G7: Sprickor i västvärldens enighet om Ryssland

Den indiske pensionerade diplomaten M.K. Bhadrakumar återkommer med intressanta reflexioner om G7-mötet. https://www.indianpunchline.com/g7-cracks-in-western-unity-on-russia/

______________________________________________________

G7: Sprickor i västvärldens enighet om Ryssland

Den ottomanske sultanen Abdulmejid sparade inga kostnader för att bygga det överdådiga Dolmabahcepalatset i Istanbul mellan 1843 och 1856, som byggdes för att imponera på världen. Det hade den största böhmiska kristallkronan som någonsin installerats och fjorton ton guld för att förgylla taken.

I subaltern historia var detta plask, som sultanen inte hade råd med, delvis nödvändigt på grund av det desperata behovet av att förvirra fordringsägare som misstänkte att det sena osmanska riket kunde vara på väg att drunkna i problem, nära konkurs, stört av inflation, förvärrat av imperialism.

G7-ledarnas tredagarsmöte i slottet Elmau i de bayerska alperna från söndag till tisdag i en sagolik miljö påminner om det ottomanska förfallets analoga förflutna. Det finns mycket offentlig kritik mot att ett sådant överdådigt skådespel inte längre är tidsenligt och ett exempel på hur bortom all kontakt, till och med dekadenta, dessa politiker har blivit.

Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz, i egenskap av värd, gjorde ett sista framträdande inför medierna på tisdagen med en något dyster stämning som återspeglade hans budskap till de samlade journalisterna: ”En tid av osäkerhet ligger framför oss. Vi kan inte förutse hur den kommer att sluta.”

Scholz syftade på Ukrainakrisen och dess konsekvenser. Scholz talade om en ”lång väg” och om konsekvenser för allt och alla. Borta var det triumfatoriska västliga narrativet om strategin att ”avskaffa Ryssland”.

Faktum är att den viktigaste tvistefrågan bland G7-länderna var hur man ska hantera Ryssland. G7-länderna inser att de har misslyckats med att isolera Ryssland, och kanske ligger det inte ens i deras intresse att helt och hållet bryta med Moskva av ekonomiska skäl.

Vid toppmötet enades man knappt om att diskutera en rad nya sanktioner mot Ryssland, men överläggningarna underströk begränsningarna i att använda ekonomiska verktyg för att straffa Ryssland.

Den västerländska strategin är fastlåst – Ryssland vinner kriget trots USA:s massiva vapenleveranser till Ukraina, sanktionerna lyckades inte avskräcka Ryssland och skadar möjligen Europa mer än Ryssland, och idéerna har tagit slut.

Det fanns inga tecken på att det fanns någon avvikande åsikt, men även när G7-ledarna lovade sitt orubbliga stöd till Ukraina, var det viktigt för dem att de exempellösa sanktionerna mot Ryssland som genomförts av G7 och Europeiska unionen – som riktat in sig på Moskvas ekonomi, energiexport och centralbanksreserver – har orsakat volatilitet på den globala marknaden och höjt energipriserna.

Wall Street Journal rapporterade ”Nu dämpar den höga inflationen, den avtagande tillväxten och spöket om energibrist i Europa i vinter västvärldens aptit på hårdare sanktioner mot Moskva. Skillnader mellan ledarna för USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan hindrade dem från att enas om konkreta nya sanktioner, och gruppen enades bara om att inleda arbetet med åtgärder som sträcker sig från ett pristak på ryska oljeköp till ett guldembargo. Med de flesta omedelbart tillgängliga alternativ för att straffa Ryssland i stort sett uttömda återstår endast mer komplicerade och mer kontroversiella alternativ på bordet.”

I G7-kommunikén stod det följande: ”Vi kommer att överväga en rad olika tillvägagångssätt, inklusive alternativ för ett eventuellt omfattande förbud mot alla tjänster, som möjliggör global transport av rysk råolja och oljeprodukter till havs. Vi ger våra berörda ministrar i uppdrag att fortsätta att diskutera dessa åtgärder skyndsamt och samråda med tredjeländer och viktiga intressenter inom den privata sektorn samt befintliga och nya energileverantörer som ett alternativ till ryska kolväten.”

G7-ledarna diskuterade också ett amerikanskt förslag som innebär att köparna av rysk olja själva ska bestämma det högsta pris de är villiga att betala för den. I slutändan fattades inga konkreta beslut mot bakgrund av EU:s reservationer. USA:s förslag kommer att vara meningsfullt endast om alla EU-länder deltar fullt ut, liksom Kina och Indien, som sannolikt inte kommer att stödja ett sådant beslut. Vissa EU-länder är faktiskt nästan till 100 procent beroende av rysk olja och om Ryssland inte går med på att leverera olja till ett lägre pris riskerar dessa länder att bli helt utan råvaror.

Ett huvudskäl till att bjuda in Indien, Indonesien, Sydafrika, Senegal och Argentina till G7-toppmötet var att utvidga den globala alliansen mot Ryssland, men det knepet fungerade inte. Enligt Journal berättade premiärminister Modi vid ett bilateralt möte för Scholz att Indien inte kunde ansluta sig till några insatser mot Ryssland, och han försvarade också offentligt oljeköpen från Ryssland.

Ett annat område där G7-gruppen hoppas kunna minska Rysslands inkomster är genom att stoppa importen av ryskt guld. Även här saknades enighet. Scholz ville att USA:s förslag först skulle diskuteras på EU-nivå. Men Europeiska rådets ordförande Charles Michel var skeptisk: ”När det gäller guld är vi beredda att diskutera detaljerna och se om det är möjligt att slå mot guldet på ett sådant sätt att det slår mot den ryska ekonomin och inte mot oss själva”.

Kremls talesman Dmitrij Peskov var öppet avvisande: ”Marknaden för ädelmetaller är global, den är ganska stor, omfattande och mycket varierad. Precis som med andra varor, naturligtvis, om en marknad förlorar sin attraktionskraft på grund av illegitima beslut, så sker en omorientering till platser där dessa varor är mer efterfrågade och där de är mer bekväma och mer legitima ekonomiska regimer”.

Den amerikanska presidenten Joe Bidens lågmälda framträdande vid G7-toppmötet talar för sig själv – han nöjde sig med att låta andra ledare sköta det mesta av snacket. På toppmötets sista dag, när solen försvann och mörka moln lade sig över den imponerande bergskulissen bakom Schloss Elmau, åberopade Biden ett hotande åskväder för att skynda sig till Münchens flygplats och avstod från ett tal som han hade planerat att hålla.

Det är faktiskt nästan surrealistiskt att koppla bort honom. Vid det senaste G7-toppmötet under det tyska ordförandeskapet 2015 hade de västerländska ledarna lovat att befria 500 miljoner människor från hunger till 2030, medan siffrorna bara har ökat sedan 2017 och 2022 finns det över 150 miljoner fler människor som lider av undernäring.

Klimatet är ett annat exempel. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har kritiserats för att ha försökt att urvattna överenskommelser om internationellt klimatskydd vid G7-toppmötet. På grund av energikrisen försöker Tyskland att upphäva sitt frivilliga åtagande att fasa ut den offentliga finansieringen av fossila bränslen före utgången av 2022.

Det här året är utan tvekan ett viktigt år för klimatet. Det internationella samfundet har lovat att uppdatera de nationella klimatplanerna och anpassa dem så att de uppfyller målet på 1,5 grader Celsius inför FN:s klimatkonferens i Egypten i november, och för att detta ska kunna ske bör G7 föregå med gott exempel.

Tvärtom ökar Tyskland sin import av kol på grund av osäkerheten om den ryska gasförsörjningen. G7 betonade den roll som ökade leveranser av flytande naturgas spelar och tillade att de ”erkänner att investeringar i denna sektor är nödvändiga som svar på den nuvarande krisen”. Scholz varnade återigen för den reella risken för energibrist i den tyska ekonomin och en Lehman-liknande dominoeffekt. Utan tvekan är detta en flagrant omsvängning av klimatstrategin.

Vad allt detta i grunden belyser är att G7-gruppen inte vet hur de ska navigera ut ur sina ”sanktioner från helvetet” mot Ryssland. Toppmötet visade att de befintliga sanktionerna mot Ryssland har gått över de flesta västliga beslutsfattares smärttröskel. Och de europeiska ledarna upptäcker nu att det finns ett pris att betala för ytterligare sanktioner.

Det finns förvisso ett brådskande behov av att besluta om en ny västerländsk strategi i händelse av en långvarig ekonomisk konfrontation med Ryssland, och att informera väljarna om de möjliga konsekvenserna. Tysklands regering varnade i förra veckan för potentiell gasbrist som skulle kunna leda till att fabriker stängs och att gasleveranser till hushållen eventuellt ransoneras.

M. K. Bhadrakumar är en pensionerad indisk karriärdiplomat. Han har tjänstgjort i bland annat Sovjetunionen, Pakistan, Iran och Afghanistan. Han skriver Indian Punchline. Indien har nära band med Ryssland och Bhadrakumar speglar en åsikt i Indien och stora delar av Asien, vilken skiljer sig väsentligt från den europeiska.
Du hittar andra artiklar av honom här.