Ett folkmord utspelas

Genocide Unfolding

Av Craig Murray, den 23 oktober  https://www.craigmurray.org.uk/archives/2023/10/genocide-unfolding/

***

Ikväll har det varit det mest våldsamma bombardemanget av Gaza hittills, särskilt koncentrerat till just de områden dit Israel beordrade befolkningen att evakuera. Jag finner det nästan omöjligt att tro att detta folkmord pågår med aktivt stöd från nästan alla västerländska regeringar.

Jag vill fokusera på två frågor – vad kommer att hända internationellt och vad händer i västerländska samhällen.

Israel är uppenbarligen på väg att eskalera kriget ytterligare och har för avsikt att döda många tusen fler palestinier. Mer än 2 000 palestinska barn har nu dödats av israeliska flygattacker under de senaste fjorton dagarna.

Gaza har inget försvar mot bomber och missiler, och det finns ingen militär anledning till varför Israel inte skulle kunna hålla på med detta i månader och helt enkelt förlita sig på flygmassakrer. Vi befinner oss kanske inom en vecka i en situation av törst, svält och sjukdom som dödar ännu fler människor per dag än bombningarna.

Befolkningen i Gaza är helt enkelt försvarslös. Endast internationella ingripanden kan stoppa Israel från att göra vad de vill, och de länder som har inflytande över Israel är aktivt med och uppmuntrar folkmordet.

Frågan är, vad är Israels mål? Har de för avsikt att minska Gazaremsan ytterligare och annektera hälften eller mer av den? Kommer svält och fasa att göra det möjligt för det internationella samfundet att tvinga Egypten att acceptera utvisningen av befolkningen i Gaza till Sinaiöknen som ett ”humanitärt” drag?

Det verkar vara slutspelet: utvisning av befolkning och territoriell expansion till Gaza. Det skulle kräva en markinvasion, men förmodligen inte förrän efter ännu mer intensiva luftbombningar för att eliminera allt motstånd. Denna territoriella ambition stämmer förstås överens med den våldsamma expansionen av illegala bosättningar på Västbanken som för närvarande pågår, och som världen nästan inte alls uppmärksammar. Det är verkligen väldigt svårt att förstå Fatahs och Mahmoud Abbas passivitet för tillfället.

Netanyahus politiska väljarstöd inom Israel är så lågt att det enda sättet på vilket han kan återhämta sig är genom att ta ett stort steg mot det fullständiga folkmordet på det palestinska folket och uppnåendet av Stor-Israel. Netanyahu vet nu att det inte finns något våld mot palestinier så extremt att den västerländska politiska eliten inte kommer att stödja det under mantrat om ”Israels rätt till självförsvar”.

Jag ser ingen räddning för Gaza som kommer från Hizbollah. Om Hizbollah skulle använda sin omtalade missil-anfallsförmåga, skulle ögonblicket att göra det vara nu när den israeliska armén och dess fordon samlas i massor, uppställda utanför Gaza, ett perfekt mål även för långdistansmissiler med begränsad noggrannhet. När de väl spridits ut i Gaza skulle stridsfordonen vara mycket svårare för Hizbollah att träffa på långt avstånd.

Hizbollah är ännu bättre rustat nu för att utkämpa ett försvarskrig i Libanon än när det besegrade Israels frammarsch 2006. Men det är inte konfigurerat eller utrustat för att utkämpa ett aggressivt markkrig in i Israel, vilket skulle vara en katastrof. De måste också oroa sig för fientliga miliser bakom sig. Om Hizbollah kan provocera fram ett israeliskt intrång i södra Libanon, skulle det göra det möjligt för det att orsaka betydande förluster, men Israel kommer inte att göra det på ett sätt som drar undan dess kapacitet i Gaza.

Iran har avsevärt förbättrat sin diplomatiska ställning under det senaste året. Den kinesiska fram-medlade minskningen av fientlighet mot Saudiarabien har potential att revolutionera politiken i Mellanöstern, och fördelarna med detta kommer inte lätt att läggas åt sidan av Teheran. Iran hade också gjort verkliga framsteg med Biden-administrationen för att övervinna Trump-årens blinda fientlighet.

Iran har ingen önskan att kasta bort dessa vinster. Det är därför det förefaller mig extremt osannolikt att Iran hade ställt sig bakom Hamas-attackerna den 7 oktober. Iran håller nu tillbaka Hizbollah. Men det finns gränser för Irans tålamod. Den extraordinära sanningen är att Iran förmodligen är den enda stat som diskuteras här, som känner en genuin humanitär oro för palestiniernas liv. Om folkmordet utvecklas så fruktansvärt som jag anar kan Iran drivas för långt.

Världens fördömande av Hamas ignorerar Israels brottsliga behandling av palestinier.

Som sagt, jag ger bara en varnande fotnot om att Saudiarabien inte, under MBS, är riktigt den pålitliga amerikansk/israeliska marionett som det historiskt sett har varit. Jag har inte mycket till övers för MBS, som ni vet, men hans höga uppfattning om vikten av Al Saud (den saudiska kungafamiljen, ö.a.) och dess ledarroll bland araber, gör honom till något annat än sin föregångare.

Saudiarabien har påverkan. Biden-administrationen har gått helt in för regional dominans och skickat två hangarfartygsgrupper in i en situation, som om den skulle eskalera skulle kunna skicka oljepriserna till de högsta nivåerna någonsin, med Ryssland blockerat från marknaden. Biden riskerar en enorm bensinprishöjning under ett valår.

Bidens eller hans säkerhetstjänsts beräkning är att ingen kan eller kommer att ingripa för att rädda palestinierna. De bedömer folkmordet som att det går att begränsa. Det är en extraordinär chansning.

Det har varit en enorm ilska riktad mot Qatar av pro-israeliska kommentatorer, för att hysa Hamas kontor och ledarskap. Detta är utomordentligt okunnigt.

Qatar är värd för Hamas, precis som Qatar var värd för talibanernas informationskontor, på direkt begäran från USA. Det tillhandahåller ett sätt för dialog mellan USA och Hamas (exakt som det gjorde med talibanerna) både på förnekbar nivå och genom tredje parter, inklusive naturligtvis Qatars regering. Så när Blinken anlände till Qatar en dag och den iranske utrikesministern nästa, var dessa besök i själva verket ”närhetssamtal” som involverade Hamas.

Hur vet jag? Tja, på Julians (Assange, ö.a.) begäran besökte jag Qatar för ungefär fem år sedan för att diskutera om Julian och Wikileaks eventuellt skulle kunna flytta till Qatar, som Julian hade beskrivit som ”det nya Schweiz” när det gäller att vara en neutral diplomatisk mötesplats.

Det förklarades för mig av Qatarerna, på en mycket hög nivå, att Qatar var värd för Talibanernas informationskontor och Hamas, eftersom USA:s regering hade bett dem att vara det. Qatar var värd för en stor amerikansk militärbas och var beroende av USA:s stöd mot ett saudiskt maktövertagande. Om jag kunde åstadkomma en begäran från dåvarande president Trump om att Qatar skulle vara värd för Wikileaks, då skulle de göra det. Annars nej.

Så jag vet vad jag pratar om.

Ett litet men bra resultat av denna förmedling i Qatar var frigivningen av två amerikanska medborgare från gisslan. Brittiska diplomater har berättat för mig att diskussionerna i Qatar hittills har hållit tillbaka den israeliska markoffensiven, men jag är inte övertygad om att Israel verkligen ville göra detta ännu.

Qatar har också varit ursprunget till uppgörelser som tillåter en liten mängd bistånd att föras in till Gaza, men detta är så litet att det nästan är irrelevant. Det är ett sätt att visa upp humanitet från västs sida.

Jag har ofta hyllat Kina för det faktum att deras ekonomiska dominans inte har åtföljts av någon aggressiv önskan om världshegemoni, men detta har också sin baksida. Kina ser ingen fördel med att hjälpa palestinierna i praktiken. Förhoppningsfulla rapporter om att Kina skickar krigsfartyg hänvisar helt enkelt till förplanerade övningar, till stor del i Persiska viken. Att Kina genomför sådana gemensamma övningar med Gulfstaterna är visserligen en del av ett långsiktigt ökat inflytande, men är inte relevant för den omedelbara verkligheten.

Ryssland har naturligtvis händerna fulla i Ukraina. Den tillåter sina syriska baser att användas som en kanal efter ökad israelisk bombning av syriska flygplatser, men det finns inte så mycket mer att göra. Erdoğan är genuint rasande över vad som händer i Gaza, men Turkiet kämpar för att hitta något sätt att utöva påtryckningar, utan koppling till Ukrainas sjöfartsfrågor (som Erdoğan överväger).

Det är en mycket grov och klar översikt, men kontentan är att jag inte ser något hopp för att avvärja det illdåd som utspelar sig framför våra förskräckta ögon.

De flesta av oss är verkligen förskräckta. Klyftan mellan den västerländska politiska och mediala eliten och deras folk i denna fråga är helt enkelt enorm. Västerländska ledare har inte bara misslyckats med att hålla tillbaka Israel, de har nästan enhälligt eggat Netanyahu, med fortsatt upprepning av frasen ”Israels rätt till självförsvar” som motivering för massbombningen, avlägsnandet av och svälten av en hel civilbefolkning.

Den västerländska ledningens glädje över att lägga in sitt veto mot varje försök till en resolution om vapenvila i FN är häpnadsväckande.

Massiva demonstrationer har ägt rum över hela Europa mot denna outsägliga massaker, och politikernas reaktion på deras isolering från den allmänna opinionen har varit att försöka göra sådana uppvisningar av oliktänkande olagliga. I Storbritannien har människor gripits för att ha visat palestinska flaggor. I Tyskland har pro-palestinska demonstrationer varit helt förbjudna. Något liknande har försökts i Frankrike, med förutsägbart misslyckande.

Jag har själv deltagit i pro-palestinska demonstrationer i tre olika länder, och det mest slående vid varje tillfälle var det starka stödet från förbipasserande, och antalet personer som spontant kom ut för att gå med i demonstrationståget när det passerade.

En våg av rasism har släppts lös i Storbritannien och på andra håll. Jag är förvånad över islamofobi och rashat som släppts på nätet, utan något uppenbart svar. Ministrarna i Storbritannien påstår sig vara oroade över de ”terroristiska sympatierna” från pro-palestinska demonstranter, men det är helt lagligt att kräva att palestinier ska utrotas, att jämföra dem med olika typer av djur och ohyra, och föreslå att de ska drivas ut i havet. Det skrämmer inte ministrarna alls.

Jag är personligen nu föremål för en polisutredning för ”terrorism” enbart för att antyda att även palestinierna har rätt till självförsvar och kan erbjuda väpnat motstånd mot folkmord – en rättighet de utom allt tvivel åtnjuter i internationell rätt. Kom ihåg att Israel formellt har förklarat krig. Är det ståndpunkten i brittisk lag att den enda övertygelsen det är lagligt att hålla och uttrycka, är att palestinierna i detta krig helt enkelt måste ställa upp tyst för att bli dödade?

Stegförändringen i västerländsk auktoritarism kommer sannolikt att mötas av ett bakslag.

Efter 20 år hade vi till slut kommit igenom den onda cirkeln av ”Kriget mot terrorismen”, där terrorism, förtryck och institutionaliserad islamofobi förstärkte varandra över hela västvärlden. Upprördhet över det fruktansvärda folkmordet i Gaza kommer mycket sannolikt att resultera i isolerade förekomster av, också fruktansvärt, islamistiskt inspirerat våld i västländer, inklusive Storbritannien, särskilt på grund av Storbritanniens militära stöd till Israel.

Den påföljande terrorismen i sig kommer att citeras av den politiska eliten som rättfärdigande av deras ståndpunkt. Och så kommer den onda cirkeln att starta om. Detta kommer naturligtvis att vara välkommet för säkerhetsstatens agenter, vars makt, budgetar och prestige kommer att stärkas. Återigen måste vi vara på vår vakt mot radikalisering och verklig terrorism, men också efter, av agenter fram-provocerad eller ledd terrorism och för falsk flagg-terrorism.

Om vi återigen hamnar tillbaks i den mardrömmen, kommer den direkta orsaken att vara elitstöd för folkmordet på det palestinska folket och den islamofobiska berättelsen. Den största orsaken till terrorism här är Israel, den terroristiska apartheidstaten.