I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är lika aktuell och tankeväckande idag.
Detta är en återpublicering av en artikel på Björn Nilssons blogg Björnbrum.
Svärtningar har jag själv ibland lagt till.
Den utgår från boken Folkrepubliken Walmart. Hur de globala storföretagen lägger grunden till socialismen av Leigh Phillips och Michal Rozworski. Utgiven av Verbal, Stockholm 2020. Översättning Per Björklund.
Björn Nilsson, ”Björnbrum” skriver: Eftersom det här är ett ämne som intresserat mig under lång tid (samtidigt som det ignorerats av bluffvänstern) var det givet att jag direkt tog itu med den här boken. Jag är så att säga partiskt positiv. Som tidigare tjänsteman på ett stort industriföretag, och hyggligt inläst på marxistisk ekonomi, borde jag kunna bidra till diskussionen.
Recension
Den tes som författarna först och främst vill banka in är att tekniken som möjliggör socialistisk planering redan finns och används idag i form av datakraft, program, algoritmer, streckkoder etc., – men den finns i kapitalistiska storföretag.
Som exempel tas först detaljhandelskedjan Walmart, baserad i USA. Den beröms för sin ”… operativa effektivitet, dess geniala logistik, dess arkitektur för smidig ekonomisk planering”. Boken säger: Tänk om detta ”… skulle kunna erövras och transformeras av de som strävar efter ett mer jämlikt och frihetligt samhälle”, sid. 3. Samma teknik och organisation kan alltså användas för att driva produktion och distribution i ett annat samhälle. Och därmed bli Folkrepubliken Walmart! Planeringsmetoderna må vara neutrala sedda som bara som verktyg (en hammare är bara en hammare, vare sig du slår in spik eller skallar med den), men det som du får ut av planeringen är inte neutralt ur klass/fördelningssynpunkt.
Som bekant drabbas de olika ekonomiska systemen av olika typer av kriser, mer eller mindre allvarliga. (Jag har försökt lista typerna här.) Ordet ’kris’ låter ju oroväckande, och ofta är det otrevliga saker på gång. Boken beskriver två tendenser: dels att tekniska förändringar i samhällets produktion orsakar störningar, skador, lidanden, men också innebär stora positiva möjligheter bara tekniken används på rätt sätt.
Den tekniska utvecklingen förser oss alltså med lösningar långt bortom dagens tillämpningar. Walmart har ingen intern marknad där olika grupper får slåss om resurserna med sina egna budgetar och interndebiteringar kors och tvärs, utan alla arbetar mot samma mål. Internt fungerar firman alltså inte kapitalistisk. Leverantörerna integreras i detta samarbete.
Slutsats: Det superkapitalistiska Walmart fungerar internt som en socialistisk planekonomi! För att omvandla denna effektivitet från kapitalism till socialism gäller ”bara” att rycka tömmarna ur Walmart-direktörernas händer och ta hand om styrningen själv!
En annan stor firma, e-handlaren Amazon, utmärker sig genom att samla in oerhörda mängder av kunddata från sökningar och eventuella köp på nätet. Med sådana kunskaper kan man förutse kundernas beteenden, och planera därefter. Exakta prognoser strävar man inte efter, ungefärliga prognoser (gissningar) fungerar bra för planeringsändamål. Och ju mer data som samlas, desto exaktare prognoser kan göras. Med sådana möjligheter bör man kunna ha planer som korrigeras med mycket kort varsel om leveranser, efterfrågan eller annat i omvärlden ändras.
Samtidigt är frågan hur det går med den personliga integriteten? Kommer dessa data bara att användas för att hjälpa oss att köpa saker som vi vill ha, eller försöka övertyga oss om att vi behöver dem innan vi ens vet det själv? Eller blir det helt enkelt ytterligare en del i ett statligt-privat övervakningskomplex?
Det påstås att planekonomi är omöjlig i en utvecklad ekonomi med oerhörda mängder av produkter. Tekniken i bolag som Walmart och Amazon bevisar att detta är fel, hävdar författarna. Det som finns i praktiken kan inte avfärdas som ’utopi’ eller ’omöjligt’. Därmed blir, som jag ser det, frågan inte ”kan vi göra detta?”, utan ”hur skall vi göra detta?”.
Diskussion
Skälet att ta över tömmarna utan att behöva ändra tekniken ligger i kapitalismens sätt att fungera. Behov och efterfrågan är inte samma sak. Företagen i kapitalismen finns för att utvinna vinst, vilket kräver efterfrågan från en marknad. De finns bara för behov om dessa kommer i form av en betalande efterfrågan. Sätten att hantera produktion och distribution kan ändras utan att den bakomliggande tekniken görs om (vilken den ändå kommer att göras på sikt).
Boken tar läkemedelsföretagen som exempel: icke lönsamma läkemedel tar man inte fram. Här behövs planering för behov, inte för efterfrågan. Eller grundforskning som är dyr: den biten överlåter företagen gärna till staten, för att komma in senare och tjäna pengar på eventuella resultat. Att företag kan bedriva rovdrift på människor och natur ända upp på global nivå är väl känt – bara det är lönsamt.
Eller för att vända på saken: kapitalistiska lönsamhetskrav kan göra det olönsamt att inte vara destruktiv. Övergripande planering kan ta bort den drivkraften.
Men ta ett svenskt exempel: här råder bostadsbrist. Förmodligen är det inte en kontroversiell åsikt att det behövs stort byggande av billiga och bra lägenheter. Men hur ser det ut? Är det inte så att privata byggare hellre satsar på ”ett kundsegment som är berett att betala lite mer”, eller till och med dyra bostäder som uttryckligen byggs för att ägarna inte skall bo där utan de skall användas som uthyrningsobjekt? Här behövs inte så mycket av nya planeringssystem i offentlig regi för att få något gjort – men bättre system skulle säkert hjälpa till med ett nytt miljonprogram.
Eller Sveriges undervisningsväsen: är det väsentliga målet vinst hos skolbolagen idag, eller handlar det om samhällsvinster i form av utbildade människor som kommer att vara verksamma in i senare delen av detta århundrade? Planeras vård och omsorg för att det skall ge högsta vinst hos vård- och omsorgsbolag (inklusive rena skojare), eller är det mänskligt välmående som är vinsten?
Några kritiska anmärkningar på slutet
Boken kunde faktiskt ha kortats en del men ändå behållit spänsten och skärpt blicken på nuet och framtiden. Eftersom huvudtesen är att planeringsmedlen och -metoderna som finns idag i kapitalistiska storföretag är tillräckliga för att omvandlas till socialistisk planering kunde de långa historiska kapitlen om Sovjets femårsplaner, den offentliga hälsovården i Storbritannien och ett experiment i Chile under Allendes tid ha kortats ned betydligt. Detta till förmån för mer information om dagsläget på planeringsfronten, till exempel vad som händer om du handlar en påse morötter och påsen är märkt med en streckkod, eller vad som händer när kvantdatorn blir möjlig att använda i planeringssystem. (Boken nämner dock streckkoden som ett medel för att inhämta information om de enorma varuflödena, sid. 190.)
Dessutom besvaras inte frågan om hur socialismen skall kunna genomdrivas mot en motståndare som absolut inte vill röstas bort, och som är beredd till extrema motåtgärder om så ändå skulle bli fallet. Hur man bygger den nya demokratin är ”en fråga för en egen bok” – det är ungefär vad man får veta. Det är inte bra eftersom systembytet är ett problem som inte löser sig själv. Marx skriver att mänskligheten ställer inga större frågor än vad den kan lösa, eftersom ”… själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande”.
Nu finns de materiella betingelserna. Varför vänta? Det här här som frågan om klasskamp kommer in, och där boken är ganska vag. Men läs den och fundera vidare själv.
Det refereras till olika böcker och artiklar, men inga noter exakt varifrån. Detta kanske är överambitiöst för många läsare, men det borde åtminstone ha funnits en litteraturlista.
Några bra länkar:
Karl Marx, Förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin (1859)
Från Marx förord till Kapitalet I, 1867
En tidigare version av den här recensionen innehåller också texterna som länkats till ovan.
Intressant artikel! Stämmer med vad jag tänkt sen länge: företagen planerar mer och mer för att undvika producera fel saker, för mycket osv = planekonomi!
En stor och viktig fråga jag saknar svar på är hur planekonomin/socialismen kan upprätthålla innovationskraften = produktutveckling. Visst finns mycket som är dåligt/onödigt i dagens kapitalism men i stort är det bra (datorer, mobiler – ja mycket av det som krävs i planeringen av samhället!). Vad ersätter vinsten och marknaden som drivkraft?
En annan typ av värdering måste till. Idag värderar vi ekonomisk vinning högre än att människors behov uppfylls. Som artikelförfattaren skriver. ”här behövs planering för behov inte för efterfrågan”. Han tar läkemedel, bostadsbyggande och utbildning som ex. Alla med öppna ögon ser att bostäderna som byggs idag inte är till för dem med en vanlig lön i behov av en bostad, utan för dem som har råd med dyra lån eller på annat sätt förvärvat miljoner till köpeskillingen. Han frågar också ang satsningen på utbildning ”är det väsentliga målet vinst hos skolbolagen idag, eller handlar det om samhällsvinster i form av utbildade människor som kommer att vara verksamma in i senare delen av detta århundrade?” Bra fråga! Vi som väljare måste nog börja tänka till lite mer innan vi lägger vår röst i framtida val. Annars blir vi rejält överkörda.
Ett mycket intressant kulturskifte pågår för fullt i Kina. Alla har hört talas om GDP, Gross Domestic Produkt. Nu experimenterar man med GDH, Gross Domestic Happiness. Kina är ett mycket välskött land, vilket betyder att folk kan vara skuldfria i 30- eller 40-årsålder, ungarna är på universitetet eller utflugna, och då börjar man tänka om. 55% av årskullarna går ut universitetet. Det mesta i världen går inte att köpa för pengar, så man ”pensionerar sig” och gör vad som är roligt. Gig-industin, den som Sverige vill stoppa, frodas. Folk jobbar så mycket dom själva väljer att jobba och med vad dom själva väljer att jobba. Teknologin, som WeChat, möjliggör det. Digitalbutikerna frodas, 309 miljoner sista räkningen, och dom är öppet när kunderna vill handla eller ägaren vill jobba. Värderingarna ändras i grunden till vad envar vill ha dom till. Kina är redan ledande i distansundervisning, och en hel del är gratis.
På tal om att pensionera sig: var det inte tal om att även Kina vill höja pensionsåldern? I Ryssland har man gjort det, och det var inte bra för Putins popularitet. Samtidigt har Kina en besvärlig åldersstruktur vad jag förstår, med många äldre och få yngre som kan ersätta gamlingarna, och då gäller det ju att folk inte bara försvinner från jobbet för att ha kul. En massa jobb kan ju ersättas med robotar och AI, men när mer och mer av jobben som är kvar består av vård, skola och omsorg är de inte lika lätt att ersätta som industriarbeten. Tjänstesektorn handlar ju i stor utsträckning just i att man möter människor, inte robotar.
Kina har höjt pensionsåldern. Det fans olika pensionsålder för män och kvinnor. Kvinnor pensionerades fem år tidigare, vid 55 år. Sedan fanns även olika pensionsålder för kontorsarbetare och kroppsarbetare, även det med 5 års skillnad. Systemet var skapat för det gamla agrara samhället. Nu är det 65 år för alla och det införs stegvis. Idag drivs jordbruket inte manuellt längre utan maskinellt. Bomullsskörden sker maskinellt, inte manuellt som exempel. Kinas åldersstruktur skulle vara ett stort problem i Sverige, men nu fungerar Kina inte som Sverige. När man pensioneras i Sverige sätter sig folk bildligt i gungstolen och tycker att staten skall försörja dom. I Kina fortsätter man att på andra och olika sätt bidra till samhället på olika sätt och försörjer sig. Det enorma behov av vård och omsorg som finns i Sverige finns inte i Kina för man arbetar med förebyggande sjukvård, och storfamiljerna fungerar fortfarande. Det kan betyda till exempel att mormor, som bor i grannbostaden, går till de yngres bostad och lagar frukost, så när herrskapet och ungarna vaknar står frukosten på bordet, sedan skickar hon iväg ungarna till skolan, städar lägenheten, lagar middag och de äldre hjälper till med läxläsningen. Kina är en helt annan värld som fungerar olika Sverige.
Bra fråga. Men jag pekade på motsättningen mellan efterfrågan (vinst) och behov. Behov som det går att enas om i större grupper drar utvecklingen framåt (eller stoppar olämplig utveckling). Vår typ av människa har funnits bortåt 300 000 år, och under den absolut största delen av den tiden har folk hittat på grejor och nya idéer utan att drivas av vinstmotiv. Det gäller att komma bort från uppfattningen av kapitalism med sina vinstkrav skulle vara ett naturgivet tillstånd för att sköta samhällets angelägenheter – det kan ju snarare vara naturvidrigt! En svaghet med boken är att man inte vågar ge sig in närmare på hur en planekonomi några år framåt skulle kunna se ut, samtidigt som åtminstone inte marxister brukar skriva ut order till framtiden. Men det kanske snart är dags att göra det?
I Kina stoppar man mycket aktivt ”olämplig utveckling”. Jack Ma’s IPO till exempel, men bara nyligen har hundratals företag fått en uppsträckning, för att försöka att skapa monopol eller syssla med övervakning av sina kunder. Media fick nyligen en kollektiv avhyvling för att dom sysslat med åsiktsstyrning och indoktrinering av Kina Granskningsnämnd, som övervakar att alla media sköter sig i Kina. Kina kommer inte att tillåta att det som i USA eller Sverige växer dram någon slags Djup Stat som i praktiken driver och styr landet.
En intressant sak med Microsoft. 1995 släppte man Windows 95, och hade byggt in spionvara. Jag upptäckte det personligen när jag installerad den första brandväggen AtGuard. Man övervakade vilka program användarna körde och hur mycket. Blev något program populärt kopierade Microsoft det. Multimate blev MSWord, Persuasion blev MS Powerpoint, etc, och så slog man ut alla konkurrenter. När 911 hände erbjöd Gates USA att använda systemet för massövervakning och det pågår till denna dag. 98% av alla datorer körde då Windows. Microsoft förhindrade aktivt alla konkurrens genom att hota, trakassera och förfölja alla som försökte utveckla något som kunde hota dras monopolställning. Legal Intimidation kallas det. ”Vi kan stämma dig, det kostar dig en miljon, har du råd. Oss spelar det ingen roll.” Linux lyckades för utvecklarna var många, och man hade lärt sig att arbeta anonymt. Microsofts metod för att skapa monopol har sedan blivit något av en standard. BigPharma till exempel, en botad kund är en förlorad vinst. Kina stoppar allt detta effektivt, och det är därför USA går i taket. Ett företag i Shenzhen, Shenzhen Zhipu Technology, kopierade Apple och Google och placerade just spionvara på mobilerna som rapporterade om användaren. Det slutade med 35 miljoner i böter för företaget och fleråriga fängelsedomar och 250,000 i böter för de ansvariga. Kina tillåter inte massövervakning, och det är anledningen till att USA vill bannlysa Huawei.