Hur ”russophrenia” hos förment smarta människor i västvärlden långsamt har lett oss mot ett europeiskt storkrig.
Av Glenn Diesen, professor vid Sydöstra Norges universitet och redaktör för tidskriften Russia in Global Affairs.
Red: ”Phrenia: A combining form used in the names of mental disorders:schizophrenia.” https://www.dictionary.com/browse/-phrenia
_______________________________________________
”Författaren och förintelseöverlevaren Victor Klemperer identifierade två olika språkstilar som definierade Hitlers propaganda mot judarna: antingen ”hån” mot den underlägsna rasen eller ”panikslagen rädsla” för deras hot mot civilisationen.
Den antiryska propagandan under de senaste århundradena har på samma sätt gett upphov till två motsägelsefulla ståndpunkter – förakt för ryssarna som ett ociviliserat och efterblivet folk, och samtidigt ett omätligt hot som tornar upp sig över Europa. Ett tillstånd som av en författare beskrivs som ”russofrihet: idén att Ryssland samtidigt är på väg att falla sönder och samtidigt ta över världen”.
Ryssland är hopplöst odugligt och svagt, men det är också kapabelt att undergräva världens demokratier och återupprätta ett globalt imperium. Moskva är så nere att västvärlden inte behöver erkänna eller tillgodose dess grundläggande säkerhetsintressen, men Natos 30 medlemsländer behöver ändå allt fler vapen för att försvara sig mot de fruktade ryssarna.
Att överdriva en motståndares svaghet eller styrka (eller båda) är en viktig del av propagandan, vilket medför en uppenbar risk för felbedömningar, eftersom motståndarens verkliga kapacitet inte bedöms korrekt. Kriget i Ukraina är en bra fallstudie av detta fenomen.
Överdrifter av Rysslands styrka och svaghet
För att uppmuntra till mer Nato, mer militärutgifter och inringning av Ryssland brukar man hävda att vi har underskattat hotet från ryssarna. Under det kalla kriget hävdades det felaktigt att Sovjet hade en enorm missilöverlägsenhet gentemot USA, vilket uppmuntrade USA till ytterligare militära utgifter. Efter det kalla kriget har Natos expansion och existensberättigande fortsatt att bygga på ett överdrivet ryskt hot.
För att uppmuntra en mer kraftfull strategi gentemot Ryssland hävdas det nu att vi har överskattat Moskvas styrka. Ett exempel är en artikel i The Atlantic där det hävdas att ”Ukraina har avslöjat Ryssland som en inte så stormakt”. Det föreslås att eftersom den ryska armén ”bara har tagit över 20 procent av Ukraina” är det dags att avliva illusionen om att Ryssland är en stormakt. Denna slutsats stöder en ännu hårdare hållning gentemot Ryssland i motsats till Kissingers argument att stormakter måste anpassa sig för att uppnå fred. Med andra ord, mer av samma politik som underblåste spänningarna och förde oss till denna fruktansvärda konflikt.
Den bristfälliga berättelsen om Rysslands misslyckande i Ukraina. Det råder ingen tvekan om att Ryssland misslyckades med att nå en snabb seger i Ukraina. Ryssland stormade upp till Kievs utkanter i ett tidigt skede och försökte tvinga fram en uppgörelse. De ryska territoriella framstegen verkade mycket imponerande och sammanföll med berättelsen om ett allsmäktigt Ryssland. I verkligheten förlitade sig dessa positioner på tunna och sårbara försörjningslinjer. I och med att man misslyckades med att nå en diplomatisk uppgörelse med Kiev var man tvungen att överge dessa positioner.
Storbritannien och USA övertalade Kiev att avbryta fredssamtalen i Istanbul, och stridernas karaktär förändrades därefter i grunden. Det kollektiva västvärlden lovade att den skulle tillhandahålla alla nödvändiga vapen om Ukraina skulle avsluta förhandlingarna och bekämpa Ryssland. Washington fastställde sitt mål att permanent försvaga Ryssland och att slå ner det från stormakternas bord. USA:s försvarsminister Lloyd Austin meddelade uttryckligen att de amerikanska målen innefattade att få ”Ryssland försvagat till den grad att det inte kan göra den typ av saker som det har gjort genom att invadera Ukraina”. Denna målsättning stämmer överens med de mål som den berömda underrättelseanknutna tankesmedjan RAND Corporation satte upp för 2019, nämligen att överexploatera och slå ut Moskva: ”Den ukrainska militären blöder redan Ryssland i Donbass-regionen (och vice versa). Att tillhandahålla mer amerikansk militär utrustning och rådgivning kan leda till att Ryssland ökar sin direkta inblandning i konflikten och det pris som landet betalar för det”.
Det ryska hoppet om en snabb seger ersattes alltså av ett utmattningskrig, där Moskva syftade till att mala ner och förgöra den ukrainska armén – innan man tvingade fram en uppgörelse. Brytpunkten har nu nåtts, vilket framgår av den pågående kollapsen av Ukrainas mest befästa positioner i Maryinka, Pisky och Avviivka.
Detta kommer troligen att upphöra i augusti eller september, för att sedan övergå till snabbare territoriella erövringar. Är det strategiskt klokt att förneka denna verklighet för att sälja in berättelsen om ett svagt Ryssland?
Berättelsen om en oduglig, utmattad och demoraliserad rysk militär som nästan har slut på ammunition har hållit i sig sedan mars. Men det finns ett ännu större problem med berättelsen om att Ryssland inte kan besegra sin svaga granne. I verkligheten har Nato också indirekt gått i krig mot Ryssland. Den amerikanska brigadgeneralen Joseph E. Hilbert hävdade att ”det värsta som ryssarna gjorde var att ge oss åtta år att förbereda oss”. Dessutom har det kollektiva västvärlden levererat allt mer avancerade vapen sedan Ryssland invaderade i februari 2022.
Den amerikanske statsvetaren John Mearsheimer definierar en stormakt utifrån dess ”rimliga utsikter att genom egna ansträngningar försvara sig mot den ledande staten i systemet”. Det verkar som om Ryssland har klarat det testet eftersom det kollektiva västvärlden nu har kastat allt utom köksbänken i form av leverans av militär utrustning, militär underrättelseverksamhet och ekonomiska sanktioner.
Den kollektiva västvärlden har tömt en stor del av sitt vapenförråd i ett meningslöst försök att stoppa Rysslands framfart på slagfältet. Detta trots att Ryssland endast slåss med sin fredstida armé på 200 000 soldater mot en ukrainsk armé som är flera gånger så stor. Enligt krigsregeln 3:1 ska angriparens styrkor vara minst tre gånger så stora som försvararens för att vinna slaget. I Ukraina är detta förhållande omvänt med 1:3 till Ukrainas fördel. Rysslands 2 miljoner reservsoldater och en stor del av dess mer avancerade vapen hålls kvar som backup om Nato direkt går in i kriget.
Den kollektiva västvärlden har lanserat ekonomiska sanktioner utan motstycke med den uttryckliga förväntningen att det omedelbart skulle kollapsa den ryska ekonomin, det finansiella systemet och valutan. Detta har aldrig hänt och den ryska rubeln är den starkaste valutan i år. Istället har sanktionerna fått ett så spektakulärt bakslag att västvärlden har satt eld på sitt eget hus i hopp om att det skulle sprida sig till Moskva.
Försöket att mobilisera det internationella samfundet mot Ryssland har också misslyckats, eftersom 85 procent av världens befolkning bor i länder som har vägrat att delta i sanktionerna – trots påtryckningar och hot från USA. Till och med påven pekade på Natos expansionism som en källa till kriget. Påven: Nato kan ha orsakat Rysslands invasion.
Farorna med önsketänkande
Att förneka att Ryssland är en stormakt kan kännas bra, men som den kinesiska filosofen Lao Tzu konstaterade för mer än 2 500 år sedan: ”Det finns ingen större fara än att underskatta sin motståndare”.
Önsketänkande om Rysslands svaghet uppmuntrar västvärlden att eskalera, medan diplomati och ett fredsavtal blir allt svårare och mer ogynnsamt.
Före februari 2014 var Rysslands huvudsakliga politik gentemot Ukraina att bevara landet som en neutral stat, en bro mellan öst och väst. Efter det väststödda regimskiftet och stödet till en ”antiterroristoperation” mot Donbass krävde Ryssland autonomi för Donbass. Eftersom USA saboterade fredsavtalet i Minsk, som syftade till att ge autonomi, i sju år, övergick Kreml till att driva på för Donbass självständighet. När USA började skicka avancerade vapen till Ukraina med det uttryckliga syftet att permanent försvaga Ryssland utökade Moskva sina territoriella anspråk för att motverka detta hot.
De antiryska sanktionerna har uttömts, och de har gett fruktansvärda bakslag. Det finns nu en insikt om att åtgärderna har varit ett spektakulärt misslyckande, eftersom västvärldens ekonomier smulas sönder samtidigt som Moskva flyttar sin ekonomiska konnektivitet österut. Rysslands ekonomiska beroende av väst har varit en källa till stort inflytande, men detta inflytande håller på att försvinna och kommer inte tillbaka.
Viljan att framställa Ryssland som svagt är nödvändig eftersom Nato insisterar på att landet måste förhandla från en styrkeposition. Men är inte detta källan till problemen? I 30 år förhandlade Nato mot ett svagare Moskva, och resultatet blev att det USA-ledda blocket kunde agera ensidigt och ignorera ryska säkerhetsintressen. Genom att överge de paneuropeiska säkerhetsavtalen kollapsade den paneuropeiska säkerheten.
Vi har sakta rört oss mot ett europeiskt storkrig i 30 år och det finns inga bra lösningar längre. Men ett slut på önsketänkande måste vara början.
Källa:https://www.rt.com/russia/561135-russia-nato-ukraine-propaganda/
Ryssofofobin har jämt funnits där under 2000talet,men då var de inte som när de på allvar tog fart från 2013-2014. Därifrån gick de åt SKOGEN överallt och jämt i västvärlden.Det var offensiv mot Ryssland och allt som har med landet och dess ledare att göra så man så otroligt ofta häpnade ju.Veckor efter veckor och månader efter månader var det inga rubriker längre som förvånade,eller alla olika klantiga tal av olika klantiga västliga ledare som bara öste sin massiva offensiven på ALLA plan ju,mot detta så vidriga ryssofofobin vi sett senaste åren.Även här på Global politics har det långt före Ukraina krisen funnits flertalet ämnen och rubriker från åren före som behandlade detta på UTOMORDENLIGT BRA sätt måste jag säga.På flera olika ämnen,världshändelser mm flera gånger. Helt sakligt och med olika fakta till. All heder där till Global politics måste jag säga.Ryssofofobin som utvecklats till detta vidrigaste utan MOTSTYCKE sedan förra året måste få ett slut.Jag har ALDRIG ställt upp på detta och kommer ALDRIG heller göra de.När Ryssland förtjänar kritik någonstans okey då är jag med.Men så som det varit sedan 2014 saknar MOTSTYCKE i hur vidriga västvärlden och dess massmedierna varit.Detta är mer än häpnadsväckande.Ska läsa artikeln igen,nu kommenterade jag mest pga rubriken Ryssofopia längst upp
EU planerar träna Ukrainska terrorister och nazister,
säger det ryska utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova.
”Vi måste kalla en spade för en spade: EU kommer att skapa träningsbaser för att träna terrorister och nazistkrigare för Kievregimen.
För 100 år sedan fattade inte heller européerna omedelbart vad fascism var. Sedan förstod de, men det var för sent”, skrev Zakharova i sin Telegram-kanal .
Tidigare har chefen för europeisk diplomati, Josep Borrell , sagt att EU diskuterar skapandet av ett uppdrag för att träna ukrainska soldater, men inte på Ukrainas territorium, utan i ett av grannländerna.
Tidigare beslutade Sverige att skicka 120 instruktörer till Storbritannien för att utbilda den ukrainska militären.
EU gör alltså exakt som Saudiarabien som bekostar och tränar jihadister att hjälpa till att genomföra deras spridande av islam. I EU:s fall är det dock spridande av nazism och det visar väl att ränderna aldrig går ur då Hitler hade goda kontakter med islamska ledare på sin tid! Den här Borrell sa i en intervju att dubbelmoral är en del av EU:s politik och att deras ”höga” ideal och EU-lagar kan man tänja på efter behov om det gynnar den egna agendan…Håjaja…
Bruno pensionär 23.8.2022 Några strödda tankar : Kapitalisterna kämpar också sinsemellan om makt och råvaror, liksom före II världskriget. Imperialisten USA strävar efter global dominans med militära medel (jfr. PNAC2000 dokumentet och t.ex. B Clintons uttalande att USA bör leda världen). T.o.m. allierade skulle underkastas. Kapitalismen är ett historiskt utvecklingsskede och är väl inget evighetssystem. Mänskligheten har genomgått många samhällssystem. Vad som kommer efter kapitalismen vet vi inte.
Under II världskriget lierade sig USA, England … med socialistiska Sovjetunionen.
Kina verkar nu liera sig med Ryssland mot Nato. Kina har aldrig startat ett krig. I sin bok ”Rogue state” (Skurkstat) påpekar William Blum däremot USAs 67 militära interventioner 1945-1999. Flera följde. Ibland var målet och resultatet att ersätta demokratikst valda regimer. Ryssland är militärt mer än 10 ggr svagare än Nato men har jättelika landområden och är en kärnvapenmakt med avskräckningspotential.
Den verkligt stora, globala filosofiska skiljelinjen verkar vara mellan materialism och idealism, dit religioner och också fobierna verkar att höra. Religionernas stora roll ännu i dagens värld är förvånande. I enkäten med över 100 svarande riksdagledamöter i Finland var majoritetren för bevarande av (Gud) hädelseparagrafen i strafflagen ! Kanske mera ett resultat av hur valsystemet och människornas indoktrinering fungerar.