DN Debatt 23/12 har titel ”Kapitalismen verklig välgörare i Karl-Bertil Jonssons julsaga”
DN: ”Nationalekonomerna Lars Jonung och Daniel Waldenström: Marknadsekonomin har lyft människors välstånd. Nidbilden av den kapitalistiske pappan i den tecknade julsagan är orättvis. När Karl-Bertil Jonsson konfiskerar rikas julklappar brister han i respekt för äganderätten som utgör grund för den liberala demokratins existens.”
Det triggade åtminstone mig att ”dan före dopparedan” skriva ett och annat under ”Ifrågasätt” i DN. Det var totalt 151 kommentarer av skiftande karaktär, några ganska bra.
______________________________________________________________________
Min första kommentar: ”Att Karl-Bertil Jonsson gör dessa insatser ger en bra illustration över det primitiva, orättvisa kapitalistiska systemet. Oxfam rapporterade att ökningen av tillgångarna för jordens miljardärer 2017 var betydligt större än som behövdes för att eliminera fattigdomen på jorden. Den stora minskningenav fattigdom har skett i Kina med dess statskontrollerade ekonomiska system, kallat ”socialism med kinesiska förtecken” (vilket kan diskuteras). Kapitalismen utmärks ju av ökande ekonomiska skillnader och av ökade arbetslöshet om vi ser ett par decennier bakåt. I USA äger en handfull lika mycket som de 165 miljoner (50 %) som har minst, och tiotals miljoner är fattiga i kapitalismens hjärtland enligt officiella uppgifter.
Företagens krav på ökad vinst och krav på ökade BNP hindrar de facto nödvändig klimatomställning. Forskning visar att från 1990 till 2015, ansvarade den rikaste 1%-en av världens befolkning för mer än dubbelt så mycket CO2-utsläpp som den fattigare hälften.
(https://www.theguardian.com/environment/datablog/2017/jan/19/carbon-countdown-clock-how-much-of-the-worlds-carbon-budget-have-we-spent)
61 % i kapitalismens centrum, i USA,under 35 år säger att de föredrar att leva i ett socialistiskt samhälle enligt en opinionsundersökning 2019.
Nästan åtta av tio unga britter skyller bostadskrisen på kapitalismen, två tredjedelar vill leva i ett socialistiskt ekonomiskt system. ( https://www.theguardian.com/politics/2021/sep/20/eat-the-rich-why-millennials-and-generation-z)
Kommentar av ÅT: ”Anders Det kan uppfattas som att du hyllar diktaturer när du lyfter fram ”socialismens styrka” genom att framhålla bla Kina under Mao som ett framgågsrikt exempel. Det var det inte. Svältkatastrofer med miljoner döda blev resultatet. Fattigdomen har däremot minskat radikalt efter Maos död. Det är fortfarande diktatur men inget vidare exempel på socialism – eller?”
Mitt svar: ”Fattigdomen minskade radikalt även under Maos tid. USA är världens främsta diktaturkramare, militärtstöd till 70 % av världens diktaturer, ledande i statskupper mot demokratier – inte jag.”
… ”Jag hyller inga blodbesudlade diktaturer. men kan konstatera att över 20 miljoner dödats i USA:s vanligen orättfärdiga krig efter Andra världskriget, dvs. ungefär 30 gånger fler än de helt oacceptabla utrensningarna i Sovjet på 30-talet. Och USA är ledande i statskupper mot demokratier. Kan återkomma med förteckning. Flera opinionsundersökningar, även aktuella, visar att en stor andel av befolkningen i Ryssland är positiv till Sovjettiden. Begreppet ”demokratisk socialism” stod Palme för, men jag avser en mer demokratisk variant. Visst kan mänskligheten bättre än det här primitiva, orättvisa ekonomiska systemet!”
En annan av mina kommentarer: ”Socialismens styrka visas bl.a. av den ekonomiska utvecklingen i då mycket fattiga Kina och Sovjet, trots brister.
Man kan jämföra utvecklingen i Kina och Indien somm låg på ungefär samma nivå 1949. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. ( Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.) I Kinas sparades hundratals miljoner år att leva, Tillväxten under Mao var genomsnittligt en bit över 5 %/år.
Sovjet: Trots brister, fel, förtryck, den helt oacceptabla avrättningen av hundratusentals i slutet av 1930-talet, så utvecklades Sovjet från efterblivet bondeland till världens andra supermakt på 50 år. Enligt grundboken McKay et al, A History of World Societies femfaldigades produktionen mellan 1928 och 1937. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.” Tack vare det kunde Sovjet bli huvudkraften i segern över nazimen och fortsatta att utvecklas, trots 20 milj. döda i Världskriget. Demokratisering hade kunnat rädda socialismen?
Den personliga äganderätten är det stora hindret för ett bättre och mer rättvist utnyttjande av jordens resurser. I ett demokratiskt socialistiskt ekonomiskt system kan fattigdomen snabbt elimineras och man kan vidta nödvändiga insatser inom klimatområdet. (visa mindre)”
Senaste kommentaren (då detta skrivs) kl 18.30 25/12) av SW: