Har antisemitismen sopats under mattan?

Jag publicerar först debattartikeln Antisemitismen har sopats under mattan vilket har gjort den rumsren i Göteborgsposten av Alice Teodorescu Måwe (KD), Europaparlamentariker i utrikesutskottet. Vilken överträffar det mesta i prosionism och folkmordsnonchalans. Antisemitismen har sopats under mattan vilket har gjort den rumsren Därefter en kommentar av Rolf Nilsson, som i förkortad form refuserats av Göteborgsposten, som dock tog in en annan bra artikel som kritiserade Måve Teodorescu trollar bort Israels brutala övergrepp i Gaza och Libanon

Läs och begrunda!

Wikipedia skriver ”Teodorescu Måwe har tidigare varit verksam som ledarskribent och borgerlig samhällsdebattör.^[4] Åren 2015–2019 var hon politisk redaktör för Göteborgs-Posten.^[5] Därefter blev hon huvudsekreterare för Moderata samlingspartiets nya idéprogram.^[6][7] I januari 2024 lanserades hon som toppkandidat för Kristdemokraterna i Europaparlamentsvalet 2024 dagen efter att hon blivit medlem i partiet.^[8][9]

DebattVi har ett ansvar, över hela den politiska skalan, att garantera att antisemitismen stigmatiseras och marginaliseras oavsett avsändarens politiska hemvist, skriver Alice Teodorescu Måwe.

Den 7 oktober 2023 förändrade världen. Den förändrade bilden av världen. Det finns ett före och ett efter den värsta pogromen sedan Förintelsen. Hamas sadistiska terrorattack mot civila israeler på morgonen den 7 oktober och inte minst omvärldens reaktioner har varit omskakande. I skrivande stund sitter fortfarande drygt 100 människor som gisslan i Hamas våld. Bland dessa två små barn som inte sett dagens ljus på 365 dagar. Det är olidligt att tänka på vad de kan ha tvingats utstå.

En intervju från första tiden efter den 7 oktober, med en pappa vars dotter tillfångatogs och som senare ingick i en fångutväxling, har för alltid bitit sig fast. En gråtande pappa som med blicken rakt in i kameran säger att han inte vet vilket öde som vore värst för hans älskade barn: att vara död eller att vara gisslan hos Hamas. Han landade i det förstnämnda alternativet. Det är olidligt att tänka på vad han och dottern tvingades utstå.

De har tvingats lyssna till politiker som inte förmått ta ställning, som sopat undan antisemitism, som sett konflikten i Gaza som en valvinnare

Under de gångna 365 dagarna har judar runt om i västvärlden, och i allra högsta grad också i vårt land, tvingats utstå hat, hot och våld i en mängd och en omfattning som vi inte sett på många decennier. De har tvingats bevittna hur de som offer gjorts till förövare. De har känt sig tvungna att ta av sig sina judiska symboler, avstå från sociala sammanhang, anklagats för att vara barnamördare, sett hur barnens förskolor och skolor omgivits av poliser – samtidigt som demonstranterna i de pro-palestinska demonstrationerna tillåtits spy ut sitt hat dag efter dag i svenska städer som den judiska minoriteten bott i sedan 250 år – utan att polis- och rättsväsendet ingripit.

De har tvingats lyssna till politiker som inte förmått ta ställning, som sopat undan antisemitism, som sett konflikten i Gaza som en valvinnare. Journalister och opinionsbildare som ”kontextualiserat” eller vinklat händelseutvecklingen på ett sätt som demoniserat judar och staten Israel. Allt sådant har givetvis bidragit till den antisemitism som åter blivit rumsren, i de återkommande attackerna mot den israeliska ambassaden, mot israeliska företag och i den rättsvidriga bojkott som Göteborgs stad försökte initiera.

Många har skrämts till tystnad och det vi ser är, paradoxalt nog, på flera nivåer en tillbakagång till 1930-talet. Men inte på det sätt som den skräniga vänstern gjorde gällande när den reducerade Förintelsen och dess överlevande till ett slagträ i den inrikespolitiska debatten. Nej, det vi ser är judar som av ren självbevarelsedrift tyr sig till varandra; umgås med varandra, väljer skolor och förskolor med en viss profil, bosätter sig nära varandra, eller rentav flyttar härifrån. En ”frivillig”, av nöden betvingad, återgång till vad som närmast liknar ett mentalt ghetto. För att slippa utsättas för hat och hot som man inte kan värja sig emot. För att skydda sina barn. För att orka leva i en miljö som man, med rätta, upplever som fientlig och potentiellt farlig.

Roll som syndabock

Utvecklingen är en skam och alla som, med sina relativiseringar och ovilja att ta ställning för judarnas rätt till sitt land, har bidragit till antisemitismens uppgång i vår tid. Om juden historiskt betraktats som roten till allt ont, så är det i dag staten Israel och den så kallade ”sionismen” som får iklä sig rollen som syndabock. Ty Israel är den nya juden – men antisemitismen är densamma.

Vi européer har ett särskilt ansvar. Vi har ett ansvar att säkerställa judars rätt och praktiska möjlighet att leva i och berika våra samhällen. Vi har ett ansvar, över hela den politiska skalan, att garantera att antisemitismen stigmatiseras och marginaliseras oavsett avsändarens politiska hemvist. Vi har ett ansvar att erkänna att den moderna antisemitismen till stor del är importerad från Mellanöstern, där den är helt normaliserad, varför de insatser som tidigare gjorts för att hålla den stången, när den kom från annat håll, inte kommer att ha potens den här gången. Vi har ett ansvar att vara konsekventa; att plikttroget försvara Israels rätt att försvara sig och samtidigt ifrågasätta varje sådan försvarshandling skapar förvirring och tillfogar stor skada.

Ondskans axelmakter

Jag kräver att gisslan frisläpps och att Hamas, Hizbollah och alla de ansikten på den iranska hydran som fortsätter att hota den israeliska statens existens bekämpas. Den kamp Israel för är också vår och hela västvärldens. Bara genom att besegra ondskans axelmakter kan den tvåstatslösning som jag ser som nödvändig formas.

Om ett år hoppas jag att ingen judisk mamma, syster eller bror ska tacka mig som tar kampen för Israels rätt att existera. Enkom det faktum att svenska judar känner att det finns något att tacka för vittnar om vilket fundamentalt misslyckande det senaste året har varit.

___________

Replik på Alice Teodorescu Måwes debattartikel i GP 7/10 2024.

Av Rolf Nilsson Oberoende medborgare i landet Sverige

ATW har skrivit ett långt, mycket känslomässigt inlägg som tyvärr helt saknar historisk bakgrund och kontext. Jag gör ett försök att bemöta en del saker i hennes inlägg.

Antisemitism

Låt oss först konstatera att antisemitism betecknar förföljelse av människor som tillhör den judiska religionen, oavsett var de befinner sig och enbart på grundval av att de bekänner sig till den judiska tron.

Kritik mot Israels politik, mot sionismen som begrepp och företeelse är alltså inte att betrakta som antisionism, vilket många debattörer, inkl. ATM avsiktligt undviker att nämna. Inga politiska partier i Sverige kan anklagas för detta. Många tar däremot, förutom mot antisionism, med all rätt också avstånd från både sionism och från Israels och andras uppträdande på världsscenen.

Om Hamas och Israel

Hamas är att betrakta som en legitim motståndsrörelse. Detta stöds av följande:

”För palestinierna erkänner internationell rätt att motstånd, med alla tillgängliga medel, inklusive väpnad kamp, är en legitim rättighet för människor under olaglig ockupation (tilläggsprotokoll 1 till 1977 års Genèvekonventioner). ”

”80 Den internationella konferensen om mänskliga rättigheter som hölls i Teheran 1968 under Förenta Nationernas överinseende ansåg i sin resolution XXIII att personer som kämpar mot rasistiska minoritetsregimer eller koloniala regimer, om de frihetsberövas, bör behandlas som krigsfångar eller som politiska fångar i enlighet med internationell rätt. (46)”

De palestinska fångarna i Israels läger utsätts för godtyckligt, olagligt frihetsberövande utan rättegång, för kränkningar och tortyr. Allt detta är väldokumenterat.

I svensk mainstreammedia nämns knappt aldrig Hamas utan prefixet ’terrorstämplade’. Om detta kan sägas att FN inte terrorstämplat vare sig Hamas eller Hizbollah. Att deras fiender, dvs. Israel och USA med lydstater inom NATO/EU har gjort det förändrar därför ingenting.

Ur Hamas program:

”6. The Palestinian people are one people, made up of all Palestinians, inside and outside of Palestine, irrespective of their religion, culture or political affiliation.”

Israel däremot, är en apartheidstat som trotsat samtliga FN-resolutioner det förekommit i. Israel står under åtal för folkmord och ICJ har förklarat att Israel är en apartheidstat som sedan 1967 olagligen ockuperar Gaza och Västbanken. En apartheidstat kan rimligen inte samtidigt vara en demokrati.

Om Hamas attack den 7 oktober 2023

Ja, Hamas attackerade militära mål i Israel med delmålet att ta gisslan att använda för fångutväxling. Eftersom Israel godtyckligt fängslar palestinier i massor utan rättegång är detta det enda sättet att befria dem.

Ja, Hamas ramlade in i ett raveparty och passade på att ta gisslan också bland dem.

Ja, ett antal civila dog och detta är absolut att beklaga!

Notera sedan att det inte gjorts något försök till oberoende undersökning av vad som hände. Medierna återger i princip det Israel vill ha ut. Men vittnesuppgifter inifrån Israel säger att israelisk militär och attackhelikoptrar öppnade eld, både mot hus i kibbutzen i fråga och mot flyende festdeltagare, liksom mot bilar på väg mot gränsövergången till Gaza och som innehöll gisslan. Många hamnade i korseld mellan Hamas och militär och vakter vid festplatsen. Vems kulor som dödade vem har aldrig undersökts eller har det förtigits. Ett stort antal artiklar har behandlat detta, också i israelisk press (Haaretz t.ex.)

Hamas attack riktades alltså främst mot militära anläggningar och de flesta döda var också militärer. Kan tilläggas att Kibbutzer i allmänhet har militära posteringar för skydd och att de illegala bosättarna oftast är beväpnade och också använder sina vapen (som nu på Västbanken). Inte heller nämner ATM Israels s.k. Hannibaldirektiv vilket innebär att man hellre dödar sina egna än låter dem tas som gisslan. Att så många dog och att Israel inte verkar intresserade av en utväxling, varken då eller nu, är beklagligt. Varje dödsoffer är ett för mycket.

ATM väljer att använda orden ’pogrom’, ’sadistisk’, ’terrorattack’, men utelämnar förstås det faktum att Gaza enligt ICJ olagligt ockuperats alltsedan 1967 och betraktas som världens största utomhusfängelse, med ständiga umbäranden för befolkningen där. Kanske kan man anse att det ”är olidligt att tänka på” vad palestinierna där har tvingats utstå från den 27/10 och tills idag, där the Lancet beräknar minst 118 000 döda plus ett oerhört stort antal skadade och lemlästade, vilket ATM inte heller nämner. Hennes medlidande verkar inte omfatta palestinier, trots att hon representerar ett förment kristet parti.

Judars lidande i Sverige

Att svenska judar, liksom andra grupper, tvingas utså hat och hot på sociala medier är att beklaga och säkert ett sorgligt faktum. Dock har vi inte sett varken misshandel eller pogromer. I olika sällskap tvingas många att av olika anledningar dölja sina åsikter eller sympatier. Detta är ett trist faktum oavsett om det handlar om religionstillhörighet, att man håller på ’fel’ fotbollslag, är klimat- eller vaccinskeptiker eller råkar sympatisera med Ryssland eller Palestiniernas frihetskamp. ATM nämner dock inte att också väldigt många judar tar avstånd från Israels folkmord och även deltar i demonstrationer för ett fritt Palestina och ett stopp för folkmordet. Dror Feiler har sedan länge deltagit i sådana demonstrationer, också som talare. Detta gäller över hela världen.

Göteborgs rättsvidriga bojkott

Alla länder har ett ansvar att följa ICJ:s utslag. Till exempel genom att avbryta förbindelser och handel med Israel. Sveriges regering har valt att inte göra detta, och därför förklarades Göteborgs bojkott som olaglig, inte för att den skulle vara moraliskt förkastlig. Notera i sammanhanget att FIFA drar ut på ev. beslut att utestänga Israel från fotbollsturneringar medan Ryssland genast uteslöts från alla idrottstävlingar.

Judarnas rätt till sitt land

Rent juridiskt kan hävdas en rätt till ett Israel innanför 1967 års gränser, detta efter ett FN-beslut 1949, ett FN som då omfattade 51 nationer och som dominerades av västmakterna, idag består FN av 193 nationer. En del av Palestina förärades till sionisterna av kolonialmakten Storbritannien via Balfourdeklarationen. FN:s ursprungliga delningsplan omintetgjordes genom sionisternas etniska rensning, det som nu kallas Al Nakba. Rätten till land är en särskild diskussion som skulle ta för stor plats här.

Europas ansvar

Förintelsen under nazityskland på 1940-talet är knappast Europas ansvar, däremot har Tyskland av förståeliga skäl känt ett sådant ansvar. Att man nu står för 30 % av vapenleveranserna till Israels krig (USA står för resten) är kanske ett egendomligt sätt att ta detta ansvar.

Ondskans axelmakter

Detta uttryck myntades av Bush-regimen 2002 och omfattade då Irak, Iran och Nord Korea. ATM nämner inte vilka nationer hon själv anser skall betecknas så, hon omfattar sannolikt de nationer vars politik USA för närvarande ogillar. I andra delar av världen omtalas i stället USA, UK och Israel som sådana.

Till sist

Ett mer ensidigt och hätskt inlägg än Måwes får man nog leta efter. Debatt är bra, men den måste vara saklig och innehålla mer än ett perspektiv och inte använda dubbla måttstockar. Att ett sedan ett år tillbaka pågående faktiskt folkmord, med outsägliga lidanden för de drabbade överhuvudtaget inte nämns i Måwes debattinlägg är ett absolut lågvattenmärke.

Man borde kunna förvänta sig mer och bättre av en eu-parlamentariker i ett kristdemokratiskt parti!