Journalisten Erik Esbjörnsson på DN skriver 9/11 ”En militäroffensiv mot den nordliga Tigray-provinsen är på väg att eskalera till ett inbördeskrig i Etiopien. FN varnar för att ett fullskaligt krig kan tvinga nio miljoner människor på flykt.
Ordkriget mellan premiärminister Abiy Ahmed och den tigrianska rörelsen TPLF har pågått under flera års tid. Men den senaste veckans utveckling har gått med rasande fart och nu är landet, med 110 miljoner invånare och det näst största i Afrika, på väg mot fullskaligt inbördeskrig.”
Artikeln verkar innehålla en hel del relevant information, men jag föredrar att övergå till en rapport 6 november från den prisbelönte journalisten Finian Cunningham. Han har bott i Tigray-provinsen i åtta år och har i över 25 år arbetat som redaktör och skribent på bland annat The Mirror, Irish Times, Irish Independent och Britain’s Independent.
Under ledning av Etiopiens premiärminister och tillika Nobelpristagare Abiy Ahmed har landet fallit ner i barbari och galenskap.
Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed som fick Nobels Fredspris 2019 har hyllats av västliga medier som en “liberal förnyare” ända sedan han kom till makten i Östafrika för nästan två år sedan
Anmärkningsvärt är att, trots att kaos och konflikt har åtföljt hans ledarskap, tenderar samma medier att skildra den förödelse som råder, som att den orsakas av motståndare till hans välvilliga reformer.
Federala styrkor har i veckan inlett operationer i en region i norra Tigray. Västliga medier befäste Abiys påstående att undantagstillståndet var nödvändigt eftersom det var Tigray-milisen som först hade attackerat de federala styrkorna. Ledare i Tigray säger att det är en felaktig beskrivning av händelseförloppet, de hävdar att de är offer för aggressioner som sanktioneras av den centrala regeringsmakten i Addis Abebas
Tigray People’s Liberation Front (TPLF) var tidigare den viktigaste styrande fraktionen i landet innan Abiy kom till makten. Så det är lätt att i ett förenklat västligt narrativ framställa den senaste konflikten som en strid mellan en reformerande pro-västlig premiärminister och en gammal revanschistisk regering.
Premiärminister Abiy tilldelades Nobels fredspris förra året för sina påstådda ansträngningar att normalisera relationerna med grannlandet Eritrea som Etiopien utkämpade ett gränskrig med för nästan två decennier sedan. Han har allmänt hyllats som en progressiv demokrat som har lyckats göra slut på åratal av fiendskap. Denna ”normalisering” har hitintills inte gett något meningsfullt resultat när det gäller att återställa grannrelationerna. Det var mer ett PR-jippo för att polera Abiy s image som en vänlig pro-demokratisk fredsförespråkare.
I åtta år har jag bott i Tigrayregionen i Etiopien, varav två under premiärminister Abiys regering. Jag har sett hur hela landet har fallit ner i ett blodigt inbördeskrig mellan de många nationerna som utgör Etiopiens 110 miljoner invånare. Allt detta, som har inneburit tusentals människors död och som sällan har skrivits om i medierna- inleddes genast efter att Abiy hade blivit ledare.
Folket i Tigray anser att Abiy – som påstås, tidvis har tjänstgjort som underrättelseofficer för USA samtidigt som han var medlem i den tidigare TPLF-ledda regeringen- arbetar för en utländsk plan på att undergräva Etiopiens oberoende politik och ekonomiska utveckling.
Efter ett revolutionärt krig som avslutades 1991 har Etiopien under TPLF:s nästan 27-åriga ledning, varit en viktig strategisk partner för kinesiska investeringar i Afrika. En stor del av landets imponerande utveckling har finansierats med kinesiska lån – inte med privat kapital från väst- även om Kina fortfarande är en ledande utländsk biståndsgivare.
Bara månader efter att Abiy blev premiärminister genom en parlamentarisk kohandel, mördades Simegnew Bekele, chefsingenjören vid Grand Ethiophian Renaissance Dam/ (Stora etiopiska renässansdammen) i Blå Nilen. Det innebar att Afrikas största vattenkraftverksprojekt kastades ner i kaos. Man misstänker att Abiy och hans allierade i Egypten, gulfaraberna och eritreanska allierade kan ha varit medskyldiga till att sabotera det prestigefyllda projektet, som skulle ha befäst Etiopiens oberoende utveckling. Detta projekt hade initierats av den tidigare TPLF-ledda regeringen.
Redaktören: Dammprojektet beskrivs i en artikel i Globalresearch i juni, och där nämns inget om motsättningar i Etiopien gällande dammprojektet.
Abiy s första utlandsresa som ny premiärminister var att besöka Kairo, han antydde där för den egyptiska ledningen att dammen skulle skalas ned. Han fortsatte med att fälla nedsättande kommentarer om möjligheten att genomföra projektet.
Nyligen verkar Abiys regering ha återupptagit stödet för den ambitiösa dammen, och därigenom upprört egyptierna som fruktar att den kommer att minska Nilens nedströmsflöde, och samtidigt irriterat Washington som har stöttat Kairos krav. Men med tanke på den nationella glöd som pyr bland etiopierna för att dammbygget ska slutföras, har Abiy knappt haft något annat val än att verka gå med på det.
I oktober rapporteras att Etiopien anklagar Trump för uppvigling till krig genom att säga Egypten kommer att ”spränga” det omtvistade Blue Nile dammen projektet. här.
Under Abiys styre har politiskt våld och avrättningar förvandlat Etiopien från att en gång ha varit en stabil, fredlig afrikansk jätte när det gäller utveckling, till att bli ett vrak av misslyckande och osäkerhet.
Han har riktat mycket kritik mot Tigray-regionen och dess fortfarande dominerande TPLF, och anklagar dem för att iscensätta politiskt våld. En massaker som skedde förra veckan i landets västra delar – långt från Tigray – skylldes på TPLF av Abiy och hans anhängare.
Detta har i sin tur i veckan använts som motivering för att skicka in federala styrkor i Tigray. När Tigray-försvararna stoppade de federala trupperna – och enligt uppgift dödade några av dem – hävdade Abiy att Tigray-regionen är utom kontroll och att han försöker rädda Etiopiens ”nationella enighet”. Och västliga medier litar otillbörlig på hans falska version, eftersom han har fått Nobels Fredspris.
Många etiopier betraktar Abiy Ahmed som en bedragare – källor i Tigray hävdar till och med att han skulle kunna vara en CIA-agent – som har lett försvagningen av en stolt självständig nation, den enda afrikanska nation som aldrig var helt koloniserad av européerna. Hans Nobelprismedalj och västliga mediers eftergivenhet döljer vad som annars skulle kallas ett sabotage som förvandlar landet till en sönderfallande stat som kommer att bli beroende av kapital från väst och geopolitik.
Är det något att bli förvånad över? Krigsförbrytare och bedragare – från Henry Kissinger till Barack Obama – har ofta hyllats med utmärkelser.