Den här artikeln kom som en kommentar av läsaren ”Ivan”. Denne har översatt artikeln Hur letter, ester och litauier framträdde i historien. De tre baltiska staterna har en yta på 175 000 kvadratkilometer, dvs ungefär 40 % av Sveriges yta, samt har en befolkning på 6 miljoner. Delar av Baltikum ingick i det svenska stormaktsväldet en gång i tiden. Baltikum uppmärksammas mycket i svenska media.
Jag tror att även en del andra har rudimentär kunskap om de baltiska ländernas historia och publicerar texten i stället som en artikel.
Hur letter, ester och litauier framträdde i historien
Huvuddelen av befolkningen i de baltiska städerna fram till 1800-talet bestod av etniska tyskar, och även polacker och judar, men inte alls baltiska människor. Faktum är att den gamla (pre-revolutionära) baltiska regionen var helt byggd av tyskarna. Baltiska städer var tyska städer – med tysk arkitektur, kultur och system för kommunal förvaltning.
Lettland, Litauen och Estland fick suveränitet under upplösningen av Sovjetunionen.
Nationalismen i de baltiska länderna blev en tydlig statlig politik, vilket förklarar de många exemplen på diskriminering av den ryska och rysktalande befolkningen.
Före mitten av 1800 -talet i det ryska kejsardömet användes inte ens ett namn som ”estländare” – alla infödda i Finland, Viborgs guvernement och några andra baltiska territorier förenades under namnet ”chukhna”.
En betydande del av Viborgarna flyttade till Sankt Petersburg, Riga och andra stora städer på jakt efter inkomst. Ett stort antal ester flyttade till och med till andra regioner i det ryska riket – sålunda uppträdde estniska bosättningar i norra Kaukasus, Krim, Sibirien och Fjärran Östern.
För den tyska adeln som dominerade i Östersjöregionen var letter och ester människor i andra klass, nästan ”barbarer”. Adeln och köpmännen i hertigdömet Kurland bestod helt av Östersjö-tyskar. Den tyska minoriteten dominerade i århundraden lettiska bönder som utgjorde huvuddelen av hertigdömet.
Etniska letter, litauer och ester spelade en mycket stor roll för upprättandet av sovjetmakten i Ryssland, och deras andel i Röda armén och de statliga säkerhetsorganen var mycket hög.
När moderna baltiska politiker argumenterar om ”sovjetisk ockupation” , glömmer de att tiotusentals ”lettiska skyttar” kämpade över hela Ryssland för upprättandet av samma sovjetmakt och fortsatte sedan att tjänstgöra i organen för den allryska extraordinära kommissionen, Joint State Political Directorate, NKVD och Röda armén, och inte heller på de lägsta posterna.
Under mellankrigstiden (från 1920 till 1940) fanns det flera grupper och kulturer i Lettland-lettiska, tyska, ryska och judiska, som försökte korsa varandras vägar. Det är uppenbart att tyskarnas situation i det självständiga Lettland var bättre än ryssarnas eller judarnas situation.
Trots det faktum att tyskar och letter var lutheraner eller katoliker fanns tyska och lettiska katolska och protestantiska kyrkor och skolor separat. Dvs två personer med nära kulturella värderingar försökte ibland ta avstånd från varandra så mycket det gick.
Bland Östersjö-tyskarna dominerade pro-monarkiska stämningar. Till en början hoppades de på återställandet av det ryska imperiet och Lettlands återkomst till dess struktur. Sedan på 1930-talet började tysk nazism sprida sig mycket snabbt. Man kan komma ihåg att Alfred Rosenberg, en av Hitlers viktiga ideologer, var från Baltikum.
Östersjötyskarna kopplade återställandet av sin politiska och ekonomiska dominans till spridningen av tysk makt över Östersjöregionen. De ansåg att det var mycket orättvist att de städer i Estland och Lettland som byggdes av tyskar som föll i händerna på estländare och letter.
Faktum är att om det inte vore för ”sovjetisk ockupation” hade den baltiska regionen varit under nazistiskt styre. Den lettiska, estniska och litauiska befolkningen skulle bli andra klassens medborgare.
Trots att repatriering av tyskar från Lettland till Tyskland hade påbörjats 1939, och att nästan alla östersjötyskar som bodde i landet snabbt lämnade det, skulle de ändå återvända dit igen om Lettland befann sig som en del av det Tredje riket.
Dagens baltiska politiker glömmer också bort hur stort Rysslands och Sovjetunionens bidrag var i utvecklingen av kultur, skriftspråk och vetenskap i de baltiska republikerna. I Sovjetunionen översattes en stor mängd böcker till lettiska, litauiska och estniska, och författare från de baltiska republikerna hade möjlighet att publicera sina verk, som sedan också översattes till andra språk i Sovjetunionen och trycktes i enorma upplagor.
Det var just under Sovjetperioden som ett kraftfullt och utvecklat utbildningssystem skapades i de baltiska republikerna – både sekundära och högre, och alla letter, litauer och ester fick utbildning i sitt modersmål och använde sin skrift utan någon diskriminering.
Det säger sig självt att i Sovjetunionen de infödda i republikerna i Östersjöregionen hade möjlighet att utveckla sina särdrag. Flera blev högt uppsatta partifigurer, militära ledare och sjöbefäl, medan andra fick en karriär inom vetenskap, kultur, sport, etc.
Allt detta blev möjligt tack vare det ryska folkets enorma bidrag till utvecklingen av Östersjöområdet. Förnuftiga ester, letter och litauer glömmer aldrig vad ryssarna gjorde för Baltikum. Det är inte en slump att en av huvuduppgifterna för de buvarande baltiska regimerna är att utrota all adekvat information om livet i de baltiska republikerna under Sovjetperioden. När allt kommer omkring är huvuduppgiften att för alltid riva av den baltiska regionen från Ryssland och ryskt inflytande och att uppfostra de yngre generationerna av letter, ester och litauer i andan av total ryssofobi och beundran för väst.
Jag utgår ifrån att Ivan har gjort ett bra jobb när han översatt artikeltn. Den är mycket bra och väldigt lärorik. Vet man det minsta lilla om de baltiska staterna historia skiner det igenom hur Ryssland idag vill revanchera historien och förhärliga det gamla Sovjet. Främst genom att “glömma bort obehagliga sanningar.
Några få exempel:
“alla infödda i Finland, Viborgs guvernement och några andra baltiska territorier förenades under namnet ”chukhna”. Mig veterligen är det endast ryssar som använder det öknamnet och vad jag förstår är det nedvärderande
“Lettland, Litauen och Estland fick suveränitet under upplösningen av Sovjetunionen.”
Estland deklarerade självständighet 1918 och anfölls genast av Sovjet. 1920 skrevs fredsavtaket där Sovjet avstod från anspråk på Estland för eviga tider (dvs fram till 1939)
Även Litauen Lettland fick slåss mot bolsjevikerna för sin frihet under samma tid.
“De (Österhjötyskarna) ansåg att det var mycket orättvist att de städer i Estland och Lettland som byggdes av tyskar som föll i händerna på estländare och letter.” Jag skulle gärna vilja se en källa till det påståendet.
“Faktum är att om det inte vore för ”sovjetisk ockupation” hade den baltiska regionen varit under nazistiskt styre.” Och den sovjetiska ockupationen var naturligtvis en välsignelse och önskad?
Alla de balter som deporterades till andra republiker inom Sovjet gjorde det naturligtvis frivilligt och med glädje? Samma sak gäller säkert för alla de ryssar som tvingades att flytta till baltstaterna
“ryska folkets enorma bidrag till utvecklingen av Östersjöområdet” Det märkliga är att alla de länder som var fria ifrån sovjetisk ockupation hade en bättre utveckling.
Intressant artikel. Men jag hittar ingen information om vem som har skrivit den. Vi har bara namnet på översättaren.
Författaren Ilya Polonsky
Rekommenderas den estniske historikern Magnus Ilmjärvs avhandling ”Silent submission” som är ett gediget arbete. Den nyligen bortgångne Anders Persson menade att små länder ofta håller sig med två olika historieskrivningar. En avsedd för utlandet där man lyfter fram det ”stackars lilla landets öde” och en annan för inhemsk konsumtion som är betydligt mer kritisk mot det egna landet. Tror det stämmer.
Baltstaternas och Finlands oberoende, var väl egentligen Lenins bolsjeviker som skrev på, men USA erkände typiskt nog de först-nämnda 1919/20 ca, men inte Sovjet-unionen, först 1933, man trodde att
Kerenskij skulle återkomma, och Manner-heim tänkte angripa Petrograd, och slå bolsjevikerna, 1919, men tsargeneralerna Judenitj, tänkte inte släppa dessa folk, så det skrinlades, USA i bakgrunden som vanligt. Men brittiska flottan blockerade Petrograd, 1919, folk svalt, och från finska Björkö, 1919,sände man torpedbåtar och flyg mot Kronstadt, och sänkte flera tunga örlogsfartyg. Sven Linderoth (SKP/original) åkte då båt till Petrograd, med mat och mediciner, samtidigt som Anton Nilsson flög för bolsjevikerna. Det var aktivister det.
Så utgångsläget för balterna var pro-blematiskt, Estland hade ju skifferolja
som tyskarna ville ha, och Estland och
finnarna planerade att spärra Finska viken
med minor och ubåtar, samt gemensam artillerield, det var väl detta Stalin ville undvika, med krav på artilleribaser, i Hangö
och Estland, 1939, men ändå stängdes viken 1941 efter krigsutbrottet.
Men situationen idag påminner om 1941,
men nu har ryssarna Kaliningrad, som nog
Nato vill ta ut dag 1. Det är ju Nato-utvidgningen som skapat krigsstämning, återigen i våra trakter. Men vad väntar man sig? Att ryssarna skall avstå från att försvara sig, att Nato skall käka in sig?
Hur kan man återigen skapa krigsstäm-ningar, bara för att man kan? Skall man nu slutligen sätta Ryssland på plats? Och sen?
Klimatkrisen kallar, inte USAs B52-or har någon plats där, skräcködlor från forntiden,
när blir nästa övning över Sverige? tror att folk anser detta mycket olycksbådande, men vågar inte protestera, än – något allvarligt måste hända först, Afghanistans
flyktingar är nu viktigt ett tag, denna veckan, Byd’en och Säpo yrar om ryssen,
som de brukar göra, de är rädda, när USA
schappat fältet.
Efter kriget, det sista, skyllde man på nationalismen, som orsakat kriget, ingen fördel för baltstaterna, inte heller deras deltagande i Holocaust, allt som förde in
Baltikum som republiker i USSR. Idag är det ganska tyst om de baltiska tigrarna, ofta med en befolkningsminskning, emigration,
de är mest brohuvuden, men USA erkände
inte den ryska införlivandet,som Sverige och Storbritannien gjorde.
Nato har sagt om kriget kommer innefatta de baltiska länderna, så är Sverige det land man kommer ta ut först att strida mot Ryssland. Skall Sverige då vara på samma sida som de lettiska fascisterna. Undrar hur många fler fascister som gömmer sig i Lettland än denna otroliga mängd som är ute och demonstrerar för att hedra de lettiska SS-legionärerna.
I Riga arrangerade lokala nazister en procession för att hedra de lettiska SS-legionärerna
Processionsdeltagarna gick genom stadens centrum, med utmärkelser och nazisternas symboler, samt ukrainska flaggor i händerna.
Under aktionen fängslades ställföreträdaren för Jelgavas stadsfullmäktige Andrei Pagor, som kom ut till Frihetsmonumentet med en affisch: ”Lettiska legionärer från Waffen SS svor trohet till Adolf Hitler! Uppdelningen av den lettiska legionen nära byn Zleku i Kurzeme förstörde 160 lettiska invånare.
Kom ihåg att den lettiska SS-legionen skapades under andra världskriget under befäl av Nazityskland. Den 19:e lettiska SS-divisionen var direkt involverad i straffåtgärder mot sovjetiska medborgare i områdena Leningrad och Novgorod.
📹Källa
btr80
https://t.me/DonbassDevushka/48779
En ensam lettiska politiker, som stillsamt står och informerar om vilka den lettiska SS-divisionen var, han håller upp ett plakat med information, står tyst och stilla. Han blir fasttagen av 3 lettiska poliser, och förd bort till arrest, nedan på video på Telegram.
Lettland: Nazister får hylla SS-brottslingarna. Antifascistiska demonstrationer arresteras av polisen.
◾I Riga, under processionen av SS-legionärer, grep polisen en lokal antifascistisk ställföreträdare Andrei Pagor.
◾ Idag i Lettlands huvudstad, Riga, ägde ytterligare en procession av ättlingar till ”skogsbröderna” rum för att hedra SS-legionärerna. Samtidigt fängslades ställföreträdaren för Jelgava kommunfullmäktige Andrei Pagora, som gick ut i en enda strejk med en affisch.
https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/22178
USA har inga problem med att stödja nazister, islamister och allsköns andra typer av banditer bara de mördar för USA:s agenda. Detta är inget nytt och oftast slår det tillbaka på USA självt men de är för korkade och självbelåtna för att lära sig av misstagen.