Förändringens vindar blåser i förbindelserna mellan Indien och Kina

Bild: Indiens utrikesminister Dr. Subrahmanyam Jaishankar (L) träffade ledamot av den politiska byrån för CPC:s centralkommitté och utrikesminister Wang Yi, Vientiane, Laos, den 25 juli 2024.

En artikel av pensionerade indiske diplomaten M.K. Bhadrakumar https://www.indianpunchline.com/winds-of-change-in-india-china-relations/

Det finns en förväntning om att premiärminister Narendra Modi skulle prioritera en historisk vändning i Indiens förbindelser med Kina som ett arv från hans 15 år vid makten. Saker och ting går verkligen i en sådan riktning.

En hög indisk tjänsteman berättade för den nationella nyhetsbyrån PTI om behovet av att ta ett ”nyanserat tillvägagångssätt” mot utländska direktinvesteringar (FDI) från Kina, och att regeringen är öppen för att överväga FDI-förslag från Peking inom sektorer som involverar avancerad teknik som elfordon och batterier samt modern kapitalutrustning av olika slag.

Detta är en påtaglig förändring av den indiska politiken under de senaste sex månaderna. Samspelet mellan tre nyckelfaktorer förklarar denna förändring. För det första har stabiliseringen av gränssituationen, tack vare den nya mekanismen för att hantera gränsspänningar – ”buffertzoner” för att separera de två arméerna där båda sidor skulle dra tillbaka trupper och upphöra med all patrullering – fått positiva effekter.

Sådana zoner har redan etablerats vid fem av de sju brännpunkterna. Regeringen har inte skrytit om denna anmärkningsvärda prestation, men dess synergi i närmare kommersiella band är viktiga för båda länderna som möter motvinden av eskalerande handelshinder över hela världen. Det har skett en stadig uppmjukning av indiska restriktioner för visum för kinesiska yrkesverksamma i vissa utvalda branscher.

För det andra understryker denna pragmatiska förändring även Indiens akuta behov av kinesisk teknologi, investeringar och expertis för att möta dess omedelbara industriella behov. Förra veckan hade chefsekonomen Anantha Nageswaran uttalat i den årliga ekonomiska undersökningen att Delhi borde fokusera på utländska direktinvesteringar från Kina för att öka Indiens export till USA och andra västländer, och hjälpa till att hålla Indiens växande handelsunderskott med Peking i schack.

Nageswarans anmärkning kom efter att uppgifter från Reserve Bank of India visade att nettoinflödet av utländska direktinvesteringar till Indien sjönk med 62 procent på årsbasis till 10,58 miljarder dollar 2023-2024, en lägsta nivå på 17 år. Enkelt uttryckt har Indiens förmåga att attrahera utländska investeringar hamnat i utmaning i en kombination av ogynnsamma omständigheter — global ekonomisk osäkerhet, handelsprotektionism och geopolitiska risker, etc. Kinesiska investeringar kan ge pengar till Indien, introducera avancerad teknik och erfarenhet av ledning och främja uppgradering av indiska industrier och optimering av dess ekonomiska struktur.

En tredje outtalad faktor är att den geopolitiska miljön radikalt förändrats. Visst har Ryssland fått övertaget i kriget i Ukraina. Detta är ett förkrossande slag mot USA:s och Natos trovärdighet och sker vid en tidpunkt då Asien-Stillahavsområdet är på väg att bli en annan potentiell brännpunkt. De regionala staterna – förutom Japan kanske, som håller på att militariseras snabbt – vill inte se ännu ett destruktivt Nato-lett proxykrig i sin region.

Washingtons sanktioner i kölvattnet av Ukrainakriget har inte heller fallit ut bra i Sydostasien. När allt kommer omkring, om det kollektiva väst kunde frysa Rysslands reserver (ungefär 400 miljarder dollar) och spendera räntan på det på att strunta i internationell finanslagstiftning, vad hindrar en sådan uppgörelse gentemot mindre länder i regionen?

För att vara säker, den växande attraktionen av BRICS i den sydostasiatiska regionen innebär ett viktigt budskap. Thailand och Malaysia är de senaste regionala staterna som uttryckt intresse för att gå med i blocket. Detta kommer naturligtvis att ytterligare stärka deras relation med Kina.

Samtidigt har Indiens förbindelser med USA försämrats på sistone efter USA:s förnyade engagemang med Khalistani-separatister baserade i Nordamerika. De amerikanska anklagelserna om att Indien kläcker mordplaner, antyder att det ”rykande geväret” leder till toppskiktet av den politiska ledningen i Delhi har skapat en uppfattning om att USA har baktankar att skapa press på landets ledarskap. Uppenbarligen är USA oförmöget att förstå motståndskraften och vikten av Indiens strategiska autonomi.

I en sådan miljö har Quad förlorat sin stora betydelse. Quad är i otakt med behoven i de regionala länderna i Asien-Stillahavsområdet, där det strategiska valet för de allra flesta länder är för ekonomisk utveckling. Kinas komfortnivå ökar om Indien inte går ihop med USA:s inneslutningsstrategi.

Red: USA har bildat Quad tillsammans med Australien, Indien och Japan som ett konkurrerande alternativ till BRI.

Peking skulle med tillfredsställelse se kommentarerna från utrikesminister S. Jaishankar efter att Quad FMs möte i Tokyo i måndags slog igen dörren ordentligt för eventuell tredje parts roll för Quad i de svåra banden mellan Indien och Kina. Han sa, ”Vi har ett problem, eller, skulle jag säga, en fråga mellan Indien och Kina… Jag tror att det är för två av oss att prata om det och hitta ett sätt.”

”Självklart skulle andra länder i världen ha ett intresse av saken, eftersom vi är två stora länder och tillståndet i vårt förhållande har en inverkan på resten av världen. Men vi ser inte till andra länder för att reda ut vad som verkligen är ett problem mellan oss”, tillade Jaishankar.

Indien delar ASEAN-staternas farhågor om den USA-drivna expansionen av NATO som en global organisation med fokus på Asien-Stillahavsområdet. Indiens reaktion har varit att ytterligare stärka dess strategiska oberoende. Intressant nog sammanföll Modis besök i Ryssland med NATO-toppmötet i Washington.

Red: Se Modis viktiga möte med Putin testar Rysslands balansakt mellan bi- och tri-polaritet

En nyligen genomförd undersökning av ISEAS-Yusof Ishak Institute, en tankesmedja som finansieras av Singapores regering, visade att i Malaysia sa nästan tre fjärdedelar av de svarande att ASEAN borde gynna Kina framför USA om blocket tvingades anpassa sig till ett. av de två rivaliserande supermakterna.

Indien är mycket anpassat till dessa trender i ASEAN-regionen. ASEAN:s centrala ställning är hörnstenen i Indiens Act East-politik, medan USA endast ger läpparnas bekännelse och har arbetat bakom scenen för att försvaga gruppens sammanhållning och enhet.

Kort sagt har fobin som piskas upp av amerikanska tankesmedjor, media och amerikanska tjänstemän över den kinesisk-ryska ententen tappat dragkraft. Indien har tvärtom stärkt sina band med Ryssland och går mot att stabilisera sina förbindelser med Kina, vilket gör dem förutsägbara.

Med tanke på ovanstående scenario kommer perioden mellan nu och oktober då BRICS är planerad att hålla sitt toppmöte under Rysslands ordförandeskap att bli en formativ fas. Det senaste mötet med Indiens och Kinas utrikesministrar i Vientiane förra veckan verkar ha gått bra.

Den kinesiska läsningen framhävde Jaishankars uttalande att ”Att upprätthålla en stabil och förutsägbar utveckling av de bilaterala förbindelserna ligger helt i de två sidornas intressen och har särskild betydelse för att upprätthålla regional fred och främja multipolaritet. Indien och Kina har breda sammanfallande intressen och möter den skugga som situationen i gränsområdena för med sig. Men den indiska sidan är redo att ta ett historiskt, strategiskt och öppet perspektiv för att hitta lösningar på skillnaderna och få de bilaterala relationerna tillbaka till ett positivt och konstruktivt spår.”

Det avgörande kommer att vara hur långt överenskommelsen vid mötet på FM-nivå i Vientiane för att lösa de kvarvarande gränsfrågorna omsätts i handling. Indiens ”nyanserade strategi” för att attrahera utländska direktinvesteringar från Kina är ett steg i rätt riktning. Ett möte mellan Modi och Kinas president Xi Jinping vid sidan av det kommande BRICS-toppmötet i Kazan den 22-24 oktober är fullt tänkbart.

I ett längre perspektiv finns det dock inget alternativ till att förkasta de indiska berättelserna om relationer med Kina byggda på fobier, sjudande rivaliteter och till och med direkta lögner, som har trängt djupt in i de indiska eliternas tankesätt genom årtionden av indoktrinering för att skapa en ny framåtblickande, positiv pivot för en bestående vänskap mellan de två nationerna. Uppgiften är inte lätt eftersom intressegrupper har spridit sig och amerikanska lobbyister blandar sig i aktivt. Det är i slutändan det indiska ledarskapets ansvar att visa övertygelsens mod.