Vi går in i en posthegemonisk, multipolär värld. Den är fylld av utmaningar. Det kan leda till en ny ”stormaktspolitikens tragedi”, där flera kärnvapenmakter kämpar förgäves om överhögheten. Det kan leda till ett sammanbrott av bräckliga globala regler, t.ex. öppen handel inom ramen för Världshandelsorganisationen. Eller så kan det leda till en värld där stormakterna utövar ömsesidig tolerans, återhållsamhet och till och med samarbete, i enlighet med FN-stadgan, skriver Jeffrey D. Sachs i denna artikel, som har översatts till svenska av Bertil Carlman, senare något modifierat av Anders Romelsjö. Den har först publicerats på Common Dreams och sedan i Pål Steigans nättidning. Red: Mina markeringar.
Jeffrey D. Sachs
Världsekonomin befinner sig i en djup ekonomisk konvergensprocess, i vilken regioner som en gång släpat efter väst i industrialiseringen nu tar igen förlorad tid.
Världsbankens publicering den 30 maj av dess senaste uppskattningar av nationell produktion (fram till år 2022) ger en möjlighet att reflektera över den nya geopolitiken. De nya uppgifterna understryker övergången från en USA-ledd världsekonomi till en multipolär världsekonomi, en verklighet som amerikanska strateger hittills har misslyckats med att acceptera eller erkänna.
Världsbankens siffror visar tydligt att västvärldens ekonomiska dominans är över. 1994 stod G7-länderna (Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Storbritannien och USA) för 45,3 % av världsproduktionen, jämfört med 18,9 % av världsproduktionen i BRICS-länderna (Brasilien, Kina, Egypten, Etiopien , Indien, Iran, Ryssland, Sydafrika, Förenade Arabemiraten). Det har vänt.
BRICS står nu för 35,2 procent av världsproduktionen, medan G7-länderna står för 29,3 procent.
Från 2022 är de fem största ekonomierna i fallande ordning Kina, USA, Indien, Ryssland och Japan. Kinas BNP är cirka 25 procent större än USA:s (ungefär 30 procent av USA:s BNP per person, men med 4,2 gånger befolkningen). Tre av de fem största länderna är en del av BRICS, medan två är en del av G7. 1994 var de fem största USA, Japan, Kina, Tyskland och Indien, med tre i G7 och två i BRICS.
Trots de nya globala ekonomiska verkligheterna följer USA fortfarande en storslagen strategi för ”överlägsenhet” , det vill säga USA:s strävar att vara den dominerande ekonomiska, finansiella, tekniska och militära makten i alla regioner i världen.
När andelarna av världsproduktionen förändras förändras också den globala makten. Den USA-ledda kärnalliansen, som omfattar USA, Kanada, Storbritannien, EU, Japan, Korea, Australien och Nya Zeeland, stod 1994 för 56 procent av världsproduktionen, men står nu för endast 39,5 procent. Som ett resultat av detta minskar USA:s globala inflytande. Ett tydligt exempel på detta är att när den USA-ledda gruppen införde ekonomiska sanktioner mot Ryssland 2022 anslöt sig väldigt få länder utanför kärnalliansen. Som ett resultat hade Ryssland inga problem att flytta sin handel till länder utanför den USA-ledda alliansen.
Världsekonomin befinner sig i en djup ekonomisk konvergensprocess, enligt vilken regioner som en gång legat efter väst i industrialiseringen under 1800- och 1900-talen nu tar igen förlorad tid. Den ekonomiska konvergensen började faktiskt på 1950-talet när det europeiska imperiets styre i Afrika och Asien upphörde. Det har gått i vågor, först i Östasien, sedan cirka 20 år senare i Indien och under de kommande 20–40 åren i Afrika.
Dessa och vissa andra regioner växer mycket snabbare än västerländska ekonomier eftersom de har mer ”utrymme” för att öka BNP genom att snabbt höja utbildningsnivåerna, öka arbetarnas kompetens och installera modern infrastruktur, inklusive allmänhetens tillgång till elektrifiering och digitala plattformar. Tillväxtekonomier kan ofta kringgå de rikare länderna med toppmodern infrastruktur (t.ex. snabba intercitytåg, 5G, moderna flygplatser och hamnar), medan de rikare länderna har fastnat i åldrande infrastruktur och dyra ombyggnader.
IMF:s World Economic Outlook förutspår att tillväxt- och utvecklingsekonomierna kommer att ha en genomsnittlig tillväxt på cirka 4 procent per år under de kommande fem åren, medan höginkomstländerna kommer att ha en genomsnittlig tillväxt på mindre än 2 procent per år.
Det är inte bara inom kompetens och infrastruktur som konvergens sker. Många av de framväxande ekonomierna, inklusive Kina, Ryssland, Iran och andra, gör också snabba framsteg när det gäller tekniska innovationer, både inom civil och militär ingenjörskonst.
Kina har helt klart ett stort försprång när det gäller tillverkning av banbrytande teknik som behövs för den globala energiomställningen, inklusive batterier, elfordon, 5G, solceller, vindkraftverk, fjärde generationens kärnkraft och andra. Kinas snabba framsteg inom rymdteknik, bioteknik, nanoteknik och andra tekniker är lika imponerande. Som svar har USA gjort det absurda påståendet att Kina har en ”överkapacitet” i dessa banbrytande teknologier, medan den uppenbara sanningen är att USA har en betydande underkapacitet inom många sektorer. Kinas kapacitet för innovation och lågkostnadsproduktion stöds av enorma FoU-utgifter (Utgifter för forskning och utveckling) och dess stora och växande arbetsstyrka av forskare och ingenjörer.
Trots de nya globala ekonomiska verkligheterna följer den ”amerikanska säkerhetsstaten” fortfarande en storslagen strategi för ”överlägsenhet” , dvs USA:s strävan att vara den dominerande ekonomiska, finansiella, tekniska och militära makten i alla regioner i världen. USA försöker fortfarande behålla sin överlägsenhet i Europa genom att omringa Ryssland i Svartahavsregionen med NATO-styrkor, men Ryssland har motsatt sig detta militärt i både Georgien och Ukraina. USA försöker fortfarande behålla sin överlägsenhet i Asien genom att omringa Kina i Sydkinesiska havet, en dårskap som kan leda USA in i ett katastrofalt krig om Taiwan. USA tappar också sin position i Mellanöstern genom att motsätta sig arabvärldens enhälliga krav på erkännande av Palestina som FN:s 194:e medlemsland.
Men överlägsenhet är verkligen inte möjligt idag, och var hybris till och med för 30 år sedan när USA:s relativa makt var mycket större. Idag är USA:s andel av världsproduktionen 14,8 procent, jämfört med 18,5 procent för Kina, och USA:s andel av världens befolkning är endast 4,1 procent, jämfört med 17,8 procent för Kina.
Trenden mot bred global ekonomisk konvergens innebär att USA:s hegemoni inte kommer att ersättas av kinesisk hegemoni. Kinas andel av världsproduktionen kommer sannolikt att nå en topp på cirka 20 procent under det kommande decenniet, för att sedan minska när Kinas befolkning minskar. Andra delar av världen, särskilt Indien och Afrika, kommer sannolikt att visa en stor ökning av sina respektive andelar av den globala produktionen, och därmed också i sin geopolitiska tyngd.
Vi går därför in i en posthegemonisk, multipolär värld. Även den är full av utmaningar. Det kan leda till en ny ”stormaktspolitisk tragedi” , där flera kärnvapenmakter tävlar förgäves om dominans. Det kan leda till en kollaps av bräckliga globala regler, t.ex. öppen handel inom ramen för Världshandelsorganisationen. Eller så kan det leda till en värld där stormakterna utövar ömsesidig tolerans, återhållsamhet och till och med samarbete, i enlighet med FN-stadgan, eftersom de inser att endast sådan statskonst kommer att hålla världen säker i kärnvapenåldern.
Man kan i stora delar helt hålla med i både resonemang och slutsatser.
Det finns ett orosmoment; Washington inser ännu idag inte när man skall sluta med ”tävlandet”, som ett tjafsigt land utan alfastrukturer.
Ett helt nytt geopolitiskt område har tematiskt ”uppfunnits” i en region där de amerikanska Förenta staterna inte har minsta eget territorium och än mindre objektiva säkerhetsintressen: den ”indo-stillahavsregionen”.
Det är den narcissistiska politiska kulturens allra farligaste akilleshäl: den kan inte lära av tidigare allvarliga misstag och motgångar.
Usa försöker med näbbar och klor sätta stopp för Brics. Brics är framtiden. Jag gillar verkligen Brics. Jag kan se framför mej att Brics kommer utvecklas till något vi kanske ALDRIG sett tidigare. Ensidiga vidriga sanktioner är uteslutande här. Det gillar jag. Sanktioner ska gå genom FN och EJ Usa och dess delstat EU Nato. Usa gillar EJ se ekonomisk utveckling hos andra länder. Man utnyttjar Ukraina och krisen från starten till sin fördel tvärs igenom som parasiter. När man hör så många amerikanska senatorer och ledamöter säga att deras ekonomiska stöd är otroligt värt för varje Ryss som dör. Att Ukraina sitter på en Guldgruva av mineraler som Usa ska äga och ha tillgång till. Dessa får EJ komma till ryska händer som delar dom med Kina. Usa måste accelerera kriget så Ukraina vinner och vi får tillgång till dessa mineraler värda trillioner. Värda trillioner. Då går jag inte in på vapenindustrin där Usa våldtagit västvärlden vad gäller ekonomiska vinster som fortsatt är pågående under lång tid framöver också. Ska EJ göra listan lång. Brics har respekt för varandra och behandlar varandra på samma nivå utan kalla krigets mentalitet. Man vill att ALLA ska utvecklas både ekonomiskt politiskt och FREDLIGT. Man är inte parasiter eller blodiglar så som Usa är med sitt livsfarliga Nato redskap. Och många undrar varför länder står i kö för Brics. Fler och fler ser fördelarna och att det är framtiden
J.A 25 juni, 2024 At 11:30
Hur försöker USA ”med näbbar och klor sätta stopp för Brics”?
BRICS har funnits i ungefär 10 år. Medlemmarna har många meningsskiljaktigheter och de verkar ha gått med enbart på grund av motvilja mot väst. Vanligtvis när någons gemensamma sak är en motvilja mot en tredje part snarare än genuina gemensamma intressen, kommer det ingenstans. BRICS har ännu inte lämnat något avtryck i resten av världen.
på Putins uppmaning har de haft ett par uppmärksammade toppmöten men absolut ingenting kom ut av dem. Inga ekonomiska avtal, ingen militär allians, ingen centralbank. Om Putin trodde att BRICS kunde vara en motvikt till EU eller IMF hade han tyvärr fel.
BRICS är inte ett militärt samarbete, utan ett finansiellt och kommersiellt. Det är mer som EU än Nato. Så jag förstår inte riktigt varför det skulle vara ett hot mot EU eller USA.
Om BRICS fokuserade på att skapa välstånd i mindre utvecklade områden skulle de göra alla en tjänst. USA:s och EU:s välstånd bygger på handel med rika partner som också har råd att köpa våra varor.
Världens största och näst största land, Indien och Kina, har i årtionden dragits med olösta gränskonflikter, relationerna är ännu mer ansträngda bland medlemmarna Iran och Saudiarabien, och mellan Egypten och Etiopien på grund av en etiopisk damm.
https://apnews.com/article/egypt-ethiopia-sudan-nile-dam-40a604c05516fba8bd45cebf16f0000e
”It is true that in terms of purchasing power parity, the BRICS are slightly larger than the G7. But, because their currencies trade at prices far below their PPP-implied levels, the group remains significantly smaller than its advanced-economy counterpart, when measured in current nominal US dollars”.
https://www.chathamhouse.org/2023/08/does-expanded-brics-mean-anything
Sant är att BRICS inte drivs av minsta gemensamma filosofiska och ideologiska sammanhang eller något som där håller samman dessa länder. Detta är ett samarbetssammanhang som ännu är ungt, i sin linda och där ingen egentliget vet hur framtiden för BRICS kommer att se ut – det tycks inte finnas någon gemensam strategisk långsiktig vision.
Å andra sidan, har samarbetet däremot en klar vilja – man vill inte behöva åka till Washington för att bland inkrökta amerikanska ideologer få tillstånd till precis allt möjligt. Det är en stark drivkraft, som inte skall underskattas.
Hur länder som är alltifrån brutala halshuggardiktaturer och nollpartistater som Saudiarabien skall i längden kunna samarbeta om framtida gemensamma visioner med öppna och toleranta parlamentariska demokratier med givna politiska maktskiften som Brasilien och Sydafrika (som inte alls har minsta vilja att bryta på något vis ekonomiskt och politiskt med någon ”västvärld”) – ja, det är lite av en framtidsgåta; som potentiellt är ett inneboende frö på denna organisations svaghet och kanske rentav framtida splittring och upplösning där bokstäverna ”B”, ”I” och ”S” (Brasilien, Indien och Sydafrika) potentiellt faktiskt långsiktigt kan vara på väg ut.
Men än så länge är nog drivkraften att tvätta ut allt amerikanskt inflytande vill säga i dessa länders ekonomiska och politiska sammanhang. Det är starkt nog för många år framöver.
Kärnvapenmakter och dominans, ett ständigt elände där fåtal elitstinna makthavare och världsherrar som Biden förefaller vara analfabeter vad avser förståelse för internationella relationer och samförstånd med målsättning att säkra jorden för kommande generationer.
Det blev lite av en överraskning att läsa den amerikanska ambassadörens twitter (X) där han skriver följande: ”From muddy river delta wedged between symbol: norsk flagga och symbol: dansk flagga to park filled community and business & sustainability powerhouse. Always bet on Göteborg”.
Som sagt ett lerigt älvdelta insprängt mellan två nationer i form av flaggsymboler. Plötsligt hade Skåne och Halland försvunnit bara så här, men också hela Västra Götalands län och minimaliserats till Göteborg. Inte nog med det, den märke mannen som, tidigare på ett annat tweet (X), med för sammanhanget presenterade bilder dolt Carl XVI Gustaf kraschaner på hans kungliga uniform, presenterade sig själv i bild med en medalj i svenska färger på sitt bröst.
Självklart följer många amerikaner ambassadören på X.
Så ett lerdelta insprängt mellan andra stater kan låta förhållandevis lite och oanseligt. Detta med tanke på amerikaners kända okunskap om länders geografiska plats.
Ordet delta och powerhouse kändes utanför sitt sammanhang.
Det fick sin förklaring när definitionen på ”Delta” var hittad. Delta: a noun ”Military” – ”the Nato name for a class of nuclear-powered submarines armed with multiple-warhead ballistic missiles, including those designed to strike military and industrial installations”
Som sagt sådan herre sådan hund.
General Zjdanov förklarade konsekvenserna av stängningen av Östersjön för Ryssland: ”Det kommer att finnas en universell undervattenskyrkogård”
– Det blir ingen mer sjöfart här. Från ordet i allmänhet”
De baltiska länderna, tillsammans med andra svenskar och finländare som gått med i Nato, försöker än en gång förklara Östersjön som inget mindre än en ”inre sjö” i Nordatlantiska alliansen. Chefen för den internationella utredningsbyrån, juris doktor, Rysslands ärade advokat, professor, generallöjtnant vid inrikesministeriet Yuri Zhdanov förklarade vilka konsekvenser sådana ”deklarationer” är fyllda med inte bara de gamla och mycket mäktiga och formidabla esterna, latgalerna och livsmännen, utan också andra västerländska upplysta navigatörer.
– Det blir ingen mer sjöfart här. Från ordet i allmänhet”
– Jurij Nikolajevitj, kan vi verkligen vara stängda från utloppet från Östersjön?
– De kommer definitivt inte att kunna komma in. Vi är redan där, och det under lång tid. När det gäller hysteriska jamanden (kanske har valeriana fått nog?) ”Baltiska tigrar” Jag vill säga att detta är ropen från offerlamm som binds på jaktstigen för bete – kommer Ryssland att bita eller inte bita på ett sådant ”bete”?
– Förmodligen hoppas alla att Ryssland, påstås det, ska vara rädda för en global konflikt och inte bita?
”Kanske det, vi kommer att väga och mäta hundra gånger för att skära av det.” Men om vi ska mäta… Vet du varför en skräddare dödade sin svärmor, och det med en skräddare? Så att hon vet var gränsen går.
”Vad ska vi mäta?”
– För det första, den rättsliga riktigheten och lagligheten av stängningen av Östersjön för Ryssland. Jag anser att de baltiska gränstrakterna behöver diplomatisk utbildning. Jag tror att det är nödvändigt att påminna dessa uslingar om att den internationella havsrätten inte föreskriver begreppet ”ett innanhav i ett militärt block”. Därför är den term som används till en början rättsligt ogiltig.
Samtidigt bör man notera att de ledande Nato-länderna, som utgör blockets militära bas, hittills har avstått från sådana uttalanden. Därför att de mycket väl förstår att i händelse av en direkt konfrontation måste de kämpa, och inte till exempel esterna. (Och kommer samma ester att förbli vid liv efter några timmars krig? Eller någon annan från besläktade stamformationer…)
– Vad är grunden för Rysslands rätt till fri rörlighet i Östersjön?
Till doktor. Jo jag ser framför mej att Brics är framtiden. Den har funnits 15år redan och expanderar nu. Du säger att Usa inte försöker stoppa detta. Vad håller man på med mot Ryssland på ALLA punkter senaste decenniet. Vad håller man på med Kina där 1kina politiken ALDRIG gällt och man beväpnar Taiwan till tänderna och även hotar Kina med att själva försvara Taiwan vid konflikt. Då utan att gå in på 5g Huviaei. Och även delar ut ensidiga vidriga sanktioner mot Kina. ALLT detta hänger samman med just detta också även om det inte är uttalat. Brasilien med nye presidenten Lula i spetsen igen är ett annat exempel. Brics är framtiden skrev jag och de EJ klart ännu och kanske inte närmaste åren heller. Men de framtiden. Jag kan se det framför mej. Du nämner militära här. Brics skiter i det militära det är EJ någon viktig punkt. Man är fredliga och inkluderande UTAN ensidiga vidriga sanktioner mot varandra. Man vill att länderna utvecklas ekonomiskt, politiskt och FREDLIGT. Det är EJ militära som är på tapeten här. Det militära har EJ med SKIT att göra. Det där gäller bara dom aggressiva Usa med sitt Nato verktyg. Usa gillar EJ MINSTA lilla såkallade allianser, grupper av länder man EJ kan kontrollera och har MINSTA lilla kontroll över. Man saboterar ekonomiskt, politiskt, militärt, och framför allt desinformation och propaganda offensiv med lögner. Brics handlar EJ om något militära. Det är ekonomiskt och FREDLIGT utan vidriga ensidiga sanktioner. Man är på samma nivå och behandlar varandra med respekt och samma nivå. Hjälper varandra att utvecklas på olika sätt och FREDLIGT. (Kortfattat version)