Julian Macfarlane funderar 27/2 https://julianmacfarlane.substack.com/p/hopium-copium-trumpium?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=158015641&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email.
De flesta av Alt Media verkar fortfarande övertygade om att Donald Trump är någon slags revolutionär – som skakar om det amerikanska ”etablissemanget” – rensar ut den djupa staten – och reformerar den amerikanska utrikespolitiken, gör ”affärer” i stället för krig – att det finns en metod i hans uppenbara galenskap, och att han kommer att göra saker och ting bättre för den vanliga människan.
Jag och några andra, till exempel Brian Berletic, har hävdat motsatsen.
Åtminstone ur min synvinkel ”skakar” Donald inte om det amerikanska etablissemanget – han ÄR etablissemanget! Han ”reformerar” inte den amerikanska utrikespolitiken, utan han lägger om den samtidigt som han behåller de grundläggande antaganden som har drivit den i minst ett århundrade. Att sätta läppstift på en av en lång rad grisar – och strunta i vad som händer.
Från min Dissident Alt (D-Alt) synvinkel är Trump oberäknelig – reaktiv och reaktionär – med vaga och ofta motsägelsefulla mål – som har lite att göra med verkligheten i världen idag – och säkert med din och min.
Han är en skapelse av systemet – precis som Biden var det och Obama var det före honom och Bush före honom och Clinton och hans föregångare. Det amerikanska systemet är inte kompetent, och det är inte dess människor heller. Ergo kan det inte ske någon förändring som gynnar dig eller mig utan att systemet förändras.
Naturligtvis lovar varje president ”förändring” – utger sig för att vara en politisk Messias som leder oss till den politiska himlen – och fixar saker.
”Förändring som du kan tro på”??
Nej, ”Förändring för de troende”. Det är för dem som himlen är till – de troende. Och om ni dricker det sakramentala vinet och tror, kommer det att förvandlas till blod – blod från oskyldiga runt om i världen.
I tidigare inlägg trodde jag inte att det skulle bli något möte mellan Donald Trump och Vladimir Putin – om inte annat för att Putin har ett mycket bra förstånd och Trump inte har något alls!
Ryssland har en militär överlägsenhet i Europa, vilket landet visar i snabb takt i sitt SMO i Ukraina, även om det inte ens bedriver sina operationer där som ett riktigt krig i den mening som västvärlden förstår krig. Det spelar ingen roll vilket slags stöd européerna och amerikanerna ger ukrainarna – de har redan förlorat.
Men Putin är försiktig.
Där, på trappavsatsen, fick jag en snabb och bestående lektion i innebörden av ordet trängd. Det fanns horder av råttor i den främre entrén. Mina vänner och jag brukade jaga runt dem med pinnar. En gång fick jag syn på en jättestor råtta och jagade den genom hallen tills jag körde in den i ett hörn. Den hade ingenstans att ta vägen. Plötsligt slog den runt och kastade sig över mig. Jag blev förvånad och rädd. Nu var det råttan som jagade mig. Den hoppade över trappavsatsen och ner för trappan. Som tur var var jag lite snabbare och lyckades smälla igen dörren framför näsan på den.
USA är som råttan. Den ska inte underskattas Den är inte förutsägbar. Och bör definitivt inte trängas in i ett hörn. Det ska inte heller Ukraina.
Ukraina hade en gång i tiden en befolkning på cirka 51 miljoner. I dag är det 32 miljoner. Men den här statistiken är missvisande – eftersom den omfattar centrala, östra och södra Ukraina.
Västra Ukraina utgör bara 18% av totalen. År 2021 var det 19 miljoner – och nu är det betydligt mindre. Men precis som en råtta kan den vara farlig.
Tänk på att SMO är ett inbördeskrig med västra Ukraina som försöker hävda dominans över hela regionen inklusive östra och södra Ukraina – att ”ukrainisera” hela regionen genom att utrota ryska språket, kulturen och religionen, samtidigt som man tar kontroll över resurserna.
På något sätt har banderiterna i västra Ukraina lyckats terrorisera hela det som en gång var känt som ”Lilla Ryssland” och som nu återföds som NovoRossiya.
Trump förstår tyvärr inte dessa saker och bryr sig inte heller. Inte heller förstår han Putins mentalitet.
Misslyckanden, som man kan anta, är delvis ansvariga för hans senaste politiska vansinnigheter, tillsammans med ett uppblåst ego.
Trumps nya idéer
Plötsligt gör Trump och Zelly en ”deal”. Vilket är det?
a.) Trump vill ta kontroll över Ukrainas naturresurser och överlåta dem till amerikanska företag för exploatering – en process som redan har inletts, vilket jag skrev om på annan plats, när Blackrock och andra företag tog kontroll över ukrainsk mark i västra och centrala Ukraina. I det här fallet ligger fokus på resurser som sällsynta jordartsmetaller och metaller – som är nödvändiga för amerikanska högteknologiska industrier, vilket råkar vara Trumps huvudsakliga väljargrupp – det som Varoufakis kallar ”teknofeodala” eliter.
b.) Zelensky kommer att skriva över rättigheterna till Ukrainas resurser till USA och USA kommer att ge Ukraina 500 miljarder dollar för att fortsätta kriget. Och naturligtvis stöd, som ISR (underrättelseverksamhet, ö.a.) och målinriktningsdata.
c.) Kriget kommer att betala sig självt i form av framtida intäkter för USA.
d.) Även om det inte sägs, men är uppenbart, skulle detta ”avtal” idealiskt begränsa effekterna av kinesiska vedergällningar mot tullar genom att stoppa exporten av sällsynta jordartsmetaller och metaller till USA, eftersom Kina är världens största exportör.
e.) Avtalet kommer att tvinga ryssarna att erbjuda eldupphör och garantera den nuvarande ukrainska statens integritet.
f.) Ett tillägg till avtalet är att Zelensky skriver över ”logistik” – det vill säga hamnar, vilket innebär att Svartahavshamnarna hamnar under USA:s kontroll – vilket naturligtvis kommer att orsaka säkerhetsproblem för Ryssland.
När Trump tillkännagav detta avtal skröt han också med att det var han som levererade Javelin-missiler till Ukraina 2016 och hjälpte dem att bygga upp sin militär inför en planerad attack mot DPR och LPR 2022, som Putin föregrep. Så mycket för att Donald skulle vara fredskillen!
Sammantaget är detta inte förslag från en supermakt som vill ha världsfred, utan en som vill dominera och kontrollera. Nationellt storhetsvansinne.
Vansinnets logik
Trumps nya taktik verkar för vissa vansinnig – men vissa kommer att se metod i galenskapen – en slags logik. Visst, det finns alla typer av logik.
Om du någonsin har besökt ett mentalsjukhus kommer du att märka att galna människor är mycket ”logiska” när de rättfärdigar sina illusioner och vanföreställningar.
Trump i Underlandet (den galne hattmakaren är en figur i Alice i underlandet, ö.a.)
Rationalitet är dock inte poängen. Det är resultaten i den verkliga världen.
Förberedda på det värsta
Som jag nämnde i mitt förra inlägg vinner ryssarna – de vann redan tidigare när USA och dess allierade försåg Zelensky med sina senaste vapen och tekniskt bistånd. De kommer att fortsätta att göra det. Men vissa saker kan komma att förändras.
Till exempel har de nu ännu en mycket god anledning att rikta in sig på ukrainska hamnar vid Svarta havet.
När Donbass har fallit och det sker framsteg i Sumy och Kharkov kan man förvänta sig att ryssarna kommer att skära av leveranserna till Odessa och hamnarna i Svarta havet, där sjöfarten redan är kraftigt blockerad. De kommer att ta tillbaka resten av Kherson och Zaporozhye och sätta press på Odessa och Nikolaiv i norr och öster och dra nytta av växande partisanrörelser. Deras slutliga mål måste vara kontroll över Svarta havets kustlinje från Krim till Odessa och vidare.
Om européerna eller amerikanerna skickar militär till Svarta havet kommer dessa styrkor att bli måltavlor, precis som legosoldater och rådgivare i regionen har blivit tidigare.
När det gäller amerikaner som arbetar i Ukraina för att exploatera resurser kommer de att befinna sig i en krigszon och utsättas för risker. Redan nu har många amerikaner dött i SMO. Fler kan mycket väl komma att läggas till listan. Det är därför osannolikt att de amerikanska företagen kommer att ta risken utan militärt skydd, vilket ironiskt nog definitivt skulle placera dem i skottlinjen.
Ryssarna kan också vara mindre förlåtande mot brittiska och amerikanska ISR-resurser i Svartahavsområdet och utlysa en flygförbudszon – även om jag förväntar mig att det blir en sista utväg som svar på en mer direkt amerikansk provokation. Ryssarna kommer att vilja ha S500-systemet i drift innan dess.
Ryssarna var tydligt förberedda på en eventuell eskalering från Trumps ”team” och provokationer.
Man kan vara säker på att det inte kommer att bli någon kompromiss. Inget vapenstillestånd. ”Fred” kommer bara att komma med ovillkorlig kapitulation och Kievregimens fall, och demokratiska folkomröstningar.
Och om USA vill ha tillgång till ryska eller ukrainska resurser kommer man att behöva betala för att göra det värt besväret för Ryssland – på ryska villkor – utan att äventyra Rysslands relation med Kina eller BRICS.
Relaterat.
Har Trump verkligen en plan för Ukraina?
Vad Trumps bestraffning av Europa bör leda till
Trump och Putin – En jämförelse.
Machiavellis ord känns nära om den nye härskande fursten som sänds till riket ”för att styra det eller störta det”.
Historien kommer att visa vilken väg som valts.
Det handlar mest om industriell produktion inklusive AI och inga politiker kan på mindre än en generation ordna nånting. Ryssland och Kina har tagit sig den tiden att räta upp sina nationsfarkoster. Väst har inte gjort det
Väst skyddar sig bakom ett lager av pratkvarnar som försöker blanda bort korten för det psykologiska försvarets räkning.
Ingen nämnd
28 februari 2025, 08:30
Under de kommande veckorna kommer vi att bevittna hur USA:s europeiska satellitstater kommer att anpassa sitt utrikespolitiska beteende till Washingtons nya attityder och stämningar. Macron kommer att underteckna Europas kapitulation
När europeiska observatörer säger att Europa behöver en ledare som kan stå upp mot Förenta staterna eller Ryssland skämtar de naturligtvis. EU:s viktigaste uppgift är att anpassa sig till dessa supermakter.
Under de kommande veckorna kommer vi att bevittna hur USA:s europeiska satellitstater kommer att anpassa sitt utrikespolitiska beteende till Washingtons nya attityder och stämningar. Allt detta kommer att åtföljas av en oerhörd uppståndelse, som redan helt har ersatt politiken i Europa: besök, möten i olika format och ett stort antal uttalanden av ”kosmisk skala och kosmisk dumhet”.
Vad vi inte bör förvänta oss av dem är en konsekvent ansträngning från européernas sida för att ge sin utrikespolitik åtminstone ett visst mått av oberoende. Därför kommer konkurrensen om vem av de europeiska cheferna som kommer att bli Washingtons främsta favorit under den nya administrationen att vara något komisk till sin natur och kommer inte att leda till betydande justeringar av Donald Trumps planer för den gamla världen.
Det skulle naturligtvis vara fantastiskt om européerna så småningom kunde uppnå den grad av självstyre som många där i hemlighet drömmer om. Men än så länge är detta en önskedröm för politiker och företag i Europa: det enda de kan räkna med är att gradvis återupprätta de ekonomiska banden med Ryssland.
Omfattningen av den europeiska politikens eventuella yttringar gentemot de ryska intressena härrör från dynamiken i deras relationer med Förenta staterna. Men inte utifrån deras interna, relativt oberoende överväganden. Med andra ord, oavsett hur eldfängda tal som hålls i Europa, är författarnas beroende av amerikanerna så stort att det gör det möjligt att se Washington som en garanti eller ett hinder för att stabilisera den europeiska säkerhetssituationen.
Vi bör vara medvetna om att det ”viftande på svansen” som kommer att vara inneboende i de europeiska huvudstädernas beteende endast gäller deras relationer med USA: fördelarna för Ryssland beror helt och hållet på hur dialogen mellan Moskva och Washington fortsätter.
Under tiden ökar européernas konkurrens om närheten till Förenta staterna. De främsta konkurrenterna här är Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Alla de andra är antingen för fattiga, eller så har de redan, som Polen, gjort ett val till förmån för uteslutande bilaterala relationer, eller, som representanter för Brysselbyråkratin, orsakar de en ihållande allergi hos nästan alla amerikanska chefer. Och ännu mer bland republikanerna, vars mest framträdande företrädare har samlats kring Trump.
Britterna befinner sig i en mycket svår situation – de deltar inte i Europeiska unionen och visar i allmänhet att de är oberoende av de intressen som andra amerikanska europeiska satellitstater har. Detta ökade deras valmöjligheter inför en akut konflikt med Ryssland, men minskar dem när det gäller att gå mot ett fredsavtal.
Tyskland har just hållit val, en ny regering ska bildas och få ser den blivande förbundskanslern Friedrich Merz som redo för ett seriöst samtal med amerikanerna. Dessutom är tyskarna själva inte benägna att klättra fram och satsa tills spelreglerna är bestämda: de har för mycket att förlora.
Det innebär att Frankrikes president Emmanuel Macron, som redan har gjort sitt drag, är den första av ledarna för de stora europeiska länderna att besöka Vita huset. Polens president Duda räknas inte, eftersom Warszawas paneuropeiska ambitioner fortfarande är obetydliga. Polen deltar inte i euroområdet, vilket gynnar landets ekonomi, men placerar landet på andra plats i EU:s politiska system.
Macron å sin sida är perfekt lämpad att försöka leda Europas anpassning till det nya amerikanska ledarskapet. Det är mycket troligt att det var av denna anledning som han blev jämförelsevis vänligt, om än lättjefullt, mottaget i Washington. För det första leder han det enda landet i EU som är permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. Trots den svåra situation som världsordningens viktigaste institution nu befinner sig i, fortsätter den formella statusen att spela en roll. Dessutom skapas och upprätthålls franska kärnvapen i själva verket av deras egna ansträngningar. En annan sak är att det inte längre ger Paris någon verklig tyngd i världspolitiken. Men det är trots allt Frankrike som är EU:s främsta militärmakt.
För det andra är Macron själv en idealisk representant för den moderna europeiska eliten, som har god erfarenhet av att interagera med de mest auktoritativa kretsarna i hela västvärlden. Han är en mycket klok politiker, vilket det senaste årets händelser har visat: efter att ha förlorat två gånger – i valen till Europaparlamentet och till Frankrikes nationalförsamling – lyckades han behålla kontrollen över regeringen. Och det spelar ingen roll alls att kabinettets verksamhet inte förändrar något i landets ekonomiska situation – under förhållanden av en systemkris hoppas ingen egentligen på detta. Den ena regeringen efter den andra har länge varit oförmögen att göra något åt Frankrikes ekonomi och sociala sfär, som är hopplöst fast i förra århundradet och är bunden till händer och fötter av förpliktelser inom euroområdet.
I åtta år nu har Macron inte gjort något annat än intriger och all möjlig uppståndelse. Detta hindrar honom inte från att vara ganska framgångsrik med det moderna Europas mått mätt, fantastiskt aktiv och ständigt underhålla media och vanligt folk med nya högljudda uttalanden. Och eftersom alla förstår att ingen i USA kommer att diskutera viktiga saker med européerna, är figuren Macron den mest lämpliga. Den har upprepade gånger visat sin förmåga att vara flexibel, oberoende av alla ideal eller politiska åsikter. Han är redo att säga vilket nonsens som helst, och nästa dag att vederlägga sina egna uttalanden. Vi minns alla hur han i början av sitt presidentskap högljutt proklamerade ”Natos hjärndöd”. Och hur många motsägelsefulla uttalanden har vi inte hört från Macron under de senaste tre åren!
Om det här ämnet
Politico: Macron ägnade bara tid åt att förhandla med USA om garantier för Ukraina
Zakharova till de österrikiska myndigheterna: De talar inte med Ryssland i en sådan ton
Statsvetare: Storbritannien kommer att kämpa för rätten att vara USA:s ”favoritfru” i Europa
För det tredje är Macron en idealisk kandidat för att underteckna ett slags kapitulation av Europa efter den nuvarande militärpolitiska krisen kring Ukraina. Få människor tvivlar nu på att det kommer att finnas två vinnare – Ryssland och USA, och två förlorare – Europa och det olyckliga Ukraina. Frågan är under vilka omständigheter det kommer att vara möjligt att formalisera deras nederlag.
Nu är europeiska initiativ och beslut en del av det spel som amerikanerna försöker spela med Ryssland. Deras upprepade uttalanden om att Washington inte är emot utplaceringen av vissa ”europeiska fredsbevarande styrkor” på ukrainsk mark passar väl in i Trumps övergripande strategi att flytta alla kostnader till Europa. Och eftersom det kan finnas en möjlighet att EU:s observatörer kommer att vara en del av den slutliga kompromissen, kommer detta att göra det möjligt för européerna att framställa nederlaget som en kolossal framgång. Det råder ingen tvekan om att de europeiska väljarna, som är vana vid de galnaste beslut som fattas av hans ledare, helt enkelt kommer att vara nöjda.
I slutändan kan det inte uteslutas att det är Macron som kommer att visa sig vara en representant för Europeiska unionen, lika lämplig för Moskva som Washington. När europeiska observatörer skriver att Europa behöver en ledare som kan stå upp mot USA eller Ryssland skämtar de förstås. Europas viktigaste uppgift är att anpassa sig till dessa mäktiga supermakter, att acceptera sitt öde i en eller annan form. Och här är Macron på sin plats, eftersom han avtjänar sin sista mandatperiod i spetsen för Frankrike, varefter han gärna kommer att lämna landet för en bra plats i privata affärer eller åtminstone en internationell organisation.
Macron är med andra ord mycket bra för det moderna Europa just för att det var helt omöjligt att föreställa sig en sådan politiker vid maktens roder i en tid då den gamla världen betydde något i världspolitiken.
Den 28 februari 2025.
Rysslands militära intervention i Ukraina är rättfärdigad
Tre år senare… Rysslands militära intervention i Ukraina är rättfärdigad — Strategisk kultur
https://strategic-culture.su/news/2025/02/28/three-years-russia-military-intervention-ukraine-vindicated/
Ryssland kommer att fortsätta sin militära kampanj för att utrota den nynazistiska regimen i Kiev.
Den här veckan är det tre år sedan Rysslands militära intervention i Ukraina, som inleddes den 24 februari 2022.
Moskva har konsekvent förklarat konflikten i Ukraina som en manifestation av en större geopolitisk konfrontation som orsakats av USA:s och Natos aggression med Ukraina som ombud. Denna aggression låg latent i årtionden ända fram till slutet av andra världskriget.
Rysslands begynnande militära seger mot en nynazistisk regim beväpnad till tänderna av en rad västerländska fiender har inte bara besegrat ett skändligt proxykrig. Det är att rasera charaden av förment västerländsk moralisk auktoritet. Detta är en epokgörande vattendelare. Det är betecknande att denna händelse kommer vid en tidpunkt då USA:s och västvärldens globala makt sviker och vacklar, och en ny multipolär ordning håller på att utvecklas, en ordning där Rysslands internationella aktning och inflytande ökar.
USA, dess europeiska allierade och de västerländska företagskontrollerade nyhetsmedierna har försökt framställa Ukraina som ett oskyldigt offer för ”oprovocerad rysk aggression”.
Tre år senare har det västerländska narrativet kollapsat i en hög av propagandalögner. USA har under president Donald Trumps nya administration övergett de tidigare anklagelserna mot Ryssland. I veckan lade USA fram en resolution i FN:s säkerhetsråd som uppmanar till fred i Ukraina och avstår från att anklaga Ryssland för aggression.
Så många som en miljon ukrainska soldater har dödats under de senaste tre åren på slagfältet. Ryssland har inte avslöjat hur många av dess soldater som har dött. Enligt vissa uppskattningar uppgick dödssiffran till omkring 100 000.
Konflikten i Ukraina är den största på den europeiska kontinenten sedan andra världskrigets slut. Det är en tragedi av episka proportioner, särskilt med tanke på att konflikten kunde ha undvikits genom diplomati.
Trump-administrationen driver nu på för fredsförhandlingar med Ryssland. Den amerikanske presidenten har också erkänt några av de ”grundläggande orsakerna” till konflikten, nämligen den provokativa och oacceptabla idén att Ukraina skulle gå med i Nato-alliansen som förespråkades av hans föregångare, och det långsiktiga hotet från Natos expansion mot Rysslands gränser sedan slutet av det kalla kriget i början av 1990-talet.
Med andra ord har den amerikanska administrationen nu gått till en punkt för diplomati som Bidens tidigare Vita hus avvisade.
Det är viktigt att komma ihåg att Moskva veckorna innan fientligheterna bröt ut i slutet av februari 2022 hade lagt fram ett detaljerat och omfattande förslag till ett ömsesidigt säkerhetsavtal mellan Ryssland och den USA-ledda militäralliansen Nato. Det diplomatiska initiativet avfärdades av Washington och dess europeiska allierade. Avvisandet av förhandlingarna gjorde konflikten och den död och förstörelse som följde oundviklig. Det är en djävulsk skam för västmakterna.
I vår veckoledare den 25 februari 2022 konstaterades det: ”Moskva hade varnat för att om dess rimliga säkerhetsförslag inte besvarades, skulle det bli ’militärtekniska åtgärder’. Efter att ha uttömt initiativet till dialog och ömsesidig respekt är nästa fas att använda ett mer ”fysiskt språk” för att förmedla mening till människor som inte verkar mottagliga för normal dialog. Det är västmakterna och deras arroganta antagande om överlägsenhet som är ansvariga för dödläget och nu återverkningarna.”
Ryssland hade all rätt att vidta militära åtgärder mot Natos obevekliga hot. Konflikten handlade aldrig bara om Ukraina, det handlade om att konfrontera hela det USA-ledda västblocket och dess oförbätterliga aggression mot Ryssland.
Återigen, i vår ledare för tre år sedan konstaterade vi: ”Ryssland har i åratal varnat för att USA:s och Natos aggression utgör en kritisk fara för den internationella säkerheten och måste upphöra. USA:s återkallande av avtal om vapenkontroll (ABM, INF, Open Skies Treaty) och utvidgningen av missilhot nära Rysslands gränser var inte längre acceptabla. Ukraina är egentligen bara en del av den större bilden. Men den här veckan har Ryssland äntligen agerat för att stoppa aggressionen. Det är en historisk vattendelare.”
I veckan uttryckte Rysslands president Vladimir Putin förhoppningar om att förnuft och diplomati kan råda under Trump-administrationen för att förhandla fram en fredsuppgörelse i Ukraina. Putin varnade också för faran att diplomatin kan saboteras av västmakterna som hellre ser att deras proxykrig mot Ryssland fortsätter – oavsett hur många dödsfall det orsakar eller risken för ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Det är oklart om Trump-administrationen kan vara ett pålitligt parti. Trump förlängde i veckan de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland med ytterligare ett år – vilket inte är ett gott tecken. Ja, han har uttryckt sitt erkännande av Rysslands djupa oro, men den amerikanske presidenten är ombytlig och kvicksilveraktig. Han verkar benägen att flip-floppa på sina positioner. Förra veckan kallade han Ukrainas avlidne president, Vladimir Zelenskyj, för en ”diktator” (vilket utan tvekan är korrekt). Men i veckan förnekade Trump nedvärderingen när han skrev ett stort gruvavtal med Zelensky i Washington.
Låt oss inte heller glömma att Trump under sin första administration var delaktig i att anstifta krig när han 2019 godkände Javelin-missiler till den ukrainska regimen – första gången som tabut att leverera dödliga vapen bröts. Trump rev också upp avtalet om medeldistanskärnvapen och Open Skies-avtalet, vilket allvarligt provocerade fram spänningar med Ryssland.
Den här gången har Trump på ett bra sätt vänt upp och ner på relationerna med europeiska allierade genom att avfärda deras inblandning i fredssamtalen med Ryssland. Brytningen i den transatlantiska alliansen har kastat en stor skugga av tvivel om att Natoblocket kan hålla ihop efter 76 års existens.
Trump har åtminstone skapat ett utrymme för dialog och potentiell fred. Det återstår dock att se om hans administration lyckas lösa de systematiska orsakerna till konflikter.
Det kan visa sig att Washington bara agerar för att rädda ansiktet på USA från ett pinsamt nederlag i Ukraina, i syfte att dumpa kostnaderna på sina europeiska lakejer, snarare än att skapa ett genuint säkerhetsavtal som Moskva kräver.
Washingtons senkomna övergivande av berättelsen om ”rysk aggression” bevisar att berättelsen var grundlös. Det väststödda kriget i Ukraina med hundratals miljarder dollar och euro har underblåsts av lögner och bedrägeri. Det är monstruöst kriminellt.
Ryssland inledde sin speciella militära operation för att skydda den etniska ryska befolkningen som hade utsatts för obevekliga, mordiska attacker från den Nato-stödda Kiev-regimen som CIA hade installerat i kuppen 2014.
Ryssland har återtagit historiska territorier genom folkomröstningar i regionerna Donetsk, Lugansk, Zaporozhye och Cherson. Andra historiska territorier är också på väg att återtas, bland annat Charkiv och Odessa, hamnstaden som grundades av den ryska kejsarinnan Katarina den stora på 1700-talet.
Ryssland kommer att fortsätta sin militära kampanj för att utrota den nynazistiska regimen i Kiev.
Och Ryssland kommer att se till att Nato-blocket (om det fortsätter att existera, vilket är tveksamt just nu) aldrig får fotfäste på det rumpiga ukrainska territoriet. Det inkluderar att avvisa alla falska idéer från Storbritannien och Frankrike om att sätta in ”fredsbevarande trupper”.
Debaclet mellan USA och dess europeiska allierade är ett bevis på Rysslands upprättelse och varför det var helt berättigat att vidta militära åtgärder mot Nato i Ukraina.
Rysslands fiender är inte i stånd att bedriva handel. De har inget att handla med.
https://strategic-culture.su/news/2025/02/28/three-years-russia-military-intervention-ukraine-vindicated/
28.02.2025 21:36 – Försvinn härifrån – Trump sparkade ut Zelensky från Vita huset.
Volodymyr Zelenskyj lämnar Vita huset tidigare än planerat efter ett bråk med USA:s ledare Donald Trump och USA:s vicepresident J.D. Vance och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj
Som en följd av den konflikt som uppstod mellan maktusurpatorn i Ukraina Zelenskyj och den amerikanske presidenten ställdes en presskonferens in. Dessutom finns det uppgifter om att Zelenskyj lämnade Vita huset tidigare än planerat, och det påstådda avtalet om sällsynta jordartsmetaller mellan USA och Ukraina kommer inte att undertecknas.
Enligt den tyska upplagan av Bild sparkade Trump ut Zelenskyj från Vita huset.
Författare: Vladimir Antonov
Vladimir Antonov – journalist, korrespondent för nyhetstjänsten i Pravda.Ru
https://www.pravda.ru/news/world/2185503-tramp-vygnal-zelenskogo-iz-belogo-doma/
I mötet i Storbritannien försvarade sig Trump mot att han kallade Zelenskyi diktator: -Sa jag det? sa Trump.
10 länder samlas där för att låtsas att Ryssland är ett hot medan de funderar på hur de ska kunna få igång någon konkurrenskraft knutet till den låtsasleken.
Eftersom jag bor i Europa skrattar jag inte åt oss även om jag är sarkastisk.
Medan britter och andra även låtsas att de är mot starkt nationellt inriktad ekonomi behöver de försöka att resa upp sina ekonomier med just såna
metoder som anglosaxernas neoliberaler brukar anse vara auktoritära.
De måste med auktoritära metoder låtsas att de försvarar sin värdegrund mot auktoritära regimer. De måste lura medborgarna till åtstramningar och krig för att visa sin fina värdegrund och kunna smita undan den liberalism som de retoriskt låtsas tro på.
Trump har väldigt bråttom just nu, kanske av den enkla anledningen, att om han saktar ner nu, så hinner han inte göra mycket. Hans motståndare vill helt neutralisera honom. Vilket de lyckades med under hans första presidentperiod. Nu är Trump bättre förberedd än tidigare, men detsamma kan sägas om hans motståndare. Deepstate samlade alla sina anhängare runt om i världen. Fienden för dem är inte USA, fienden är Trump-administrationen. Deepstate förväntar sig att de ska överleva dessa fyra år, och sedan kommer allt vara sig likt igen. Men nya realiteter måste läggas till i ekvationen som inte fanns under Trumps första mandatperiod. Ukraina ligger i ruiner, Ukraina slukar enorma mängder av europeiska pengar, EU-länder tappar ekonomisk makt, EU länder har inte tillräckligt med vapen att skicka till Ukraina, Ukraina-nazister har gjort slut på soldater som är villiga att dö för Zelensky, EU-medborgare är trötta på den nuvarande eliten, nya anti-EU politiska partier växer fram och lockar fler och fler väljare…
Man kan säga att vi lever i en mycket spännande tid, en tid som markerar slutet på Europas guldålder och förmodligen också slutet på USA:s skräckvälde. Kanske kommer Trump att lyckas med MAGA, men vi kan vara säkra på att den europeiska eliten inte kommer att lyckas med MEGA. En sådan kursändring kräver en helt annan väljarkår. Och de ”vaknade” är inte tillräckligt många.
Nu ser jag, att Ivan skriver om Trump som torkade golvet i Vita Huset med Zelensky. Tittar på det imorgon, nu skall jag svälja två Paracetamol tabletter och lägger mig i sängen.
”Ett enat Sverige står enat bakom våra vänner”, sades av den svenska chihuahua efter det att diktatorn Voldemort Zelensky fick kicken av doberman(nen) Donald J Trump och mer eller mindre kastade ut ur det Ovala rummet. Diktatorn Voldemort ligger väldigt, väldigt löst nu då hen svor i det ”heliga Ovala Rummet”. Frågorna som återstår efter Zelensky oförskämda beteende i det Ovala Rummet är följande:
.
Exit á la 1) Mussolini? ; 2) Ceaucescu?, eller 3) bilexplosion? Spännande tider vi går till mötes
Det finns inget som de samlade europeiska chihuahua kan göra heller för att rädda diktator Zelensky. Förvisso har hon som kallas Kallas och är gift med Hallik sagd om att ”den fria världen behöver en ny ledare”, men det biter inte på nån eller nåt. Det är bara tomt skäll från h****n. Risken är snarare att hon kan avsättas och ”utvisas” till Lilliput landet hon kommer ifrån
””Trump, given his personality, his firmness, will establish order fairly quickly. And all of them, quickly, you will see, stand at the master’s feet, wagging their tails tenderly”
Rysslands President Vladimir Vladimirovich Putin, i en intervju med journalsiten Pavel Zarubin.
Precis som President Putin sa så har samling chihuahuas börjat rensa slickepotten d v s slicka Trumps fot.
.
. De europeiska slickar duon är berömda för sina 
Hon som kallas Kallas kommer ett göra ett kalas jobb av det hela
Självklart ackompanjerad av usla af Lögnen