I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Intermezzor är väl inte aktuell, men frågan om Sveriges relation till Ryssland är ju högst aktuell, eller hur?
Som uppmärksammades (för ett år sedan) har ett ryskt flygplan flugit nära ett svenskt 22/2 2019. ”UD ser allvarligt på händelsen. Rysslands ambassadör har kallats upp till UD och kommer på måndagen att tas emot av chefen för UD:s enhet för europeisk säkerhetspolitik”, säger Diana Qudhaib, departementets presskommunikatör.
Incidenten inträffade i början av veckan i internationellt luftrum, då det svenska signalspaningsplanet enligt Försvarsmakten var på rutinuppdrag över Östersjön. Det befann sig mellan Gotland och Baltikum när ett ryskt jaktplan, ett SU-27, lyfte från Kaliningrad, flög ifatt det svenska planet och kom så nära som 20 meter. Helsingborgs Dagblad.
Lars Drake publicerade 23/2 en analys av händelsen, detta innan besked givits att Rysslands ambassadör ska kallas till UD. Den har publicerats på viktiga siten Synapze. Synapze: Lite mer vardagshyckleri.
Flygintermezzot, Ryssland i farten? – ”Lite mer vardagshyckleri”.
Det har varit stor uppståndelse i medierna de senaste dagarna. Ett ryskt militärt flygplan anses ha varit för nära ett svenskt signalspaningsflygplan över Östersjön. Sverige spanar, eller rättare sagt spionerar, åt Nato sedan flera decennier och det vore konstigt om det inte irriterar ansvariga inom ryskt försvar. Hur farligt är det och vad kan göras för att minska riskerna, om det nu anses farligt? Hur har Sverige och Nato agerat för att minska riskerna?
”Det ryska planet flög an mot det svenska i överljudshastighet innan det lades sig mindre än 20 meter ifrån det. Det är mycket anmärkningsvärt, säger flygstabschefen Anders Persson.” (DN 22/2 2019) 1
Även passagen i hög fart framför det svenska planet betecknas som anmärkningsvärd, men då namns inget avstånd. Därför kan man anta att det var stort.
Observera att det inte talas om att det kan ha varit farligt. I Expressen intervjuades Försvarets presstalesman. Då gavs heller ingen klar bild av om det bedömdes vara farligt eller ej. Det kanske handlade mer om hur det upplevdes av piloten i det svenska planet och av Försvarsmaktens ledning.
”Att det ryska planet flög så nära det svenska, var det farligt?– Nja, jag kan bara konstatera att det stundtals var ett väldigt kort avstånd. Jag värderar inte det något mer, utan bara konstaterar det, fortsätter Jesper Tengroth.” (Expressen 21/2 2019) 2
Det är först när Peter ”Transatlantiska länken” Hultqvist kommenterar händelsen som den framstår som farlig.
”Det ryska agerandet är oacceptabelt. Från säkerhetssynpunkt är det oprofessionellt och risker för allvarliga incidenter ökar markant. Alla borde ha ett grundläggande intresse av att sådana händelser inte ska inträffa”, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) i en skriftlig kommentar till TT.” (Expressen 21/2 2019) 3
Svenskt intresse av att minska ”… risker för allvarliga incidenter ökar markant”, som Hultqvist nämner, verkar inte vara så stort. Följande citat av Sven Hirdman, fd svensk ambassadör i Moskva, kan vara intressant i sammanhanget.
”Jag minns en incident 1996, när jag var ambassadör i Moskva. Då hade ryssarna byggt ett stort örlogsfartyg vi var nyfikna på, så vi skickade dit ett spanings-Viggen. Den svenska flygaren gick för nära båten, så han tappade kontrollen, slog i vattnet och dog. Jag hade ett samtal med den ryska administrationen, som tyckte det var dumt att folk dog och att man förlorade plan. De ville ha regler för det där, något slags säkerhetsavstånd. Det tyckte jag var en bra idé. Jag tog upp saken med ÖB Owe Wiktorin, som också tyckte det lät bra. Men sedan … ja, när det nådde mörkermännen på stabs- och departementsnivå så tog det stopp. Från vår sida.” (Den svenska trollfabriken av Mattias Göransson, Filter 20/7 2016) 4
Oj då, är det oskyldiga Sverige som hindrat överenskommelser om säkerhetsavstånd?
En annan sak som skulle förbättra säkerhetsläget eller i alla fall minska möjligheterna för svensk press att hetsa mot Ryssland för att ryska militärplan flyger med avslagna transpondrar vore att sluta avtal om krav på att ha transpondrar påslagna. Även Natoplan och svenska militärplan flyger stundom med avslagna transpondrar, men det brukar inte vara lika viktigt att påpeka i svensk press.
”När Putin i dag var i Finland föreslog den finländske presidenten Sauli Niinistö att det tecknas ett internationellt avtal som skulle kräva att alla flygplan alltid har sina transpondrar påslagna. Putin sa att Ryssland stöder ett sådant förslag.” 5
Det framstår som ett vettigt förslag, men alla verkar inte lika övertygade.
”Militäralliansen Nato går inte med på Rysslands förslag angående flygsäkerheten över Östersjön”, uppger Natokällor enligt tidningen The Wall Street Journal.
Tidningen skriver att Nato anser att de åtgärder som Ryssland föreslagit inte skulle ge någon nämnvärd förbättring av flygsäkerheten och inte skulle hindra ryska flygplan från att flyga farligt nära alliansens fartyg och flygplan.
Enligt förslaget måste alla plan som flyger över Östersjön ha sina transpondrar på, så att det inte förekommer några så kallade mörka flygningar. Ryssland gav Nato förslaget i juli efter att president Vladimir Putin diskuterat saken med president Sauli Niinistö under sitt besök i Finland.” (Finska Hufvudstadsbladet 20/9 2016) 6
Utan sådana avtal kan svenska politiker och svensk press komma med upprörda uttalanden om hotfullt och farligt beteende från rysk sida. Yttersta syftet är då att skrämma med det hotfulla Ryssland och underlätta medlemskap i Nato. Det är därför lätt att förstå varför Nato gärna ser att det avtalslösa tillståndet permanentas.
Hur farligt är det att en professionell rysk pilot flyger knappt 20 m från ett svenskt plan på rak kurs – i samma riktning? Man kan ju jämföra med att svenska trafikanter dagligen möter varandra på vägar i 100 km/tim med en meter mellan varandra.
Det kan knappast vara mer än några meter mellan planen på delar av många flyguppvisningar. Då är det naturligtvis samövat, men om ett flygplan som inte är så lättmanövrerat flyger rakt fram och ett lättmanövrerat lägger sig vid sidan av i några sekunder är det nog inte fråga om någon riskfylld manöver för en skicklig pilot.
1 https://www.dn.se/nyheter/sverige/ryskt-jaktplan-flog-20-meter-fran-svenskt-signalspaningsplan/
2 https://www.expressen.se/nyheter/ryskt-stridsplan-flog-nara-svenskt-plan/
3 https://www.expressen.se/nyheter/ryskt-stridsplan-flog-nara-svenskt-plan/
4 https://magasinetfilter.se/granskning/den-svenska-trollfabriken/
5 https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?artikel=6465793
6 https://www.hbl.fi/artikel/wsj-nato-forkastar-ryskt-forslag-om-transpondrar-pa-ostersjon/
Det fanns en tid, då även flygande militära kollegor vinkade och nickade åt varandra av ren vänlighet. I en tid sköt ryssarna ned ett par signalspaningsplan som kom för nära. Då anade/gissade ryssarna vad det var för utrustning . I dag skall Hultqvist ha klart för sig, att även om han kallar det signalspaning, så går inte ryssarna på det. I dag, är det inget större besvär med att indentifiera elektronikutrustningar i aluminiumskal. Vår pilot och besättning, skall nog vara glada åt en vänlig Rysk påminnelse om, att det finns andra gränser än territoriella. Kanske bör både besättning och mediafolk påminnas om, att Hultqvist har andra uppdragsgivare, förutom Svenska folket. Vi har tydligen inte brytt oss om det, men Ryssland har större anledning att bry sig. Hultqvists strävan att så oblygt sträva efter Stoltenbergs jobb i NATO, lyser igenom hans insattser.
Det torde knappast var någo nyhet att Sverige signalspanar sedan länge över Östersjön, så nära Ryssland som möjligt för USA:s räkning. Varför har Svenska regeringen åtagit sig den uppgiften, måste man fråga sig? Varför skulle inte Ryssland intressera sig för det?
Det är löjligt att göra en ”utrikespolitisk affär” av, att ett ryskt militärplan SU- 27 går nära intill ett svenskt ”spionflygplan”, enär militära stridsflygplan både från öst och väst redan sedan kalla krigets dagar. Piloter har vinkat och hälsat till varandra som en vänskaplig handling under allmäna bevakningsuppdrag från båda sidor från cockpit på väldigt nära avstånd.
Detta fick jag klart för mig redan på 60- 70 talet då jag arbetade i flygvapnet, då jag själv talade med svenska stridspiloter efter rutinuppdrag över Östersjön.
Att man gör en ”affär” av det nu i offentligheten, är med största sannolikhet ett fjolligt försök att vidmakthålla den absurda ”rysshetsen” på politis nivå i massmedia. Inget annat.
Svenska militärer och försvarspolitiker är helt paranoida. De saknar dessutom förmåga att se en situation utifrån andra perspektiv än sina egna. NATO-minister Hultqvist godtar USA:s vägran att acceptera Rysslands förslag om krav på flygningar med påslagna transpondrar över Östersjön. Han utgör en svensk säkerhetsrisk med sin ”transatlantiska länk”. Hultqvists samtal med företrädare för USA och NATO borde undersökas angående ”egenmäktighet vid förhandlingar med främmande makt”. Det är ett brott som kan rendera två års fängelse. Det är inte första gången som Ryssland kommer med förslag om att tona ner motsättningar och retorik. USA, NATO och Sverige vägrar att diskutera sådana förslag.
Jag tror svenskarna är upplärda med att ”det stora hotet” kommer från öst och då menas Ryssland. Så kallad ”signalspaning” blir då endast en helt nödvändig åtgärd för att hålla koll på ’den lede fi’.
Just därför gör inte SVT Public Service någon närmar förklaring om orsaker. Det räcker med att påpeka Ryssland uppträtt provokativt. Svenskarna i folkhemmet vet vad som är farligt i världen. Genom studier i SVT har jag nu fått en inblick i hur det ser ut i Nordkorea. Fri lägenhet, matkuponger för basvaror samt 1000 spänn i månaden att shoppa för. Exemplet gäller en skollärare i Pyongyang. Hur det är på landsbygden vet jag inte, men knappast bättre. Mat på bordet och tak över huvudet åt alla var ju ett löfte från Karl Marx. Jo, jag tackar jag.