Ingress: Andrew Korybko, amerikansk politisk analytiker, skriver den 24 juni Storbritannien försöker på ett farligt sätt att sabotera ett närmande mellan Ryssland och väst här. Rolf Nilsson har översatt. Publiceras med författarens godkännande.
Det verkar finns olika linjer i väst sedan Biden och Putin har träffats nyligen. En viktig fråga på EU-toppmötet efter mötet mellan Biden och Putin var frågan om ett toppmöte mellan EU-ledare och Putin.
”Den tysk-franska idén om ett toppmöte delar EU-länderna. Framför allt Polen och de baltiska staterna är starkt kritiska. Estlands premiärminister Kaja Kallas säger att EU:s sanktioner mot Ryssland fungerar, men att det gäller att vara tålmodig.” DN.
DN:s mäktigaste stater Frankrike och Tyskland, som träffat Putin vid Minsk II-möten ville ha toppmöte. Någon enighet uppnåddes inte. De baltiska staterna – och Sverige med Löfvén – var emot. Mycket improduktivt. Vill också Storbritannien störa en process av minskad spänning?
Se även här.
Det är ganska intressant att se vad Sveriges Radio återger Ryssland: Storbritannien och USA försöker hetsa fram konflikt i Svarta havet
Försöker Storbritannien att farligt sabotera Rysslands återförening med väst – med svenskt stöd?
Den brittiska flottans kränkning av Rysslands sjögräns vid Svarta havet på onsdagen var ett farligt försök att sabotera Rysslands närmande till väst genom att provocera fram en internationell säkerhetsincident mellan dessa kärnvapen-beväpnade stormakter.
Världen blev chockad på onsdagen efter att rapporter strömmat in om att ryska stridsflygplan och fartyg avfyrat varningsskott mot den brittiska flottan, efter att den senare överskridit den eurasiska stormaktens territorialgräns i Svarta havet. London, för sin del, förnekade att sådana varningsskott avfyrats och insisterade på att man agerade inom ramen för internationella normer. Moskva kontrade omedelbart genom att anklaga UK för att ljuga, vilket verkar vara den mest exakta tolkningen av verkligheten, efter att en BBC-journalists redogörelse överensstämmer med Rysslands. Storbritannien erkänner dock inte Krims demokratiska återförening med Ryssland, därav deras påstående att allt man gjorde var ”lagligt”.
Denna observation antyder mycket starkt att Storbritannien medvetet försökte provocera en internationell säkerhetsincident med Ryssland, vilket väcker frågan varför man skulle göra det.
Även om det inte är säkert, kan det mycket väl vara så att Storbritannien ville sabotera Rysslands närmande till väst, efter förra veckans toppmöte i Genève. Den händelsen sammanförde presidenterna Putin och Biden, som båda var överens om att det är dags att trappa ner spänningarna mellan respektive länder och på ett mer ansvarsfullt sätt hantera deras omfattande konkurrens med varandra. Resultatet av det scenario, som framgångsrikt utvecklats, kan öka Storbritanniens strategiska isolering efter Brexit, särskilt om det också resulterar i ett kompletterande närmande mellan Ryssland och EU.
Kan det vara mer än en tillfällighet att Storbritanniens farliga provokation mot Ryssland inträffade bara några timmar innan rapporter kom om att den franska presidenten Macron och den tyska förbundskanslern Merkel överväger att bjuda in president Putin till ett toppmöte i Europa någon gång i en nära framtid. Storbritannien hade kanske tipsats och försökt att sabotera det.
Läsarna bör komma ihåg att Storbritannien har fört ett hårt hybridkrig mot Ryssland under de senaste åren. Jag länkade till sex av mina relevanta analyser i ett stycke för två månader sedan och frågade ”Ligger britterna bakom Tjeckiens överraskande beslut att utvisa ryska diplomater?”, vilka åtminstone bör skummas igenom av alla som är intresserade av detta ämne.
Mitt argument är att empiriska bevis mycket starkt tyder på att Storbritannien efter Brexit agerar som USA:s anti-ryska attackhund på kontinentala Europa, men med tanke på den senaste geopolitiska vridningen av den offentligt uttryckta önskan från både Washington och Moskva, att reparera deras oerhört skadade relationer, efter toppmötet i Genève förra veckan, är det fullt möjligt att London, i viss utsträckning, väljer att ”gå hårt fram”.
Antingen det, eller så är det mer kraftfullt under påverkan av den återstående anti-ryska fraktionen av USA:s permanenta militär-, underrättelsetjänst- och diplomatiska byråkratier i den ”djupa staten”
Storbritannien, har precis som Polen, satsat felaktigt allt på att USA skulle fortsätta sin framträdande anti-ryska strategiska kurs. London investerade kraftigt i att utöka sina hybridfunktioner i Central- och Östeuropa (CEE), särskilt Lettland, varifrån det driver ett regionalt desinformationsnätverk. Det kan därför förståeligt nog ha känt sig övergivet, mot bakgrund av den senaste tidens utveckling.
Inte bara det, utan den tidigare MI6-agenten Christopher Steeles ledande roll i den faktiskt avslöjade Russiagate-konspirationsteorins ursprung, antyder det nära samarbetet mellan brittisk underrättelsetjänst och den anti-ryska fraktionen i USA:s ”djupa stat”. Det skulle därför inte vara alltför förvånande om Storbritannien fortsätter att fungera som USA:s anti-ryska kamphund i Europa, om än på order av en allt mindre inflytelserik ”djup stat” -fraktion, i motsats till den amerikanska staten själv. Detta skulle förklara varför man på ett vårdslöst sätt försökte framkalla en säkerhetsincident mellan två stora kärnvapenmakter.
Med tanke på den senaste snabba utvecklingen av rysk-amerikanska relationer och mer allmänt rysk-västerländska, verkar det inte särskilt troligt att Storbritannien kommer att lyckas om inte USA:s anti-ryska ”djupa stat” -fraktion på något sätt överraskande återvinner sitt inflytande i detta avgörande ögonblick, antingen på grund av just denna provokation eller kanske som kommer att följa på kommande provokationer som snart skulle kunna utföras av andra missnöjda stater som de baltiska, Polen och / eller Ukraina.
Om denna gambit misslyckas, som vissa förväntar sig, kommer Storbritannien bara att vara mer isolerat än någonsin tidigare, från både USA och EU. Det skulle också kunna fungera som en avskräckande effekt för andra, som de som nämndes i föregående mening, om de inte blir ännu mer desperata i att försöka utföra sina egna provokationer. Under alla omständigheter måste Biden-administrationen omedelbart återfå kontrollen över sina allierade, om inte de mest russofoba bland dem skall förstöra relationerna till Ryssland.
Självklart är svaret på artikeltitelns fråga.
Det anglo-amerikanska politisk-militära etablissemanget har självklart efter bl.a. Brexit egentligen ingen objektiv politisk och militär säkerhetsnärvaro på den europeiska kontinenten.
Det utmanande viset brittiska flottan agerar på är inte förvånande. På sikt skulle Turkiet kunna följa Montreux-traktatet striktare och förvägra insläpp av icke-Svartahavsländer militärt tillträde in genom Bosporen, dessa får numera bara vara i havet tidsbegränsat och ha en besökande ligghamn att besöka. Presidenterna Putin och Erdogan är ju tidvis nära politiskt nära säkerhetspolitiskt och en turkisk militär stängning, med ryskt godkännande, av Bosporen kan vara påkallad för regionens stabilitet och samlade säkerhet.
Rysslands styrka och goda relation till Kina har uppenbarligen medfört att krigshundarna nu också fått rabies, vilket gör världsläget extra skakigt. Jag rekommenderar starkt de mycket initierade analyserna från Alexander Mercouris på The Duran (sök på Youtube) om vad gäller Ryssland och Kina vs. USA och dess vasallstater.
Han är milt sagt inte imponerad av dåren Boris J. som skulle ha kunnat provocera fram WW3
Jag tror båda inblandade parter redan innan gränsen överskreds visste att det var frågan om en politisk markering från brittisk sida och att varningsskotten var precis lika förväntade. Ryska flottan får på så vis mycket väl träna in sina nya krigsskepp och ubåtar man erhållit till Sevastpol de senaste åren.
Ryssland behöver örfila lill-Britannien. Nästa gång gamla suggan försöker nåt så ska Ryssland avsluta provokationen från skitiga England med en kaboom. That would surely put the uppity brits and their clownish fatso leader in place.
Under tiden kan vi njuta av Maria Zakharovas sprudlande kvickhet
https://www.rt.com/russia/527722-uk-crimea-warship-docs-zakharova/
En ytterligare omständighet av intresse kan vara att om US/UK uppträder provokativt kan Usas signalspioneri hoppas kunna kartlägga Rysslands teknologiska metoder mer än under lugnare omständigheter. Båda sidor avstår att visa sina kort fullt ut tills det blir på riktigt.
Arma Lillbritannien…Så denna patetiska rest är vad som återstår av det en gång stora imperiet! En lite gläfsande knähund till skurkarna i Washington som gömmer sig bakom stormobbaren USA så fort det bränner till! Att GB har en av Europas sämsta ekonomier alla kategorier verkar inte bekymra denna arma lilla nation som dessutom håller på att fragmenteras än mer! Vad trodde man att deras lilla fartyg skulle kunna göra mot Ryssland i Svarta Havet är ju frågan…Kanske skickades den stackars besättningen iväg för att offras och medvetet köra in på ryskt vatten! Tokskallar!
Dessa uppity brits anförda av clownen Johnson har glömt den förnedrande förlusten som lill-Britannien upplevde tack vare Rysslands armé och flotta vid första Krim kriget mellan åren 1853-56. The Charge of the light brigades är namnet då lilla-Britanniens örfilades ordentligt – Ryssland whipped english asses. Numer är ”the charge of the light brigades” synonymt med dårskap i krig.
Och nu vill lilla-Britannien smaka på en omgång till. Ryssland ska inte svika – på lill-Britannien!
Om lill-Britanniens förnedring året 1854 kan man läsa här: https://en.wikipedia.org/wiki/Charge_of_the_Light_Brigade
The Saker funderar Kommer Ryssarna att sänka lill-Britanniens skepp nästa gång? Tydligen ”the Brits soiled their pants and ran for their lives :-)” i all fall det är vad Rysslands general antyder … spännande läsning om det här:
http://thesaker.is/will-the-russians-sink-a-british-ship-the-next-time-around/
Dessa uppity brits anförda av clownen Johnson har glömt den förnedrande förlusten som lill-Britannien upplevde tack vare Rysslands armé och flotta vid första Krim kriget mellan åren 1853-56. The Charge of the light brigades är namnet då lilla-Britanniens örfilades ordentligt – Ryssland whipped english asses. Numer är ”the charge of the light brigades” synonymt med dårskap i krig.
Och nu vill lilla-Britannien smaka på en omgång till. Ryssland ska inte svika – på lill-Britannien!
Om lill-Britanniens förnedring året 1854 kan man läsa här: https://en.wikipedia.org/wiki/Charge_of_the_Light_Brigade
The Saker funderar Kommer Ryssarna att sänka lill-Britanniens skepp nästa gång? Tydligen ”the Brits soiled their pants and ran for their lives :-)” i all fall det är vad Rysslands general antyder det …
http://thesaker.is/will-the-russians-sink-a-british-ship-the-next-time-around/ – spännande läsning
Om Lill-Britannien försöker igen med något dumt så är dett vad som sannolikt komemr att hända enligt militär experten Andrei Martyanov
“Most likely, they will open fire, but first only with small-caliber naval artillery (30-mm from the Russian border patrol ship or even 76-mm), and that fire will be aimed at the propeller-steering group (i.e. at the stern) to begin with. At the same time, the coastal defense batteries will actively track the intruder with their targeting radar, plus the Russian will “hang” 15-20 Su-24 and SU-30SM in immediate readiness to use more serious means – for example, the supersonic (M = 3.5) anti-radiation X-31 and take out the mast with its radar. That is just for starters. Next, the Russians will gage the reaction of the intruder: if they try to shoot at any Russian target, they will be sunk. But this would only happen inside Russian territorial waters. Outside Russian waters the Russians will only monitor their moves. Lastly, do not forget – there are anywhere between 4 and 7 Project 636 submarines at any one time patrolling the Black Sea, each capable of firing 6 3M54 anti-ship missiles in one salvo.”
Kom igen då lilla-Britannien och clownen till ledare – Rysslands säger we dare you we double dare you!
Världen kan inte vänta för att se lill-Britannien och clownen satt på plats 😁😁😁
Jag betvivlar starkt att den ryske presidenten Putin som är en lika erfaren strateg som slug taktiker skulle skada, eller gud förbjude, sänka några brittiska fartyg, det kommer inte att hända annat än i krigstid. I kalla krigets epok var det bara det lika lilla modiga som tidvis dumdristiga Nordkorea som gav sig på ett amerikanskt mindre flottfartyg, tvingade in det på sina egna vatten och det kan idag beses liggande på land som museal exponat.
Putin kommer snarare att visa kyligt sakligt intresse gentemot provokatörer och äventyrare som TROR sig kunna framtvinga någon incident gentemot låt säga brittiska flottenheter. Ryska stats- och militärledningen kommer knappast att gå i den klantiga fällan utan sakta men säkert vinna de sansade kontinentala europeiska ländernas förtroende. Kilen kommer sålunda att sättas in mellan de anglo-amerikanska aggressiva krafterna och det kloka Kontinentaleuropa. Att Kreml idag åsett den långa amerikanska kampen mot Nordstream-2, som strax är helt fullbordad, är helt i en skicklig geopolitisk aktörs smak som Vladimir Putin som gynnar också ett förnöjt Tyskland, han har det som gamle tsargeneralen Suvorov beskrev som en generals huvudegenskaper: tid och tålamod. President Putin låter gärna president Biden visas upp snubblande trefalt i flygplanstrappan i de nu världskända tv-bilderna även i det geopolitiska spelet. Det anglo-amerikanska högmodet föregår naturligtvis deras fall, och jag har all anledning att tro att Kontinentaleuropa sakta verkligen håller på att tröttna på dessa icke-europeiska aktörer som härjar runt de europeiska fastlandsländerna. Det finns idag ytterst få följsamma ”totallojala” europeiska partier kvar i det gamla västeuropeiska EU, i östra Europa sjungs ännu falskt och okunnigt i den amerikanska doa-kören, men de kommer med tiden att tas i örat av länder som Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland. Det tål att tänkas på, men det är enbart en amerikansk huvudvärk.
Vad säger Vladimir Putin själv då? ”Även om Ryssland hade sjunkit lill-Britanniens skepp skulle det inte hade lett till tredje världskriget. Varför? Ju, för att provokatörerna vet att de inte kan vinna. Putin sade detta på det årliga maraton frågestund (i år har uppemot 1,5 miljoner frågor skickats in. Förresten finns det ingen ledare i väst som skulle klara nåt sådant). Hur som helst på samma forum meddelade Putin att den unipolar världsordningen är över. https://www.rt.com/russia/527976-nato-defender-world-war/
Föreningen Hata Ryssland har valmöjligheten att gilla läget😂😂😂
Båda parter, brittisk och rysk sida kunde självklart övervaka respektive inblandade flottfartygs exakta samtida manövrar och kunde klart läsa varandras avsikter och handlingsalternativ. Det är militärerna tränade och utbildade i. Är det någon som vet till/från vilket svartahavsland och hamn de brittiska flottenheterna hade varit/var på väg till? De har ju inte rätt att fritt segla in, runt och ut genom turkiska Bosporen enligt Montreux-traktaten för att skydda svartahavsländerna. (Säkert var denna manöver redan känd och förväntad som politisk markering i förväg av militära underrättelsetjänster på de flesta sidor; rysk, amerikansk, turkisk och andra).