Detta är en artikel, vänligen översatt av Bertil Carlman. En av flera uppmaningar till fred, allt medan USA allierade går in för fortsatt krig. Radionyheterna rapporterar 21/5 kl 12.30 att Biden ska ge ytterligare militärt material till Ukraina och tillåter nu att stridsflyplanet F-16 får exporteras till Ukraina. Medan Zelensky i praktiken avvisat påvens fredsinitiativ. https://thenewdaily.com.au/news/world/europe-news/2023/05/21/pope-appoint-italian-cardinal-peace-mission-ukraine/
Bland annat av dessa skäl är parollen ”Fred i Ukraina” riktig idag. Se andra förslag under ”Relaterat”.
________________
The US Should be a Force for Peace in the World (globalresearch.ca)
Följande är texten till en helsidesannons från Eisenhower Media Network i New York Times den 16 maj 2023.
Den är undertecknat av framstående militär och nationell säkerhetspersonal
Kriget mellan Ryssland och Ukraina har varit en ren katastrof. Hundratusentals har dödats eller skadats. Miljoner har fördrivits. Miljöförstöringen och den ekonomiska förstörelsen har varit oöverskådlig. Framtida förödelse kan bli exponentiellt större när kärnvapenmakterna kryper allt närmare öppet krig.
Vi beklagar våldet, krigsförbrytelserna, urskillningslösa missilattacker, terrorismen och andra grymheter som är en del av detta krig. Lösningen på detta chockerande våld är inte fler vapen eller mer krig, med deras garanti för ytterligare död och förstörelse.
Som amerikaner och nationella säkerhetsexperter uppmanar vi president Biden och kongressen att använda all sin makt för att snabbt avsluta kriget mellan Ryssland och Ukraina genom diplomati, särskilt med tanke på de allvarliga farorna med militär eskalering som kan växa utom kontroll.
För sextio år sedan gjorde president John F. Kennedy en observation som är avgörande för vår överlevnad idag.
”Samtidigt som vi försvarar våra egna vitala intressen, måste kärnvapenmakterna framför allt avvärja de konfrontationer som leder en motståndare till ett val av antingen en förödmjukande reträtt eller ett kärnvapenkrig. Att anta en sådan kurs i kärnvapenåldern skulle bara vara bevis på vår politiks bankrutt – eller på en kollektiv dödslängtan för världen.”
Den omedelbara orsaken till detta katastrofala krig i Ukraina är Rysslands invasion. Ändå tjänade planerna och åtgärderna för att utvidga Nato till Rysslands gränser till att provocera rysk rädsla. Och ryska ledare framhöll detta faktum i 30 år. Ett misslyckande av diplomati ledde till krig. Nu behövs diplomati akut, för att få ett slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina innan det förstör Ukraina och äventyrar mänskligheten.
Potentialen för fred
Rysslands nuvarande geopolitiska oro härstammar ur minnen av invasion från Karl XII, Napoleon, ’der Kaiser’ och Hitler. Amerikanska trupper var med i den allierade invasionsstyrka som ingrep utan framgång mot den vinnande sidan i Rysslands inbördeskrig efter första världskriget. Ryssland ser Natos utvidgning och närvaro vid sina gränser som ett direkt hot. USA och Nato ser endast försiktig beredskap. I diplomati måste man försöka se med strategisk empati och försöka förstå sina motståndare. Detta är inte svaghet: det är visdom.
Vi förkastar tanken att diplomater, som söker fred, måste välja sida, i detta fall antingen Ryssland eller Ukraina. När vi gynnar diplomati väljer vi förnuftets sida. Av mänskligheten. Av fred.
Vi anser att president Bidens löfte att stödja Ukraina ”så länge det krävs” är en licens för att framföra dåligt definierade och i slutändan ouppnåeliga mål. Det kan visa sig vara lika katastrofalt som president Putins beslut förra året att inleda sin kriminella invasion och ockupation. Vi kan inte, och kommer inte att stödja strategin att bekämpa Ryssland till den sista ukrainaren.
Vi förespråkar ett meningsfullt och genuint engagemang för diplomati, särskilt ett omedelbart eldupphör och förhandlingar utan några diskvalificerande eller oöverkomliga förhandsvillkor. Avsiktliga provokationer framkallade kriget mellan Ryssland och Ukraina. På samma sätt kan avsiktlig diplomati göra slut på det.
USA:s agerande och Rysslands invasion av Ukraina
När Sovjetunionen kollapsade och det kalla kriget slutade, försäkrade amerikanska och västeuropeiska ledare sovjetiska och sedan ryska ledare att Nato inte skulle expandera mot Rysslands gränser. ”Det skulle inte bli någon förlängning av … Nato en tum österut,” framförde USA Utrikesminister James Baker till Sovjetledaren Mikhail Gorbatsjov den 9 februari 1990. Liknande försäkringar från andra amerikanska ledare samt från brittiska, tyska och franska ledare under 1990-talet bekräftar detta.
Sedan 2007 har Ryssland upprepade gånger varnat för att Natos väpnade styrkor vid ryska gränser var oacceptabla – precis som ryska styrkor i Mexiko eller Kanada skulle vara oacceptabla för USA idag, eller som sovjetiska missiler på Kuba var 1962. Ryssland pekade vidare ut Natos expansion i Ukraina som särskilt provocerande.
Att se kriget genom Rysslands ögon
Vårt försök att förstå det ryska perspektivet på deras krig, stöder inte invasionen och ockupationen, och det innebär inte heller att ryssarna inte hade något annat val än detta krig.
Men precis som Ryssland hade andra alternativ, så hade också USA och Nato det fram till detta ögonblick.
Ryssarna gjorde sina röda linjer tydliga. I Georgien och Syrien bevisade de att de skulle använda våld för att försvara dessa linjer. År 2014 visade deras omedelbara övertagande av Krim, och deras stöd till Donbassseparatister, att de menade allvar med sitt åtagande att försvara sina intressen. Varför detta inte förstods av USA:s och Natos ledning är oklart; Inkompetens, arrogans, cynism eller en förrädisk blandning av alla tre är sannolikt bidragande faktorer.
Återigen, även när det kalla kriget slutade, varnade amerikanska diplomater, generaler och politiker för farorna med att utvidga Nato till Rysslands gränser och att skadligt störa Rysslands inflytandesfär. Tidigare regeringstjänstemän Robert Gates och William Perry utfärdade dessa varningar, liksom vördade diplomater George Kennan, Jack Matlock och Henry Kissinger. År 1997 skrev femtio ledande amerikanska utrikespolitiska experter ett öppet brev till president Bill Clinton och rådde honom att inte utvidga Nato och kallade det ”ett politiskt misstag av historiska proportioner”. President Clinton valde att ignorera dessa varningar.
Viktigast för vår förståelse av hybris och machiavellisk beräkning i USA: s beslutsfattande kring kriget mellan Ryssland och Ukraina, är avfärdandet av varningarna från Williams Burns, den nuvarande chefen för Central Intelligence Agency. I ett telegram till utrikesminister Condoleezza Rice 2008, skrev Burns, medan han tjänstgjorde som ambassadör i Ryssland, om Natos expansion och ukrainskt medlemskap:
”Ukrainas och Georgiens Nato-ambitioner berör inte bara en känslig nerv i Ryssland, de skapar allvarlig oro över konsekvenserna för stabiliteten i regionen. Ryssland upplever inte bara omringning och ansträngningar att undergräva Rysslands inflytande i regionen, utan fruktar också oförutsägbara och okontrollerade konsekvenser som allvarligt skulle påverka ryska säkerhetsintressen. Experter säger att Ryssland är särskilt oroat över att de starkt delade meningarna i Ukraina om Nato-medlemskap, med mycket av det etnisk-ryska samfundet mot medlemskap, kan leda till kraftig splittring, med våld eller i värsta fall inbördeskrig. I så fall skulle Ryssland behöva besluta om man ska ingripa; ett beslut som Ryssland inte vill behöva ta.”
Varför envisades USA med att utvidga Nato trots sådana varningar? Resultatet från vapenförsäljningen var en viktig faktor. Inför motstånd mot Natos expansion bildade en grupp neokonservativa och toppchefer för amerikanska vapentillverkare den amerikanska kommittén för att utöka Nato. Mellan 1996 och 1998 spenderade de största vapentillverkarna 51 miljoner dollar (94 miljoner dollar idag) på lobbying och miljoner mer på kampanjbidrag. Med denna generositet blev Natos expansion snabbt en genomförd affär, varefter amerikanska vapentillverkare sålde vapen för miljarder dollar till de nya Nato-medlemmarna.
Hittills har USA skickat militär utrustning och vapen till ett värde av 30 miljarder dollar till Ukraina, med totalt stöd till Ukraina som överstiger 100 miljarder dollar. Krig, har det sagts, är en smutsig affär, en affär som är mycket lönsam för ett fåtal utvalda.
Natos expansion är sammanfattningsvis ett viktigt inslag i en militariserad amerikansk utrikespolitik. Den kännetecknas av unilateralism med regimskifte och förebyggande krig. Misslyckade krig, senast i Irak och Afghanistan, har lett till slakt och ytterligare konfrontation, en hård verklighet som USA själv har skapat. Kriget mellan Ryssland och Ukraina har öppnat en ny arena för konfrontation och slakt. Denna verklighet är inte helt och hållet vår egen skapelse, men den kan mycket väl vara vår undergång, om vi inte ägnar oss åt att skapa en diplomatisk lösning som stoppar dödandet och minskar spänningarna.
Låt oss göra Amerika till en kraft för fred i världen.
Läs mer på www.EisenhowerMediaNetwork.org
Undertecknat av
- Dennis Fritz, direktör, Eisenhower Media Network; Command Chief Master Sergeant, US Air Force (pensionerad)
- Matthew Hoh, biträdande direktör, Eisenhower Media Network; F.d. marinkårsofficer och stats- och försvarstjänsteman.
- William J. Astore, överstelöjtnant, US Air Force (pensionerad)
- Karen Kwiatkowski, överstelöjtnant, US Air Force (pensionerad)
- Dennis Laich, generalmajor, amerikanska armén (pensionerad)
- Jack Matlock, USA: s ambassadör i Sovjetunionen, 1987-91; författare till Reagan och Gorbatjov: Hur det kalla kriget slutade
- Todd E. Pierce, major, domaradvokat, amerikanska armén (pensionerad)
- Coleen Rowley, specialagent, FBI (pensionerad)
- Jeffrey Sachs, universitetsprofessor vid Columbia University
- Christian Sorensen, tidigare arabisk lingvist, US Air Force
- Chuck Spinney, pensionerad ingenjör/analytiker, försvarsministerns kansli
- Winslow Wheeler, nationell säkerhetsrådgivare till fyra republikanska och demokratiska USA
- Lawrence B. Wilkerson, överste, amerikanska armén (pensionerad)
- Ann Wright, överste, US Army (pensionerad) och tidigare amerikansk diplomat
Tidslinje
1990 – USA försäkrar Ryssland att Nato inte kommer att expandera mot sin gräns ”… Det skulle inte bli någon förlängning av … Nato en tum österut”, säger USA:s utrikesminister James Baker.
1996 – Amerikanska vapentillverkare bildar kommittén för att utöka Nato och spenderar över 51 miljoner dollar på lobbying i kongressen.
1997 – 50 utrikespolitiska experter, inklusive tidigare senatorer, pensionerade militära officerare och diplomater, undertecknar ett öppet brev som säger att Natos expansion är ”ett politiskt misstag av historiska proportioner.”
1999 – Nato släpper in Ungern, Polen och Tjeckien i Nato. USA och Nato bombar Rysslands allierade Serbien.
2001 – USA drar sig ensidigt ur ’Anti-Ballistic Missile Treaty’.
2004 – Ytterligare sju östeuropeiska länder går med i Nato. Natotrupper befinner sig nu direkt vid Rysslands gräns.
2004 – Rysslands parlament antog en resolution som fördömde Natos expansion. Putin svarade med att säga att Ryssland skulle ”bygga vår försvars- och säkerhetspolitik på motsvarande sätt”.
2008 – Natos ledare tillkännagav planer på att föra Ukraina och Georgien, också vid Rysslands gränser, in i Nato.
2009 – USA tillkännagav planer på att sätta upp missilsystem i Polen och Rumänien.
2014 – Ukrainas lagvalde president Viktor Janukovitj flydde våldet [från Maidankuppen] till Moskva. Ryssland ser avsättningen som en kupp av USA och Nato-nationer.
2016 – USA påbörjar truppuppbyggnad i Europa.
2019 – USA drar sig ensidigt ur ’Intermediate Nuclear Forces Treaty’.
2020 – USA drar sig ensidigt ur Open Skies-fördraget.
2021 – Ryssland lägger fram förhandlingsförslag, samtidigt som man skickar fler styrkor till gränsen mot Ukraina. Amerikanska och NATO-tjänstemän avvisar de ryska förslagen omedelbart.
24 februari 2022 – Ryssland invaderar Ukraina och startar kriget mellan Ryssland och Ukraina.
Den här annonsen återspeglar undertecknarnas åsikter. Betalas av Eisenhower Media Network, ett projekt av People Power Initiatives.
Relaterat
Putin och Zelensky kan separat träffa afrikanska ledare i ”ett fredsuppdrag” om Ukraina.
”Min politiska självdeklaration” – avseende konflikten mellan Öst och Väst.
Är vapenvila det första steget mot varaktig fred i Ukraina?
”Det är ett proxykrig i Ukraina”- Washington Post m.fl. Är parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” bra?
Mycket fin och seriös artikel av dessa personer måste jag säga. Man kommer som vanligt ALDRIG visa denna här hemma och även EU. Så som man gjort många gånger under hela krisen, av andra personer och ledare över hela världen. Det blir som att dessa EJ sagt skrivit något. Vilket jag tycker är tragiskt. Jag är för Fred. Håller helt med dessa personer, på samma sätt som jag hållt med andra också genom krisens år. Från både politiker och ledare från alla världens hörn och kanter. Man borde börja diskutera detta nu. Gått för fan 15mån nu de EJ klokt ju. Usa Nato EU har totalt misslyckats. Och det är jävligt tragiskt att säga att man ska kriga tills sista ukrainare. Vilket redan håller på att ske, om detta inte slutar snart. Massmedia under HELA krisen här i Usa Nato väst, saknar motstycke i hur vidriga och farliga man varit. Börja seriöst nu att tala om fred och förhandlingar. Sverige med denna clown Uffe och hans lag har ENDAST följt Usa linjen, när man samtidigt haft ordförandeskapet i EU. Tycker det varit REJÄLT stor misstag. Man har heller ALDRIG lyssnat på Ryssland MINSTA lilla under HELA krisen. Vad gäller röda gränserna. Vad dessa säger och tycker. Noll hela tiden. Man sagt upprepat också att ju längre detta Proxy pågår, ju svårare blir det för att förhandla. Då Usa och dess stat EU gått över varenda röd linje på löpande band. Månad efter månad har man gått över nya röda linjer. Många här i EU har fått nog sedan längesen. Det varit MASSOR med protester och demonstrationer från EU länders befolkningar. Och man kunnat se på mätningar att flertalet länders befolkningar är emot denna vidriga proxy. Stora majoriteten av tyskarna exempel är emot denna vidriga proxy. Och man sett tydligt att ena tyska partiet AFD som står utanför regeringen, senaste året nu fått MASSOR med ökad stöd för sin linje. Även många nya medlemmar tillkommit. Medans regeringen tappat mycket. Grannlandet Tjeckien har befolkningen också tröttnat rejält. Bara någon exempel här. Man fortsätter av medierna mata på lögner efter lögner utan stopp. Hur har man kunnat bli så krigskåta och såhär länge 15mån förstår jag ALDRIG. Man har verkligen under årens lopp, odlat ren och grov rysshat. Riktig vidrig ryssofobi. Till förhandlingar GENAST. Börja förhandla och sluta elda på brasan och katastrofen. Så som man gjort från dag1. ENDAST förlängt och HELT förvärrat ALLT från dag1. Lägg ned detta vidriga proxy kriget. Fred GENAST
Gazeta.Ru: Vad betyder Erdogans seger för Ryssland?
https://www.gazeta.ru/comments/column/articles/17059040.shtml?updated
Enligt resultaten från den andra omgången av presidentvalet i Turkiet vinner Recep Tayyip Erdogan i konkurrenskampen och förlänger sin mandatperiod till 2028.
Efter att ha behandlat 99,85 % av valurnorna fick Recep Tayyip Erdogan 52,16 % av rösterna, medan hans rival, den förenade oppositionens kandidat Kemal Kılıçdaroğlu fick 47,84 %.
Skillnaden på mer än 4 % av rösterna, som är mycket solid med den turkiska inrikespolitiska realitetens standarder, gjorde det möjligt för Höga valkommissionen att utse Erdogan som vinnare på omröstningsdagen .
När det gäller intensiteten av intresset för det inhemska informationsområdet är valen i Turkiet i nivå med till och med det amerikanska presidentvalet. Om det finns en sträcka i detta uttalande är det inte för mycket. Jag kommer att säga mer: i väst har graden av intresse för valet av den turkiska presidenten gått snett. Så mycket att de har stämplats som ”de viktigaste valen i världen 2023.”
Och ändå: vad gäller det turkiska valet till ryssarna, varför ett sådant intresse? Om jag stod inför den svåra uppgiften att besvara denna fråga i enstaviga, skulle jag uttrycka det så här:
Turkiet, en viktig granne i södra Ryssland och en regional makt som tar steg mot status som en global makt, valde inte bara landets president, det valde vägen för dess vidare utveckling.
Det finns en väg som landet har följt sedan 2002 när Recep Tayyip Erdogan och hans parti för rättvisa och utveckling kom till makten .
Och det finns ett alternativt sätt som erbjöds folket av kandidaten från den förenade oppositionen – Kemal Kılıçdaroğlu.
Om vi lämnar den inhemska turkiska agendan åt sidan och enbart fokuserar på landets internationella ställning, så är valet mellan Erdogan och Kılıçdaroglu valet av medborgarna i Republiken Turkiet mellan sin egen turkiska utvecklingsväg och en återgång till den västra vägen.
Som en del av sin egen väg försöker president Erdogan föra en balanserad politik på den internationella arenan, på samma avstånd från stormakterna, med företräde för sina egna, turkiska mål och mål. I motsats till samma Europa, som inför våra ögon drogs in i tratten för USA:s intressen.
Ett av resultaten av den turkiska balanseringspolitiken, genom ansträngningarna av den så kallade ”ledarskapsdiplomatin” av presidenterna Putin och Erdogan, var Rysslands och Turkiets genomförande av ett antal strategiska projekt. Jag noterar det – till USA:s och EU:s och EU: s stora missnöje och till och med aktivt motstånd .
Vi pratar om Turkish Stream-gasledningen, Akkuyu-kärnkraftverket, ryska S-400-system och mycket mer, inklusive Astana-formatet för den syriska bosättningen och planer på att skapa ett rysk-turkiskt gasnav.
Turkiets icke-anslutning till västerländska sanktioner mot Ryssland orsakade en boom i de rysk-turkiska relationerna i alla riktningar. Handelsomsättningen slår historiska rekord, ryskt företag byter till Turkiet, turkarna ersätter aktivt västvärlden som lämnar ”bortom horisonten” i Ryssland, och antalet öppna ryska ”döttrar” i landet har gått i tusental , när det tidigare bara handlade om tiotals öppningsföretag om året.
Dessutom har försvinnandet av väst från den ryska turistkartan övergått till Turkiet och ett ytterligare flöde av ryska ”VIP-turister” bland dem som tidigare föredrog de villkorliga Nice och Miami. Nu har de åkt för att utforska turkiska premiumresorter, inklusive den ”turkiska Rublyovka” – Bodrumhalvön.
Kort sammanfattning: efter resultaten av det turbulenta 2022 för Ryssland har epitetet ”Turkiet är vårt allt” blivit allmänt använt, våra relationer med detta land har spelat med sådana färger.
Å andra sidan var det också en titt på Turkiets internationella politik av den besegrade oppositionskandidaten Kemal Kılıçdaroğlu.
I sin valkampanj talade han om behovet av att ”normalisera” relationerna med USA och EU som huvuduppgiften för den turkiska utrikespolitiken. Och ”normaliseringen” av relationerna skulle naturligtvis kräva att Turkiet eliminerar källor till spänningar med västerländska ”partners”.
Men det är ingen hemlighet att en betydande del av problemen mellan Turkiet och väst på något sätt är kopplade till Ryssland. Och här kan du lista exakt samma projekt som nämns i några stycken ovan. Deras fortsättning var och förblir extremt oönskad för väst. För att inte tala om det faktum att västvärlden enträget kräver att den turkiska regeringen officiellt inför sanktioner mot Ryssland.
Så oppositionens utrikespolitik, som strävade efter en återgång till väst, fick oundvikligen betala för den ökända ”normaliseringen” med sina relationer med Ryssland. Jag ska genast klargöra det med ett ogaranterat resultat från västvärlden själv.
Oppositionskandidaten Kılıçdaroğlu, som uppenbarligen ville ”behaga” väst, inför den första omgången av presidentvalet som hölls den 14 maj, tillkännagav offentligt rysk inblandning i valet, och på tröskeln till den andra omgången, som hölls den 28 maj. , kritiserade han projektet med den rysk-turkiska gashubben för att han, säger de, kommer att leda till Turkiets ”energiberoende” av Ryssland. Båda avhandlingarna står uppenbarligen inte emot kritik och orsakade förvåning bland experter.
Så för ryska observatörer fanns det inga två åsikter: under det turkiska presidentvalet, den 14 och 28 maj, valde Turkiet mellan om än ”nära”, med Sergey Lavrovs ord, men en partner för Ryssland, Recep Tayyip Erdogan, med vilken vi ”ätit en massa salt ”, och den oförutsägbara, men tydligt pro-västerländska Kemal Kılıçdaroğlu.
Valet av Turkiets president Erdogan, jag betonar, lovar inte Ryssland ett lätt liv i söder. Det finns ett antal frågor som våra länder inte är överens om och till och med är ”på motsatta sidor om barrikaderna”.
Men å andra sidan blockeras Svartahavssundet för NWO-perioden, enligt Montreuxkonventionen, av Turkiet för Natos krigsfartyg , och Turkiet förblir för Ryssland en destination och ett nav i ordets vidaste bemärkelse – ”import” substitution”, ”parallell-import”, energi, finans, logistik, turism, etc.
Och, viktigast av allt, Turkiet behåller sin subjektivitet i våra ögon, när den ryska sidan kan räkna med det faktum att någon annan inte ständigt skymtar bakom den turkiska ryggen, och beslut om våra bilaterala förbindelser fattas i Ankara, och inte i Washington eller Bryssel.
I politiken ska man inte leta efter mytiska ”vänner”, som inte finns, utan efter subjektiva partners. Och vårt land fick en sådan ämnespartner inför Turkiet med Recep Tayyip Erdogans seger – fram till 2028. Och så ska vi titta…
Författaren uttrycker sin personliga åsikt, som kanske inte sammanfaller med redaktionens ståndpunkt.
Ryssland vann valet i Turkiet..
https://vz.ru/world/2023/5/29/1214015.html
Rysslands viktigaste utrikespolitiska partner, Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, vann den andra omgången av presidentvalet. Varför gjorde västvärlden allt för att besegra honom, varför misslyckades den turkiska Maidan, hur lyckades Erdogan stanna på sin plats, och vad betyder detta för Rysslands intressen nu?
Den 28 maj ägde den andra omgången av presidentvalet rum i Turkiet. Och Recep Erdogan vann den. Inte bara för att han vann majoriteten av rösterna (52,17%), utan också för att han kunde undvika en färgrevolution.
Och det fanns en möjlighet. Recep Tayyip Erdogan inledde sin valkampanj under extremt ogynnsamma förhållanden. Allvarliga ekonomiska problem (inflationen för 2022 var mer än 64%), tillsammans med de katastrofala konsekvenserna av jordbävningen i februari och en allvarlig försämring av relationerna med väst, gjorde hans position mycket sårbar.
Nästan hela oppositionen enades, nominerade en enda kandidat (ledaren för det republikanska folkpartiet, Kemal Kılıçdaroğlu), och började föra en aggressiv valkampanj. Vilket i sin tur fick stöd av västerländsk media. Vad är värt en omslag av The Economist, enligt vilken Turkiet på grund av Erdogan ”är på gränsen till diktatur.”
”Han förstörde systemet med kontroller och avvägningar. Han har förvandlat det mesta av media till ett verktyg för statlig propaganda… Han har kastat många kritiker, inklusive oppositionsledare, i fängelse… Han har mutat rättsväsendet, använt domstolarna för att åtala motståndare… Han sitter i ett enormt palats och ger order om att hovmän som är för rädda för att berätta för honom när han har fel”, skrev tidningen.
Som Erdogan med rätta sa , ”USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien blandar sig i valen i Turkiet.” Ja, västerländsk inblandning i det turkiska valet var begränsad till media och, möjligen, ekonomiskt stöd till oppositionen. Men bara för att, som vissa västerländska turkologer med rätta skrev, direkt politiskt stöd för oppositionen från USA:s och EU:s ledare bara kunde göra skada – anti-amerikanska känslor är för starka nu i Turkiet. Enligt vissa rapporter anser upp till 90% av invånarna i republiken (ett NATO-medlemsland förresten) Amerika som en fiende.
Men samtidigt uppmanade dessa turkologer västländer att ingripa efter valet – det vill säga efter att Erdogan utropat sin seger. De uppmanade att faktiskt stödja oppositionens agerande genom att organisera massprotester och ett försök till statskupp.
Först verkade det som att allt gick enligt detta scenario. Under rösträkningen talade oppositionsmedia och aktivister, som förlitade sig på sina egna beräkningar, om en säker seger för sin kandidat. Statsvetare förberedde sig för nattliga protester. Men till slut ägde inte protesten rum.
Erdogan utropar ”Turkiets århundrade”. Kurdiska reservat är det största hotet mot Erdogan.
Peskov kallade Putins och Erdogans gemensamma drag
Oppositionens vägran från turkiska Maidan beror på flera skäl. Den framgångsrika mobiliseringen av Erdogans anhängare (som presidenten förde ut på gatorna för att ”försvara segern”), den väl genomförda första omgången (då den sittande presidenten saknade mindre än en halv procent av rösterna före segern och myndigheterna inte vände sig om dessa siffror upp), den ökända bristen på karisma och ledaregenskaper i Kılıçdaroğlu.
Men en av huvudorsakerna var fortfarande västvärldens försiktiga ställning. Oviljan att gå all-in i denna situation (för om USA och EU organiserade och stödde protesterna, och Erdogan undertryckte dem, skulle relationerna mellan länderna försämras totalt).
Det är därför som alla västerländska ledare – inklusive Frankrikes president Emmanuel Macron och hans amerikanske motsvarighet Joe Biden – redan har gratulerat Recep Tayyip Erdogan till segern.
Moskva gratulerade honom också. ”Valets seger var ett naturligt resultat av ditt osjälviska arbete som chef för Republiken Turkiet, tydliga bevis på det turkiska folkets stöd för dina ansträngningar att stärka statens suveränitet och föra en oberoende, oberoende utrikespolitik”, sa Vladimir Putin .
Han uttryckte hopp om en fortsättning på ”vår konstruktiva dialog om aktuella frågor på den bilaterala, regionala och internationella agendan”, och tillade att han fäster ”stor vikt vid ett konsekvent genomförande av de planerade gemensamma projekten, i första hand byggandet av kärnkraften i Akkuyu. anläggning och skapandet av ett gasnav i Turkiet”.
I västvärlden ses detta samarbete redan som ett slags konstant. En oundviklig konsekvens av att Putin, enligt Newsweek , vann det turkiska valet. Västländer och den turkiska oppositionen tror att Moskva faktiskt hjälpte Recep Erdogan att vinna – inklusive att förlänga spannmålsaffären med ytterligare två månader (att tillföra pengar till den turkiska mjölindustrin, samt Erdogan självs rykte som mellanhand).
I verkligheten blandade Ryssland sig inte i några val. Den finansierade inte vissa deltagare och kritiserade inte andra – den svarade bara på de antiryska uttalandena från samma Kilichdaroglu.
Ja, de flesta ryska statsvetare stödde Erdogan – inte för att de ansåg att den turkiske ledaren var en pro-rysk politiker, utan för att de ansåg honom som ett mindre ont. Som en pragmatisk politiker som försökte inte passa in i USA:s antiryska planer (som de flesta av de icke-pragmatiska ledarna i Europa), utan att kapitalisera på den rysk-västliga konflikten genom risksäkring och selektivt samarbete med Ryska federationen.
”Ankara försökte att inte irritera Moskva och tog så mycket avstånd som möjligt från sanktionskriget. Turkiet försökte samtidigt skydda ekonomiska intressen och etablera sig som en ”ärlig mäklare”, upprätthålla relativ neutralitet och goda relationer med alla.
I ekonomiska termer gjorde detta det möjligt att mer än fördubbla handelsomsättningen med Ryssland (från 33 till mer än 70 miljarder dollar, enligt uppskattningar) och föra Turkiet på andra plats efter Kina när det gäller handel med Ryska federationen av slutet av 2022”, skriver docent vid Institutionen för historia länder i Nära och Mellanöstern ISAA MSU Pavel Shlykov.
I händelse av Kılıçdaroglus seger skulle Turkiet enligt de flesta experter vägra selektivt samarbete och ansluta sig till västerländska sanktioner. Helt enkelt för att oppositionen behövde reagera vänligt till väst för dess stöd.
Erdogans seger betyder inte att politiken för pragmatiskt samarbete med Moskva i Turkiet äntligen har segrat. Nu väntar den västvänliga oppositionen på omformatering, varefter den med förnyad kraft kan gå med i kampen för Turkiets återgång till de västliga rälsen.
”Slutet på Kılıçdaroğlus karriär och dess fortsättning med två populära borgmästare: Istanbul – Ekrem Imamoğlu och Ankara – Mansur Yavash. De böjdes av amerikanerna för att stödja Kılıçdaroğlu, de tappade ledningen för några månader sedan, och nu är vägen uppåt öppen. De kommer att konkurrera med varandra om Erdogan inte äter dem under den här tiden”, beskriver Marat Bashirov, en välkänd rysk statsvetare, den möjliga framtiden.
Men under en tid är riskerna från turkiskt håll för Moskva fortfarande minimerade.
Och naturligtvis öppnar Erdogans seger nya möjligheter, tar bort ett antal skyldigheter från Moskva. Erdogan vann. Ryssland måste ta sig ur spannmålsaffären”, sa Vitaly Tretyakov, dekanus för Higher School of Television vid Moscow State University, kortfattat.
Jo, men vem skall ryssarna förhandla med? En samling skurkar som sviker givna löften stup i sekunden? Det är inte bara Ukraina, det är västs bristande respekt för totala ryska intressen, över hela spectret, politiska, industriella, kulturella etc. Medvedev talar klarspråk, gör restUkraina till en grushög där ingen vill bo.
”This collapse is the subject of a dramatic new statement by Dmitry Medvedev, the former Russian president and currently deputy head of the Security Council. This was published at 21:36 on May 25. For the first time a senior Russian official declared that the strategic objective of the war has now become the elimination of the Ukraine as a sovereign state, and its replacement by Russia in the east, Poland and Hungary in the west, with the possibility of a demilitarized zone in between the two.”
https://johnhelmer.net/zaluzhny-kaput-who-goes-next-in-the-ukrainian-collapse/#more-88049
POLITIK 29 maj 2023 17:29
Sergey Lavrov sa att myndigheterna i Nederländerna och Danmark vill utbilda ukrainska piloter att flyga F-16 för att behaga den amerikanska hegemonen. Samtidigt tillade ministern: de ryska trupperna har något att sätta emot Nato-krigare i händerna på Ukrainas väpnade styrkor.
”Jag tvivlar inte på att våra väpnade styrkor har möjlighet att reagera på detta (uppkomsten av västerländska flygplan hos Ukrainas väpnade styrkor – red.),”, sade den ryske utrikesministern.
Experten Grigory Mironov noterade i en intervju med PolitRussia : det har nu blivit uppenbart att västvärlden försöker och kommer att försöka dra ut på konflikten i Ukraina. Det västerländska etablissemanget kommer inte att tillåta att frågan löses fredligt. Så du kan vara säker på att snart kommer Nato-länderna att utbilda ukrainska stridsflygplan att använda F-16-jaktplan och leverera dessa fordon till Ukrainas väpnade styrkor.
”Tydligen har sinnena hos ledarna i västerländska länder blivit grumliga på grund av önskan att uppfylla sin gamla dröm: att besegra Ryssland, att ta ifrån oss våra resurser och territorier. Försörjningen av Ukrainas väpnade styrkor med F-16-stridsflygplan talar om detta”, konstaterade talaren.
Men även om de ukrainska jaktplanen får västerländska flygplan kommer det inte att förändras mycket på slagfältet, sa analytikern. Ryska jaktplan överträffar NATO F-16 när det gäller taktiska och tekniska egenskaper. Detsamma gäller våra piloter och luftvärnssystem.
”En annan viktig fråga är om västerländska stridsfordon kommer att användas för attacker på territoriet i Belgorod, Bryansk, Kursk och andra ämnen i Ryska federationen. Detta kan ses som en öppen Nato-attack mot Ryssland”, är statsvetaren säker.
Grigorij Mironov tillade att västerländsk politik gentemot den ukrainska konflikten blir galnare. En dyster utsikt är att det västerländska etablissemanget provocerar Ryska federationen att hämnas mot Nato för att släppa lös ett fullskaligt tredje världskrig.
”De verkar inte kunna sluta,” sa talaren.
https://politros.com/24079982-mironov_zadal_vazhnii_vopros_naschet_postavok_f_16_na_ukrainu
Det är futilt att söka fred med vanföreställda krigshetsare, deras chanser är försuttna; Minsk1,2 räcker
Men läser man mellan raderna så betraktas Ryssland även av dessa som ”skurken”. Det håller inte, det är möjligt att ”invasionen” är ett brott mot den sk. ”folkrätten”, som den definieras, men vad är då Ukrainas handlingar dessförinnan mot den proryska befolkningen i företrädedsvis Donbass.
Så nån ”fred” är inte i sikte (nån balkanfred kommer inte ryssarna att gå med på) då får man problemen i repris.
Tycker ryssarna är ganska tydliga med sina intentioner.
https://english.pravda.ru/russia/150860-ukraine/
https://johnhelmer.net/zaluzhny-kaput-who-goes-next-in-the-ukrainian-collapse/#more-88049
@HH 29 maj, 2023 At 19:58
Folkrätten definieras så att alla folk har rätten att sköta sin egna angelägenheter och fatta sin egna beslut. Det är grunden till folkrätten. Folkrätten var alltså inte uppfylld när det gäller alla de ryska områdena som genom historiens nycker hamnat under främmande makt, Ukraina eller mer exakt – USA. Innevånarna i Krim och Donbas valde att separera från Ukraina och återförenas med sitt eget land Ryssland. Det är helt i enlighet med både folkrätten och internationell rätt. Åtskilliga länder har ju separerar på liknande sätt under många år, Indien, från England, eller Norge från Sverige är exempel. Propaganda har förvridit verkligheten, som så ofta är fallet.
Mycket tyder på att Ukrainas maktmänniskor är hårt pressade och väst USA /EU spelar ett cyniskt spel i sin iver att försvara positionen som den ledande ekonomiska makten i det Globala perspektivet.
En blodig cynism som just nu kostar hundra tusentals oskyldiga människors liv och en omfattande förstörelse av Ukrainas infrastruktur uppbyggd genom människor i hårt arbete.
Därtill ett formidabelt självskadebeteende av USA o EU;s egna medborgare i form av såväl ekonomiskt stagnation som avstannade nödvändiga åtgärder som berör sjukdomstillståndet på allas vår planet. Livsnödvändiga klimatåtgärder som nu är förlorade över tid och som drabbar blint miljontals människors liv och infrastruktur över hela vår planet. Något som tydligt är avstannat och tar mycket lång tid att återhämta. Inte minst ser vi hur vår egen blåbruna regering backar in i framtiden med sina negativa klimatambitioner.
Det talas om att ställa ansvariga inför internationell domstol och bestraffa dem som iscensatt detta katastroftillstånd och där i den skaran menar jag ingår våra egna politiskt valda här hemma i Sverige som med kraft understödjer detta vansinne.
Jag är övertygad om att många delar i stort denna meningsyttring jag lämnat om att motverka freden genom ökad vapentillförsel som dödar och förstör oskyldiga människors levnadsvillkor, generationer framöver. Inte enbart detta primitiva mönster utan även vad sker, kommer att sätta djupa ärr och spår mellan grannar som skall leva sida vid sida när detta krig tar slut i någon form.
Och vad trist att vårt stora medieutbud är del i detta krigstillstånd som sker genom indirekt tysta möjligheten till fredens röster och istället låter kanonernas destruktiva kraft helt dominera utbudet av medierapportering.
Själv tror jag inte att USA oligarkin kommer att överge sin drömmar om en global våldsbasera militärdiktatur med säte i Washington om dom inte tvingas till det. Den dag som folket i USA kommer att vända sig mot USAs aristokrati av politiker och oligarker på samma sätt som fransmännen vände sig mot sin i franska revolutionen 1789. I värsta fall kommer det inte att ske förrän amerikanska folket vandrar runt bland ruinerna av sin dagens våldskultur och tvingas kliva över liken av sitt eget folk på gatorna. Så länge dom kan orkestrera att ryssar och ukrainare, och i framtiden svenskar – NATO, är slaktdjuren kommer dom inte att bry sig.
Karl W!
Är böjd att hålla med dig att det kommer sluta så illa.Vilket är det samma som ett förödande kärnvapenkrig som kommer att förstöra planetens livsbetingelser.
För att citera en tänkare från 1500-talet”människans verk kommer att bli hennes undergång” Gud förbjude!
”It is difficult to imagine a greater shame for a country than having such senators [such as Lindsey Graham].”
Dmitry Peskov, kremlins talesman
Ex-president Dmitry Medvedev om Lindsey Graham (the 67-year-old Republican) “Old fool.”
Operation Z – sensate nytt
”A Russian strike hit a military facility in western Ukraine, damaging five planes, while Kyiv repelled another large volley of overnight air strikes, authorities said Monday.
…
In the western city of Khmelnytsky regional authorities said Russian troops attacked a military facility overnight.
In a rare admission of the damage, they said ”five aircraft have been put out of action.”
https://www.moonofalabama.org/2023/05/the-reconnaissance-strike-complex.html#more
—
I o m den andra drönar attacken mot Moskva så är det äntligen dags för Moskva att jämka presidentpalatsen och andra regeringsbyggnader/myndighetscentra i Kiev med marken!
Voldemort Kokainsky kan hålla sina ståupp komedier under tältar
”It is difficult to imagine a greater shame for a country than having such senators [such as Lindsey Graham].”
Dmitry Peskov, Kremlins talesman
Ex-president Dmitry Medvedev om Lindsey Graham (the 67-year-old Republican) “Old fool.”
Operation Z – senaste nytt
”A Russian strike hit a military facility in western Ukraine, damaging five planes, while Kyiv repelled another large volley of overnight air strikes, authorities said Monday.
…
In the western city of Khmelnytsky regional authorities said Russian troops attacked a military facility overnight.
In a rare admission of the damage, they said ”five aircraft have been put out of action.”
https://www.moonofalabama.org/2023/05/the-reconnaissance-strike-complex.html#more
—
I o m den andra drönar attacken mot Moskva så är det äntligen dags för Moskva att jämka presidentpalatsen och andra regeringsbyggnader/myndighetscentra i Kiev med marken!
Voldemort Kokainsky kan hålla sina kassa ståupp komedier under tältar