Francis Fukuyama, mannen med ”Historiens liberala slut” vandrar vänsterut

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.

Denna artikel är en förkortad version av en artikel med intervju i New Statesman. New Statesman. Francis Fukuyamas bok ”The End of History and the Last Man”, var på sin tid mycket uppmärksammad. Han har tydligt rört sig vänsterut, men är inte socialist, snarare en slags socialdemokrat/vänsterpartist för att nu använda svenska referenser.

Historien tar hämnd på Francis Fukuyama. I 1992 då Kalla kriget verkade över skrev denne amerikanske politiske teoretiker den mycket uppmärksammade boken ”The End of History and the Last Man”.” Det vi kan bevittna … är slutpunkten för mänsklighetens ideologiska utveckling och västerländska liberal demokrati som den slutliga formen av styre. ”

Tjugosex år senare presenterar han nya tankar i sin bok ”The Demand for Dignity and the Politics of Resentment” ”Det som jag sa då [1992] är att ett av problemen med modern demokrati är att det ger fred och välstånd, men människor vill ha mer än det. Liberala demokratier försöker inte ens definiera vad ett bra liv är, det är upp till individer, som känner sig alienerade. Det är därför som man går med i dessa identitetsgrupper som ger en viss känsla av samhörighet.”

I slutet av 2003 hade Fukuyama återkallat sitt stöd till Irak-kriget, vilket han nu anser vara ett avgörande fel, liksom finansiell avreglering och tillkomsten av euron. ”Det här är alla elitstyrda strategier som visade sig vara ganska katastrofala, det finns en anledning till att vanliga människor blir upprörda.”

Boken ”The End of History and the Last Man” var en attack mot marxister som ansåg kommunism vara mänsklighetens sista ideologiska stadium.

Hur såg Fukuyama på den socialistiska vänstern i Storbritannien och USA?

”Det beror allt på vad du menar med socialismen. Ägande av produktionsmedlen – utom i områden där det tydligt krävs, som offentliga tjänster tror jag inte kommer att fungera.

”Jag tror att det är nödvändigt att försöka komma till rätta med den stora obalansen i både inkomster och rikedom som har uppstått. Denna period, som började med Reagan och Thatcher, med idéer om fördelarna med en oreglerad marknad har på många sätt haft en katastrofal effekt.”

”Det har medfört en försvagning av fackföreningar, av vanliga arbetares köpkraft, uppkomsten av en alltför mäktig oligarki nästan överallt. Om det finns något vi lärde oss av finanskrisen är det att man måste stenhårt reglera sektorn för att inte alla andra tvingas betala. Denna ideologin är väldigt stark i euroområdet. Den åtstramning som Tyskland tvingat på södra Europa har varit katastrofal.”

Det verkar nu som om vissa saker som Karl Marx sa var sanna. Han talade om överproduktionskrisen … att arbetarna skulle bli fattiga och att det skulle vara otillräcklig efterfrågan. Fukuyama menar att den enda trovärdiga rivalen till liberal demokrati inte är socialism men Kinas statliga kapitalistiska modell. Kineserna argumenterar öppet för att den är överlägset eftersom de kan garantera stabilitet och ekonomisk tillväxt på lång sikt på ett sätt som demokratin inte kan. Men han menade att regimens verkliga test skulle vara hur den hanterar en ekonomisk kris.