Hamas terrorattack mot Israel var inte ”oprovocerad

Detta är en artikel av den USA-amerikanske journalisten och kommentatorn Bradley Blankenship i https://www.rt.com/news/584750-israel-palestine-conflict-hamas/

_______________________________________________________________________

Västvärlden använder ett beprövat slagord för Israel-Palestina-konflikten

Sedan Hamas överraskningsattack mot det israeliska folket i lördags har världen varit smärtsamt splittrad. Även om det inte råder någon tvekan om att terrorism och oskyldiga civilpersoners död aldrig är ett godtagbart sätt att uppnå politiska mål, finns det två helt olika synsätt när det gäller sammanhanget.

Majoriteten av det globala syd (minus Indien) anser att den senaste upptrappningen av konflikten mellan Israel och Palestina har pågått i årtionden. Detta påminner om ett relevant citat av Noam Chomsky där han konstaterade att det var Israels politik, med början på 1970-talet, att prioritera expansion framför säkerhet som skulle leda till en försämring av Israels nationella säkerhet och isolera landet.

Å andra sidan har alla viktiga politiska personer i väst gått med i en kör av fördömanden av Hamas terrorister, och till och med gått så långt som att återuppliva en överanvänd slogan: ”oprovocerat”, som i den förmodat ”oprovocerade” attacken mot Israel. Ukrainas president Vladimir Zelensky drog till och med analogin till sin spets i måndags när han jämförde Hamas med Ryssland under ett Nato-parlamentssammanträde i Köpenhamn.

Men ett sådant synsätt är inte bara helt verklighetsfrämmande, det är också extremt farligt. Detta svartvita tänkande, som saknar varje seriös moralisk integritet, är ett välbekant förspel till ett fullskaligt krig. Och detta har potential att bli en regional konflikt med tanke på Wall Street Journals senaste scoop, som har många grundläggande problem (och skrevs av en reporter med en historia av att hitta på historier), som knyter Iran, Israels dödsfiende, till det militära intrånget. Samtidigt skickar USA en hangarfartygsgrupp till östra Medelhavet för att försvara Israel.

Vi har sett detta förut och vi vet att det är så här samtycke skapas för att föra samhällen till krigets tröskel. Det bör noteras att av de viktigaste amerikanska strategiska installationerna som skulle motivera en omedelbar krigsförklaring, finns några av dessa i Israel. Det innebär att Washington har ett grundläggande intresse av att säkerställa kontinuiteten i den israeliska suveräniteten och i huvudsak skulle försvara den som sitt eget territorium. De växande upptrappningarna i regionen, i kombination med illusionen om moralisk renhet, för världen närmare ännu fler konflikter vid en tidpunkt då Europa redan är uppslukat av kriget i Ukraina.

I ett tal till Red påpekade Greklands tidigare finansminister Yanis Varoufakis att huvudansvaret för de tidigare förhållanden som de flesta i världen erkänner har lett till den senaste upptrappningen – nämligen apartheidregimen mot palestinierna – huvudsakligen ligger hos väst, och allra mest hos USA och EU. Det är här som otaliga arabers tysta död går obemärkt förbi, medan de välkända grymheterna mot israeler förtjänar ett oavlåtligt fördömande.

Både moraliskt och praktiskt är ett sådant hyckleri inte längre meningsfullt. Som jag påpekade förra året talar det faktum att stora västerländska människorättsorganisationer började vända sig mot Israel för att status quo inte längre är hållbart. Orättvisorna mot den palestinska nationen har blivit så uppenbara att den allmänna opinionen i väst vänder sig mot Israel, även om ledarna förblir blinda för detta faktum. Verkligheten är dock, som Chomsky påpekade, att alla som verkligen stöder Israel borde styra landet i en riktning där det slutar att föra en dumdristig politik som både gör landet mindre säkert och krossar dess offentliga image. Vänner berättar trots allt sanningen för sina vänner, även om det gör ont.

Västvärlden saknar också förmågan att försvara Israel. Det är ingen slump att Hamas inledde sitt angrepp nu, vid en tidpunkt då västländernas militära lager är tömda tack vare deras kollektiva stöd till den ukrainska krigsansträngningen. Politiskt, diplomatiskt och militärt är väst alltför ansträngt – ändå är man uppenbarligen nöjd med att öppna upp sina proxykrig för ännu en ny (och förmodligen kostsam) krigsskådeplats.

Tänk till exempel på att enbart i USA löpte 24 miljarder dollar i Covid-19-relaterad finansiering för barnomsorg runt om i landet ut förra veckan. Enligt en uppskattning från Century Foundation förra månaden kommer denna förlust av finansiering att påverka 3,2 miljoner barn och minska intäkterna med 10,6 miljarder dollar på grund av förlorad arbetsproduktivitet när föräldrar går ner i arbetstid eller lämnar sina jobb för att hitta ny barnomsorg. Sammanlagt riskerar cirka 70.000 förskolor att stängas.

Varför går Washington in i en ny konflikt när detta händer? Dessutom stöder majoriteten av jordens befolkning en varaktig fred mellan Israel och Palestina, men varför gör inte västvärlden det? Status quo dödar araber – och det är också skadligt för israeler. Det bör noteras att till och med vissa israeliska medier, inklusive Haaretz redaktion, har det goda omdömet att säga det uppenbara: Benjamin Netanyahus regering bär ansvaret för detta krig.

Samtidigt bör ingen fira oskyldigas död. Civila som dör, oavsett om de är judar eller muslimer, är en tragedi. Men bara för att man kan förstå något på en analytisk nivå och se förbi de mest extrema tolkningarna innebär det inte att man stödjer ett sådant beteende. Det vill säga att bara för att man har modet att säga att ja, det nuvarande kriget mellan Israel och Gaza faktiskt provocerades fram, betyder det inte att man stöder mänskligt lidande. Att identifiera orsakerna till konflikter och öppet redovisa dem är tvärtom de första stegen för att lösa problemet.