Hur USA-Amerika utarmade de 90 procenten

Av Godfree Roberts 22 september.

https://herecomeschina.substack.com/p/how-america-impoverished-the-90?utm_source=post-email-title&publication_id=247534&post_id=129190356&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&utm_medium=emai

Översättning: Rolf Nilsson

Deras fattigdom är ett förhållande, inte ett fel.

Doktrinen om utveckling (developmentalism, se här, ö.a.) – att länder utvecklas bäst genom att utbilda sin befolkning, främja starka inhemska marknader och införa höga tullar på import – hade en guldålder under efterkrigstiden. År 1969, säger Naomi Klein, såg the Southern Cone (södra delen av Sydamerka, se här, ö.a.) mer ut som Europa än som tredje världen. Arbetare i nya fabriker bildade starka fackföreningar som förhandlade fram medelklasslöner och deras barn började studera vid nya offentliga universitet. På femtiotalet hade Argentina den största medelklassen i Sydamerika, medan Uruguay erbjöd gratis sjukvård till sina 95 procent läskunniga invånare.

Ike Eisenhowers krig mot utveckling

Eftersom utvecklingstanken är rotad i jämlikhet, rättvisa och självständighet utmålade USA den som det första steget mot gudlös kommunism, vilket för alltid svärtade ned den i amerikanernas medvetande. 1953 inledde sedan president Eisenhower kriget mot utveckling genom att utse bröderna Dulles – som hade representerat Cuban Sugar Cane Co. och United Fruit Co. – till utrikesminister och CIA-chef.

När Iran valde en ivrig utvecklingsvänlig president, Mohammad Mossadegh, satte Eisenhower och Dulles igång med att förgöra honom och hans land, ett projekt som fortfarande prioriteras av Vita huset.

Tomma kalorier

Ikes utvecklingsfientliga politik kallades den kapitalistiska moderniseringsteorin: Västerländska samhällen är till sin natur progressiva på ett sätt som äldre civilisationer aldrig kan vara, och det välstånd de genererar fördelas ojämnt eftersom vissa människor arbetar hårdare än andra. Men den enda vägen till ekonomisk utveckling och social modernisering går via frihandel, individuell ansträngning och kapitalism, och de som avviker från denna väg kommer att förgöras.

Den utvecklingsfientliga kampanjen var så genomgripande att USA förde över sin attack till FN och blockerade alla resolutioner som erkände mat, tak över huvudet och nationell utveckling som mänskliga rättigheter, vilket en förskräckt Harold Pinter skrev om,

Förenta staternas brott har varit systematiska, konstanta, ondskefulla, obarmhärtiga, men mycket få människor har faktiskt talat om dem. Man måste erkänna det för Amerika. Det har utövat en ganska klinisk maktmanipulation över hela världen samtidigt som det har maskerat sig som en kraft för universellt gott. Det är en briljant, till och med kvick, mycket framgångsrik hypnos. ”USA:s utrikespolitik kan bäst definieras på följande sätt: Kyss mig i arslet eller så sparkar jag in skallen på dig. Det är så enkelt och så grovt som det. Det som är intressant med det är att det är så otroligt framgångsrikt. Den har strukturer för desinformation, användning av retorik, förvrängning av språket, som är mycket övertygande, men som faktiskt är en massa lögner. Det är mycket framgångsrik propaganda. De har pengarna, de har tekniken, de har alla medel för att komma undan med det, och det gör de.” – Nobelprisföreläsning, 2005.

För att försäkra sig om att utvecklingstänkandet skulle förbli vilande förstörde USA systematiskt utvecklingsekonomierna och mördade ofta deras ledare. Än idag försäkrar generalstabscheferna nationen om att de är redo att bomba Kina för att de har fräckheten att utvecklas.

Draken träder fram

Mao, en passionerad utvecklingsanhängare, hade 1944 erbjudit sig att resa till Washington för att tala med president Roosevelt: ”Kina måste utvecklas. Det kan bara ske genom fri företagsamhet. Kinesiska och amerikanska intressen passar ihop, ekonomiskt och politiskt. Amerika behöver inte frukta att vi inte kommer att vara samarbetsvilliga. Vi kan inte riskera någon konflikt”. Maos budskap nådde aldrig presidenten, så 1949 skrev han till Truman och därefter till Eisenhower. Båda ignorerade honom. Säger den ekonomiska historikern Maurice Meisner.

Det Kina som 1952 hade en industriell bas som var mindre än Belgiens, och som så länge förlöjligades som ”Asiens sjuke man”, blev i slutet av Mao-perioden en av de sex största industriproducenterna i världen, jämförbar med industrialiseringen i Tyskland, Japan och Ryssland.

• I Tyskland var den ekonomiska tillväxttakten 1880-1914 33% per decennium.
• I Japan från 1874-1929 var ökningstakten 43% per årtionde.
• Sovjetunionen uppnådde 1928-58 en ökningstakt på 54% per decennium.
• I Maos Kina 1952-72 var ökningstakten 64% per decennium.

Genom att upprätthålla Maos halsbrytande takt i sjuttio år har Kina skapat den största och mest kompletta (krigsavhållande) ekonomin på jorden – så motståndskraftig att handeln, trots embargon och hot, har ökat med 1 biljon dollar sedan Trump införde embargon och ekonomin kommer att växa med 1,6 biljoner dollar enbart i år – nära världens största tillväxtår.

Washingtons sista strid?

Kinas utveckling innebär ett nederlag som är långt mer kännbart än USA:s sammanlagda förluster i Korea, Vietnam, Afghanistan och Ukraina. Kina har inte bara trotsat USA och utvecklats, utan håller även på att ersätta USA som världsledare.

Tack vare utvecklingsplattformar som mBridge, BRI, SCO, RCEP och GEIDCO leder alla vägar till Kina. MBridge (se här, ö.a.) låter länderna handla i sina egna valutor, BRI utvecklar deras infrastruktur, SCO hjälper dem att hantera säkerhetshot, RCEP (se här, ö.a.) är världens största handelsblock (det höjde min levnadsstandard dramatiskt), och GEIDCO (se här, ö.a.) har investerat 15 biljoner dollar i att flytta förnybar energi runt jorden med solen.

Kinas storslagna strategi börjar bli synlig och påtaglig: nationer med 90 procent av världens befolkning är återigen under utveckling. De behöver alla lågkvalificerade jobb, som Kina kan finansiera, utrusta, utbilda och till och med tillhandahålla med hela industrier med låga marginaler när landet rör sig uppåt i värdekedjan. 90 procent av världens sjukhus behöver prisvärda röntgen- och magnetkameror, deras gruvor och hamnar behöver automatiseras, deras befolkning vill ha 2000-talets transporter och 58-tums TV-apparater och prisvärd medicin…

Framtiden utvecklas på ett bra sätt…