Hur fungerar den av Oksanen prisade regelbaserade internationella ordningen? Kritik av folkrättsjurist och av mig

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan eller tidigare – och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.

Ingress 9/4 2021: Då och då lyfter USA och dess allierade i Väst fram den ”regelbaserade internationella ordningen” som en positiv markör av sin politik, och som en kritik av sina antagonister, som Kina och Ryssland. Den icke helt okände journalister Patrik Oksanen, knuten till ”Fri Värld” och ledarskribent i SvD lyfte nyligen fram detta då han i Kvartal i en debattartikel om bl.a. COVID-19-vacciner skrev ”Ett hinder är USA och demokratierna i väst som håller fast vid den regelbaserade liberala ordningen som bygger på multilaterala lösningar som EU, Nato, OSSE och WTO.” Ett utdrag ur min kommentar till detta i Kvartal finns längst ned.

Men först denna artikel ”Respekt för ett verkligt system för internationell rätt dröjer sedan länge” som har skrivits av den australiensiske juristen och geopolitiske analytikern James O’Neill. Den har som så många av hans artiklar publicerats på New Eastern Outlook. Förträdare för inte minst USA brukar tala om den ”regelbaserade internationella ordningen” samtidigt som de är de främsta att bryta mot den. James O’Neill har behandlat ämnet tidigare – se under ”Relaterat”. Artikeln är översatt av Rolf Nilsson och jag har stående tillstånd av James O’Neill att publicera hans artiklar. Det är jag som gjort markeringarna i texten.

När kommer någon artikel i svensk etablerad press som försiktigt diskuterar i denna riktning?

Respekt för ett verkligt system för internationell rätt dröjer sedan länge

USA: s propagandakrig mot Kina fick en extra dimension nyligen, när New York Times publicerade en artikel som återspeglade dess pågående krig mot Folkrepubliken Kina den 29 mars 2021. Artikeln hade titeln ”En allians av autokratier? Kina vill leda den nya världsordningen”. Artikeln skrevs av New York Times Pekingchef Stephen Myers. Myers hävdar att ”Kina hoppas kunna positionera sig som den främsta ledaren för en internationell ordning, ledd av USA, som i allmänhet styrs av principer för demokrati, ”respekt för mänskliga rättigheter och efterlevnad av lag.”

Denna mening personifierar den falskhet, med vilken USA och dess lojala anhängare av den ”regelbaserade internationella ordningen”, sådana som Australien, presenterar sig för världen. Om man skulle titta på historien om USA:s beteende efter andra världskriget, är respekt för ”rättssäkerhet” den sista frasen man skulle dra sig till minnes. Sedan krigets slut har USA bidragit till störtandet av minst 70 regeringar världen över, vilka inte så mycket misslyckades med att följa rättsstatsprincipen, utan som snarare bedrev en politik som inte godkändes av USA: s regering.

Det var knappast fråga om någon respekt för rättsstatsprincipen när USA:s regering kraftfullt störtar regeringar som den ogillar. Förenta staternas regering är inte bara den mest hycklande stormakten i världen, den är ledande i att fördöma andra, som inte följer deras version av den regelbaserade ordningen. Kina och Ryssland är för närvarande de främsta målen för USA:s kampanj för att övertyga världen att de själva följer den internationella ordningen medan Kina och Ryssland inte gör det.

Under sitt senaste möte med den ryska utrikesministern Sergei Lavrov i Peking, var den kinesiska utrikesministern Wang Yi mycket kritisk mot USA:s version av världens rättsordning. Yi sa ”den så kallade reglelbaserade ordningen från ett fåtal länder är inte tydlig i sin betydelse, eftersom den återspeglar reglerna i några få länder och inte representerar det internationella samfundets vilja.”

Kina utmanade USA-versionen av den regelbaserade internationella ordningen, för, som den kinesiska utrikesministern hävdade var namnet vilseledande. Det var vilseledande eftersom den så kallade internationella ordningen faktiskt inte var någon sådan. Den var, hävdade han, en uppsättning regler som gjorts upp av ett litet antal västländer som leds av USA, som skapar reglerna och sedan försöker tillskriva dem en universell tillämpning.

Med detta sagt ”borde vi upprätthålla den allmänt erkända internationella rätten.” Han sa att användningen av ”regelbaserad internationell ordning av ett fåtal länder inte är tydlig i sin betydelse, det återspeglar reglerna i några få länder och representerar inte det internationella samfundets vilja.”

I stället för en begränsad västerländskt definierad rättsstat, föredrar kineserna att hänvisa till FN-stadgan och relaterade dokument, vilka mer exakt återspeglar det internationella samfundets önskemål.

Wangs invändningar mot den internationella rättsstaten, som den definierats av amerikanerna, är uppenbarligen på grund av dess egennytta. Förutom sitt skrämmande internationella rekord när det gäller att följa ett regelbaserat system, är USA också mycket sårbart för alla som kontrollerar dess inhemska system.

I mars i år tog FN:s råd för mänskliga rättigheter upp resultatet av sin allmänna periodiska granskning av USA. Översynen kastade ett icke smickrande ljus över det fruktansvärda tillståndet för grundläggande mänskliga rättigheter i USA självt. Det är inte konstigt att rapporten fick liten eller ingen täckning i de vanliga medierna i USA eller i dess västliga allierade.

Bara som en illustration var rapporten mycket kritisk mot Förenta staternas svar på COVID-19-krisen. FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, kommenterade, att det som låg bakom de omfattande protesterna i hundratals amerikanska städer förra året, var vad hon kallade de ”alarmerande ojämlikheterna” som COVID-19-utbrottet avslöjade.

Det är inte bara vid dödsfall i Covid 19 som ojämlikheterna är uppenbara. Ojämlikhet på grund av ras är en markant egenskap i USA:s ”rättvisesystem”, med afroamerikaner mer än sex gånger mer benägna att fängslas än deras vita motsvarigheter. Professor Olivier De Schutter, FN:s särskilda rapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, noterade den långvariga strukturella diskrimineringen på grund av rasskillnader och sade att USA förblev ett segregerat samhälle.

Tillsammans med en katalog med faktorer som visar effekterna av rasdiskriminering på svarta människors liv i USA, inklusive politiskt våld, bostadsegregering, en skillnad i kvaliteten på utbildningen, arbetsmarknadssegregering och politisk obehörighet, sticker de olika nivåerna av fängslanden ut som ett levande fördömande av rasdiskriminering.

Det är inte bara på grund av ras som USA är en splittrad nation. Landsbygdens bristande tillgång till grundläggande sanitära bekvämligheter ger markanta effekter på hälsotillståndet. Som De Schutter noterade i sin rapport, får nästan en fjärdedel av heltidsarbetarna och tre fjärdedelar av deltidsarbetarna i landet ingen betald sjukfrånvaro.

Med tanke på likgiltigheten för försummelserna mot det egna folket, är det inte konstigt, att USA sällan bryr sig om de brott som begåtts av CIA och andra militära enheter frånUSA i de länder som det genom åren har invaderat och ockuperat. Nästan ingen hålls någonsin ansvarig för dessa brott.

Mot bakgrund av Förenta staternas skrämmande rekord, både hemma och utomlands, är det inte konstigt att större delen av världens nationer är mindre imponerade av USA:s protester avseende den ”regelbaserade internationella ordningen”.

Ledda av Kina frågar de, inte utan anledning, att eftersom den västerländska rättsuppfattningen är uppenbart otillräcklig för att inte säga hycklande, måste det finnas ett bättre sätt. Detta bättre sätt finner man i FN:s stadga, och ju tidigare väst erkänner och antar dess principer, desto snabbare blir vi fria från deras version av vad som är rätt.

För större delen av världens nationer kan den dagen inte komma snart nog.

Utdrag ur min kommentar i Kvartal:
Patrik Oksanens artikel är inte överdrivet saklig. Det är helt klart att det främst är USA (alltmer auktoritärt enligt forskare) som i särklass mest bryter mot ”den regelbaserade liberala ordningen” genom angreppskrigen i Mellanöstern som dödat minst 2 miljoner och drivit fler på flykt, genom olagliga sanktioner, rekord i intervention i andra länders val enligt USA-forskare och genom stöd till statskupper i demokratier. Några exempel bara:
1953 Mossadeq i Iran; – 1954 Arbenz i Guatemala; 1960 USA-stödda mordet på premiärminister Lumumba i Kongo; – 1965 Sukarno i Indonesien; 1973 Allende i Chile ; 1970 Sihanouk i Kambodja ; – 1983 Grenada ; 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela; 2014 Aristide i Haiti; 2009 Zelaya i Honduras; 2013 Statskupp mot valde Morsi i Egypten.

Relaterat.

James O’ Neill: En ny världsordning växer fram, och Väst har svårt att anpassa sig.
I USA gäller inte en grund för demokrati: En person- en röst!? Va!
Demokratin fungerar dåligt i USA enligt första vetenskapliga studien.
USA:s odemokratiska val.
Demokratin i USA fungerar dåligt enligt den första vetenskapliga studien.
Jimmy Carter säger till Oprah Winfrey att USA inte längre är en demokrati
Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång ganska demkratiska valsystem
Korruption i USA:s politiska ledning
USA: Ekonomisk manipulation och korruption
Korruptionen i Ryssland och i andra länder