Finns en ledare för en ny multilateral världsordning? Gissa vem?

Detta är en artikel ”Säg hej till den nya multilaterala chefen” av Pepe Escobar, den 21 april 2021, på The Saker, med tillstånd av och först publicerat på Asia Times och översatt av Rolf Nilsson.

”Säg hej till nya multilateral chefen”

Xi Jinpings Boao Forum-tal markerade hans senaste uppmaning för en öppen global ekonomi och mot USA-ledd frikoppling.

I tider med allvarliga geopolitiska problem, är det upp till en sann statsman att stiga upp på det globala podiet och eliminera den skadliga atmosfären av kallt krig 2.0. Och med sitt huvudtal 10 aoril vid det årliga Boao Forum i Hainan levererade President Xi Jinping.

Här är hela talet. Och låt oss börja med en enda mening:

När vi nu genomlider Covid-19-pandemin har människor i alla länder tydligare insett att det är nödvändigt att överge det kalla krigets mentalitet och nollsummespelet och motsätta sig alla former av nytt kallt krig och ideologisk konfrontation.

Boao-publiken, i ett slags Sino-Davos-sammankomst, bestod inte bara av pan-asiatiska gäster. Det är betydelsefullt att bland annat Teslas Elon Musk, Apples Tim Cook, Blackstones Stephen Schwarzman och Bridgewaters Ray Dalio gav Xi sin fulla uppmärksamhet.

I ett relativt kompakt tal exponerade Xi återigen multilateralismens arkitektur – och hur ett Kina, tillbaka till supermakt-status, passar in. Budskapet kan ha subtilt riktats till Hegemonen, men framför allt till ett snabbt integrerande Eurasien, liksom hela den globala södern.

Xi betonade multilateralism som rättvisans rike, inte hegemoni, med ”omfattande samråd”, stora länder som beter sig ”på ett sätt som passar deras status och med en större känsla av ansvar”, och allt som leder till ”delade fördelar”, inte välfärd för 0,001%.

Peking ser en öppen världsekonomi som vägen till multilateralism – vilket inte innebär några ”murar” och ingen ”frikoppling”, och där Kina gradvis öppnar sin egen ekonomi och ökar sammankopplingen av försörjningskedjor, digital ekonomi och artificiell intelligens (AI).

I ett nötskal är det Made in China 2025 i aktion – utan att hänvisa till den terminologi som var mycket demoniserad under Trump-eran.

Multilateralism och öppen ekonomi är också nyckelkomponenter i Belt and Road Initiative (BRI) – som inte bara är en omfattande handels- / utvecklingsmodell utan också Kinas övergripande utrikespolitiska koncept.

Så Xi var återigen tvungen att betona att BRI är ”en allmän väg öppen för alla, inte en privat väg som ägs av en enda part”. Det handlar lika mycket om fattigdomsbekämpning, ekonomisk tillväxt och infrastruktur ”hård anslutning” som om ”mjuk anslutning” – som inkluderar ”samarbete inom kontroll av smittsamma sjukdomar, folkhälsa, traditionell medicin och andra områden”.

Det är ganska talande, att när Xi nämnde användningen av kinesiska vacciner, illustrerade han det med två exempel från det globala södern: Brasilien och Indonesien.

Hur man förför den globala södern

Den kinesiska inställningen till ett nytt mönster av internationella relationer hämtar lika mycket från Confucius som från Dao. Därav betoningen på ”ett samhälle med ett gemensamt öde” som tillämpas globalt, och vägran av ett ”kallt krig och nollsummentalitet” samt ”ideologisk konfrontation i alla former”.

Tyngdpunkten ligger på att ”jämlikhet, ömsesidig respekt och ömsesidigt förtroende” skall stå i i förgrunden för internationella relationer, liksom ”utbyte och ömsesidigt lärande mellan civilisationer”. Den överväldigande majoriteten av den globala södern torde verkligen uppfatta budskapet.

Som det ser ut, säger realpolitiken att det kalla kriget 2.0 redan är i gång, vilket ställer Washington mot det strategiska partnerskapet Ryssland och Kina. Det viktigaste området där spelet spelas är faktiskt hela den globala södern.

Så Xi måste vara medveten om att det är upp till Peking att bevisa att ”en ny typ av internationella relationer” är den föredragna färdplanen.

Den globala södern kommer att vara mycket medveten om Kinas ansträngningar ”att göra mer för att hjälpa utvecklingsländer att besegra viruset” och ”respektera sitt åtagande att göra vacciner till en global allmän rättighet.”

På en praktisk nivå kommer detta att vara lika viktigt som att hålla Kina i schack, med hänvisning till Xis löfte att civilisationsstaten ”aldrig kommer att söka hegemoni, expansion eller inflytande, oavsett hur stark den kan växa sig ”. Faktum är att stora delar av Asien är en naturlig sfär för kinesiskt ekonomiskt inflytande.

Europeiska unionen kommer att vara starkt fokuserad på ”multilateralt samarbete om handel och investeringar” – med hänvisning till ratificeringen och undertecknandet av handelsavtalet mellan Kina och EU senare i år. Och amerikanska företag, som noggrant följt Xis tal, kommer att vara mycket intresserade av ett lockande löfte: ”Alla är välkomna att delta i de stora möjligheterna på den kinesiska marknaden”.

Internationella relationer är nu helt polariserade mellan konkurrerande politiska system. Men för den överväldigande majoriteten av globala sydaktörer, särskilt de fattigare länderna, är det ultimata testet för varje system – som kinesiska forskare väl vet – förmågan att främja samhället och förbättra människors liv.

Kinesiska forskare och beslutsfattare privilegierar vad de definierar som en SMART (specifik, mätbar, adekvat-uppnåelig, relevant, tidsbunden) utvecklingsplan.

Detta har i praktiken av majoriteten av kinesiska medborgare har förtroende för Kinas politiska modell – oavsett västs tolkningar. Det som är viktigt är hur Peking på kortast tid av alla lyckades med att kontrollera Covid-19; hur ekonomin växer igen; hur fattigdomsbekämpning var en enorm framgång (800 miljoner människor lyfts ur fattigdom under tre decennier; 99 miljoner landsbygdsbefolkning och 128 000 landsbygdsbyar under den sista ansträngningen); och hur det officiella målet att uppnå ett ”måttligt välmående samhälle” nås.

Peking har genom åren noggrant utformat berättelsen om en ”fredlig uppgång” baserat på dess enorma historiska och kulturella arv.

I Kina är samspelet mellan historisk resonans och framtidsdrömmar extremt komplicerat för en utlänning att avkoda. Rytmer från det förflutna ekar alltid i framtiden.

Vad detta till sist betyder är att kinesisk exceptionalism – ganska uppenbar genom århundraden av historia – i huvudsak bygger på konfucianismen, som definierar harmoni som en högsta dygd och som avskyr konflikt.

Och det är därför Kina inte kommer att ta efter det krigförande, kolonialistiska förflutna i det hegemoniska väst: återigen ett av de viktigaste budskapen i Xis Boao-tal. Om Peking lyckas inprägla denna berättelse om ”ett historiskt uppdrag” i hela den globala södern – genom konkreta handlingar och inte bara retorik – kommer vi att påbörja ett helt nytt spel.