Förenta staternas imperialistiska finanskapitalister och den borgerliga demokratin

Denna artikel har skrivits av Kenneth Lundgren från Örnsköldsvik, som tidigare varit ordförande i Folket i Bild Kulturfront.

Förenta staternas imperialistiska finanskapitalister och den borgerliga demokratin

Nu i dessa dagar då USA:s demokrati diskuteras efter att Trump- supportrarna gjorde sitt intrång i kongressbyggnaden i Washington är det på sin plats att se att den ekonomiska oligarkin i Förenta staterna haft en påtagligt ambivalent hållning till den borgerliga demokratin.

Det som sällan brukar nämnas offentligt i Sverige är den fascistkupp som delar storfinansen i USA planerade mot president Franklin D Roosevelt.

Att det i finanskretsar i USA fanns ett gillande av den italienska fascismen och Mussolini är känt.

”Mussolini’s regime received particularly warm praise from America’s business leaders. In his 1972 work”, Prof. Diggins writes (pp. 146-47): “With few exceptions, the dominant voices of business responded to Fascism with a hearty enthusiasm. Favorable editorials, could be read in publications such as Barron’s, Journal of Commerce and Commercial Bulletin, Commerce and Finance, Nation’s Business (the official organ of the US Chamber of Commerce), and the reputable Wall Street Journal. Aside from the press, the list of outspoken business admirers reads like a Wall Street ‘Who’s Who’.” ¹

Även Roosevelt själv uttryckte sin beundran för Mussolini skickade honom vänliga brev.

”In June 1933, Roosevelt praised Mussolini in a letter to an American envoy: ’… I am much interested and deeply impressed by what he has accomplished and by his evidenced honest purpose of restoring Italy and seeking to prevent general European trouble.’ In another letter a few weeks later, the President wrote: ’I don’t mind telling you in confidence that I am keeping in fairly close touch with the admirable Italian gentleman.’ ” ²

Roosevelt kom allteftersom att ändra sin positiva inställning till Mussolini.

Bakgrunden till kuppförsöket mot Roosevelt var att bland annat att folk på högerkanten som var upprörda över Roosevelts New Deal-politik och såg den som socialism och de lutade mer åt den neoklassiska ekonomiska skolan. Många i högerleden var America First- aktivister. 1933 uttryckte den republikanske senatorn Henry D. Hatfield denna frustration över Roosevelts politik med orden:
“The ordinary American is thus reduced to the status of a robot. The president has not merely signed the death warrant of democracy but has ordained the mutilation of the Constitution, unless the friends of liberty, regardless of party, band themselves together to regain their lost freedom.”³

Generalmajor Smedley Butler var tänkt att vara komplottens ledare utåt. Han försökte värvas av Gerald MacGuire, som representerade bank och industriintressen. Planen innehöll bland annat att det skulle bildas en krigsveteranorganisation med med 500 000 medlemmar och som Butler skulle bli ledare för. Denna organisation skulle vara ett av verktygen för att kunna ta över den politiska makten.

Men Smedley Butler ansåg att planen var förräderi och han anlitade Philadelphia Record- reportern Paul French (som hade varit Butlers sekreterare) för att gräva djupare. Både Butler och French var övertygade om att de hade mer en nog med bevis för att få igång en ingående federal undersökning om den fascistiska komplotten.

General Butler tog därför kontakt med McCormack – Dickstein- kommittén, som var en kommitté inom US:s kongress för undersökning av oamerikansk verksamhet. Innan Butler vittnade inför McCormack – Dickstein- kommittén publicerade Paul French en ingående redogörelse i en rad tidningar bland annat i New York Post. Men Butler och French uppnådde inte deras önskade resultat.

De flesta tidningar skrev försiktigt om eller förlöjligande om saken. McCormack – Dickstein- kommittén kom inte fram till något väsentligt. Ingen konspiratör blev åtalad och därmed straffad.

Kommittérapporten innehåller ändå graverande avsnitt som:
”Det råder inget tvivel om att dessa försök (fascistisk kupp) diskuteras, planlagts och kunde ha verkställts när och om de finansiella intressena hade ansett tiden lämplig….Kommittén kunde verifiera alla Butlers uttalanden som hörde till saken utom det direkta påståendet att förslag framställts om att bilda en fascistisk organisation. Men detta bekräftas dock genom den korrespondens som pågick mellan MacGuire och hans huvudman, Robert Sterling Clark, New York City, under den tid MacGuire var i Europa för att studera de fascistiska veteranorganisationernas olika former.” ⁴ Men som sagt var ingen blev åtalad och straffad.

Man behöver inte vara särskilt smart för att inse att resultat hade blivit ett helt annat om konspiratörerna varit socialister eller kommunister.

Första gången jag läste boken Högförräderi i Amerika – komplotten mot folket (Arbetarkultur 1951) av antifascisten och kommunisten Albert E. Kahn. Han skrev tillsammans med Michael Sayers även boken Den stora sammansvärjningen mot Sovjetunionen (Arbetarkultur 1949)

Några av de kända amerikaner som sympatiserade med och/eller samarbetade med de europeiska fascistiska regimerna var: William Randolph Hearst, Joseph Kennedy, Charles Lindbergh, John Rockefeller, Andrew Mellon (chef för Alcoa, bankir och finansminister under President Harding), Allen Dulles, Henry Ford och Prescott Bush. De hade bland annat firmor som DuPont, General Motors, Standard Oil (nu Exxon), Ford och ITT bakom sig. ⁵
General Motors vice president på 1930.talet, Graeme K. Howard, publicerade 1940  America and a New World Order , där han argumenterade för att USA skulle samarbeta fullt ut med Hitler-Tyskland Han anklagar Roosevelt för att ha orsakat kriget i Europa och fortsätter med att säga att fascisterna bör stödjas som det bättre alternativet till spridningen av kommunismen. ⁶

Men så är det med monopolkapitalister och deras lakejer, de vacklar mellan den borgerliga demokratin och borgerlig diktatur. Ekonomiskt fåtalsvälde kräver ideologiskt och politiskt fåtalsvälde. Därför är det inget konstigt att president Trumps nominering till Federal Reserve Board of Governors, Stephen Moore säger ”Kapitalismen är mycket viktigare än demokrati” och ” Jag är inte ens någon större anhängare (big believer) av demokratin”⁷

Fotnoter:

1. https://primolevicenter.org/printed-matter/mussolini-and-fascism/
2. https://primolevicenter.org/printed-matter/mussolini-and-fascism/
3. Remembering when bankers tried to overthrow FDR and install a fascist dictator https://bigthink.com/politics-current-affairs/fdr-coup?rebelltitem=1#rebelltitem1
4. Sidan 275 Högförräderi i Amerika – komplotten mot folket Albert E. Kahn.(Arbetarkultur 1951)
5. American supporters of the European Fascists ”Some of the primary and more famous Americans and companies that were involved with the fascist regimes of Europe are: William Randolph Hearst, Joseph Kennedy (JFK’s father), Charles Lindbergh, John Rockefeller, Andrew Mellon (head of Alcoa, banker, and Secretary of Treasury), DuPont, General Motors, Standard Oil (now Exxon), Ford, ITT, Allen Dulles (later head of the CIA), Prescott Bush, National City Bank, and General Electric.” ttp://www.rationalrevolution.net/war/american_supporters_of_the_europ.htm)
6. American supporters of the European Fascists http://www.rationalrevolution.net/war/american_supporters_of_the_europ.htm)
7. CNN länk: https://edition.cnn.com/2019/04/12/politics/stephen-moore-kfile/index.html och The Hill https://thehill.com/policy/finance/438707-trumps-fed-board-nominee-has-a-history-of-radical-views-on-economy-democracy