Gula västarna reser sig mot den liberale kung Macron

Denna artikel ”Gula västarna reser sig mot den liberale kung Macron” har skrivits av Diana Johnstone från USA som bor i Paris. Yellow vests rise against neoliberal king Macron. Jag har översatt ett utdrag om försämringar för de breda lagren av människor i Frankrike. Bidrar till att förklara Gula västarnas folkstödda klasskamp och mycket viktiga och delvis framgångsrika revolt.

---

Gula västarna reser sig mot den liberale kung Macron

Ett viktigt och återkommande klagomål gäller hälsovården. Frankrike har länge haft den bästa allmänna hälso- och sjukvården i världen, men den försämras stadigt för att möta det primära behovet för kapitalister: vinst. Under de senaste åren har det skett en växande regeringskampanj för att uppmuntra och slutligen förpliktiga människor att ansluta sig till en ”mutuelle”, det vill säga en privat sjukförsäkring, under motivering att detta ska fylla ”luckorna” som inte omfattas av Frankrikes allmänna hälsovård. ”Gapen” kan vara de 15% som inte är täckta för vanliga sjukdomar (allvarliga sjukdomar är täckta till 100%), eller för läkemedel som tas bort från ”den täckta” listan, bland annat för tandläkarinsatser. ”Gaps” som behöver fyllas fortsätter att expandera, tillsammans med kostnaden för att prenumerera på mutuelle. I verkligheten är detta program, som säljs in till allmänheten för att modernisera och förbättra, en gradvis övergång mot privatiseringen av vården. Ett sätt att öppna hela folkhälsoområdet för internationella finansiella kapitalinvesteringar. Detta har inte lurat vanliga människor och står högt upp på listan över klagomål från Gula västarna.

Försämringen av vården på de offentliga sjukhusen är ett annat klagomål. Det blir färre och färre sjukhus i landsbygden. De som har råd med det vänder sig till privata sjukhus. Men de flesta kan inte. Sjuksköterskor är utarbetade och underbetalda. När man hör vad sjuksköterskor måste utstå, påminns man om att detta verkligen är ett ädelt yrke.

Folk betalar skatt när de får något för det. Men inte när förmåner som de är vana vid tas bort. Skatteflyktingarna är de superrika och de stora företagen med sina advokater och säkra ”hamnar”, eller inkräktare som Amazon och Google. Men vanliga fransmän har varit relativt disciplinerade och har betalat skatter i utbyte mot utmärkta offentliga tjänster: optimal vård, första klassens kollektivtrafik, snabb och effektiv posttjänst, fri universitetsutbildning. Men allt detta är under angrepp från det finansiella kapitalet som kallas ”neoliberalism”. På landsbygden stängs allt fler postkontor, skolor och sjukhus ned, olönsamma tåglinjer läggs ned, eftersom ”fri konkurrens” införs enligt EU-direktiven. Åtgärder som förpliktar människor att köra sina bilar mer än någonsin. Speciellt när stora köpcentra dränerar små städer i sina traditionella butiker.

Dessutom är energipolitiken osammanhängande. I teorin innebär den ”gröna” ekonomin stängning av Frankrikes många kärnkraftverk. Utan dem, var skulle elen komma från att köra elbilarna? Och kärnkraften är ”ren”, ingen koldioxid. Så vad händer? Människor undrar.

Den mest lovande alternativa energikällan i Frankrike är det starka tidvattnet längs kusten i norr. Men i juli förra året stoppades tidvattenergiprojektet på Normandie-kusten plötsligt eftersom det inte var lönsamt – inte tillräckligt med kunder då. Detta är symptomatiskt av vad som är fel med den nuvarande regeringen. Stora nya industriprojekt är i början nästan aldrig lönsamma, och därför behöver de statliga stöd och subventioner för att kunna utvecklas i framtiden. Sådana projekt stöddes under de Gaulle, som höjde Frankrike till status som en stor industriell kraft vilket gav ett oöverträffat välstånd för befolkningen som helhet. Men Makronregeringen investerar inte i framtiden eller gör något för att bevara industrier. Den viktigaste franska energiföretaget Alstom såldes till General Electric sedan han blev president.

Det är faktiskt ren hyckleri att kalla den franska gasskatten en ”ekologisk skatt” eftersom avkastningen från en äkta sådan skatt skulle investeras för att utveckla rena energier – som tidvattenkraftverk. Snarare är inkomsterna öronmärkta för att balansera budgeten, det vill säga att minska statsskulden. Macrons gasskatt är bara en annan åtstramningsåtgärd – tillsammans med att minskade offentliga tjänster och utsäljning av familjejuvelerna, det vill säga sälja inkomstbringande Alstom, hamnanläggningar och flygplatserna i Paris.