https://www.indianpunchline.com/hezbollah-takes-to-the-high-ground/
Palestinafrågan, som Benjamin Netanyahu hade trott att han nästan hade löst genom att gradvis assimilera ”hela Israel” som en sionistisk enhet, har stormat tillbaka till den internationella scenens centrum som första prioritet för västasiatisk politik och det internationella samfundet, tack vare oppositionen från Hamas, som framstår som palestiniernas avantgarde.
Om man ska tro Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah så var Hamas attack mot Israel den 7 oktober ”helt och hållet en produkt av palestinsk beslutsamhet och övning, noggrant dold för alla, inklusive de Gaza-baserade motståndsfraktionerna … och fri från förvecklingar med regionala eller internationella aktörer.”
Nasrallah betonade i sitt viktiga tal från Beirut på fredagen att Hamas attack mot Israel ”entydigt visade att Iran inte utövar någon kontroll över motståndsfraktionerna, de verkliga beslutsfattarna är motståndets ledare och deras hängivna kämpar.”
I västerländska huvudstäder efterlängtades Nasrallahs tal med spänning, främst för att få några ledtrådar om Hizbollahs avsikter framåt. Men taktikern fokuserade istället på helheten, eftersom, som han uttryckte det, den 7 oktober ”utnyttjar ett förändrat landskap, vilket kräver ett delat ansvar från alla parter.”
Att stoppa den israeliska aggressionen mot Gaza och säkra en seger för Hamas i regionen borde därför vara målen i dag, som ligger i Egyptens, Jordaniens och Syriens nationella intressen och av ”av största vikt” för Libanon. Gazaremsan har naturligtvis alltid varit central i den israelisk-palestinska konflikten och har länge varit kopplad till palestinsk nationalism.
Hizbollah gick in i striden om Gaza redan den 8 oktober när de sa att ”det som utspelar sig på vår libanesiska front kommer inte att begränsas till det. Det kommer att sträcka sig längre än så, påpekade Nasrallah. Därför fungerar motståndsoperationerna i södra Libanon som ett avskräckande medel, och varje attack mot Libanon eller en förebyggande operation ”skulle vara den allvarligaste dårskapen i hela Israels historia.” Han sa att eskalering beror på två ”grundläggande faktorer” – händelserna som utspelar sig i Gaza och för det andra, israeliskt militärt beteende gentemot Libanon.
”Alla alternativ förblir öppna på vår libanesiska front och alla alternativ utvärderas och är tillgängliga för implementering när som helst och det är viktigt för oss att vara förberedda för alla potentiella framtidsscenarier.” sa Nasrallah.
”Vi har också gjort förberedelser för att motverka den amerikanska flottan”, tillade han. När han påminde om USA:s förödmjukelse i början av 1980-talet i Libanon sa Nasrallah: ”De som strävar efter att avvärja ett amerikanskt krig bör agera snabbt för att stoppa aggressionen mot Gaza … I händelse av en regional konflikt, flottor och luft. krigföring kommer att visa sig onödigt och utan verklig betydelse … deras intressen och deras soldater kommer att lida mest och få utstå de största förlusterna.”
Så vad är den stora bilden? Nasrallah sammanfattade: ”Även om vi kan behöva mer tid, uppnår vi segrar på olika sätt, ungefär som vi gjorde i olika aspekter i Gaza och som motståndet på Västbanken… Denna kamp kännetecknas av motståndskraft, tålamod, uthållighet och ackumuleringen av prestationer, alla syftade till att förhindra fienden från att uppnå sina mål.”
Det verkar som att innehållet i Nasrallahs tal inte överraskade USA:s utrikesminister Antony Blinken, som var på en resa till Tel Aviv. Förmodligen har bakkanalerna varit aktiva. För att koppla ihop punkterna hade chefen för den iranska revolutionsgardet Quds Force General Esmail Qaani rest till Beirut i tisdags och träffat Nasrallah.
Samma dag träffade Irans utrikesminister Hossein Amir-Abdollahian Qatars emir Tamim bin Hamad Al Thani i Doha, följt av ett möte med Hamas ledare Ismail Haniyeh. (Detta var Amir-Abdollahians andra besök i Qatar på två veckor.)
I krönikan om Motståndsaxeln är figurer som Nasrallah (eller Muqtada al-Sadr, den irakiska shiitiska prästen) allt annat än endimensionella figurer. Irans framgång ligger i dess takt, oändliga tålamod och motståndskraft att anpassa sig till externa och interna krav från motståndspolitiken. Mycket av detta är arvet från general Qasem Soleimani, som attackerades och dödades i en amerikansk drönareattack nära Bagdads flygplats i januari 2020.
Blinken berättade för reportrar i Israel att han under mötet med Netanyahu uppmanade Israel att pausa striderna i Gaza och erbjöd råd om hur man kan minimera palestinska civila dödsfall. Netanyahu svarade kort därefter genom att hålla sin egen presskonferens och sa att Israel ”vägrar att ingå en tillfällig vapenvila som inte inkluderar återvändandet av våra gisslan.”
På tröskeln till Blinkens ankomst sa Netanyahu till media som citerade Predikaren att ”Bibeln säger att ’det finns en tid för fred och en tid för krig’.” Det här är en tid för krig.” Netanyahu är en tuff fighter. Han når redan ut till de inflytelserika evangeliska väljarna i USA.
Blinkens besök ökade den spänning som Netanyahu nu verkar inom. Haaretz kallar Netanyahu ”en hemsökt politiker som står inför slutet av sin karriär, med de nuvarande problemen som förvärrar den allvarliga kriminella förveckling han manövrerade sig in i. Netanyahu åtnjuter inte allmänhetens förtroende, och de flesta av hans ansträngningar handlar om hans personliga överlevnad.”
I vilken utsträckning Netanyahus löften om att utrota Hamas bara är retoriska deklarationer återstår att se. Han bygger på konsensus från det israeliska politiska och säkerhetsmässiga ledarskapet – och möjligen även majoriteten av allmänhetens inställning – att det är nödvändigt att besegra Hamas och att det inte kan göras från luften, utan kräver en massiv implementering av en mark. tvinga.
Men det är för tidigt att säga. När väl de israeliska brigaderna går in i hjärtat av Hamas infrastruktur och dess huvudsakliga operativa styrkor degraderas, kan stämningen förändras. Netanyahus satsning är mycket stor. Dessutom behöver han i hög grad amerikanerna för att stödja honom, medan de senare redan ber om en quid pro quo i Gaza och förväntar sig att Netanyahu ska förnya sitt stöd för tvåstatslösningen. Vid sidan av detta måste han tygla koalitionspartnerna i Hardalim (ultraortodoxa nationalister) och deras allierade som begår grymheter mot den palestinska befolkningen och hugger ner deras olivträd över kullarna på Västbanken.
Vad Hamas och Hizbollah egentligen vill är en vapenvila i Gaza. Ur Hamas perspektiv kommer det internationella intresset av att frigöra utländska medborgare skapa press att nå en överenskommelse. När det gäller Hizbollah är man ovillig att riskera stora offer i Libanon. Hizbollah är också ett politiskt parti med gräsrotsstöd och är känsligt för krisen i den libanesiska ekonomin och de akuta svårigheter människor går igenom. Sådana överväganden kommer att främja försiktighet.
Nasrullahs tal visade dock att krigsdimman håller på att fördjupas. Saker och ting är inte vad de ser ut på ytan – särskilt med tanke på Bidens meriter som världens sionist som nummer, som någon en gång beskrev. Människor förändras inte vid 80.
Ett läckt utkast från det israeliska underrättelseministeriet förra veckan bekräftar de värsta misstankarna från skarpa observatörer om att Israel har hemliga planer på att utvisa en stor del av eller hela Gaza-enklavens palestinska befolkning till Egyptens Sinaiöken.
Jonathan Cook, brittisk journalist och författare, har skrivit en underbar artikel om att Netanyahus regering ”allvarligt överväger en massiv etnisk rensningsoperation, genomförd blixtsnabbt och med amerikansk hjälp”. Cook citerade en rapport i Financial Times om att EU är gripen av den amerikansk-israeliska planen och att vissa medlemsländer är mottagliga för idén att sätta samlat tryck på Egypten att acceptera utvandringen från Gaza.
Det finns anledning att tro att Biden-administrationen sprider och skapar falska berättelser i media – låtsas ha meningsskiljaktigheter med Netanyahu etc. – när Blinken i själva verket diskuterar den israeliska planen i de diplomatiska engagemangen bakom stängda dörrar, särskilt med de rika Gulfländerna som skulle bli ombedda att finansiera bosättningen av Gazas fördrivna befolkning i Sinai.
Det är bara att titta på vilket fotografi som helst av Benjamin Netanyahu och fråga allmänheten runtom i världen: ”Skulle du köpa en begagnad bil av denne man?”
Det gemensamma israelisk-amerikanska önsketänkandets tid och epok är över.
Man har i förhandlingar, uttalanden och på kartor försökt glömma och gömma Palestina.
Den som tittar på kartor ända från den antika romartiden till 1950-talet ser vad det står mellan Sinai och långt uppåt Syrien: Palestina.
Verkligen har börjat att segra. Den går inte ens att bomba bort på de palestinska sjukhusen.
Den civiliserade allmänheten runtom i hela världen kräver att Netanyahus, Gallants, Herzogs och Smotritch:s mördargäng avslutar sina dagar i en cell för krigsförbrytare dömda av en internationell krigsförbrytelsetribunal.
Känner ni någon frisk människa som skulle köpa en begagnad bil av Benjamin Netanyahu?
Finnarna har precis köpt vapen av honom och hans sionistland. Så en begagnad bil, absolut, bara den är minerad…
https://sverigesradio.se/artikel/klart-finland-koper-davids-slangbella-av-israel
Om Hamas och Hizbollah vill ha en vapenvila – varför attackerade de då Israel den 7 oktober? Attacken blev en ursäkt till att Israel kunde anfalla det palestinska folket. Och skulle Mossad – en av världens bästa underrättelsetjänster – missa att Hamas attack? Det tror jag inte. Faktum är att Mossad och staten Israel fick information (troligen även tid och plats) av både Egypten och USA om att Hamas skulle attackera Israel. Så lät Israel – i all hemlighet – attacken ske för att få en ursäkt att anfalla det palestinska folket?
Och vad mera är; det var Israel som finansierade och stöttade Hamas för att bekämpa PLO. PLO ville ha fred mellan Israel och det palestinska folket men det ville inte Hamas. Och det ville inte heller Israel.
https://www.counterpunch.org/2023/10/23/israels-role-in-hamas-creation-and-its-retaliatory-genocide-in-gaza/
Tanken har nog slagit många.
Att underrättelseinformation om Hamas-attacken ”lades åt sidan” på hög politisk nivå och för att kunna slutligen folkfördriva den palestinska ursprungsbefolkningen från såväl Gaza och Västbanken(där närmare 200 palestinska boende mördats av de inresta religiösa ockupanterna).
Vilken blev primärt vinnaren när denna konflikt bröt ut?
Den över huvud och i sitt liv juridiskt-politiskt insnärjde Netanyahu och hans synnerligen fascistiska regering.
Dagarna innan 7 oktober offentliggjordes en rapport från en israelisk högertankesmedja (Ni får läsa själva på internet) hur befolkningen i Gaza ”borde fösas ut i Sinai och Gaza tömmas”.
Tanken fanns alltså där INNAN (7 oktober) Israel kunde undvika denna Hamas-utbrytning ur Gaza.
Förra veckan sade en av Netanyahus egna ministrar att 25 000 gazabor borde skickas till 100 länder vardera runtom i världen (som flyktingar) och 25 000 multiplicerar med 100 blir Gazas 2,5 miljoner invånare.
En folkförflyttning: ett internationellt krigsbrott.
Israels regering var förr politiska brottslingar, nu har de ökat på sitt medlemskap med bonuspoängerna till krigsbrottslingar.
Skicka Netanyahu till Haag så fort det går. Hans och hans medbrottslingars aska den dag de dör bör efter livstids fängelse, spridas anonymt i havet.
I en av de många artiklarna som jag hoppas hinna publicera – men som ej kommit med – finns bl.a. denna av Tomas Röper https://www.anti-spiegel.ru/2023/warum-israel-und-die-usa-den-angriff-der-hamas-zugelassen/
Han inleder ”13 oktober 2023 17:33. För några dagar sedan ställde jag frågan om den israeliska underrättelsetjänsten verkligen misslyckades eller om de kände till Hamas-attacken och tillät det. Jag är nu säker på att den israeliska regeringen varnades men tillät attacken.
Jag ska först förklara varför jag tror att Israel – och även USA – kände till attacken och tillät det, sedan ska vi titta på vilka skäl det kan ha funnits…”
Tanken, som alternativ, bör åtminstone tänkas, om inte helt hävdas som en konspirationsteori – vilket inte var min avsikt. I den dolda bakre världen av politik, säkerhetspolitik och underrättelsevärlden kan i princip vad som helst inträffa -och inte inträffa. Vi bör i vilket fall som helst kunna tänka BÅDA tankar samtidigt och resonera utifrån dem. Det finns nämligen många vinnare i regionen på att Hamas-dåden inträffade den 7 oktober – inte minst i den israeliska statsledningen själv: många dörrar har öppnats för dem som förut var helt omöjligt stängda.
Själv har jag hört det gamla och ganska envisa ryktet att ryska militära säkerhetstjänsten GRU visste om i förväg att al-Qaida-terrordåden mot New York och Washington skulle ske i september år 2001. Men vem kan bevisa något sådant från icke-öppna källor?
Hamid Dabashi
12 november 2023
Avfärdar Israels 10 bästa propagandapoäng
Sedan Israel inledde sin folkmordskampanj mot palestinier i Gaza har dess västerländska propagandister fört en kamp av desinformation.
Västerländsk media mattbombade nyhetscykeln med pro-israelisk propaganda och en berättelse som skulle distrahera från det faktum att Israel var engagerat i ett barbariskt folkmord på ett helt folk och att hela byggnaden av den förmätet ”västerländska civilisationen” och ”demokratin” var en stor fet lögn.
Här är de 10 propagandapunkterna som västerländska medier drev på uppdrag av sin favoritbosättarekoloni:
1) Konflikten började den 7 oktober, efter Hamas attack mot Israel
President Joe Biden förklarade attacken den 7 oktober som likvärdig med ”15 9/11s” för Israel, vilket västerländska butiker på samma sätt hävdade. Det är det dock inte. Före den 7 oktober fanns den 6 oktober, och innan dess var en rad datum och fakta i ett mordiskt kolonialt projekt av dominans och fördrivande som gick tillbaka till Nakba, eller katastrofen, 1948.
Innan dess var den rasistiska Balfour-deklarationen från 1917, medvetet utformad för att bli av med europeiska judar, som föregicks av europeiska missöden in i hjärtat av den arabiska och muslimska världen och uppkomsten av sionismen som en kolonial rörelse. Och innan dess var fortfarande kristen sionistisk iver, lobbyverksamhet för att tvinga judar tillbaka till Palestina för att påskynda ankomsten av deras Messias.
Medan den israeliska regeringen och dess sionistiska propagandister vill fetischisera den 7 oktober, är vi här för att avfetischisera och historisisera den
Följden av sionistiska terroristattacker på försvarslösa palestinska civila inkluderar massakrerna på Deir Yassin (1948), Kafr Qasem (1956), Khan Younis (1956), Sabra och Shatila (med hjälp av Israel, 1982) och otaliga andra.
Israel grundades på palestiniernas blodsutgjutelse och brutna ben långt före den 7 oktober 2023. Världen fortsatte också efter den 7 oktober, då Israel inledde ännu en folkmordsattack på 2,3 miljoner palestinier i Gaza.
Medan den israeliska regeringen och dess sionistiska propagandister vill fetischisera den 7 oktober, är vi här för att avfetischisera och historisisera den.
Ahistoriskt
2) Palestina är Hamas
Palestina är inte Hamas även om Hamas är en integrerad del av den palestinska nationella befrielsekampen. Israel och dess amerikanska och europeiska allierade har mobiliserat för att demonisera Hamas, en palestinsk islamisk motståndsrörelse, som dess namn tydligt anger. Israel och dess amerikanska och europeiska medbrottslingar har förvandlat ordet ”Hamas” till en fetisch och likställt det med hela Palestina för att misskreditera hela deras motstånds- och befrielsekamp.
3) Hamas är ISIS
Det är det inte. Hamas är en politisk organisation med rötter i det palestinska folkets djupaste strävan efter befrielse från det koloniala dominansen av sitt hemland. ISIS, eller gruppen Islamiska staten, var ett rotlöst, våldsamt gäng skapat och betingat av USA:s invasion av Irak. Lyckligtvis för Palestina är Hamas inte den enda gruppen palestinier som kämpar för befrielsen av sitt hemland. Det finns många fler. Alla representerar de en djupt odlad och historiskt medveten palestinsk befolkning som kollektivt motsätter sig den sionistiska stölden av sitt hemland.
Palestina är inte Hamas. Palestina är dess heroiska folk, dess generationer av forskare, historiker, konstnärer, romanförfattare, dramatiker, poeter, filmskapare, vetenskapsmän, läkare, ingenjörer, revolutionära tänkare och aktivister. Israel och dess amerikanska och europeiska möjliggörare är ingen match för palestinier.
4) Situationen i Palestina är en humanitär kris
Det är det inte. Det är en respektingivande nationell befrielserörelse och kommer att förbli så även om Israel, USA och Europa fortsätter att konspirera för att splittra och demontera den till fler flyktingläger. Palestinierna kommer inte att likvideras till en humanitär kris.
Israel och USA kan tvinga in dem i Egypten, eftersom de har tvingat dem till Libanon, Syrien, Jordanien eller valfritt antal andra grannländer. Men de kommer inte att försvinna i tomma luften. De kommer att återta och återvända till sitt hemland.
Propagandamaskineri
5) BBC och New York Times är de bästa exemplen på objektiv journalistik
De är det inte. De är djupt komprometterade och misskrediterade propagandamaskineri i det israeliska koloniala projektets tjänst. De vrider och vänder på varje nyhet som kommer från Palestina till fördel för Israel. Lyckligtvis är världen inte längre utlämnad till dessa två vanföreställningar som pratar med deras reaktionära läsekrets. Glada fakta och överlägsen analys av globala opinionsbildare är mycket effektivare än de kompromissade krönikörerna på New York Times och reportrar på BBC.
6) Palestinska krigare gömmer sig bland civilbefolkningen
Ännu en lögn. Hamas och andra palestinska motståndsmän är djupt rotade i det palestinska folkets hjärtan och sinnen och ambitioner. Hamas föll inte från himlen. Hamas och andra palestinska motståndsrörelser gömmer sig inte bland befolkningen. De kom ur den befolkningen. De är deras söner och döttrar, män och hustrur, barn och barnbarn.
Antagandet att de gömmer sig bland civila är ett rasistiskt påstående av dem som tror att palestinier inte är människor. Israel står inför en nations stålfasta beslutsamhet, inte en samling isolerade gerillaorganisationer.
7) Palestinska offer är överdrivna och opålitliga
Detta är propagandapoängen för New York Times och Washington Post för amerikaner och BBC för européer, som bildade frasen ”Hamas-kontrollerade Gazas hälsoministerium”, som om detaljerna om israeliska offer var oberoende verifierade av Internationella brottmålsdomstolen. När New York Times eller BBC uppger det ”Hamas-kontrollerade Gazas hälsoministerium”, läser vi frasen tillbaka till dem: de pro-israeliska nyhetsinsatserna misskrediterar palestinskt lidande eftersom de är rasistiska vita supremacistiska anhängare av en europeisk bosättarkoloni.
Reaktionära lögner
8) De reaktionära sionisterna som skriver för New York Times varnar nu sina läsare för ”uppkomsten av en arabisk gata i väst”
Vad betyder det ens? De hävdar: ”Särskilt de senaste protesterna i europeiska huvudstäder är mindre en förlängning av en radikaliserad progressivism än ett rakt uttryck för etnisk och religiös solidaritet med palestinierna från invandrare från Mellanöstern och deras ättlingar.”
Trots rasistiska påståenden om att endast invandrare från Mellanöstern protesterar, är de miljontals människor som står i solidaritet med palestinier inte ”den arabiska gatan”
Detta är ett rasistiskt främlingsfientligt försök att brännmärka och alienera ett helt nytt faktum om medborgarskap i USA och Europa. Miljontals människor som protesterar mot Israel och i solidaritet med palestinier är inte ”den arabiska gatan”. Dessa modiga demonstranter är amerikaner, britter, tyskar, fransmän, italienare etc, och de är där för att inte tillåta folkmord i deras namn. Och de är inte bara på gatorna. De finns på universitetsområden, på advokatbyråer, centra för forskning och stipendier, i fabriker och verkstäder, och självklart sitter de i redaktioner och i universitetsförvaltningar.
9) Samma reaktionärer varnar för ”de progressiva judars och sionistdemokraternas dilemman”
Återigen, vad betyder det? ”Om trycket på europeiska eliter kommer från flera håll, pressar trycket på amerikanska judar och sionister inom den demokratiska koalitionen bara en väg: mot höger”, säger de.
Ändå finns det inget sådant dilemma. Om du är sionist tror du på en rasistisk apartheidstat. Period. Det har alltid funnits kritiska och samvetsgranna judar på palestiniernas sida och det finns miljontals kristna och muslimska sionister på Israels sida. Sionism är ett mycket mer kristet kolonialt projekt än det är judiskt – och det finns gott om muslimska sionister i den härskande klassen i många arabstater. De har en exklusiv klubb som de kallar sina ”Abraham Accords”.
10) Reaktionära förståsigpåare på New York Times varnar sina läsare för ”radikaliseringen av progressivism”
Här skriver de: ”I vilken utsträckning retoriken om ’avkolonisering’ visar sig sträcka sig naturligt… från kulturella och psykologiska projekt till bokstavligt stöd för väpnad kamp och tyst ursäkt för antisemitisk terror känns fortfarande som en viktig avslöjande.” Detta är en felaktig och farlig läsning av situationen. Israel är en vit supremacistisk militärinstallation som har för avsikt att svälja hela Palestina som i slutändan kommer att förstöra sig själv.
Världen vaknar och kommer att avveckla den apparat av rasistisk, främlingsfientlig och framför allt islamofobisk terror legitimerad av amerikanska högerexperter som skriver för New York Times.
Israel är ett bankrutt europeiskt kolonialprojekt som bara kan hållas samman genom massiv militär hjälp från USA och en mobbningsregim av falska anklagelser om antisemitism för att tysta de som avslöjar det för vad det är.
Hamid Dabashi är Hagop Kevorkian professor i iranska studier och jämförande litteratur vid Columbia University i staden New York, där han undervisar i jämförande litteratur, världsfilm och postkolonial teori. Hans senaste böcker inkluderar The Future of Two Illusions: Islam after the West (2022); The Last Muslim Intellectual: The Life and Legacy of Jalal Al-e Ahmad (2021); Reversing the Colonial Gaze: Persian Travellers Abroad (2020), och The Emperor is Naked: On the Inevitable Demise of the National-State (2020). Hans böcker och essäer har översatts till många språk.
I mångt och mycket delar jag Carinas 10 punkter.
Det finns en punkt vi bör lägga till, som är viktig och den ligger dessutom djupt kulturellt-psykologiskt.
Dagens inflyttade vita imigrant-amerikaner till Nordamerika, bosättare och religiösa extrema, har SJÄLVA aldrig gjort upp med det egna folkfördrivningsbeteendet i det nya ”egna” landet man som invandrare ockuperat från mer än 500 ursprungsfolk i Norra Amerika som numera omvandlats till indianreservat med casinon, där dessa nationalfolk och gamla urkulturer alkoholiserats och blivit helt passiviserade: en slags folk- och kulturutplåning; det som de gamla grekerna kallade för ”oulokaust”, folkundergång.
Den amerikanska, protestantiska vita invandrarbefolkningen i Nordamerika kan rent psykologiskt inte gå över denna mentala tröskel att förstå det idag rådande israeliska folk- och kulturmordet mot den palestinska ursprungsbefolkningen i det större historiska Palestina; för Israel i sig är ingen historisk civilisation och kultur i regionen.
Bosättarna i Nordamerika har inget annat politiskt-psykologiskt val än att ta den orättvisa folkmords- och kulturutrotningspolitikens sida i Nära Östern och i det historiska Palestina.
Israels jordbruksminister använde et sällsynt uttryck häromdagen: ”Vi skall ordna en Gaza-Nakba för området”. Det är mycket ovanligt, närmast förbjudet, att israeliska politiska klassen använder ordet ”nakba” – den stora katastrofen. Det visar att det planeras för en folkfördrivning och att det finns ett planerat uppsåt, och att det därför måste kallas för ett internationellt krigsbrott och brott mot mänskligheten i sin helhet.
Den arabiska och muslimska gemenskapens toppmöte häromdagarna, kunde ha kommit till en enad ny slutsats och ett gemensamt beslut: ”Vi säljer inte någon olja till länder direkt eller indirekt som inte medverkar till permanent vapenvila och ett omedelbart upprättande av en palestinsk stat under 1967 års gränser där alla ockupanter som anlänt till områdena efter 1967 års krig återförvisas till sina ursprungsländer, och samma exportembargo gäller för länder som befinner sig i aktiv vapenhandel med Israel”.
Arabländerna har mycket att både lära, samarbeta och förstå att använda sin egna styrka i regionen, vilket de inte gör – det är en allvarlig svaghet.