Historia som propaganda (om Sovjet, om Ryssland och Väst)

Denna artikel av Julian Macfarlane https://julianmacfarlane.substack.com/p/history-as-propaganda?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=160929295&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email har översatts av Rolf Nilsson.

Julian Macfarlane skriver längre ned ”Detta är en tolkning av sovjetisk/rysk historia – men det finns många andra.”

Tre artiklar inte en

Mina tre ”specialartiklar” för kaffeköpare om Putin var ursprungligen en.

Jag började med Putins prestationer.

Men för att kunna behandla Putins prestationer ordentligt var jag tvungen att titta på vad han ärvde när han tog över efter Jeltsin i början av detta århundrade och på situationen då – det sammanhang i vilket dessa prestationer måste förstås.

Detta krävde att jag inte bara tittade på situationen vid den tidpunkten i Ryssland (1999) utan på hela historien om sovjetstatens kollaps, vilket i sin tur krävde att jag tittade på Sovjetunionens historia och vad den hade blivit efter Lenin, under Stalins ledning, och sedan efter hans död, efterföljande ledare.

När en ledare vill skapa en ny framtid för sitt land måste han först titta på det förflutna, på vad som har format hans nation och allmänhetens attityder och värderingar – grunden. Hans framgång kommer delvis att vara beroende av om han har en korrekt förståelse eller inte.

Men hur känner man till det förflutna?

Problemet är information – eller snarare att skilja information från missinformation, för att inte tala om felinformation – för att inte tala om att fylla i luckorna när det inte finns någon information.

Lyckligtvis har Putin förmågan att skilja agnarna från vetet.

Jag behandlar hans gåvor i den avslutande tredje artikeln, som handlar om hans personlighet, hans uppväxt, influenser, utbildning och miljö.

Kriget mot Ryssland -1918 till 2025

Man måste komma ihåg att Sovjetunionen kom att hamna under attack från 1918 ~ 1920 av USA, Storbritannien, Kanada, Japan och större delen av Europa, för att inte tala om den nyligen utropade ukrainska republiken med sitt centrum i Galicien!

De ”röda” vann. De ”vita” förlorade.

Men de ”allierade” kunde då lika lite acceptera nederlaget som de kan acceptera det idag.

Detta krig var ett aggressionskrig med europeiska stater som hoppades på territoriell utvidgning genom en kontrarevolution.

Som sådant upphörde inte hotet i och med de allierade arméernas nederlag.

Lenin, arkitekten bakom den socialistiska revolutionen, hade tänkt sig ett ganska demokratiskt socialistiskt system, där arbetarklassen bestämde politiken på alla nivåer. Men Lenin drabbades av svåra slaganfall 1922, vilket ledde till en maktkamp där Stalin vann och Trotskij så småningom gick i exil.

Stalin genomdrev kollektivisering inom alla områden.

Ryssland hade alltid periodvis drabbats av svåra svältkatastrofer som förvärrades av feodala jordägarsystem, där bönderna utnyttjades. Ett oräkneligt antal människor dog vid sådana tillfällen.

Det nya ledarskapet sökte därför en lösning i kollektiviseringen av jordbruket, till nackdel för kulakerna, jordägare och arrendatorer som befann sig en nivå över bönderna och som med viss rätt betraktade dessa rester av feodalismen som exploatörer.

Kulakerna gjorde naturligtvis motstånd, vilket skapade en ny uppsättning problem.

Den stora hungersnöden 1930-1933 ledde till omfattande störningar som förvärrades av motståndet mot Stalins jordbruksreformer och även av den industriella kollektiviseringen, som ledde till att resurser togs i anspråk.

Lenins idealistiska idé om kontroll ”nerifrån och upp” av dem som faktiskt arbetade – en diktatur av de många, som visste vad som faktiskt behövde göras – ersattes av central planering utförd av eliter, en diktatur av ett fåtal, ideologer och intellektuella, som bara trodde att de visste!

De som inte höll med avrättades eller hamnade i Gulag. Arkivuppgifter visar att över 680.000 människor dog under ”terrorn” – inklusive medlemmar av NKVD som Stalin ansåg hade gått över gränsen!

Motivet bakom kollektiviseringen av jordbruk och industri och krossandet av oliktänkande var naturligtvis att en stor del av världen fortfarande var fientligt inställd till Sovjetunionen och att det ”kalla” kriget före andra världskriget kunde bli hett när som helst. I stort sett alla nationer väljer extrema åtgärder på hemmaplan under yttre hot. Vi kan se det i USA idag!

Säg vad du vill, Vladimir Putin har inte glömt.

Sovjetunionen gjorde stora framsteg i detta kvasikrigssamhälle, vilket gjorde det möjligt för landet att överleva Hitler 1941 – men till ett högt pris.

Ur västlig synvinkel hade Sovjetunionen varit fienden tills det blev Hitlers fiende, och då blev min fiendes fiende vår vän.

Det varade fram till 1945.

När Hitler var borta. Stalin och Sovjetunionen var återigen De Onda.

Och sedan återupplivades det kalla kriget från perioden efter 1922.

Detta är en tolkning av sovjetisk/rysk historia – men det finns många andra.

LLM och den ryska federationen

När jag använde Deep Seek DeepSeek (se här, ö.a.) såg jag att det inte fanns enighet om någonting om Sovjetunionen eller Ryssland efter 1918. DS valde alltid konsensus åsikter tillgängliga på dess databas, som om du gräver är mestadels baserad på västerländsk akademi, tankesmedjor och liknande.

Red.: Vad vet man om Holodomor-katastrofen i Ukraina? ”Vems fel”?

Så till exempel, även om det inte finns några verkliga, övertygande bevis för att Holodomor ”folkmord” var något annat än en av Rysslands periodiska katastrofala perioder av hungersnöd, presenterar DS det som troligt – enligt konsensusuppfattningen, samtidigt som man medger möjligheten att Sovjet kanske inte planerade det – bara gjorde det värre genom kollektivisering.

På samma sätt accepterar DS påståendena från Robert Conquest, en brittisk akademiker som är känd för sina kontakter med CIA och brittiska utrikesdepartementet. (se här och här, ö.a.)

Conquest noterade att Stalins dokumenterade avrättningar under ”den sovjetiska terrorn” uppgick till cirka 700.000 (i själva verket 681.692, inklusive NKVD-förbrytare) men hävdade upp till 20 miljoner dödsfall om man räknar med gulagerna och några andra saker.

Conquest höll inte heller med Chrusjtjovs påstående att Stalin hade förrått Lenins ideal. Kommunismen är ond, förstår ni – bara ond.

Det var en svartvit bild.

CIA höll inte med. Offentliggöranden av tidigare hemligstämplade CIA-dokument ger en annan bild.

Michael Parentis slutsatser? (se här, ö.a.)

År 1993 fick flera historiker för första gången tillgång till tidigare hemliga sovjetiska polisarkiv och kunde göra väldokumenterade uppskattningar av antalet fångar och arbetsläger. De fann att den totala befolkningen i hela Gulag i januari 1939, nära slutet av de stora utrensningarna, var 2.022.976.

Vid ungefär samma tid inleddes en utrensning av utrensarna, däribland många tjänstemän inom underrättelsetjänsten och hemliga polisen (NKVD) samt medlemmar av rättsväsendet och andra undersökningskommittéer, som plötsligt hölls ansvariga för terrorns excesser trots att de bedyrade sin trohet mot regimen.

Sovjetiska arbetsläger var inte dödsläger som de nazisterna byggde över hela Europa. Det förekom ingen systematisk utrotning av fångar, inga gaskammare eller krematorier för att göra sig av med miljontals kroppar….

[D]en stora majoriteten av Gulag-fångarna överlevde och återvände så småningom till samhället när de beviljades amnesti eller när deras strafftid var över. Under ett visst år släpptes 20 till 40 procent av fångarna, enligt arkivuppgifter.

Utan att bry sig om dessa fakta fortsätter New York Times Moskvakorrespondent (31/7 1996) att beskriva Gulag som ”det största systemet av dödsläger i modern historia”.

Nästan en miljon gulagfångar frigavs under andra världskriget för att tjänstgöra i militären.

Av arkiven framgår att mer än hälften av alla dödsfall i Gulag under perioden 1934-53 inträffade under krigsåren (1941-45), främst på grund av undernäring, då svåra umbäranden var vardag för hela den sovjetiska befolkningen.

Omkring 22 miljoner sovjetmedborgare omkom i kriget). År 1944 var t.ex. dödstalet i arbetslägren 92 per 1000. År 1953, med återhämtningen efter kriget, hade dödsfallen i lägren sjunkit till 3 per 1000.

Bör alla gulagfångar betraktas som oskyldiga offer för det röda förtrycket? I motsats till vad vi har fått för oss utgjorde de som arresterades för politiska brott (”kontrarevolutionära brott”) mellan 12 och 33 procent av fängelsebefolkningen, vilket varierade från år till år.

Den stora majoriteten av fångarna åtalades för icke-politiska brott: mord, misshandel, stöld, banditverksamhet, smuggling, svindleri och andra brott som är straffbara i vilket samhälle som helst.

Enligt CIA skickades således cirka två miljoner människor till Gulag under 1930-talet, medan det enligt hemligstämplade sovjetiska arkiv var 2 369 220 fram till 1954.

Jämfört med befolkningen i Sovjetunionen vid den tiden, liksom statistiken i ett land som USA, var Gulags procentuella befolkning i Sovjetunionen under hela dess historia lägre än i USA idag eller sedan 1990-talet. Enligt Sousas (1998) forskning fanns det i själva verket en större andel fångar (i förhållande till hela befolkningen) i USA än vad det någonsin fanns i Sovjetunionen:

I en ganska liten nyhetsnotis som publicerades i tidningarna i augusti 1997 rapporterade nyhetsbyrån FLT-AP att det i USA aldrig tidigare hade funnits så många människor i fängelsesystemet som de 5,5 miljoner som hölls fångna 1996. Detta motsvarar en ökning med 200.000 personer sedan 1995 och innebär att antalet kriminella i USA motsvarar 2,8% av den vuxna befolkningen. Dessa uppgifter är tillgängliga för alla dem som ingår i det nordamerikanska justitiedepartementet…

Antalet fångar i USA i dag är 3 miljoner högre än det högsta antal som någonsin suttit i fängelse i Sovjetunionen! I Sovjetunionen satt högst 2,4% av den vuxna befolkningen i fängelse för sina brott – i USA är siffran 2,8% och stigande! Enligt ett pressmeddelande från USA:s justitiedepartement den 18 januari 1998 ökade antalet dömda i USA 1997 med 96100 personer.

Vad innebär allt detta?

Hittills har ingen kunnat motbevisa Parenti.

Det betyder kontrovers. Det finns ingen konsensus.

Det ÄR dock tydligt att västerländsk historiografi saknar trovärdighet när det gäller Ryssland, Sovjetunionen – bland andra.

Det faktum att DS inte kan erkänna denna brist på trovärdighet och kalla det ”kontrovers” eller ”brist på konsensus” är ett problem.

Det betyder att DS tredskas med konsensus status quo åsikter. Som Bob har visat (syftar på tidigare artiklar där JM undersöker hur DS besvarar frågor, sedan följfrågor som leder till andra svar, ö.a.) kan du dock tvinga det att tänka kritiskt – det tar bara tid – precis som mina försök att korrigera felaktiga bedömningar av Vladimir Putin tar.

Under tiden ska du inte tro på vad dina lärare lärde dig i skolan.

Relaterat
Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.
Opinion i Ryssland – ”Sovjetsystemet mycket mer populärt än västlig demokrati”
80 år sedan Andra Världskrigets utbrott. Undfallenhet av Storbritannien och Frankrike viktig krigsorsak.
82 år sedan Sovjet besegrade nazisterna i Stalingrad – avgörande i Andra Världskriget.
Historia: Sanningen om det sovjetiska Gulag, överraskande avslöjad av CIA