● Vänsteralliansen Nya folkfronten: 182 mandat
● Emmanuel Macrons mittenallians Ensemble: 168 mandat
● Högernationalistiska Nationell samling: 143 mandat
● De konservativa 45 mandat
● Övriga partier: 30 mandat
Inom NFP (Nya Folkfronten) ändrar denna andra omgång balansen mellan La France insoumise (LFI) och Socialist Party (PS). Socialisterna fördubblar sitt antal jämfört med 2022, och kommer därmed närmare LFI-gruppen.
För majoritet i nationalförsamlingen krävs 289 mandat.
Vänsterveteranen Jean-Luc Mélenchon beskrev valet som en ”makalös mobilisering” och ett stort nederlag för presidenten. – Jag kommer att lämna in min avskedsansökan, meddelade premiärminister Gabriel Attal, partivän och allierad med president Macron. Élyséepalatset lät meddela att Emmanuel Macron inte kommer att ge några besked i regeringsfrågan förrän valresultatet är klart. DN skriver
Folkfrontens program har en tydlig vänsterprofil: ”I Frontens gemensamma program ingår att skrota den franska pensionsreformlagen från 2023, höja offentliga sektorns löner och välfärdsförmåner, höja minimilönen med 14 procent och frysa priset på baslivsmedel och energi. Detta skulle finansieras genom att återinföra en förmögenhetsskatt, avskaffa många skattelättnader för de förmögna och höja inkomstskatten på de högsta inkomsttagarna. I andra frågor, som utrikespolitik och europeisk integration, ligger Frontens politik närmare mitten-vänstern. https://en.wikipedia.org/wiki/New_Popular_Front
Pål Steigan presenterade en mycket intressant klassanalys av den första valomgången. Le Pen erövrade arbetarklassens områden, medan vänstern är starkast i aristokratin. Jag saknar nu motsvarande uppgifter från denna valomgång.
Kort kommentar: Som vänsterman gläds jag åt Folkfrontens framgång. Att uppnå denna framgång så snabbt efter det att en brokig vänster har enats. Programmet är definitivt progressivt. Det är ändå något av en öppen fråga om Folkfronten kan bestå efter valet. Valet blev också en framgång för Macrons parti ”Ensemble” (”Tillsammans”), jämfört med första valomgången. Partiet tog betydligt fler mandat än tippat.
Ensemblen drog tillbaka sina kandidater där den kunde slå ut RN:s kandidater. Så vänstern röstade på Macron där det var opportunt och vice versa.Detta lyckades, eftersom Le Pen faktiskt fick en större andel av rösterna i den andra omgången än i den första, nämligen 37 % mot 33,2 %, medan Folkfronten fick färre, nämligen 25,8 % mot 28,2 %. Trots det hamnade Le Pen på tredje plats. https://steigan.no/2024/07/overraskende-seier-for-fransk-venstreside-men-kaoset-vil-fortsette/
Nya folkfronten (NFR) fick flest mandat (182 mandat) – trots en kraftig tillbakagång röstmässigt, från drygt 9 miljoner i första valomgången till drygt 7 miljoner (25,8 % av rösterna). Nationell Samling fick 37,1 % av rösterna ( 10,1 miljoner röster) men bara 143 mandat. Ensemble fick 168 mandat med knappt 6,7 miljoner röster – 66 % av den andel som röstade på Nationell Samling. https://en.wikipedia.org/wiki/2024_French_legislative_electionDetta väcker frågor om demokrati och valsystem – att diskutera en annan gång.
Blir förstås spännande att följa diskussionerna om regeringsbildningen. En fråga är förstås om Socialistpartiet kan komma att bilda minoritetsregering tillsammans med ”Ensemble”. Jag tror att både Folkfronten och Ensamble gör allt för att hålla bort Nationell Samling borta i regeringsfrågan. Rimligen får Frankrike en regering som går åt vänster. Men vi vet inte i vilka frågor och hur mycket.
Europas, ja världens, äldsta jämlika parlamentariska demokrati har försvarat sig själv.
Tanken att ett parti skapat av en gång Frankrikes femtekolonn från 1940-talet i form av Vichyregimens nazistiska medlöpare och kollaboratörer blev helt enkelt för mycket.
Folk tänkte till. Och det blev rätt.
Det sista Europa skulle ha behövt var ett brunt Frankrike.
Vänsterns hemland har ärat sig självt.
Försvarat sig med att skapa en dysfunktionell allians som inte kommer att uträtta något för att få Frankrike ur den ekonomiska krisen och den sociala oron som massinvandringen skapat? Dessutom så är dessa ”vänsterliberaler” inga riktiga vänstermänniskor utan mer som sossarna i Sverige en sorts Åsa-Nisse globalister i kostym som är för fortsatta krig och EU-kolonialism.
Benny, mitt i prick satte du pilen…en eloge.
Det rätta är nu att Macron utser vänster ledaren Jean Luc Melenchion till premiärminister. Det finns inget annat på den punkten då folket talat. Men jo man verkligen”sammarbetade” både från vänstern, republikanerna och Macrons egna parti för att hålla högern ute på varje distrikt man kunde och fanns möjlighet till. Vänstern gjorde bra jobb med detta, men självaste Macron var ute i franska medierna upprepat och uppmanade folket i dom distrikt möjligheten fanns att rösta på andra kanditaten oavsett vem för att få bort högern. Vet EJ hur demokratiskt detta var men medierna hjälpte Macron med detta får man ändå säga. Tittar vi senaste decennierna nu så är Frankrike vana att leda med egen majoritet. Vare sej det var Socialdemokraterna eller republikanerna så har de sett ut på det sättet senaste decennierna nu före Macron. Om jag EJ minns fel men tror inte det. Så nu tvingas Macron att samregera eller bilda koalition med annat parti, vilket i detta fall blir vänstern med Jean Luc Melenchion i spetsen som bör få premiärminister posten. Det är intressant för inrikespolitiska läget där så många är mycket besvikna och arga på Macrons libera politik dessa åren som endast gynnat rika. Jean Luc Melenchion har ett mycket progressivt program som uppskattas av många på hemmaplan och speciellt av många unga också. Även klimatfrågan är på topp i tapeten. Det återstår väl se kommande dygnen antar jag
Melenchon är om möjligt än mer personligt avskydd än Macron själv, så den lösningen kan vi glömma.
Alla blivande majoriteter måste grunda sig på både Nya Folkfronten och Macron-mandaten i Ensemble.
De två största partierna här torde vara klassiska PS (franska socialdemokratiska Partie Socialiste, som verkligen gjort en rejäl återkomst i fransk politik) och Macrons parti.
Säkert kommer nästa premiärminister bli en återutsedd Gabriel Attal eller PS företrädare.
Vill man att det skall bli maktskifte till Madame Le Pen i presidentvalet 2027; ja då ska man verkligen sätta in Melenchon som skrikig och avskydd politiker på att leda regeringen;den kommer snabbt att sjunka i folks förtroende. Så illa är det.
Premiärministerposten i Frankrike är inte särskilt viktig, det är ofta en snabb katapultstol för både goda och mindre effektiva politiker.
En favorit som kan återkomma är möjligen en kompromisskandidaten och förre premiärministern Edouard Philippe.
Denna kommentar och ett par andra hade av okänd anledning hamnat i papperskorgen.
Mitt första svar till min skribeNTkollega J.A. kom nog inte fram – så jag provar igen.
Att en så delande, splittrande och i många folklager rentav så avskydd person som Jean-Luc Mélenchon skulle utses till regeringschef i ett Frankrike som har närmast noll erfarenhet av att bilda regeringar på bas av många olika partier – är nog närmast noll och helt obefintlig.
Premiärministerposten i Frankrike är ingen särskilt viktig eller tung post, det är en katapultpost som både en dålig som effektivt duktig politiker snabbt kan skjutas ut ur både regering och rentav all framtida politisk karriär ur på nolltid.
Franska PS (det franska socialdemokratiska Partie Socialiste) gjorde verkligen ett kanonval och har återkommit som en stark politisk kraft i fransk politik igen kan komma att bli det parti som kan primärt tilldelas premiärministerposten.
Även Macron, som skickligt bakslugt (mot alla odds) synade korten i styrkan hos det fascistiska Nationell Samling, och lät dem förlora i opinionen kan låta den förre premiärministern Gabriel Attal återkomma till regeringschefsposten – ty partiet Ensemble (före detta LFEM – La France en Marche) blev faktiskt det näst största partiet – och det är rimligt att när nu det socialistiska blocket som måste samarbeta med det mittenliberala blocket (Ensemble) att en premiärminister väljs någonstans i mitten.
Vill man att gamla fasciströrelsens Madame Le Pen skall vinna det kommande presidentvalet 2027 och få ett farligt pseudofascistiskt Frankrike mitt i Europa – ja, då skall man välja den i så många folklager så avskydde Mélenchon till premiärminister – det är första steget mot att just Le Pen blir nästa president i Frankrike om tre år.
Människor i olika folkliga skikt förstår att deras behov inte kommer att tillgodoses oberoende av vilket parti som bildar regering eller nationalförsamling speciellt med en så brokig skara som i vänsteralliansen. En regeringsbildning mellan vänstern och Macrons centerhögerallians kommer att kräva tuffa kompromisser och inte till folkets fördel, det lär bli turbulens inrikespolitiskt där inget parti har majoritet i nationalförsamlingen.
Vem kan bli premiärminister är frågan…under kapitalismen anordnas val för skens skull. Alla partier i hela Europa följer i stort samma politik, de följer lydigt EU och NATO:s direktiv.
Ska bli synnerligen intressant att se vad Vänsterns seger i Frankrike kommer göra för krigsstödet till Ukraina.
Tyvärr är jag djupt oroad över vad Vänsterns koppling till Borgerligheten (mittenpolitiken) kan utgöra ett allvarligt hot för det Tredje Världskriget som i första hand kommer drabba oss i Västeuropa.
Borgerligheten med sina vänsterhjälpredor leker med elden och tycks tyvärr helt glömt bort Andra Världskrigets fasor.
Som sagt, det absolut viktigaste för mig är hur Frankrikes nya (konstlade) Vänstermajoritet kommer hantera Borgerlighetens fortsatta krig mot Ryssland i Ukraina.
En sak är jag i varje fall säker på.
Ryssland kommer aldrig ge upp sin suveränitet, säkerhet, oberoende och territorier.
Som de östslaver de är kommer de liksom ukrainarna strida till siste man dör.
Tänk då att Ryssland är flerdubbelt större än Ukraina och dessutom har stora möjligheter att alliera sig med stora delar av den Asiatiska Världen.
Inte minst det mäktiga Kina som är eller håller på att bli Världens teknikledande land.
Med teknik går att göra mycket.
Exempelvis bättre vapen.
Till Johan. Jag har faktiskt inte så hårt koll på fransk inrikes politik. Du verkar ha bättre koll ser jag. Som jag kan minnas senaste deccenierna så har oavsett president haft egen majoritet. Oavsett så tror jag de blir rörigt att få till en regering och det blir tuffa förhandlingar. Folkfronten dvs vänster gruppen blev ändå största parti och lär kräva premiärminister posten. Även om inte så mycket skiljer mellan dessa 3grupperingar med Macrons mitten liberala som gjorde mycket bättre 2a valomgången och knep många fler mandat än beräknat, mot högerns nationella samling och folkfronten.Jag vet faktiskt inte. Men då Macron sitter kvar fram tills 2027 tror jag EJ på MINSTA lilla förändring vad gäller säkerhets och utrikespolitiken som kommer va detsamma. Ja de återstår att se kommande dagar antar jag, men jag tror ändå vänstern kommer kräva ett och annat i förhandlingarna som väntar med detta resultatet. Men det känns rörigt ändå och de svårt att gissa för mej hur de slutar detta. Kan också bli mycket jobbig och svår återstående president period för Macron åtminstone inrikespolitiskt då