Historien om krigen i Afghanistan

Denna artikel från 2017 har uppmärksammats av Agneta Norberg och översatts av Rolf Nilsson. Den är skriven av Deirdre Griswold och publicerades första gången i Workers World och senare i
Zbigniew Brzezinski och lögnerna om Afghanistan

Den är värdefull främst genom att den behandlar USA:s tidiga engagemang i Afghanistan och även Sovjets krigsinsats, som är mycket omdiskuterad.

War Machine – Historien om krigen i Afghanistan

Den senaste filmen ”War Machine”, gjord av Brad Pitt och släppt av Netflix, handlar om en egoistisk general, som leder amerikanska styrkor i Afghanistan. Dess budskap går ut på denna enda sanning: Om du invaderar någons land kommer de att skjuta på dig och säga till dig att ge dig av därifrån.

En hel generation har vuxit upp sedan USA:s CIA först började träna och beväpna en hemlig oppositionsstyrka i Afghanistan 1979. De första reguljära amerikanska väpnade styrkorna skickades dit 2001. Sedan dess har hundratusentals amerikanska soldater skickats till Afghanistan, under förevändning att ”hjälpa” ett radband av afghanska regeringar, som installerades av ockupanterna.

Detta krig inleddes under Jimmy Carter, en demokrat, och har fortsatt under hela skaran av presidenter, Ronald Reagan, George H.W. Bush, Bill Clinton, George W. Bush och Barack Obama. Nu (i filmen alltså, ö.a.) överväger Donald Trump en utökning av antalet amerikanska trupper i Afghanistan från 8 400 till 50 000. (bloomberg.com, 17 maj)

Det är det längsta amerikanska kriget någonsin. Varför?

Nu år 2017 är det förmodligen ett krig mot talibanerna, ISIS och al-Qaida. Men dessa grupper härstammar från de ”krigsherrar” som CIA först förvandlade till stridsenheter mot en regering, ledd av det progressiva demokratiska partiet i Afghanistan, vilka hade tagit makten 1978.

Zbigniew Brzezinski, som dog 2017, var, i egenskap av Carters nationella säkerhetsrådgivare, den främste arkitekten för detta onda krig. När det väl blev känt att CIA hade skapat en hemlig armé i Afghanistan, var berättelsen från den amerikanska regeringen att den hjälpte det afghanska folket att motstå en sovjetisk invasion. Detta blev motiveringen för ett alltmer blodigt och dyrt krig, som så småningom störtade den progressiva regeringen i Afghanistan.

Men Brzezinski själv skröt senare om att CIA-operationen hade börjat sex månader innan Sovjetunionen skickade trupper till Afghanistan. Faktum är att den sovjetiska interventionen inte var en ”invasion”. Den hade bjudits in av den afghanska regeringen, för att försvara den mot CIA:s hemliga krig.

Brzezinskis skryt talade sant

Brzezinski avslöjade sanningen för den franska tidningen Le Nouvel Observateur 1998: ”Enligt den officiella versionen av historien började CIA -biståndet till Mujahadeen under 1980, det vill säga efter att den sovjetiska armén invaderade Afghanistan den 24 december 1979. Men verkligheten, väl dold tills nu, är helt annorlunda. Det var faktiskt redan den 3 juli 1979 som president Carter undertecknade det första direktivet om hemligt bistånd till motståndarna till den sovjetvänliga regimen i Kabul. Och just den dagen skrev jag en anteckning till presidenten där jag förklarade för honom att detta stöd, enligt min mening, skulle framkalla ett sovjetiskt militärt ingripande.”

Tillfrågad av intervjuaren om han nu ångrar något, svarade Brzezinski: ”Ångra vad? Den hemliga operationen var en utmärkt idé. Det gjorde att ryssarna drogs in i den afghanska fällan och du vill att jag ska ångra det? ” (Le Nouvel Observateur, 15-21 januari, 1998)

Tidpunkten för den hemliga CIA-operationen hade redan avslöjats av den tidigare CIA-chefen Robert M. Gates i hans bok ”From the Shadows” (Simon & Schuster, 1996). Gates skrev: ”Carter-administrationen började titta på möjligheten till dolt bistånd till de upprorsmän, som motsatte sig den pro-sovjetiska, marxistiska regeringen under president Taraki i början av 1979. Den 5 mars 1979 skickade CIA flera dolda handlingsalternativ rörande Afghanistan. till SCC [Special Coordination Committee]. ”Ett möte i SCC” hölls äntligen den 3 juli 1979, och – nästan sex månader innan Sovjet invaderade Afghanistan – undertecknade Jimmy Carter det första beslutet för att i hemlighet hjälpa Mujahedin.”

Trots dessa erkännanden av regeringstjänstemän på högsta nivå fortsätter berättelsen i amerikanska medier att vara att USA inrättade, beväpnade och utbildade ”Mujahedin” för att bekämpa en sovjetisk ”invasion”. Så det var bara en täckmantel.

Vilka var de verkliga orsakerna till att USA spenderade miljarder dollar och förstörde halva landet i ett försök att fälla regeringen i Afghanistan?

För att svara på den frågan hjälper det att veta lite om Afghanistans historia och hur landet hade förblivit oberoende i mer än ett sekel, även när de europeiska och amerikanska imperialistiska makterna tog stora delar av Asien, Afrika och Latinamerika som sina kolonier eller neokolonier.

1839-1919: Tre brittiska invasioner misslyckas med att erövra Afghanistan

Storbritannien, som kontrollerade grannlandet Indien, invaderade Afghanistan tre gånger – 1839, 1879 och 1919 – men kunde inte behålla en kolonial marionett-regim vid makten där. Varje gång drev folkliga uppror ut de brittiska trupperna. London tvingade dock den afghanska regeringen att acceptera brittiskt inflytande över dess utrikespolitik, och 1893 utarbetade britterna Durand-linjen. Denna förment tillfälliga uppdelning blev gränsen mellan Afghanistan och brittiska Indien – den del som idag är Pakistan.

Den sista invasionen, 1919, framkallade ett uppror som störtade regeringen under Habibollah, som hade kapitulerat för britterna. Inspirerad av framgången med den ryska revolutionen, undertecknade den nya regimen i Amanollah sedan ett vänskapsfördrag med bolsjevikiska regeringen och var ett av de första länderna som gjorde det. Sedan dess och fram till 1970-talet skulle Afghanistan inte gå med i någon militär allians mot Sovjetunionen.

1965: PDPA (People’s Democratic Party of Afghanistan) bildades för att stoppa feodalismen och ge kvinnor rättigheter

Det progressiva demokratiska partiet i Afghanistan bildades 1965. Dess program var anti-feodalt och inkluderade jordreform, tog bort böndernas skulder och införde kvinnors demokratiska rättigheter, inklusive ett slut på brudköp och inrättande av utbildning och hälso- och sjukvård, öppen för alla kvinnor och män.

Vid 1970-talet rörde sig den afghanska regeringen Mohammad Daoud till höger i sin inrikespolitik och mot Nato i sin utrikespolitik. Den vidsträckta och bergiga landsbygden låg under feodala jordägares järngrepp. I Kabul och några andra städer hade PDPA dock utvecklat mycket stöd bland studenter, särskilt unga kvinnor, samt lågavlönade tjänstemän och soldater.

Den 26 april 1978, samtidigt som ärkeimperialisten och miljardären Nelson Rockefeller var på väg att besöka Daoud i Kabul, inledde regeringen ett angrepp på PDPA och arresterade nästan hela dess ledning. Detta kom direkt efter en storartad begravning för medlemmar i PDPA, som hade dödats av Daouds polis. Det är uppenbart att Daoud avsåg att försäkra USA om att hans regim skulle kunna undertrycka varje motstånd som skulle kunna  uppstå mot dess kantring mot imperialism.

Inom en dag hade dock arméenheter gjort myteri och befriat PDPA-ledarna från deras fängelseceller. I ett fall använde soldater en stridsvagn för att bryta ner väggarna i fängelset där PDPA-ledaren Nur Mohammad Taraki hölls. Taraki blev ledare för det som kallades Saurrevolutionen.

1978: Revolutionen börjar genomföra en jordreform, gör slut på seden med brudköp

Det amerikanska försvarsdepartementet har publicerat ”Country Study”-böcker om länder runt om i världen. De innehåller användbar information som är avsedd för amerikanska statligt anställda som skickas utomlands och kan vara mer sanningsenliga än propagandan från andra statliga organ, eftersom människor som använder dessa böcker behöver veta hur förhållandena egentligen är i de länder de skickas till.

Versionen av ”Afghanistan – A Country Study”, som publicerades 1986, innehåller häpnadsväckande medgivanden som strider mot den etablerade regeringsberättelsen om Afghanistan. Till exempel står det att ”när PDPA tog makten agerade det snabbt för att ta bort både jordägande ojämlikheter och ocker.” Boken tillade att PDPA också annullerade bolåneskulder för jordbruksarbetare, hyresgäster och små markägare. Det inrättade omfattande alfabetiserings-program, särskilt för kvinnor, och tryckte läroböcker på många språk, som talas i olika delar av Afghanistan.

Pentagon-boken sade: ”Regeringen utbildade många fler lärare, byggde ytterligare skolor och dagis och inrättade daghem för föräldralösa barn.” Bland revolutionens allra första dekret var att förbjuda brudköp och ge kvinnor valfrihet i äktenskap.

Detta bör hållas i minnet idag, när propagandamaskinen som förskönar USA:s imperialisms långa förtrycks-krig i Afghanistan får det att verka som att det att försvara kvinnors rättigheter är bland Washingtons främsta prioriteringar.

Men 1978, när Brzezinski och Carter-regimen inledde kriget mot den afghanska revolutionen, visste de att det var en progressiv regim som försökte flytta detta mycket underutvecklade land ur feodalt förtryck. Det hindrade dem inte från att beväpna och finansiera en kontrarevolution.

Inom några år mördade de kontrarevolutionärer som hade beväpnats, utbildats och finansierats av CIA, idealistiska unga lärare, kvinnor och män, som hade åkt till landsbygden för att lära folket att läsa och skriva.

En av dessa kontrarevolutionärer var Osama bin Laden. Under förevändning av att man försvarade ”religionsfrihet”, undergrävde USA den sekulära regeringen i PDPA, genom att skapa en armé som motsatte sig PDPA:s progressiva reformer, för att istället slåss för en islamisk stat.

Samtidigt försökte dock den amerikanska imperialismen att undergräva den islamiska republiken i Iran, som tog makten 1979 efter en enorm revolution mot Shahen, en marionett som hade satts vid makten av USA och brittiska oljebolag. Den revolutionen omfattade också många progressiva, sekulära krigare, men de islamiska ledarna hade den starkaste organisationen bland massorna och visade sig kunna driva ut shahen och hans gruppering.

Det handlar inte om religion

Det är uppenbart att religionen inte är det som motiverar imperialisterna. De bryr sig inte heller om kvinnors rättigheter. De kommer att använda alla ursäkter och ingå tillfälliga allianser när de försöker återupprätta sin ekonomiska dominans i regionen. Det som motiverar dem är deras behov av att plundra världen, särskilt de områden som är rika på olja, till förmån för den amerikanska härskande miljardär-klassen.

Men när du invaderar ett land kommer folket att skjuta på dig och säga åt dig att ge dig av därifrån.

I alla slags krig är det vanliga människor, oavsett om det är soldater eller civila, som bär mest av lidandet. Det är de rika som har medel för att skydda sig själva trots att de tjänar på en seger.

”Kriget mot terror” har inte bara tagit ut sin tribut av Afghanistans folk, utan också på människor som bara går på gatorna i de större väststäderna, som tvingas betala för de härskande klassernas brott. Det har tagit ut sin rätt på unga soldater som ingenting får veta om Afghanistans historia och som, om de överlever utplaceringen till den krigszonen, måste kämpa till och med för anständig sjukvård, väl tillbaka i USA

Det här kriget återfinns inte i rubrikerna, ens när resultatet av det hamnar där. Det kommer att pågå för alltid – om inte folket stoppar det. USA ut ur Afghanistan!