Grotesk (karikatyr) karaktär. Formidabel björn i soldathatt tittar mot Väst och röker. Komisk bild av Ryssland och Sovjetunionen. Propagandakliché.
Denna artikel av Glenn Diesen, professor vid universitetet i sydöstra Norge, har publicerats 26 mars i Pål Steigans nättidning. https://steigan.no/2022/03/en-farlig-onsketenkning-i-konflikten-med-russland/
_____________________________________________________________
Ett farligt önsketänkande i konflikten med Ryssland
Människan drivs till stor del av instinkter, som har utvecklats under tusentals år. När vi upplever ett yttre hot söker vi solidaritet i vår egen grupp, med konformitet till lugnande berättelser för att tolka den komplexa världen omkring oss. Världen blir en kamp mellan gott och ont, och med rättvisan på vår sida kommer vi att vinna. Jag står helt tillsammans med andra, som fördömer detta fruktansvärda krig, men önsketänkande leder till farliga beslut. Till slut kommer verkligheten att hinna ifatt oss.
Nato är inte ett hot?
Hur kommer det sig att vi inte kan erkänna att Nato, världens största militära allians, och som upprättats mot ryssarna, kan tolkas som ett hot av Ryssland? Ledande tänkare inom politik och akademi har de senaste 25 åren varnat för att Natos expansionism skulle leda till ett nytt kallt krig eller kärnvapenkrig med Ryssland. George Kennan, Jack Matlock, Henry Kissinger, Robert Gates, William Burns, Stephen Cohen, Kenneth Waltz, John Mearsheimer, Stephen Walt och andra ledande tänkare insåg också att Ryssland skulle betrakta Natos frammarsch in i Ukraina som ett existentiellt hot. Men detta avfärdas nu som ”rysk propaganda”.
USA var villigt att riskera kärnvapenkrig för att avlägsna sovjetiska missiler från Kuba 1962, och amerikanerna skulle göra detsamma idag om Kina eller Ryssland beslutade sig för att etablera sig militärt i Mexiko eller på Kuba. Också Ryssland visar att man är villigt att riskera kärnvapenkrig för att sätta stopp för en fientlig militär allians intill sina gränser. Detta ursäktar inte Rysslands invasion, men vi måste förstå sammanhanget och förhålla oss till verkligheten av hur stormakter agerar.
Ryssland förlorar kriget?
Hur kan det komma sig att vi tror att Ryssland förlorar detta krig? Vi får veta att Rysslands militär är svag och dysfunktionell, men i verkligheten har Ryssland begränsat sin egen krigföring. Newsweek rapporterade nyligen att USA använde fler bomber och missiler mot Irak den första dagen, än vad Ryssland har spenderat på en månad mot Ukraina. Vi kommer inte att erkänna denna verklighet på grund av rädslan för att den ska tolkas som ett normativt argument att Ryssland är ”bra”.
Rysslands begränsade krigföring är strategisk. Efter att ha vunnit kriget kommer Moskva också att vinna freden. Men ju mer militärt motstånd Ryssland möter, desto mer destruktiv kommer krigföringen att bli för att uppnå de strategiska målen. Detta är uppenbart i Mariupol.
Media argumenterar med att Ryssland inte har lyckats inta Kiev, men detta är missvisande, eftersom ryska soldater inte har fått order om att storma huvudstaden. De största striderna utkämpas i Donbas, där cirka 60 000 av de bästa ukrainska soldaterna finns. Krig handlar till stor del om logistik. De ukrainska soldaterna i Donbas är nu till stor del omringade och är uppdelade i mindre fickor utan tillgång till ammunition, bensin, mat och möjlighet att samordna sig.
När dessa ukrainska styrkor är besegrade kommer huvudstriden att vara över och tiotusentals ryska och tjetjenska styrkor kommer att vara fria att gå till offensiv mot mycket enklare mål. Med Mariupol under rysk kontroll kommer logistiken också att lösas med en direkt landkorridor till Krim, vilket är nödvändigt för att ta sig vidare till Odessa med stabila försörjningsvägar.
Detta är inte ett normativt argument eller en kritik av ukrainska styrkor. Ukrainska soldater kämpade hårt och tappert, till den grad att Ryssland var tvunget att ändra sina strategier, men vi måste fortfarande förhålla oss till verkligheten, att Ryssland har en överväldigande makt och därför vinner.
Denna verklighet är viktig, eftersom diplomati och ett fredsavtal kommer att bli värre ju längre vi väntar. I sju år saboterade amerikanerna Minskavtalet, eftersom detta fredsavtal skulle ge viss autonomi till Donbas och därmed förhindra USA:s planer för Ukraina, inklusive NATO-medlemskap. När Ryssland svarade med sin invasion av Ukraina eskalerade också de ryska kraven: ett oberoende Donbas och ett neutralt Ukraina. Men ju längre detta krig fortsätter och ju mer resurser Ryssland måste använda, desto mer kommer Ryssland att kräva i ett fredsavtal. Om vi fortsätter på denna väg kommer Ryssland att genomföra autonomi eller erkänna fullständigt oberoende för alla de rysktalande regionerna i sydöstra Ukraina – från Kharkov till Odessa.
Är Ryssland isolerat?
Sanktionerna skulle knäcka ekonomin, sända rubeln in i hyperinflation och isolera Ryssland i världen. Men hittills har detta inte hänt.
Vårt önsketänkande dikterar att det internationella samfundet har isolerat Ryssland, men i verkligheten utgör dessa bara Nato-länder och deras närmaste allierade. Kina, Indien, Brasilien och resten av världen kommer inte att ta parti i proxykriget mellan Nato och Ryssland. Det betyder inte att de stöder Rysslands illegala krig mot Ukraina, men de erkänner inte vår moraliska auktoritet. Länder som Kina och Sydafrika ger Nato skulden för kriget.
Ryssland förväntar sig inte att sanktionerna någonsin kommer att hävas och kommer därför inte att ändra sin politik. Utan alleuropeiska säkerhetsavtal kommer vi att fortsätta konflikten om var Europas skiljelinjer ska dras. Ryssland kommer därför att fortsätta att omorientera sin ekonomi bort från väst, liksom man gjort alltsedan februari 2014, då Nato-länderna stödde ett regimskifte i Ukraina. Kina har svarat positivt och vill nu leda Ryssland och resten av världen mot ett nytt tekniskt, ekonomiskt och finansiellt system, som inte är hotat av Nato-länderna.
Beslutet att beslagta pengarna från Rysslands centralbank har förstört det internationella förtroendet för dollarn och euron. Ryssland anser att detta är ett brott från Nato-ländernas sida och har nu hävdat att de bara kommer att acceptera rubel för sin gas och olja. EU hävdar att man vill ersätta energiimport från Ryssland, men experter bekräftar att detta är orealistiskt. Även om det hade varit möjligt att ersätta billig rysk gas, skulle det innebära att européer måste köpa dyrare flytande gas, och Ryssland skulle skicka sin billiga gas till Asien. Detta är mycket problematiskt, då billig energi är absolut nödvändigt för att ha konkurrenskraftiga industrier. I länder som Frankrike och Tyskland råder nu panik, då europeiska industrier och ekonomier kommer att passeras av Asien.
Ett slut på önsketänkande
Natos lösning på konflikten är mer av samma sak – fortsätt mobiliseringen mot Ryssland och pumpa in fler vapen i Ukraina. Avsikten är att förhandla med Ryssland baserat på styrka. Men är inte detta källan till problemen? I 30 år förhandlade Nato utifrån styrka mot ett svagt Ryssland och resultatet blev att Nato kunde göra som de ville och Rysslands säkerhetsintressen ignorerades. Utan alleuropeiska säkerhetsavtal kollapsar alleuropeisk säkerhet. Både Nato och Ryssland har gjort många misstag och som ett resultat lider ukrainarna.
Vi har rört oss mot ett europeiskt storkrig i 30 år och det finns inga bra lösningar längre. Men ett slut på önsketänkande måste vara en början.
Ingen vill høre!!!
Nato och Washington har fullständigt förlorat det geopolitiska spelet kring Ukraina. Nato kan därför inte bli en pan- och sameuropeisk säkerhetsorganisation för ett enat Europa.
Dagens ukrainska utveckling är naturligtvis ännu en politisk katastrof för den amerikanske ledaren Biden, liksom för det internationellt lagda Demokratiska partiets egen version av Komintern, med ännu en i raden av geopolitiska katastrofer för Washington. Någon annan slutsats går inte att dra.
Europa med sin nu alltmer tilltagande isolering från världens tillväxtmarknader som Asien, är ännu ett stort orosmoment. Den stora ”internationella koalition” mot RYssland som Washington satt samman består av Washington självt, Kanada, Australien, några små öriken i Stilla Havet liksom Europeiska unionen, som lydigt följer med upprört över våldet i Ukraina, som Washington själv i mångåriga processer satt igång. Att helt enkelt kidnappa och köpslå över det ukrainska territoriet för att snyta till sig detta territorium för sitt geopolitiska ränkspel inuti östra Europa och mot Asien. Om det kan ingen klarsynt iakttagare tveka att så var målet för Washington – som ville helt enkelt ÄGA landet Ukraina.
Nu har det misslyckats.
De stora länderna i världen utanför de amerikanska Förenta staterna och Europeiska unionen är nämligen inte så dumma att dras med av dessa amerikanska tilltag främst av två skäl:
1. Den amerikanska marknaden med Kanada består av cirka 350 miljoner konsumenter, Europeiska unionen och EES-området drygt 600 miljoner; medan Asien med sin kraftiga tillväxt och potential har över 4 miljarder invånare.
2.De stora länderna i världen som vägrar dras med i det för Europa långsiktigt kontraproduktiva straffsanktionerandet av Ryssland (vi undrar ännu var sanktionerna tog vägen för de brittiska, baltiska, danska, polska -liksom ukrainska!- och amerikanska företagen och idrottsmännen vars hemländer deltog i det illegala anfallskriget mot Irak från år 2003 i ett krig som var blodigare och avgjort mer brutalt och grymt och satte dessutom denna region i total dysfunktionell inbördeskrigs- och terroristtillstånd till denna dag ?). Dessa stora länder som Indien, hela OPEC-området, hela Kontinental-Asien, Afrika och Brasilien och Argentina – inser ju att med detta ställningstagande att INTE följa Washingtons påbud kan man helt enkelt skaka av sig den alltid besvärliga amerikanska ytterrocken, och så kanske för alltid!
Europa riskerar att dras med i det amerikanska politiska och ekonomiska sönderfallet och hamna på skuggsidan av världens ekonomiska utveckling, där alla asiatiska länder idag närapå mangrant har UTESLUTIT handel mellan sig i just den amerikanska dollarn, som i nu många decennier hittills tillåtit Washingtons våldsetablissemang att helt enkelt parasitera ekonomiskt på sin omvärld.
Att europeiska länder idag kan få för sig att gå med i Nato, är ungefär lika politiskt förutseende som att be att få gå med i Brittiska Imperiet året 1948, när platsen efter Indien blev tom och ledig det året.
Världen har nu definitivt blivit multipolär, och avgjort post-amerikansk.
Det är Asien och Ryssland som vunnit fullständigt geopolitiskt i det ukrainska kriget, i det Ukraina som nu aldrig kommer att innehålla ens en skruv- och mutterfabrik för ens Nato:s kontorsutrustning.
Så gick det med Victoria Nulands satsade många miljarder dollar i Projekt Ukraina. Ned i avloppet. Helt i onödan. Precis som med äventyret Afghanistan. Den amerikanska utrikespolitikens förmåga att amerikanisera och globalisera Euroasien har nu helt upphört.
Ett land med sådan effektivitet och tankegång som Washingtons, ansluter inte en tänkande politisk europeisk person sig till i deras Nato. Europa behöver helt nya och egna lösningar, ekonomiskt och militärt där Europa i sin helhet styr över EGEN försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik, där Europeiska unionens militärer helt och fullt har kommando över de samtliga egna militära baserna i Europa, och som kan leva i säkerhet och harmoni med hela Euroasien, när nu Nato utraderats ur Ukraina för alltid.
Med Washington kommer Europa att isoleras och dras med i det amerikanska sönderfallet i alla sina skepnader. Öppnar vi för att i Europa ta över hela den militära och säkerhetspolitiska makten, de-amerikansera vår hotade kontinent, återeuropeisera det egna Europa – kan Europa ha en sista chans att ekonomiskt och diplomatiskt klara sig och deltaga i utvecklandet av den stora Euro-asiatiska kontinenten.
Med Washington kommer Europa slutgiltigt förvandlas till en lydig halvö av vasaller, med konflikter av identitär natur, amerikanska värderingsmotsättningar med anti-abortkampanjer, nyevangelikala kreationister, sexualundervisningsdebatter och konservativa dumhetsnyheter. Europa – museet amerikaner kan besöka.
Men Europa kan bli Europa igen – och det måste det bli utan Washington. Europa kan bli, europeiskt, funktionellt, rationellt, modernt och deltaga i världens utveckling i det nya post-amerikanska århundradet. Vi får inte låta Washington misslyckas på Europas vägnar. Vi måste driva ut vasallmentaliteten ur den europeiska politiska tanken.
Europa måste bli fritt.
Tucker Carlson hittade ett klipp från 2014 med Nigel Farage, dåvarande ledare för partiet UKIP.
Han hade iallafall vid det tillfället en profetisk ådra denne Farage.
https://www.youtube.com/watch?v=m0x6BXCi7TM
Det behövs inga djupare studier i historiska militära äventyr för att förstå att USAs angreppspakt NATO är just en förberedelse till krig och erövring.
För Kina gäller det mest just nu att sitta still i båten och låta det amerikanska ekonomiska sanktionsgiftet spridas av sig självt och verka. Snabbt ökande inflation, höjda räntor, ökande kostnader för energi, levnadskostnader och produktion, inklusive matproduktion.
Den verkligt fundamentala skillnaden mellan Kina och den lilla delen av världen vi kallar ”väst”, EU och USA, är att Kina ser allt i ett långt perspektiv medan väst alltid tenderar att impulsivt reagera på allt, som regel helt ogenomtänkt och utan planering och eftertanke. Kina ser bortom det som nu pågår dagligen, och planerar för en helt annan framtid och en helt annan världsordning som kommer att avlösa den amerikanska monolitiska centraliserade diktaturen.
Kina kommer att manövrera mycket försiktigt, inte agera provokativt eller konfrontativt. Ryssland och Kina kommer att fortsätta samarbeta mycket nära, och nu sällar sig även Indien dit tillsammans med ett flertal länder till framtidsklubben. USA har visat sig alldeles för opålitligt och riskfyllt att lita på. Även Mellanöstern lutar sig alltmer försiktigt mot Kina. Kina kommer inte att vilja störa den processen. USA har försökt att ta kontroll av världens ekonomi genom dollardominansen, kontrollera tillgången på vatten och mat, och allt detta faller nu samman. USA har flera gånger sagt att om folk svälter är det inte någon anledning till att ge dom mat.