Ge Daniel Barenboim eller Julian Assange Nobels fredspris 2022!

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… I något modifierat skick. Mycket har jag publicerat om Assange, men mycket litet om Barenboim.

Fast Nobelpriset gått till yttrandefriheten, med val av omdiskuterade pristagare. Varför inte ge detta Nobels fredspris till Edward Snowden och Julian Assange? och Var det fel att ge Nobelpris till dessa jornalister? Varför inte också till Assange och Snowden? Till Peter Handke i fjol?

Här ett nytt förslag om Nobelkommittén ratar de förtjänta kandidaterna Julian Assange, Bradley Manning och Edward Snowden år 2022. Får Assange, Manning och Snowden äntligen Nobels fredspris?

Ge Nobels fredspris åt den israeliska världsdirigenten Daniel Barenboims ”fredsprojekt” ”West-Eastern Divan Orchestra”, som han startade år 1999 tillsammans med sin vän den framlidne palestinske intellektuelle giganten Edward Saïd, professor i USA och författaren till ”Parallels and Paradoxes: Explorations in Music and Society”. I sällskap med min hustru (som läst böckerna och Saïds självbiografi) hade jag förmånen och glädjen att tillsammans andra på ett fullsatt parkett i Stockholms universitet höra DN:s kulturchef Björn Wiman i april 2018 tala med främst Daniel Barenboim men också med framlidne Edward Saïds hustru Maryam och några unga musiker från ”West-Eastern Divan Orchestra” . Samtalet handlade ganska mycket om musikens roll i världen, behovet av ”music education” och den unika mycket framstående orkestern som spelar på stora operahus runtom i världen.

Samtalet kom också in på konflikten mellan Israel och Palestina. Barenboim framträdde som en engagerad motståndare mot Israels bosättnings- och apartheidpolitik. Han betonade att det är en asymmetrisk konflikt genom Israels överlägsna styrka. Han talar för en tvåstatslösning. Det var lätt för oss och många andra att hålla med honom!
På kvällen kunde vi höra orkestern framföra Mozarts Jupitersymfoni och Don Quixote för cello, viola och orkester av Richard Strauss (och föredrog den senare). Långvariga, stormande applåder!

År 2013 kunde vi tillsammans med 2000-3000 andra entusiastiska höra ”West-Eastern Divan Orchestra” kvällen 12/8 i parken till Chateau de Florans utanför Aix-en-Provence, som ett inslag i den 33:de Festival International de Piano de La Roque d’Anthéron. (Bilden nedan).

Vad är West-Eastern Divan Orchestra.

Syftet med West-Eastern Divan Orchestra är att främja förståelse mellan israeler och palestinier och bana väg för en fredlig och rättvis lösning på den arabisk-israeliska konflikten. Barenboim har själv talat om ensemblen som följ
”Divan är inte en kärlekshistoria, och det är inte en fredshistoria. Den har mycket smickrande beskrivits som ett fredsprojekt. Det är inte. Det kommer inte att skapa fred, oavsett om man spelar bra eller inte så bra. Den Divan var tänkt som ett projekt mot okunnighet. Ett projekt mot det faktum att det är absolut nödvändigt för människor att lära känna varandra, för att förstå vad andra tänker och känner, utan att nödvändigtvis hålla med. Jag försöker inte få de arabiska ledamöterna i Divan till att acceptera israeliska synpunkter, och jag försöker inte övertyga israelerna att anta arabiska synpunkter. Men jag vill, och tyvärr är jag ensam i detta nu sedan Edward dog en några år sedan, att skapa en plattform där de två sidorna kan vara oense och inte ta till knivar”.
En av de unga musikerna i orkestern förstärkte denna punkt:

”Barenboim alltid säger hans projekt är inte politiskt. Men en av de riktigt stora saker är att detta är en politisk manifestation från båda sidor. Det är viktigare inte för människor som jag själv, men för folk att se att det är möjligt att sitta ned med arabiska folket och spela. Orkestern är ett mänskligt laboratorium som kan uttrycka för hela världen hur man ska handskas med den andra.”

West-Eastern Divan Orchestra är en ungdomsorkester baserad i Sevilla, Spanien, bestående av musiker från länder i Mellanöstern, av egyptiska, iranska, israeliska, jordanska, libanesiska, palestinska, syriska och spansk bakgrund. Ett viktigt skäl till lokaliseringen i Spanien är att alla orkestermedlemmar får pass där som tillåter dem att spela över hela Mellanöstern, men får ibland resa under dolda eller hemliga förhållandet. Orkestern har fått sitt namn efter en diktantologi Johann Wolfgang von Goethe. Det första orkesterframträdandet var i Weimar, Tyskland, 1999, sedan man hade fått över 200 ansökningar från arabiska musikstuderande. Daniel Barenboim har också uttryckt intresse för att få med musiker från Iran (ett icke-arabiskt land men i konflikt behövs] med Israel) och tre iranska musiker spelar i orkestern varje år.

Orkestern har uppträtt runt om i världen. Det har en årlig sommarskola i Sevilla. Därefter vidtar en världsturné. Orkestern har fått flera utmärkelser sedan starten, bland dem Príncipe de Asturias Award 2002 Premium Imperiale av Japan Arts Association. Divan-orkestern är regelbundet inbjuden till att spela i London Proms, i Salzburg och Luzern. Den har också framträtt i Berlin, på La Scala, Wien, Carnegie Hall i New York, i Moskva, Istanbul, Paris, Madrid och inför FN:s generalförsamling år 2006 samt inför påven 2012. Orkestern spelade hela Beethoven symfoniska cykel vid London Proms i juli 2012. Orkestern har framträtt i Ramallah, men mig veterligen inte i Israel. Det var första gången samtliga nio symfonier spelades under en enda dirigent under en enda Proms-säsong sedan 1942. Vi hörde den också på Berwaldhallen i Stockholm för några år sedan.

En film av Paul Smaczny om orkestern vann Emmy för bästa dokumentär relaterad till konst av 2006. Den nuvarande konsertmästaren är den framstående unge violinisten Michael Barenboim, son till Daniel Barenboim.

Det är känt att Daniel Barenboim är mot Israels bosättningar och för en tvåstatslösning. Då han inbjuden framträdde inför Knesset för några år sedan och återgav delar av Israels författning fick han skarp kritik av Israels kvinnliga kulturminister, som inte kände till grundlagstexten!

Karriär och framträdande.
Daniel Bahrenboim gjorde sin internationella debut som pianist vid 10 års ålder och blev först en av världens främsta pianister. Han övergick sedan alltmer till att bli dirigent, och anses allmänt vara en av världens 3-5 främste dirigenter. 1992 blev han chefsdirigent vid Berlins statsopera, 2006 blev han kallade till Ricardo Muttis efterträdare som chefsdirigent och musikalisk ledare vid La Scala i Milano. Samma år ville Lorin Maazel utse honom som sin efterträdare vid Metropolitan i New York, men Daniel Bahrenboim tackade nej.

Om man inte vill ge Nobels fredspris till Julian Assange, Bradley Manning och Edward Snowden så framstår Daniel Bahrenboim och West-Eastern Divan Orchestra som bra kandidater!

Appendix
Framträdandet i Aix 2013.
Jag är ingen musikrecensent, men ändå. Man inledde med utdrag från förspelet till Richard Wagners opera Parsifal. (Barenboim fick kritik då han i Israel spelade Wagner med en annan orkester). Därefter följde Alban Bergs kammarkonsert för piano och violin, med Karim Saîd från Jordanien som pianist och Michael Barenboim som violinist. Efter pausen följde huvudnumret, Beethovens 7:de symfoni som spelades schwungfullt. Jag frapperades av Daniel Barenboims extraordinära engagemang i de unga musikerna, där hans roll som lärare säkert var mer framträdande än då han dirigerar någon av världens främsta symfoniorkestrar. Stämningen mellan de unga musikerna i 20-30-årsåldern verkade hjärtlig. Framträdandet var mycket uppskattat med många inropningar och med utdrag ur ouvertyren av Wagners ”Mästersångarna i Nûrnberg” som extranummer.