Hur en spöklik avdelning vid London College utbildar världens chefer för sociala medier

How one spook-run London college department is training the world’s social media managers

How One Spook-Run London College Department Is Training the World’s Social Media Managers

Den här artikel på Mintpress av Alan MacLeod har lästs och översatts av Christine Vaple.

Hur en spöklik avdelning vid London College utbildar världens chefer för sociala medier

 Bemannad av NATO-militärer och tidigare ministrar och ökända för att utbilda västvärldens främsta spioner, tillhandahåller Department of War Studies vid King’s College i London (KCL) också arbetskraft till många av de största sociala medieföretagen. Detta inkluderar Facebook, TikTok, Google och Twitter.

En studie som MintPress gjort av professionella databaser och webbplatser med jobberbjudanden  avslöjar ett brett nätverk av alumner från Institutionen för krigsstudier på många av de mest inflytelserika jobben inom media. De utgör en tyst armé av individer som påverkar vad världen ser (och inte ser) i sina flöden i sociala medier.

Spionskola

Institutionen för krigsstudier ligger i en imponerande byggnad nära floden Themsens strand i centrala London och är en del av det brittiska etablissemangets hjärta. Bland nuvarande personal finns Natos tidigare generalsekreterare, Storbritanniens tidigare försvarsminister och en mängd militära officerare från Nato och Nato-allierade länder.

Det är också ett populärt träningsområde för underrättelsetjänsterna. I en rapport från 2009 som publicerades av CIA beskrevs hur fördelaktigt det är att ”använda universitet för underrättelseutbildning”, och att ”exponering för en akademisk miljö, som till exempel Institutionen för krigsstudier vid King’s College London, kan tillföra flera element som kan vara svårare att tillhandahålla inom det statliga systemet”. Det nämndes även att institutionens fakultet har ”omfattande och väl avvägd erfarenhet av underrättelsetjänst”.

År 2013 höll dåvarande försvarsministern och tidigare CIA-chefen Leon Panetta ett tal vid institutionen. ”Jag uppskattar verkligen det arbete ni gör för att träna och utbilda våra framtida nationella säkerhetsledare, av vilka många finns i denna publik”, sade han och tillade att expansionen inom teknik, övervakning och cyberkrigföring var av avgörande betydelse.

Förra året undersökte MintPress institutionens underrättelsekopplingar lite djupare.

Dessutom har universitetet öppet erkänt att det ingått ett antal hemliga finansieringsavtal med Storbritanniens utrikesministerium och försvarsministerium. Universitetet har dock vägrat att gå in närmare på dessa avtal och har sagt till den undersökande nyhetsbyrån Declassified U.K. att det skulle kunna undergräva den nationella säkerheten om man gjorde det.

Även om Institutionen för krigsstudier spelar en nyckelroll när det gäller att producera underrättelseagenter åt Väst, utbildar det också många av världens främsta journalister, liksom chefer för sociala medier, vars uppgift är att skydda oss från den felaktiga information som sprids av de andra. Den är således en central del av det nya högteknologiska informationskrig som förs mellan Ryssland och väst, där den nationella säkerhetsstaten i allt högre grad tar kontroll över kommunikationsmedlen under förevändningen att skydda oss från Kreml.

Facebook

Institutionen utbildar hela tiden omkring 1 000 studenter, av vilka många har gått vidare till att bli höga militära befälhavare, underrättelsechefer och regeringstjänstemän, både i Väst och i så skilda länder som Jordanien, Nigeria och Singapore. Men i allt större utsträckning får ett stort antal utexaminerade krigsvetare anställning i de mest inflytelserika medierna på båda sidor av Atlanten och i Silicon Valley.

Det främsta av de företag inom sociala medier där utexaminerade krigsvetare har ett betydande inflytande är Facebook (numera omdöpt till Meta). Mark Smith, som arbetade på höga nivåer i den brittiska regeringen, studerade till exempel vid institutionen och avslutade sin magisterexamen 2009. Mellan 2007 och 2017 arbetade han för försvarsministeriet, utrikesministeriet och sekretariatet för nationell säkerhet. Enligt hans egen profil på LinkedIn har han varit stationerad utomlands tre gånger som politisk rådgivare till Natos högsta militära befälhavare och var en nyckelperson i strategiskt arbete mot ISIS och andra terroristgrupper, samt arbetade med försvarsministeriets svar på frågan om skotsk självständighet.

År 2017 flyttade Smith direkt från regeringen till Meta, där han nu är global chef för Global Content Management, vilket ger honom stor makt att diktera vad som tillåts och vad som censureras på världens största nyhets- och medieplattform.

Facebooks globala direktör för strategisk respons är också en före detta student i krigsstudier. Efter sin examen arbetade Caitlin Baker med politik för terrorismbekämpning i Mellanöstern på försvarsministerns kontor i Washington och som direktör för Jordanien och Libanon vid det nationella säkerhetsrådet i Vita huset. Mellan 2015 och 2017 var hon också vicepresident Joe Bidens rådgivare för Mellanösternpolitik. Under denna tidsperiod utökade administrationen snabbt sitt drönarprogram och kom att bomba sju länder samtidigt.

I oktober 2017 flyttade Baker sömlöst från försvarsministerns kontor till Facebooks strategiska responsteam och steg i graderna till global chef. Det strategiska responsteamet bestämmer hur Facebook ska reagera på globala händelser som val, krig och statskupper och bestämmer vilket innehåll som ska tillåtas och vilka åsikter som ska förbjudas eller undertryckas.

Det finns många fler som har tagit examen i krigsstudier och som har inflytelserika roller på Facebook, bland annat:

Louis Babington-Reynolds, chef för allmän policy rörande farliga organisationer;

Monica Thurmond Allen, chef för allmän policy rörande kampanjer och program;

Claire Akkaoui, underrättelseledare för Europa, Mellanöstern och Afrika;

Olivia Minor, underrättelseanalytiker för Europa, Mellanöstern och Afrika;

Évia Orlando, projektledare för överhängande risker;

Fiona Moodie, ledande jurist för regleringstvister;

Dane Roth, chef för designprogrammet;

Kettianne Cadet, programchef, personupplevelser.

Även om detta absolut inte betyder att alla de som nämns är tillsatta av staten, eller ens att de är något annat än mönsteranställda, kommer denna koppling vid en tidpunkt då Facebook snabbt har börjat sammanfläta sig med den nationella säkerheten. Under 2018 meddelade företaget att det, i ett försök att bekämpa falska nyheter, samarbetade med Natos tankesmedja Atlantic Council i en överenskommelse som gav den senare ett betydande inflytande över plattformens innehåll. Facebooks underrättelsechef idag var tidigare Natos presschef. Och en studie från MintPress som publicerades förra månaden beskrev i detalj hur företaget har anställt dussintals före detta CIA-tjänstemän, av vilka många nu innehar de mest politiskt känsliga positionerna i företaget och har ansvaret för att bestämma vad miljarder användare ser dagligen.

TikTok

Alumner från Institutionen för krigsstudier har också flera inflytelserika positioner på videoplattformen TikTok. Bland dessa finns Haniyyah Rahman-Shepherd, en underrättelseanalytiker som arbetar med detektering av hot och hatprat, extremism samt fel- och desinformation; Michelle Caley, ledare för innehållsstrategi; Manish Gohil, tidigare riskanalytiker för TikTok; Alexandra Dinca, utredningsledare; Jeanne Sun, programchef för säkerhet; och Tom Dudley, chef för fysisk säkerhet.

Scott O’Brien arbetade för både Facebook och TikTok, först som underrättelseanalytiker för Facebook, där han specialiserade sig på ”utredningar om mänskliga rättigheter” i ”riskländer”, enligt hans LinkedIn. Han är nu en underrättelse- och upptäcktsanalytiker för påverkansoperationer på TikTok. Innan dess arbetade han för den ökända underrättelsetjänsten Pinkerton.

På senare tid har TikTok fått stor uppmärksamhet från regeringen. Från Trump-administrationens hot om att förbjuda plattformen helt och hållet till nyheten att president Biden informerade TikTok-stjärnor om hur de skulle bevaka kriget i Ukraina, verkar USAs regering ha gjort en 180-graders sväng i fråga om appen. Detta skedde samtidigt som företaget började anställa ett stort antal statsfunktionärer på nyckelpositioner, däribland personer från Nato, Vita huset och CIA. I en MintPress-utredning som beskriver allt detta i detalj beskrivs det som en ”NATO to TikTok pipeline”.

Twitter och Google

Twitter har jämförelsevis färre alumner från Institutionen för krigsstudier. Men några av dem har viktiga positioner. Till exempel beskriver Global Program Manager Sean Ryan sin roll som att ”leda ett globalt programteam som driver en holistisk förståelse av Twitters dynamiska risk- och hotlandskap samtidigt som han arbetar inom cyber-, fysiska, informations-, plattforms-, policy-, hälso- och ryktesdomäner”. Han konstaterar att hans analyser ”ligger till grund för det strategiska ledarskapets beslutsfattande och stöder viktiga strategier i flera team”.

Twitters chef för insiderrisker och utredningar, Bruce A., är också en tidigare KCL-man. Bruce A. tillbringade 23 år inom FBI, blev övervakande specialagent och lämnade byrån 2020 för att direkt övergå till Twitter.

Bruce är en av dussintals FBI-agenter och analytiker som Twitter har anställt de senaste åren – de flesta av dem har fått snabbspår till politiskt känsliga områden som säkerhet, innehållsmoderering, förtroende och säkerhet, vilket i praktiken ger byrån ett stort inflytande över plattformens innehåll och synsätt.

Även Google anställer ett antal personer med examen i krigsvetenskap, bland dem Jean-Jacques Sahel, ansvarig för informationspolitiken i Asien och Stillahavsområdet, Grant Hurst, politisk rådgivare, och Jessica O., analytiker av globala hotbilder.

Journalistik

För att vara en enda institution vid ett universitet är det anmärkningsvärt vilken inverkan Institutionen för krigsstudier har haft även på journalistiken. Institutionen når mycket längre än den ger sig ut för, med alumner i de flesta av världens främsta medier, däribland CNN, NBC News, New York Times, Reuters och Wall Street Journal, samt en mängd personer som arbetar på det statliga brittiska radio- och tv-bolaget BBC. Det verkar faktiskt som om en examen från Institutionen för krigsstudier är mer användbar än en från King’s College Londons Institution för kultur, media och kreativa industrier, som i praktiken är dess journalistskola, om man vill slå sig in på journalistikens område.

En del av dessa journalister har lärt sig hantverket på de undersökande företagen Bellingcat och Graphika, båda finansierade av USAs regering och som båda publicerar tvivelaktiga rapporter som demoniserar officiella fiendenationer. Inte mindre än sex anställda eller medarbetare vid Bellingcat – däribland Cameron Colquhoun, Jacob Beeders, Lincoln Pigman, Aliaume Leroy, Christiaan Triebert och förste utredare Nick Waters – har alla bedrivit forskarutbildning inom institutionen. Faktum är att Bellingcats grundare Eliot Higgins började som gästforskare vid Institutionen för krigsstudier 2018.

Graphika har också en överdrivet stor andel personal från Institutionen för krigsstudier. Tillsammans pumpar dessa två grupper ut mycket uppmärksammade ”underrättelserapporter” som varnar för skändliga handlingar som begås av Ryssland eller andra officiella fiendestater, samtidigt som de själva i tysthet finansieras av USAs nationella säkerhetsstat.

Statligt stödd nexus

Institutionen för krigsstudier publicerar liknande arbete som Graphika. Dess fakultet var faktiskt avgörande för att sprida idén om rysk inblandning i USA-val och var källan till många av de mest långtgående påståendena om Moskvas inflytande i det amerikanska samhället. I rapporter som publiceras av institutionen anklagas Ryssland för att bedriva en kampanj av ”informationspsykologisk krigföring” och man rekommenderar att de militära utgifterna bör ökas och att Nato måste öka sitt engagemang för att motverka Ryssland. Professor Thomas Rid har till och med vittnat inför senatens särskilda underrättelseutskott om den ryska inblandningens ”mörka konst” och fördömt Wikileaks och journalister i alternativa medier som oavsiktliga agenter för desinformation.

Många av de organisationer som beskrivs ovan har också identifierats som föreslagna medlemmar i en västlig regeringslierad ”mot”-propagandakoppling man hoppas kunna upprätta av nätverket EXPOSE. EXPOSE påstods vara ett hemligt brittisk regeringsfinansierat initiativ som skulle ha sammanfört journalister och statliga agenter i en allians för att forma det offentliga samtalet på ett sätt som mer gynnar de västerländska regeringarnas prioriteringar.

Ett diagram som visar EXPOSE-nätverkets ledningsstruktur och som offentliggjordes som en del av Integrity Initiative Leak 7.

Dr Neville Bolt från Institutionen för krigsstudier satt i organisationens preliminära rådgivande panel, tillsammans med Graham Brookie från Atlantic Council (Natos tankesmedja) och Ben Nimmo, tidigare presschef för Nato, före detta utredningsdirektör för Graphika och Facebooks nuvarande underrättelsechef. Utbildningsstödet skulle under tiden tillhandahållas av personer från Bellingcat.

Under det senaste året har MintPress i detalj beskrivit hur en stor del av den offentliga sfären, från sociala medieorganisationer som Facebook, Twitter och TikTok till stora sökmotorer som Google, till tankesmedjor och organisationer för faktagranskning, i tysthet är mycket närmare kopplade till den nationella säkerhetsstaten än vad man kan tro. Institutionen för krigsstudier vid King’s College i London är en viktig del av denna statsstödda nexus. Det är en ”one-stop shop” för att utbilda många av de spioner, tankesmedjeanställda, journalister och förment oberoende underrättelseutredare som har gått i spetsen i det nya informationskriget.

Enkelt uttryckt är det en institution bemannad med före detta och nuvarande militärer som utbildar dem som producerar nyheterna (journalister), dem som manipulerar dem (underrättelsetjänstemän) och dem som ansvarar för att skilja fakta från fiktion och upptäcka desinformation (chefer för sociala medier). Det är ett helt system. Samtidigt varnar de ständigt för hotet från (utländska) statsstödda påverkansoperationer.

För att vara tydlig: Kremls propaganda är verklig, men dess räckvidd är avgjort liten i jämförelse med de massiva desinformationskampanjer som lanseras av den västerländska nationella säkerhetsstaten. Och Institutionen för krigsstudier är en viktig del i detta informationskrig.