FN:s totala misslyckande har en huvudorsak – västvärldens imperialism

En artikel av redaktionen för Strategic Culture 17 september.https://strategic-culture.su/news/2024/09/27/un-abject-failure-has-one-primary-cause-western-imperialism/

Världen drivs mot avgrunden av ett tredje världskrig, ett krig som kan leda till den slutliga förstörelsen av planeten och mänskligheten.

Denna vecka hölls FN:s 79:e generalförsamling på randen till ett världskrig. Det borde föranleda en paus och en undersökning av varför en organisation som bildades för 79 år sedan i slutet av andra världskriget för att förhindra framtida krig är ett sådant misslyckande.

Den ohämmade västerländska imperialismen är och har alltid varit roten till den globala faran och FN:s maktlöshet.

Andra världskriget besegrade specifika former av imperialism – Nazityskland och Japan. Det utrotade inte imperialismens sjukdom, som snart fick metastaser i form av Förenta staterna och dess västliga partners.

Två samtidiga konflikter hotar att gå överstyr och bli internationella krig. I Mellanöstern hotar Israels hänsynslösa aggression mot Libanon att dra in hela regionen i en öppen konflikt. Den israeliska regimens omfattande massaker på civila i Gaza under det senaste året – som nu har utvidgats till Libanon – är en djävulsk skymf mot FN och internationell rätt.

En större fara för världsfreden är konflikten i Ukraina, det största kriget på den europeiska kontinenten sedan slutet av andra världskriget. Denna konflikt är på väg in i sitt tredje år. Den underblåses hänsynslöst av USA och NATO-makterna som på alla sätt har försökt trappa upp proxykriget mot Ryssland i stället för att söka en diplomatisk lösning.

Vid FN:s generalförsamling stod västvärldens ledare i kö för att beklaga att vi står på randen till krig, Ändå har de systematiskt underblåst båda konflikterna. Deras hyckleri är sjukligt.

I veckan, när USA:s president Joe Biden påstod sig förespråka världsfred och uppmana till återhållsamhet, undertecknade USA ytterligare militära leveranser på 8 miljarder dollar vardera till Israel och Ukraina. Andra västerländska ledare som Frankrikes Macron och Storbritanniens Starmer är lika föraktliga för sitt dubbelspel och sin falskhet. Alla har de möjliggjort folkmordet i Gaza och aggressionen mot Libanon genom sitt orubbliga stöd till den israeliska regimen.

Förenta staterna och de västallierade – under militärorganisationen Natos paraply – har under de senaste två åren slussat in nästan 200 miljarder dollar i vapen och annat bistånd till Ukraina för att föra ett meningslöst krig mot Ryssland. Det cyniska talet om att ”försvara demokratin” är en motbjudande täckmantel för den verkliga avsikten att strategiskt besegra Ryssland, vilket västvärldens ledare ibland klumpigt har erkänt.

I sin besatthet av att underkuva Ryssland driver västmakterna på en vansinnig upptrappning för att tillåta Ukraina att använda Natos långdistansrobotar för anfall djupt in på ryskt territorium. Moskva varnade i veckan för att en sådan attack skulle kunna utlösa en kärnvapenkonflikt.

Som svar på de pågående provokationerna håller Kreml på att revidera sin kärnvapenförsvarsdoktrin på ett sätt som skulle göra västvärldens proxyattacker ansvariga för kärnvapenreaktioner. Det är oklart om Rysslands fiender i väst kommer att nyktra till inför den yttersta faran. Men det är onekligen alarmerande att vissa västliga tjänstemän, som USA:s utrikesminister Antony Blinken, avfärdar Rysslands rationella varning som ”kärnvapenskrammel”.

Kärnvapenkriget har också sin grund i de spänningar som USA och dess Nato-partner provocerar fram mot Kina. Washington fortsätter att skicka stora vapenleveranser till det kinesiska territoriet Taiwan för att motarbeta Kinas suveränitet. USA och dess allierade har ökat flottpatrullerna i Taiwansundet. Så sent som i veckan gjorde Japan – den imperialistiska angriparen från andra världskriget – sin första passage med stridsfartyg i sundet, tillsammans med USA:s allierade Australien och Nya Zeeland.

Det är avskyvärt att västerländska ledare kan stå framför FN:s församling och säga att de bryr sig om fred och demokrati när det är de själva och deras härskande klasser som är de som angriper internationell rätt och FN-stadgan.

Det är inget mysterium att Förenta nationerna har misslyckats med att upprätthålla freden.

De västimperialistiska makterna med USA i spetsen har systematiskt vandaliserat varje tillstymmelse till internationell ordning – ironiskt nog samtidigt som de fromt förklarat ”den regelbaserade ordningens” helgd.

Förenta nationerna grundades i askan och ruinerna efter andra världskriget. De högtflygande principer som skulle definiera FN respekterades aldrig från början.

FN har under de senaste 79 åren fallit sönder på grund av den västerländska imperialismens frätande dubbelmoral och brottslighet.

Vid FN:s konstituerande konferens i San Francisco talade USA:s dåvarande president Harry Truman lyriskt om ideal och dygd. Han vädjade till konferensen och sa: ”Låt oss arbeta för att uppnå fred. Vi måste se till att ett nytt krig blir omöjligt.”

Han tillade: ”Även om dessa stora stater har ett särskilt ansvar för att upprätthålla freden, bygger deras ansvar på de skyldigheter som vilar på alla stater, stora som små, att inte använda våld i internationella relationer, utom för att försvara lagen. De stora staternas ansvar är att tjäna och inte att dominera världens folk.”

Truman fördömde Nazityskland och det fascistiska Japan och den skändliga principen att ”makt är rätt”. Det var ett fräckt bedrägeri av monstruösa proportioner av en självutnämnd ”stormakt”.

Mindre än fyra månader efter sitt tal i april 1945 beordrade Truman atombombningen av Japan, vilket dödade över 200.000 människor i vad som var en omotiverad användning av folkmordsliknande massterrorism. Fem år senare bröt USA återigen mot Genèvekonventionerna genom att mörda miljontals civila koreaner i urskillningslösa flygbombningar under Koreakriget (1950-53). Bara några år senare upprepade USA och dess västliga partners samma folkmordskrig i Vietnam, Laos och Kambodja.

Under de senaste åtta decennierna har USA fört krig efter krig i världens alla hörn under olika förevändningar. Bekämpa kommunismen, kriget mot drogerna, kriget mot terrorismen, skydda de mänskliga rättigheterna, försvara demokratin, förhindra massförstörelsevapen och så vidare. Så föraktligt farsartat och tröttsamt.

Ingen annan nation på jorden har brutit mot internationell rätt och andra nationers rättigheter mer än Förenta staterna i sin kriminella strävan efter global dominans. I denna brottsliga strävan har USA fått hjälp och stöd av västvärldens hantlangare, främst Storbritannien och andra europeiska medlemmar av Nato-axeln.

Västerländska medier och historiker kommer att säga att FN motarbetades i årtionden av det kalla kriget och Sovjetunionens användning av vetorätt i säkerhetsrådet.

Sanningen är att FN och dess stadga om världsfred kontinuerligt har besudlats av USA. Grundorsaken är det imperialistiska systemet där USA utvecklats till att ha den verkställande makten. Det systemet bygger på exploatering och våld mot andra av dem som tror att de har det exceptionella privilegiet att makt är rätt. Så mycket för Trumans förmaning.

Imperialismen anstiftade första och andra världskriget. Fred rådde inte bara för att Nazityskland och Japan besegrades 1945. Andra nationer tog upp imperialismens mantel och idag kan vi se den barbariska ondskan i det systemet runt omkring oss.

Världen drivs mot avgrunden till ett tredje världskrig, ett krig som kan leda till planetens och mänsklighetens slutliga undergång.

För att citera Harry Truman: ”Om vi inte dör tillsammans, måste vi leva tillsammans i fred.” Men vad Truman aldrig skulle ha tillagt är att nyckeln till att leva i fred är att slutligen besegra den västerländska imperialismen.

Mänsklighetens framtid hänger på det.