Denna artikel av Lars Drake har tidigare publicerats på Synapze Synapze
Dokument som offentliggjorts av Wikileaks visar att Hillary Clinton under sin tid som ansvarig för USA:s utrikespolitik hade ett avgörande inflytande över att USA gick in mer aktivt och krigade i Syrien och gav stöd till islamister från ett stort antal länder. Dokumenten bekräftar det som många analytiker pekat på under lång tid.
De avgörande argumenten var att stärka Israels ställning och försvaga Iran. Hillary Clintons agerande är ingalunda starten på USA:s inblandning i Syrien, men de var sannolikt startskottet för de kraftfulla insatser som medfört att kriget blev så omfattande och pågått så länge.
Det ”memo” som Clinton skrev tillkom under sista veckan i april 2012. Det är feldaterat men innehållet visar att det måste ha skrivits då.
“Bringing down Assad would not only be a massive boon to Israel’s security, it would also ease Israel’s understandable fear of losing its nuclear monopoly. Then, Israel and the United States might be able to develop a common view of when the Iranian program is so dangerous that military action could be warranted.” (Att störta Assad skulle inte bara vara en stor nytta för Israels säkerhet utan också lätta på Israels förståeliga rädsla att mista sitt nukleära monopol. Israel och USA skulle då kunna utveckla en gemensam syn på när det iranska programmet är så farligt att militär insats skulle vara önskvärd (försvarbar).” (Min översättning, ”programmet” syftar på Irans påstådda program för att skaffa kärnvapen”.
Clinton ansåg att den regim som skulle komma efter Assad skulle se USA som en vän inte fiende. Washington skulle få erkännande för att slåss för folken i Arabvärlden inte korrupta regimer. Hezbollah skulle bli avklippt från stöd från Iran.
Det är fullständigt otroligt att ledande personer som driver USA:s utrikespolitik inte dragit lärdomar av sitt krigande i Afghanistan, Irak, Libyen och mer lågskaligt i flera andra länder som pågått i stort sett hela tiden sedan millennieskiftet. Eller på dess mångåriga intima samarbete med länder som Israel och Saudiarabien. På vilket sätt har det skapat en positiv bild av USA i Mellanöstern?
Clinton argumenterar också mot att Ryssland skulle sätta käppar i hjulet för USA:s Syrieninsats. Hon pekar på Kosovo då Ryssland inte gjorde mer än klaga. Jag vill nämna att NATO 1999 bombade Jugoslavien i 78 dagar och tvingade därigenom landet att avstå från Kosovo. För detta fanns inget stöd i FN:s Säkerhetsråd, lika lite som den planerade krigsinsatsen i Syrien.
Den stora missen i Clintons bedömning var att tro att Ryssland i längden skulle tolerera USA:s framfart i regionen. Ryssland gick in med flygstöd i oktober 2015 efter några års krigande mot Syrien av USA och några andra främmande makter. Det var en form av utvidgat självförsvar som Syrien har rätt att utnyttja enligt FN-stadgan.
Då vände kriget. Flyktingströmmen avtog och den syriska armén kunde avancera. Regeringen i Damaskus har nu kontroll över huvuddelen av landets yta som huserar huvuddelen av befolkningen. Nu har många interna och externa flyktingar återvänt. Kriget är inte avslutat. Idlibområdet hålls fortfarande av Al Qaidaversionen av islamister, USA har fortfarande trupp i norra Syrien, Turkiet är inblandat på flera sätt, Israel bombar lite till och från och kurdernas situation är inte avgjord. Ett slut kan dock skönjas på detta elände som hade kunnat undvikas.
Shiamuslimska kärnvapen är ingen sinekur. Israel är så litet att en enda attack om bara ett par bomber skulle kunna förinta hela landet. De kan föras in med lastbil och detoneras från marken, hela luftförsvarssystemet kan titta på något annat.
Alldeles otroligt dumt skrivet Tintin. Den enda stat som har kärnvapen i MÖ är Israel och dom kärnvapnen kan säkert föras in med lastbil.
Hitler gillade Franco, Löfven gillar Hillary Clinton. Förövrigt var mutaffären med JAS Gripen i Brasilien ett beställningsjobb från USAs Deep state? De som kan svara på detta är Löfven och Wallenberg. Lula sitter där han sitter. Varför är människan så svag för samvetslösa strebrar? Hur kunde Stefan Löfvens arbetskamrater välja denna streber till sin representant?
Lite spridda skurar bland kommentarerna. Dessvärre inte helt ovanligt. Jag föreställer mig att det det centrala med Drakes utmärkta artikel är att peka ut ”the queen of chaos”, för att låna den engelska titeln på Diana Johnstones bok (i översättning på Karneval förlag 2016) om Hilary Clintons utrikespolitik under Qbama-åren.
Idag mörkas USA-imperialismen genom fokus på Trumps farsartade presidentskap. Borgerliga media som DN och SvD kritiserar hårt Trump. Därmed sprids myten om att USA:s utrikespolitik är bra och sund, bara Trump försvinner. Drakes artikel, och andra, rycker slöjan från Clinton, och pekar på den strukturella aspekten av USA:s utrikespolitik, dvs USA-imperialismen, oavsett om det sitter en sk demokrat eller republikan vid det tillfälliga rodret i Vita Huset.
Queen of Chaos är en bra beskrivning av USA-imperialismen, med tillägget att generellt spelar könet ingen roll på den president som verkställer infiltrationen, undergrävandet, morden och till slut anfallen på stater som inte böjer sig för ”Washington concensus”.
En för mig mycket ”matnyttig” artikel! Följande skrivning är jag dock tveksam inför: ”Det är fullständigt otroligt att ledande personer som driver USA:s utrikespolitik inte dragit lärdomar av sitt krigande i Afghanistan, Irak, Libyen och mer lågskaligt i flera andra länder som pågått i stort sett hela tiden sedan millennieskiftet.”
Vilka lärdomar skulle personer som kämpar för Queen of Chaos kunna dra? De kan ju inte gärna dra slutsatsen att deras tid är ute? Jo, enskilda personer skulle kunna dra den slutsatsen, men då får de inte vara med i det hov som Queen of Chaos omger sig med. Därför drar imperialister imperialistiska lärdomar.
Får jag ta en jämförelse? När jag var ny som lärare träffade jag en speciallärare (c:a 50 år) som sade till mig: ” Min erfarenhet säger mig, att ju mindre kontakt jag har med elevernas föräldrar desto bättre är det.” Jag blev helt förbluffad. Men när jag pratat med några andra kollegor om hans uttalande förstod jag att han hade mycket svårt att prata lugnt och sansat med föräldrarna. Det blev ofta stora konflikter som andra fick bilägga. Alltså: eftersom han var den han var drog han erfarenheter därefter.
Bertil Carlman Jag hade lite invändningar själv mot den där formuleringen. Jag tycker att de borde inse att det de gjort i flera länder är dyrt och inte särskilt framgångsrikt. Då kan man i och för sig: vad var målet? Olja, rikedom, kaos, ständiga krig för att gynna såna som betalar politiker, regime change (i vilket syfte), världsherravälde ……
Krigen i Mellanöstern drivs vare sig av USA, Ryssland eller Israel, de nuvarande konflikterna är
1) mellan två sorts sunnimuslimer, turkar och kurder, i Turkiet och Syrien
2) mellan shia och saudi i Jemen
3) mellan shia och sunni i Syrien
4) mellan shia och sunni i Irak
Ryssland och USA har sina strategiska allianser och förser kombattanterna med vapen, men ingen av dem utgör konfliktens ursprung. Islams utbredning har varit alla konflikters grund i regionen i 1400 år. Islam har förföljt och massmördat judar, kristna och avvikande muslimer regelbundet sen Muhammeds tid. Det är grundläggande islam redan från dess ursprung på arabiska halvön, det började redan i Medina på 700talet. Judarna är väl bekanta med sin nemesis, men säger ingenting. Precis som de kristna.
USA:s och västländers krig har varit långt fler och många mycket värre. Inte av religiösa skäl, men kamp om rikedomar under kapitalism och imperialism och kolonialism. Och en huvudorsak till nuvarande krigen i Mellanöstern är USA, som bekant.
Du glömmer de forna kolonialmakternas skuld till eländet förutom oljan och islam som ökar problemen mångfalt.