I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel, som jag tycker är intressant också idag!
April 2021: Sveriges Fredsråd (SFR) har utvecklat en bra och intressant hemsida i samarbete mellan hemsidans redaktör Eva Björklund och tekniske redaktör Susan Florries!
”Neutralitet hårdvaluta i en polariserad framtid” är rubriken på en lång artikel av Harald Gustafsson i Svenska Dagbladet. Ett utdrag som publicerats på SFR:s hemsida här.
Artikeln inleds med orden”:
”Länder som hållit sig neutrala under de senaste seklernas konflikter – som Sverige, Schweiz och Nederländerna – hör idag till de rikaste och politiskt mest stabila i världen. En ny bok kastar ljus över geopolitikens mest underskattade spelare.”
”Genom historien har neutralitet uppfattats olika”.
Den långa artikeln, publicerad i Svd 2021-03-22, som jag verkligen rekommenderar till alla fredsvänner, refererar till den svenska historikern Leos Müllers bok ”Neutrality in world history” (Routledge) om hur neutralitet – ”vi är inte med” – funnits med i alla tider. Och blev i modern tid ett viktigt ställningstagande för Sverige, för att inte dras med i världskrigen.”
Harald Gustafsson avslutar med en historisk sammanfattning av hur neutraliteten uppfattats, jag citerar: ”Genom historien har neutralitetspolitik inneburit ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”, som den svenska politiken formulerades fram till det kalla krigets slut. För andra har neutralitet uppfattats som en övergripande term för hela deras politik, i fred som i krigstid. Vissa länder har varit traktatsbundna att upprätthålla neutralitet, som Schweiz och, från 1955, Österrike. Schweizarna har inte ansett sig kunna gå med i EU – och gick med i FN så sent som 2002 – på grund av neutraliteten, medan den inte hindrat Österrikes, Sveriges och Irlands EU-medlemskap.
De neutrala är underskattade i utrikespolitikens historia, enligt Müller. Det var länder som ville hålla sig neutrala när andra slogs som drev fram havets frihet och neutraliteten till sjöss. Under de senaste tvåhundra åren har de neutrala ofta spelat viktiga roller som platser för förhandlingar och hem för internationella organisationer, och Müller menar att de ännu spelar en stor roll som budbärare mellan fientliga makter. Sverige har till exempel en viktig roll som så kallad skyddsmakt för USA i Nordkorea.
Dessutom, påpekar Müller, tillhör de små neutrala länderna de rikaste och politiskt mest stabila i världen i dag, och det torde inte vara helt utan samband med deras neutralitetspolitik. Här får man dock komma ihåg att det gäller europeiska länder. Müllers historia är eurocentrisk, men han motiverar det med att neutraliteten är en europeisk uppfinning, liksom systemet av suveräna stater, som med avkolonialiseringen har spritt sig över hela jorden. Utanför Europa har den tagit gestalt i den alliansfria rörelsen, där Indonesien och Indien ursprungligen var drivande. Den har i dag 120 medlemsstater, men spelar ingen större politisk roll och hindrar inte att en del medlemsstater har nära politiska relationer till supermakterna.
Kanske har vi i dag gått in i en ny era som försvårar neutraliteten, när krigen inte längre förs mellan stater utan inom dem, och moralen har kommit tillbaka som utrikespolitisk ledstjärna; man måste vara med de goda och mot de onda. Men Müller anslår ändå en optimistisk ton i slutorden: i en alltmer osäker och multipolär värld kan neutraliteten åter framstå som ett klokt utrikespolitiskt val.”
Genom historien har neutralitet alltså uppfattats olika. För vissa länder har en neutralitetspolitik inneburit ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”, som den svenska politiken formulerades fram till det kalla krigets slut. För andra har neutralitet uppfattats som en övergripande term för hela deras politik, i fred som i krigstid. Vissa länder har varit traktatsbundna att upprätthålla neutralitet, som Schweiz och, från 1955, Österrike. Schweizarna har inte ansett sig kunna gå med i EU – och gick med i FN så sent som 2002 – på grund av neutraliteten, medan den inte hindrat Österrikes, Sveriges och Irlands EU-medlemskap.
De neutrala är underskattade i utrikespolitikens historia, enligt Müller. Det var länder som ville hålla sig neutrala när andra slogs som drev fram havets frihet och neutraliteten till sjöss. Under de senaste tvåhundra åren har de neutrala ofta spelat viktiga roller som platser för förhandlingar och hem för internationella organisationer, och Müller menar att de ännu spelar en stor roll som budbärare mellan fientliga makter. Sverige har till exempel en viktig roll som så kallad skyddsmakt för USA i Nordkorea.
Dessutom, påpekar Müller, tillhör de små neutrala länderna de rikaste och politiskt mest stabila i världen i dag, och det torde inte vara helt utan samband med deras neutralitetspolitik. Här får man dock komma ihåg att det gäller europeiska länder. Müllers historia är eurocentrisk, men han motiverar det med att neutraliteten är en europeisk uppfinning, liksom systemet av suveräna stater, som med avkolonialiseringen har spritt sig över hela jorden. Utanför Europa har den tagit gestalt i den alliansfria rörelsen, där Indonesien och Indien ursprungligen var drivande. Den har i dag 120 medlemsstater, men spelar ingen större politisk roll och hindrar inte att en del medlemsstater har nära politiska relationer till supermakterna.
Kanske har vi i dag gått in i en ny era som försvårar neutraliteten, när krigen inte längre förs mellan stater utan inom dem, och moralen har kommit tillbaka som utrikespolitisk ledstjärna; man måste vara med de goda och mot de onda. Men Müller anslår ändå en optimistisk ton i slutorden: i en alltmer osäker och multipolär värld kan neutraliteten åter framstå som ett klokt utrikespolitiskt val.
Ni som är mot Nato påpeka för de osäkra att när man är ett litet land som allierat sig med ena sidan i en stormaktskonflikt så finns rätt stor risk att man offras i en köpslagan efter ett krig som inte vinns klart av ens egen sida. Om man således har valt sida är man ju fiende till den andra sidan medan när man är neutral har ingendera sidan starka skäl att se en som fiende.
Går Finland med så har dom verkligen öppnat för att efter att ha deltagit i aggressioner mot Ryssland åter bli en del av Ryssland som dom var fram till ’ryska’ revolutionen. Före en sån aggression skulle Ryssland inte begära det men efter skulle dom kräva eftergifter av ngt slag. Och Finland är troligen ngt som västimperiet är villigt att ge bort om krigets efterbörd gör eftergifter ofrånkomliga.
Neutralitet är ett annat ord för vad Kina kallar en multipolär värld. USA har länge arbetat på att inta en enväldig roll av världens autokratiske våldshärskare som har rätt att binda alla andra nation till ”stocken” och piska dom ekonomiskt till dom rättar in sig i ledet efter USAs krav, går ner på knä och kowtow, och underordnar sig USA. USAs makt bestod i deras militära styrka, om ni inte lyder förvandlar vi ert land till en grusplan, men den militära maktövertaget är nu eliminerat genom Rysslands och Kinas stora teknologiska övertag. USA kunde, och förmodligen skulle, skapa sin egen förintelse.
USA har haft ett järngrepp över alla länders ekonomi genom dollardominansen, man hotar helt enkel att dra in bankernas licens att hantera USD. Nu går allt fler ifrån dollarn, länder som Kina och Ryssland handlar alltmer i lokala valutor, man går ifrån det USA kontrollerade SWIFT systemet till system USA varken kan övervaka eller kontrollera, och man går även ifrån bankerna till kryptovalutor vilka inte behöver någon bank alls. Kina leder utvecklingen, och andra följer.
En artikel nyligen demonstrerar USAs ändlösa frustration och fasa över förändringarna, Yellen hotar med ”konsekvenser” men vilka skulle det vara. Visst kan USA fortfarande orsaka skador, men det enda det skulle leda till är att allt som ger USAs autokratisk makt kommer att överges snabbare.
Yellen Warns China on Russia Tie, Hints at Economic Consequences
https://www.law.com/dailybusinessreview/2022/04/13/yellen-warns-china-on-russia-tie-hints-at-economic-consequences/?slreturn=20220313221222
Samtidigt växer handeln mellan Ryssland och Kina lavinartat, 10% till 20% per månad, och beroendet av USA minskar allt snabbare och därmed USAs makt. Om Sverige allierar sig med USA, militärt och ekonomisk, hamnar Sverige helt under USAs kontroll och järnskodda stövel och det ger USA makt att utnyttja och suga ut landet Sverige eller att använda Sverige som kanonmat. Neutralitet förhindrar det och ger Sverige frihet och framtida valmöjlighet, vilket är USAs skräckscenario. Neutralitet förhindrar USA att härska och styra obegränsat med sin niosvansade knutpiska.
Här vad Prof John Mearsheimer som har forskat om Ukraina och allt kring det landet, rekommenderar att EU borde göra vad det gäller försvar (ca 33:00 ) vilket stöder det ni har resonerat här
https://www.youtube.com/watch?v=sq_q7WsiCWs
OBS! Intressant att lyssna på hela videon där han har tar upp det som händer nu och även det om monopolär till flerpolär världsordning.