Europas nedgång till irrelevans i Asien

Den här artikeln har skrivits av  William Bratton är författare till ”China’s Rise, Asia’s Decline.” Han var tidigare chef för Asien-Stillahavsområdets aktieanalys på HSBC. 

Vi har hittat artikeln i Steigans nättidning. https://steigan.no/2022/07/europas-nedstigning-til-irrelevans-i-asia/?utm_source=substack&utm_medium=email

Europas nedgång till irrelevans i Asien

Europas ekonomiska kris och självskadning gör kontinenten allt mindre relevant i Asien och den globala södern

De ”naturkrafter som tränger undan kontinenten från regionen blir allt starkare”, skriver kommentatorn William Bratton i NikkeiAsia.

Han skriver bland annat:

Europas ekonomiska, finansiella och politiska relevans i Asien är på snabb tillbakagång.

Trots alla uttalanden som kommer från hela Europa, och från EU självt, om behovet av att behålla inflytande i Asien, är verkligheten att de naturkrafter som tränger undan det europeiska inflytandet från regionen blir allt starkare och mer förankrade. Europa förpassas alltmer till utkanten av asiatisk politik, ekonomi och finans, en process som kommer att påskynda balkaniseringen av den globala ekonomin.

Till viss del är denna växande irrelevans självförvållad. När det till exempel gäller regionens politiska landskap, är det nu plågsamt uppenbart att Europas ledare får mycket lite stöd internt när det gäller att anta eller främja en internationell horisont utanför kontinentens gränser, vilket nyligen visades i Storbritannien och Frankrike.

Europa på väg mot obetydlighet

Vi återger här några av punkterna i William Brattons krönika:

Storbritanniens premiärminister Boris Johnsons ovärdiga avgång och den franska väljarkårens effektiva kastrering av president Emmanuel Macron kom båda, trots försök att framställa sig själva som globala statsmän som står över käbblandet om småttig inrikespolitik. Även om mycket olika skäl förklarar de två männens misstag, är faktum att de inte kunde undgå det brutala motståndet till förmån för inhemska prioriteringar – en varningssignal till asiatiska länder som ser på de europeiska makterna som potentiella säkerhetspartners.

…Även om det fanns en grundläggande önskan och vilja att spela en global roll, inklusive i Asien, är den obekväma verkligheten att Europa inte längre har den ekonomiska styrkan att underbygga den makt som krävs för att utöva sådan relevans.

Det är inte bara det att Europas ekonomier är under stress i dag, utan att deras utsikter försämras.

Omedelbart efter det kalla kriget stod västeuropeiska ekonomier för en tredjedel av världens BNP. Idag representerar de mindre än en femtedel, och under de kommande fem åren kommer deras andel att falla ytterligare, när den globala ekonomin fortsätter att röra sig bort från kontinenten.

Däremot uppskattar Internationella valutafonden att Kinas ekonomi kommer att överträffa Västeuropas ekonomi 2023 och vara nästan 20 % större 2027.

Med tanke på denna relativa nedgång är det ingen överraskning att Europas betydelse för global handel, finans och teknisk innovation avtar. Västeuropeiska länder stod för 40 % av all global handel vid sekelskiftet, men för endast 30 % idag, varav merparten sker inom regionen.

Samma länder genererade nästan tre fjärdedelar av de globala utländska direktinvesteringarna 2000, men bara 28 % 2021. Och när det gäller teknisk kompetens har andelen globala patent som beviljats ​​europeiska enheter minskat, från mer än en fjärdedel 2000, till för närvarande mindre än en femtedel.

Denna förlust av inflytande är särskilt markant i Asien. Europeiska länder, företag och institutioner marginaliseras, för att inte säga blir helt uteslutna, eftersom Asiens ekonomiska och finansiella system, tekniska beroenden och politiska strukturer alla blir mer regionala och mer Kinacentrerade.

Detta är mycket tydligt i Europas minskande relevans som handelspartner för asiatiska länder. Dess andel av varuhandeln i Öst- och Sydostasien, exklusive Kina, har minskat med mer än en tredjedel under de senaste två decennierna, från 16 % till bara 10 %. Och förra året var västeuropeiska länder destinationer för mindre än en tiondel av den malaysiska, singaporeanska, sydkoreanska och taiwanesiska exporten.

De ekonomiska och geopolitiska gravitationskrafterna är obönhörliga

Politiker i Europa, även till vänster, fortsätter att prata och agera som om Europa var lika viktigt i världen som det var för 20 eller 40 år sedan. De håller fortfarande fast vid förlegade föreställningar om väst som ”världssamfundet”. Men den tiden är sedan länge förbi.

Vi står mitt uppe i ett tektoniskt skifte i de globala maktrelationerna. Tyngdpunkten i världsekonomin har flyttats till Asien och länderna inom västvärlden har själva, inte minst genom sina ekonomiska sanktioner, bidragit till att stormakterna Ryssland och Kina har fått söka sig till varandra som något mer än politiska allierade. Samtidigt ser vi att länder som Indien och Iran är i färd med att omdefiniera sina roller och hitta en plats i det större eurasiska nätverket av sammanflätade intressen. Afrika och Latinamerika dras också mot dessa nya maktcentra och upplever västvärlden som mer och mer irrelevant.

I sammanhanget är det också intressant att länder som Sydafrika, Brasilien och Mexiko uppträder mer och mer i linje med resten av det globala syd.

Vi ser ett tecken i tiden här: Mercosur vägrar Zelenskij att tala vid deras toppmöte.

Kina signalerar att fler länder kommer att tas upp som medlemmar i BRICS. Vi talar om länder som Argentina, Indonesien, Egypten och flera andra länder. Nyligen hölls ett utrikesministermöte i BRICS+ och Argentina, Egypten, Indonesien, Kazakstan, Nigeria, Emiraten, Saudiarabien, Senegal och Thailand deltog.

Läs också Steigan: Eurasien tar form: Hur SCO just vände upp och ner på världsordningen och Steigan: I Eurasien är kriget om ekonomiska korridorer i full gång

Andi Olluri: Samtidigt i Asien
Luta dig tillbaka och se på när Europa begår självmord