemmarna i de baltiska staterna Estland, Litauen och Lettland, tillsammans med skandinaverna, kommer att ägna sig åt provokationer mot Ryssland för att motivera ett ”säkerhetssvar” från NATO.
Genom att översvämma den baltiska regionen med NATO-styrkor skulle detta göra det möjligt att trakassera ryska tankfartyg och skapa förutsättningar för en blockad av Rysslands hamnar.
Ryssland har inget motiv för att sabotera undervattenskablar i Östersjön. Det har däremot NATO-makterna.
Det var trots allt USA som sprängde Nord Streams gasledningar som gick från Ryssland till Tyskland under Östersjön. Denna statsstödda terrorhandling i september 2022 rapporterades på ett övertygande sätt av den undersökande journalisten Seymour Hersh. Hela poängen med sabotaget var att skada de ryska och europeiska ekonomierna för att gynna USA:s strategiska intressen.
Skamligt nog har ingen europeisk utredning genomförts på ett korrekt sätt för att fastställa vem som var den skyldige, trots att det är uppenbart att det var USA.
Den påstådda vandaliseringen av undervattenskablarna är en återgång till Nord Stream-brottets skådeplats. Det är uppenbart att det USA-ledda Nato drar nytta av de senaste incidenterna.
Det ironiska är att medan USA:s nästa ledare, Donald Trump, har börjat hota Nato-medlemmarna Kanada och Danmark (Grönland) med annektering av deras territorium, så ”ropar andra Nato-medlemmar i Östersjöområdet farbror” till den amerikanska imperialistiska översittaren om skydd. (idiomet ”crying uncle”, ’ropa på farbror’, innebär att man erkänner sitt nederlag och ber om nåd, eller hjälp, ö.a.)
Man kan inte hitta på detta. Men så absurd är USA:s och NATO:s imperialistiska galenskap.
Relaterat
Amerikanska och norska myndigheter sprängde Nord Streams rörledningar. Bevis?
Poseidon-attacken på Nord Stream: Del II
De vet att USA sprängde Nord Stream, men får inte prata om det…
Nord Stream-explosioner bör utredas opartiskt – Kina i FN:s säkerhetsråd, som avslog förslag på opartisk utredning
New York Times: Pro-ukrainsk grupp bakom Nord Stream-attacken
Mer om USA-utspel om sabotaget av Nord Stream!
Hur man spränger en rörledning (Nord Stream)
Hur USA slog ut Nord Stream-rörledningen
Folkrättsprofessor: ”USA:s sprängning av Nord Stream innefattar ett flertal brott mot internationell rätt och FN-stadgan”
USA erkänner öppet att man sprängde Nord Stream.
Sy Hersh och livet. Vilka tjänade mest på sprängningen av Nord Stream? Varför rapporterar media som de gör?
Vem låg bakom explosionen av Nord Stream 1 och 2?
Vem sprängde Nord Stream? Äntligen bevis! Eller hur?
Rysslands ”hyllning”/ersättning av Nord Streams pipelines.
Också USA:s vice utrikesminister hyllar sprängningen av Nord Stream 2
Magdalena har ju stämt in i den onda kören också om att åberopa Natos artiklar.
Något som ständigt kommer för mig är att etablissemanget är helt avstängda från att våga resonera logiskt. Hur kan en enda normalbegåvad människa tro på att USAs rivaler skulle vilja förstöra för sig själva?
Det illustrerar nog att USA har väldigt verksamma hållhakar på EU
Det verkar passa ihop med artikelns nämnande av ’crying uncle’ i betydelsen att man erkänner sin hjälplöshet och vill ställa sig in.
På alla tänkbara sätt slåss USA/västimperialismen för sin rätt att få fortsätta att råna resten av världens länder.
Motståndet kommer från länder och ledare som värnar om sina nationer.
”Det är mycket uppenbart att den västerländska liberala imperialistiska oligarkin försöker lösa så många problem som möjligt till sin fördel innan Trump installeras den 21 januari, samtidigt som de försöker hålla tillbaka en stigande flodvåg av förluster:
En presidentiell ”självkupp” i Sydkorea för att övervinna den lagstiftande församlingens motstånd mot USA:s vasall-högerhetsare.
En färgrevolution i Georgien för att störta den nationalistiska och alltmer självständiga valda regeringen.
Ett försök av det västallierade DPP i Taiwan att stoppa lagstiftning från att antas av den valda majoriteten i den lagstiftande församlingen.
Försök att utlösa en rysk upptrappning i Ukraina för att underlätta direkt Nato-inblandning
Försök att strypa de återstående ryska olje- och gasleveranserna till västländer
Stoppa en nationalistisk majoritet från att bilda regering i Bulgarien
Ogiltigförklaring av den första omgången av det rumänska presidentvalet för att hindra en antikrigsnationalist från att bli president.
Den franske presidenten klamrar sig fast vid makten mot folkets vilja, vilket visades i det senaste parlamentsvalet
Försena lokalvalen i Storbritannien med upp till ett år för att förhindra att det ytterst misskrediterade styrande Labourpartiet utplånas på lokal nivå i maj 2025
Att ge de tyska väljarna inget verkligt alternativ efter nederlaget för ”trafikljuskoalitionen”
Att öppna upp en ny syrisk front för att bädda in USA:s närvaro i den nationen och för att ta bort fokus från det sionistiska folkmordet
Samtidigt fortsätter de västerländska oligarkerna att förlora mark i Afrika och västvärlden fortsätter att snabbt förlora alla tekniska eller ekonomiska fördelar gentemot Kina, vilket skapar omständigheter som gör Trumps föreslagna anti-Kina-tullar i bästa fall omstridda och i värsta fall fullständigt självskadande. Vi lever i ”intressanta tider” där händelser som normalt kan ta år sker på veckor.”
Geopolitics And Climate Change | Roger Boyd | Substack
Här är länken https://substack.com/home/post/p-152568504
Som man bäddar får man ligga!
Det är i sig inte fartygen i den s.k. ryska skuggflottan som förorsakar kabelbrotten i Finska viken. Det är det västligt formulerade ukrainska proxykriget mot Ryssland som gör det. Händelserna berättar att det vore förnuftigt att hålla sig på betryggat avstånd från en utveckling som leder till en eskalering av väpnade uppgörelser och krig.
Som medlem i EU och Nato är de nordiska länderna på inget sätt neutrala i proxykriget. Ledarna för utrikes- och säkerhetspolitiken i Norden förser bevisligen Ukraina med vapen till den grad, att en avveckling av det världskända nordiska välfärdssamhället redan ses som nödvändigt.
De välsituerades ekonomiska resurser ser inte ut att räcka till för västmakternas krigiska utsvävningar i Europa. Återstår för oss fattiglapparna till skattebetalare att svara för finansieringen.
Våra nyhetsmedier vet berätta, att ledarna för utrikes- och säkerhetspolitiken i de nordiska länderna helt sonika utgår från, att proxykrigaren Ukraina måste få allt det stöd som dess utrikes- och säkerhetspolitiska ledning vill för sitt proxykrig.
Detta innebär klirr i kassan hos dem som säljer bomber granater till hugade köpare. Det innebär klirr i kassan hos de konsortium, som redan nu mitt under brinnande krig, erhållit entreprenader för återuppbyggnaden av Ukraina. Det innebär klirr i kassan hos dem som köpt upp naturresurserna i Ukraina, som landet tvingats sälja, då landet p.g.a. kriget skuldsatt sig upp över öronen.
Ett krig är inte en match i elitserien. Att förse krigsskådeplatsen i Europa med vapen är under inga omständigheter ett uttryck för fredsviljan, men nog för det diametralt motsatta. För viljan till krig. Alfons Åberg känner till uttrycket ”Ajabaja”. Kriget gör det inte.
Där i bakgrunden spökar givetvis dagens moderna kolonialism eller marknadsimperialism.
Det är allmänt känt, att det I USA finns politiska och ekonomiska intressen som vill dela upp Ryssland i en mängd mindre s.k. självständiga stater. Detta skulle det göra det så mycket enklare för intressena i fråga att exploatera Rysslands väldiga naturresurser. Tills klimatförändringen gör exploateringen olönsam.
Det börjar bli arbetsdrygt och bråttom för amerikanerna. Framför allt då de också vill lägga vantarna på Panamakanalen, Grönland och Kanada. ”America first” ger klirr i kassan. Utomlands.
Hela poängen med sabotaget av Nord Stream var att skada de ryska, och framför allt de europeiska, ekonomierna för att gynna Storbritanniens och USA:s strategiska intressen. Det är en politik som började redan på R Reagans tid, med ett sabotage på land mot en sovjetisk oljeledning.
Att strypningen av gastillförseln och bojkotten av andra ryska och vitryska bränslen fungerade visas av att Tyskland håller på att sjunka, förmodligen till Annalena Baerbocks belåtenhet. Hon har ju varit svuren motståndare till Nord Stream från dag ett.
Industrin, via FPD, sänkte regeringen när det var allt för sent. Väljarna gick till AfD i delstatsvalen och går till Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW), eftersom Die Linkes ledning är lika hopplös som svenska Vs. Vilken regering som än kommer ur februarivalet lär inte kunna stoppa Tysklands påbörjade industriell kollaps eller efterverkningarna i Centraleuropa.
Galenskapen med Netto Noll farsen borde ha stoppats redan för minst tio år sedan, eftersom det är jakten på koldioxiden som är roten till den europeiska bilindustrins död.
Omställningen av Västeuropas energisystem bort från allt ryskt (inklusive uran) orsakar gigantiska kostnader, inte minst i elnätsutbyggnad (som är mycket grovt försenad, vilket orsakar stora trängselkostnader och konkurskedjor) och i onödiga subventioner till byte från gas/kol/olja till elvärme (som de fattiga inte har råd med).
Det UKRO-ZIO-NAZI kriget mot Ryssland måste få fortsätta, kosta vad det vill. Svensken ska och måste betala för detta lömska neocon/sionist projekt vars mål är det strategiska nederlaget av Ryssland.
Det finns inte pengar för äldrevården, men visst finns det miljarder för att finansiera det UKRO-ZIO-NAZI kriget mot Ryssland.
Det finns inte pengar för utbdilningssektorn, men visst finns det miljarder för att finansiera det UKRO-ZIO-NAZI kriget mot Ryssland.
Det finns inte pengar för vägar och järnvägar, men visst finns det miljarder för att finansiera det UKRO-ZIO-NAZI kriget mot Ryssland.
Det finns inte pengar för säkra trygghet, lag och ordning i våra städer, men visst finns det miljarder för att finansiera det UKRO-ZIO-NAZI kriget mot Ryssland.
Alltså kan vi konstatera följande:
1. Sverige styrs inte av en svensk regering.
2. Sverige styrs inte av de som vill detta lands ve och väl.
3. Sverige styrs av en samling landsförrädare.
4. Sverige är inte längre en suverän nationstat.
5. Sverige är helt sonika den globala kabalens koloniala utpost, region Norden.
Om vi pratar om incidenten i östersjön för några dagar sedan, med den ”avslitna” kabeln mellan finland och estland, så anser jag det är märkvärdigt att den store statsmannen hultqvist i svt pratar om östersjön…Mej veterligen så går kabeln i finska viken, han anser att den är i östersjön. Var och en kan se att det blir en väldigt lång omväg om man drar en kabel från finland till estland genom östersjön (baltic sea).
Hur står det till med dessa avdankade filurer.