Fred för Ukraina: Tysk general, ambassadör och f.d. biträdande FN-generalsekreterare. 

https://braveneweurope.com/michael-von-der-schulenburg-hajo-funke-harald-kujat-peace-for-ukraine 

Michael von der Schulenburg, Hajo Funke, Harald Kujat – Fred för Ukraina 

 Den 10 november 2023 Geopolitik 

Den katastrofala urspårningen av tidiga ansträngningar för att få slut på kriget i Ukraina 

Michael von der Schulenburg är en före detta biträdande generalsekreterare i FN, som arbetade i över 34 år för FN, och en kort tid för OSSE, i många länder som befann sig i krig eller hade interna väpnade konflikter, ofta med instabila regeringar och beväpnade icke-statliga aktörer inblandade. 

 Hajo Funke är professor emeritus i statsvetenskap vid Otto-Suhr-institutet/Freie Universität Berlin 

 General Harald Kujat var den högste tyske officeren i Bundeswehr och vid Nato 

 Den brittiske premiärministerns ödesdigra besök i Kiev den 9 april 2022 

Detta är en detaljerad rekonstruktion av de ukrainsk-ryska fredsförhandlingarna i mars 2022 och de tillhörande medlingsförsöken av den dåvarande israeliska premiärministern Naftali Bennett, med stöd av president Erdogan och Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder. Den utarbetades av den pensionerade generalen H. Kujat och professor emeritus H. Funke, två av initiativtagarna till den nyligen presenterade fredsplanen för Ukraina. Och det är också i samband med deras fredsplan som denna rekonstruktion är så oerhört viktig. Det påminner oss om att vi inte har råd att skjuta upp vapenvilan och fredsförhandlingarna igen. Den mänskliga och militära situationen i Ukraina försämras dramatiskt, med den extra risken att det kan leda till en ytterligare upptrappning av kriget. Vi behöver en diplomatisk lösning på detta grymma krig för Europa och Ukraina – och vi behöver den nu! 

Från den detaljerade rekonstruktionen av fredsansträngningarna i mars framträder 6 slutsatser: 

1. Bara en månad efter det att den ryska militära interventionen i Ukraina inletts, hade ukrainska och ryska förhandlare varit mycket nära en överenskommelse om eldupphör och ett utkast till en övergripande fredslösning på konflikten.  

2) President Zelensky och hans regering hade gjort stora ansträngningar för att förhandla fram en fredlig lösning med Ryssland och få ett snabbt slut på kriget, helt motsatt till hur han agerar idag. 

3) Tvärtemot västerländska tolkningar var Ukraina och Ryssland vid den tiden överens om att den planerade Nato-expansionen var orsaken till kriget. De inriktade därför sina fredsförhandlingar på Ukrainas neutralitet och landets avstående från Natomedlemskap. I gengäld skulle Ukraina ha behållit sin territoriella integritet med undantag för Krim. 

4) Det råder ingen tvekan om att dessa fredsförhandlingar misslyckades på grund av motstånd från Nato och i synnerhet från USA och Storbritannien. Anledningen är att ett sådant fredsavtal skulle ha varit liktydigt med ett nederlag för Nato, ett slut på Natos expansion österut och därmed ett slut på drömmen om en unipolär värld dominerad av USA. 

5. De misslyckade fredsförhandlingarna i mars 2022 ledde till en farlig intensifiering av kriget som har kostat hundratusentals människor livet, särskilt ungdomar, traumatiserat en ung generation djupt och tillfogat dem de allvarligaste psykiska och fysiska skador. Ukraina har utsatts för enorm förstörelse, interna tvångsförflyttningar och massutarmning. Detta har åtföljts av en storskalig avfolkning av landet. Inte bara Ryssland, utan även Nato och väst bär en stor del av skulden för denna katastrof. 

6) Ukrainas förhandlingsposition i dag är mycket sämre än den var i mars 2022. Ukraina kommer nu att förlora stora delar av sitt territorium. 

7. Blockeringen av fredsförhandlingarna vid den tidpunkten har skadat alla: Ryssland och Europa – men framför allt Ukrainas folk, som med sitt blod betalar priset för stormakternas ambitioner och förmodligen inte kommer att få något i gengäld. 

Michael von der Schulenburg 

——————————————————————————————————

HUR MÖJLIGHETEN TILL EN FREDSUPPGÖRELSE I UKRAINAKRIGET GICK FÖRLORAD  OCH VÄST ISTÄLLET VILLE FORTSÄTTA KRIGET  

En detaljerad rekonstruktion av händelserna i mars 2022 

Hajo Funke och Harald Kujat 

I mars 2022 möjliggjorde direkta fredsförhandlingar mellan ukrainska och ryska delegationer och medlingsinsatser av den dåvarande israeliska premiärministern Naftali Bennet en verklig chans att avsluta kriget på fredlig väg bara fyra till fem veckor efter att Ryssland hade invaderat Ukraina. Men i stället för att avsluta kriget genom förhandlingar, som Ukrainas president Zelenskyj och hans regering tycktes ha velat, gav han till slut efter för påtryckningar från vissa västmakter att överge en förhandlingslösning. Västmakterna ville att kriget skulle fortsätta i hopp om att få Ryssland att falla sönder. Ukrainas beslut att avbryta förhandlingarna kan ha fattats innan en massaker på civila upptäcktes i staden Butja nära Kiev.  

Här följer ett försök till en stegvis rekonstruktion av de händelser som ledde till fredsförhandlingarna i mars och deras sammanbrott i början av april 2022. 

I BÖRJAN AV MARS 2022 GENOMFÖRDE ISRAELS PREMIÄRMINISTER NAFTALI BENNETT MEDLINGSFÖRSÖK … 

Naftali Bennett hade inlett insatser för medling med början den första veckan i mars 2022. I en videointervju med den israeliske journalisten Hanoch Daum den 4 februari 2023 talade han för första gången i detalj om processen och slutet på förhandlingarna. Denna videointervju ligger till grund för en detaljerad rapport i Berliner Zeitung den 6 februari 2023: ”Naftali Bennett ville ha fred mellan Ukraina och Ryssland: Vem blockerade Freden? Israels ex-premiärminister talade för första gången om sina förhandlingar med Putin och Zelenskyj. Vapenvilan uppges ha varit inom räckhåll.” (Berliner Zeitung, 06 februari 2023). 

Strax efter att kriget bröt ut hade Ukrainas president Volodymyr Zelensky bett Bennett att hjälpa till att öppna en kommunikationskanal med Rysslands president Vladimir Putin. Putin svarade med att bjuda in Bennett till Moskva: ”Den 5 mars 2022,  flög Bennett  på Putins inbjudan till Moskva i ett privatflygplan, som tillhandahållits av israelisk underrättelsetjänst. I samtalet i Kreml sa Bennett att Putin hade gjort några betydande eftergifter, i synnerhet hade han avstått från sitt ursprungliga krigstida mål att demilitarisera Ukraina. … . I gengäld gick den ukrainske presidenten med på att avstå från att gå med i Nato – en ståndpunkt som han också upprepade offentligt en kort tid senare. Detta undanröjde ett av de avgörande hindren för ett eldupphör ….”. Enligt Berliner Zeitung hade även andra frågor, som Donbass och Krims framtid samt säkerhetsgarantier för Ukraina, varit föremål för intensiva samtal under dessa dagar. (Samma källa) 

I intervjun förklarade Bennett vidare: ”Jag hade då intrycket att båda sidor var mycket intresserade av en vapenvila (…). Enligt Bennett var en vapenvila inom räckhåll vid den tiden, och båda sidor var beredda att göra betydande eftergifter. Men Storbritannien och i synnerhet USA ville att denna fredsprocess skulle avslutas och ställde in siktet på en fortsättning av kriget. (Samma källa) 

I början av mars 2022 kontaktade president Zelenskyj inte bara Naftali Bennett, utan även Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder och bad honom att använda sina nära personliga band till Putin för att medla mellan Ukraina och Ryssland i hopp om att hitta ett sätt att snabbt få slut på kriget. I en intervju som publicerades i veckoupplagan av Berliner Zeitung den 21/22 oktober i år talade Schröder för första gången offentligt om sin roll i de ansträngningar som ledde till fredsförhandlingarna i Istanbul den 29 mars 2022. Liksom Bennet kom han också till slutsatsen att anledningen till att dessa fredsförhandlingar avbröts var att amerikanerna hindrade dem. Han sa: ”Vid fredsförhandlingarna i mars 2022 i Istanbul med Rustem Umerov (dåvarande säkerhetsrådgivare till Zelenskyj, nu Ukrainas försvarsminister) gick ukrainarna inte med på fred eftersom de inte fick göra det. De var först tvungna att fråga amerikanerna om allt de diskuterade” och fortsatte: ”Men i slutet (av fredsförhandlingarna) hände ingenting. Mitt intryck var att ingenting kunde hända eftersom allt annat bestämdes i Washington. Det var ödesdigert.” 

Den turkiske utrikesministern Mevlüt Çavuşoğlu, som arrangerade mötet i Istanbul vid den tiden, hade tidigare gjort liknande kommentarer. I en intervju med CNN Turk den 20 april 2022 sa han: ”Vissa Nato-stater ville att Ukrainakonflikten skulle fortsätta för att försvaga Ryssland.” 

… SAMTIDIGT PÅGICK PARALLELLA FREDSFÖRHANDLINGAR MELLAN UKRAINSKA OCH RYSKA FÖRHANDLARE 

Direkta förhandlingar mellan en ukrainsk och en rysk delegation hade redan pågått sedan slutet av februari 2022, och under den tredje veckan i mars, ”bara en månad efter krigsutbrottet, (hade) de kommit överens om huvuddragen i en fredsuppgörelse. Ukraina lovade att inte gå med i Nato och att inte tillåta militära baser för utländska makter på sitt territorium, medan Ryssland i gengäld lovade att erkänna Ukrainas territoriella integritet och att dra tillbaka alla ryska ockupationstrupper. Särskilda arrangemang gjordes för Donbass och Krim.” (Jfr Michael von der Schulenburg: FN-stadgan: Förhandlingar! I: Emma av 6 mars 2023).

För att främja fredsförhandlingarna erbjöd sig den turkiske presidenten att stå värd för en ukrainsk-rysk fredskonferens i Istanbul den 29 mars 2002. Under förhandlingarna med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan som medlare lade den ukrainska delegationen fram ett dokument med ståndpunkter som ledde till Istanbulkommunikén. Ukrainas förslag översattes till ett utkast till fördrag från rysk sida.  

Texten i Istanbulkommunikén av den 29 mars 2022 innehöll 10 förslag: 

Förslag 1: Ukraina förklarar sig neutralt och lovar att förbli alliansfritt och avstå från att utveckla kärnvapen, i utbyte mot internationella rättsliga garantier. Möjliga garantstater är Ryssland, Storbritannien, Kina, USA, Frankrike, Turkiet, Tyskland, Kanada, Italien, Polen och Israel, men även andra stater är välkomna att ansluta sig till avtalet. 

Förslag 2: Dessa internationella säkerhetsgarantier för Ukraina skulle inte omfatta Krim, Sevastopol eller vissa områden i Donbass. Parterna i fördraget måste definiera gränserna för dessa områden eller komma överens om att varje part förstår skillnaderna på dessa gränser.  

Förslag 3: Ukraina förbinder sig att inte ansluta sig till någon militär koalition och att inte hysa några utländska militärbaser eller stridsenheter. Internationella militära övningar skulle endast vara möjliga med garantistaternas samtycke. Garantstaterna bekräftar för sin del sin avsikt att främja Ukrainas medlemskap i Europeiska unionen.  

 Förslag 4: Ukraina och garantstaterna är överens om att (i händelse av aggression, väpnat angrepp mot Ukraina eller militär operation mot Ukraina) var och en av garantstaterna, efter brådskande och omedelbart ömsesidigt samråd (som skall hållas inom tre dagar) om utövandet av rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar (enligt artikel 51 i FN-stadgan), skall ge bistånd (som svar på och på grundval av en officiell begäran från Ukraina) till Ukraina som en permanent neutral stat under angrepp. Sådant bistånd kommer att underlättas genom omedelbart genomförande av nödvändiga enskilda eller gemensamma åtgärder, inklusive stängning av ukrainskt luftrum, tillhandahållande av nödvändiga vapen och användning av väpnat våld i syfte att återställa och sedan upprätthålla säkerheten för Ukraina som en permanent neutral stat.  

Förslag 5: Varje sådant väpnat angrepp (varje militär operation överhuvudtaget) och varje åtgärd som vidtas som svar kommer omedelbart att rapporteras till FN:s säkerhetsråd. Sådana åtgärder kommer att upphöra så snart som FN:s säkerhetsråd har vidtagit de åtgärder som krävs för att återställa och upprätthålla internationell fred och säkerhet. 

Förslag 6: För att skydda Ukraina mot eventuella provokationer kommer avtalet att reglera mekanismen för uppfyllande av Ukrainas säkerhetsgarantier på grundval av resultaten av samråd mellan Ukraina och garantistaterna.  

Förslag 7: Fördraget kommer att tillämpas provisoriskt från och med dagen för dess undertecknande av Ukraina och av alla eller de flesta av de garanterande staterna.  

Fördraget träder i kraft efter det att 1) Ukrainas permanenta neutrala status har godkänts i en landsomfattande folkomröstning, 2) de relevanta ändringarna har införlivats i den ukrainska konstitutionen och 3) ratificering har skett i parlamenten i Ukraina och i garantistaterna.  

Förslag 8: Parternas önskan att lösa de frågor som rör Krim och Sevastopol kommer att ingå i de bilaterala förhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland under en period på 15 år. Ukraina och Ryssland åtar sig också att inte lösa dessa frågor med militära medel utan att fortsätta att använda diplomati.  

Förslag 9: Parterna fortsätter samråden (med andra garantstater) för att förbereda och enas om bestämmelserna i ett fördrag om säkerhetsgarantier för Ukraina, villkor för vapenvila, tillbakadragande av trupper och andra paramilitära grupper, öppnande och säkerställande av kontinuerligt fungerande humanitära korridorer, samt utbyte av kroppar och frigivning av krigsfångar och internerade civila.  

Förslag 10: Parterna anser att det är möjligt att hålla ett möte mellan Ukrainas och Rysslands presidenter för att underteckna ett fördrag och/eller fatta politiska beslut om andra olösta frågor. 

VÄSTERLÄNDSKA POLITIKERS UPPENBARA INLEDANDE STÖD TILL MEDLINGSFÖRSÖKEN.  

Bevis på att västliga politiker inledningsvis stödde förhandlingarna framgår av en rad telefonsamtal och möten under perioden från början av mars till åtminstone mitten av mars. Den 4 mars talade Scholz och Putin i telefon; den 5 mars träffade Bennett Putin i Moskva; den 6 mars träffades Bennett och Scholz i Berlin; den 7 mars diskuterade USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland frågan i en videokonferens; den 8 mars talade Macron och Scholz i telefon; den 10 mars träffades Ukrainas utrikesminister Kuleba och Rysslands utrikesminister Lavrov i Ankara; den 12 mars talade Scholz och Zelensky och Scholz och Macron i telefon; och den 14 mars träffades Scholz och Erdogan i Ankara. (Jfr Petra Erler: Re: Recension mars 2022: Vem ville inte ha ett snabbt slut på kriget i Ukraina, i: ”Nyheter från en fyrvaktare”, 1 september 2023) 

NATOS EXTRA TOPPMÖTE DEN 24 MARS 2022 I BRYSSEL MOTSÄTTER SIG ALLA FÖRHANDLINGAR 

Men detta initiala stöd övergavs snabbt, med Nato som motsatte sig alla sådana förhandlingar innan Ryssland först dragit tillbaks alla sina trupper från ukrainskt territorium. Detta dödade i själva verket alla förhandlingar. Michael von der Schulenburg, tidigare FN:s biträdande generalsekreterare (ASG) i FN:s fredsuppdrag, skriver att ”Nato hade redan vid ett särskilt toppmöte den 24 mars 2022 beslutat att inte stödja dessa fredsförhandlingar (mellan Ukraina och Ryssland).” (Jfr Michael von der Schulenburg: FN-stadgan: Förhandlingar! I: Emma, 6 mars 2023). Den amerikanske presidenten hade flugit in till Bryssel särskilt för detta särskilda toppmöte. Det är uppenbart att den fred som förhandlades fram av de ryska och ukrainska förhandlingsdelegationerna inte låg i vissa Natoländers intresse. 

TILL EN BÖRJAN HÅLLER ZELENSKYJ FAST VID RESULTATET AV FREDSFÖRHANDLINGARNA 

”Så sent som den 27 mars 2022 var Zelenskyj modig nog att offentligt försvara resultaten av de ukrainsk-ryska fredsförhandlingarna inför ryska journalister – och detta trots att Nato redan vid ett särskilt toppmöte den 24 mars 2022 hade beslutat att inte stödja dessa fredsförhandlingar.” (Samma källa) 

Enligt von der Schulenburg hade de rysk-ukrainska fredsförhandlingarna varit ett unikt historiskt uppträdande, som möjliggjorts endast för att ryssar och ukrainare kände varandra väl och ”talade samma språk och förmodligen till och med kände varandra personligen”. Vi känner inte till något annat krig eller väpnad konflikt där parterna i konflikten så snabbt kommit överens om specifika fredsvillkor. 

Den 28 mars förklarade Putin, som ett tecken på god vilja och till stöd för fredsförhandlingarna, att han var beredd att dra tillbaka trupper från Charkovområdet och Kievområdet. Detta skedde tydligen redan innan han offentliggjorde sitt offentliga uttalande. 

FREDSFÖRHANDLINGARNA KOLLAPSAR 

Den 29 mars 2022, dagen för mötet i Istanbul, talade Scholz, Biden, Draghi, Macron och Johnson återigen i telefon om situationen i Ukraina. Vid den här tiden hade de viktigaste västallierade tydligen hårdnat. De formulerade förutsättningar för förhandlingar som stod i skarp kontrast till Bennetts och Erdogans fredsansträngningar: ”Ledarna enades om att fortsätta att ge starkt stöd till Ukraina. De uppmanade återigen Rysslands president Putin att gå med på ett eldupphör, att upphöra med alla fientligheter, att dra tillbaka ryska soldater från Ukraina och att möjliggöra en diplomatisk lösning (…)” (Petra Erler: Re: Recension mars 2022: Vem ville inte ha ett snabbt slut på kriget i Ukraina (i ”Nyheter om en fyrvaktare” 1 september 2023). 

Washington Post rapporterade den 5 april att i Nato är fortsatt krig att föredra framför en vapenvila och en förhandlingslösning: ”För vissa i Nato är det bättre för ukrainare att fortsätta slåss och dö än att uppnå en fred som kommer för tidigt eller till ett för högt pris för Kiev och resten av Europa.” Zelenskyj, sa han, borde ”fortsätta kämpa tills Ryssland är helt besegrat”. 

BORIS JOHNSONS BUDSKAP TILL UKRAINARNA DEN 9 APRIL 2022: VI MÅSTE FORTSÄTTA KRIGET 

Den 9 april 2022 anlände Boris Johnson oanmäld till Kiev och talade om för den ukrainske presidenten att väst inte var redo att avsluta kriget. Enligt brittiska Guardian den 28 april hade premiärminister Johnson ”instruerat” Ukrainas president Zelensky ”att inte göra några eftergifter till Putin”: 

”Ukrainska Pravda” rapporterade om detta i detalj i två artiklar den 5 maj 2022:  

 ”Knappt hade de ukrainska förhandlarna och Abramovitj/Medinskij i stora drag kommit överens om strukturen för ett eventuellt framtida avtal efter Istanbulresultaten förrän den brittiske premiärministern Boris Johnson dök upp i Kiev nästan utan förvarning.  

Johnson hade med sig två enkla budskap till Kiev. Det första är att Putin är en krigsförbrytare; han bör utsättas för påtryckningar, inte förhandlas med. Det andra är att även om Ukraina är villigt att underteckna vissa avtal med Putin om garantier, så vill inte den samlade västvärlden att Ukraina gör det. Vi kan underteckna [ett avtal] med er [Ukraina], men inte med honom. Han kommer ändå att lura alla”, sammanfattade en av Zelenskijs nära medarbetare kontentan av  Johnsons besök. Det ligger mycket mer bakom detta besök och Johnsons ord än bara motvilja mot att ingå avtal med Ryssland. Johnson menade att det samlade väst, som så sent som i februari föreslog att Zelenskij skulle kapitulera och undvika konflikt, men nu inser de att Putin inte riktigt är så mäktig som de tidigare trott. Dessutom finns det en möjlighet att sätta press på honom. Och västvärlden vill göra det.” 

Neue Züricher Zeitung (NZZ) rapporterade den 12 april att den brittiska regeringen under Johnson räknar med en ukrainsk militär seger. Den konservativa ledamoten av underhuset Alicia Kearns sade: ”Vi beväpnar hellre ukrainarna till tänderna än ger Putin en framgång.” Den brittiska utrikesministern (och senare premiärministern) Liz Truss förklarade i ett huvudtal att ”seger för Ukraina (…) är ett strategiskt imperativ för oss alla och därför måste det militära stödet utökas massivt”. Guardian-kolumnisten Simon Jenkins varnade: ”Liz Truss riskerar att elda på kriget i Ukraina för sina egna ambitioners skull.” Detta, sade han, var förmodligen den första Tory-valkampanjen ”som kommer att utkämpas vid Rysslands gränser”. Johnson och Truss ville att Zelensky skulle ”fortsätta kämpa tills Ryssland är helt besegrat. De behöver en triumf i sitt proxykrig. Under tiden kan alla som inte håller med dem avfärdas som veklingar, ynkryggar eller Putin-anhängare. Att denna konflikt utnyttjas av Storbritannien för en tarvlig kommande ledarskapstävling är vidrigt.”  

Efter sitt andra besök i Kiev den 25 april 2022 sade USA:s försvarsminister Lloyd Austin att USA vill ta tillfället i akt att permanent försvaga Ryssland militärt och ekonomiskt i spåren av Ukrainakriget. Enligt New York Times är den amerikanska regeringen inte längre intresserad av en kamp om kontrollen över Ukraina, utan av en kamp mot Moskva i kölvattnet av ett nytt kallt krig. 

Vid mötet den 26 april 2022 mellan försvarsministrarna från NATO-medlemmar och andra länder, som sammankallats av Austin i Ramstein, Rheinland-Pfalz/Tyskland, förklarade Pentagonchefen den militära segern i Ukraina som ett strategiskt mål.  

Den amerikanska tidskriften ”Responsible Statecraft” skrev den 2 september 2022: 

”Hjälpte Boris Johnson till att förhindra ett fredsavtal i Ukraina? Enligt en nyligen publicerad artikel i Foreign Affairs kunde Kiev och Moskva ha nått en preliminär överenskommelse om att avsluta kriget redan i april. Enligt flera tidigare högt uppsatta amerikanska tjänstemän som vi talade med verkade ryska och ukrainska förhandlare preliminärt ha kommit överens om konturerna av en förhandlad interimslösning i mars 2022″, skriver Fiona Hill och Angela Stent. ”Ryssland skulle dra sig tillbaka till sin position den 23 februari, då de kontrollerade en del av Donbass-regionen och hela Krim, och i gengäld skulle Ukraina lova att inte söka Nato-medlemskap och i stället få säkerhetsgarantier från ett antal länder. Beslutet att låta avtalet misslyckas sammanföll med Johnsons besök i Kiev i april, under vilket han uppmanade Ukrainas president Zelenskiy att avbryta samtalen med Ryssland av två huvudskäl: Putin är omöjlig att förhandla med och väst är inte redo för ett slut på kriget. 

I sin artikel ställde författarna frågor som blivit allt viktigare i takt med att kriget fortskrider: 

”Detta uppenbara avslöjande väcker några viktiga frågor: Varför ville västerländska ledare hindra Kiev från att underteckna vad som verkade vara ett bra förhandlingsavtal med Moskva? Ser de konflikten som ett proxykrig med Ryssland? Och viktigast av allt, vad skulle krävas för att återgå till ett förhandlingsresultat? 

I sitt tillkännagivande av den partiella mobiliseringen uppgav Putin den 21 september 2022: 

”Jag skulle vilja offentliggöra detta för första gången i dag. Efter inledandet av den särskilda militära operationen, särskilt efter samtalen i Istanbul, uttryckte företrädarna för Kiev mycket positiva åsikter om våra förslag. Dessa förslag handlade främst om att garantera Rysslands säkerhet och intressen. Men en fredlig lösning passade uppenbarligen inte väst, vilket är anledningen till att Kiev, efter att ha kommit överens om vissa kompromisser, faktiskt beordrades att ogiltigförklara alla dessa avtal. 

När en afrikansk fredsdelegation  besökte Ryssland den 17 juni 2023 visade Putin demonstrativt upp det avtal som accepterats och initierats i Istanbul ad referendum (dvs ett internationellet avtal godtaget av en förhandlare , en överenskommelse öa)  för kamerorna. 

SLUTSATS: MISSAD MÖJLIGHET 

På grundval av de offentligt tillgängliga rapporterna och dokumenten är det inte bara uppenbart att det fanns en seriös vilja att förhandla från både Ukrainas och Rysslands sida i mars 2022. Tydligen har förhandlingsparterna till och med enats om ett förslag till fördrag ad referendum. Zelenskyj och Putin var redo för ett bilateralt möte för att slutföra resultatet av förhandlingarna. Faktum är att de viktigaste resultaten av förhandlingarna baserades på ett förslag från Ukraina, och Zelenskyj stödde dem modigt i en intervju med ryska journalister den 27 mars 2022, även efter att Nato beslutat att inte delta i dessa fredsförhandlingar. Zelenskyj hade redan uttryckt liknande stöd i förväg i ett tecken som bevisar att det avsedda resultatet av Istanbulförhandlingarna verkligen motsvarade ukrainska intressen. Detta gör den västerländska interventionen, som förhindrade ett tidigt slut på kriget, ännu mer katastrofal för Ukraina. Rysslands ansvar för attacken, som stred mot internationell rätt, relativiseras inte av det faktum att ansvaret för de allvarliga konsekvenser som Ukrainas västanhängare följde också måste tillskrivas de stater som krävde att kriget skulle fortsätta. Kriget har nu nått ett stadium där ytterligare farlig upptrappning och en utvidgning av fientligheterna endast kan förhindras genom ett eldupphör. Det kan nu vara sista gången som en fredlig lösning genom förhandlingar kan uppnås. Det finns fredsförslag från Kina, Afrikanska unionen, Brasilien, Mexiko, Indonesien och ett förslag som togs fram på inbjudan av Vatikanen redan i juni 2022. Den 3 oktober i år lade vi fram vårt eget fredsförslag för den tyska regeringen, där vi försökte införliva alla andra fredsförslag som lagts fram tidigare. Se Att avsluta kriget genom en förhandlad fred – Legitimt självförsvar och strävan efter en rättvis och varaktig fred är inte motstridiga HÄR. 

Efter de misslyckade Istanbulförhandlingarna, krigets förlopp och den nuvarande extremt kritiska tidpunkten borde vara skäl nog för ett ansvarsfullt världssamfund och FN:s medlemsstater att betänka sitt ansvar och uppmana till ett eldupphör och fredsförhandlingar.