ICC, Ryssland, Israel och Gaza

ICC och denne skamlöse Khan är sinnebilden för att FN-systemet har totalt havererat.
För övrigt hur handskas man med barnamördare- och terrorregimen apartheid israel? Jemen visar vägen

” Sensationell video visar israelisk militär skjuta sina egna

Den israeliska kanal 12 har visat berättelser av bosättare och videoklipp som visar att israeliska tanks gick in i kibbutzen Be’eri i samband med Hamas anfall den 7 oktober. Videon visar att stridsvagnar besköt hus, trots att dussintals israeler fanns därinne. Videon har engelsk text.

Klicka på bilden eller följ länken: https://t.me/QudsNen/91195

Den israeliska propagandan kring vad som hände behandlas också i norrmannen Jørgen Chr. Thorkildsens artikel ”Israelerna och deras användning av Dahiya-doktrinen” nedan. Lögnerna som gjorde det möjligt för israelerna att tillämpa Dahiya-doktrinen under sken av att försvara sig själva.

Detta är inte ett försök att ursäkta Hamas för de övergrepp de begick den 7 oktober. Men rätt måste vara rätt, därför måste sanningen nu komma fram. Svårt dock att svälja för de flesta här i vår del av världen. Hamas har anklagats för en rad grymheter som visar sig vara lögner. Lögner som nu tillåter israeler att tillämpa Dahiya-doktrinen under sken av självförsvar. Denna doktrin är en del av en tradition som tar oss tillbaka till slutet av 1930-talet. En doktrin om kollektiv bestraffning – att krossa motstånd genom att tillfoga död och förstörelse på befolkningar. De sionistiska bosättarna lärde sig den av britterna under det brutala undertryckandet av det stora palestinska upproret 1936-39.

Det gick till så att om palestinier attackerade de brittiska trupperna skulle trupperna reagera med att förstöra de närliggande byarna. De brittiska soldaterna misshandlade rebellerna hänsynslöst och som om det inte räckte sköts några av dem offentligt i bybornas åsyn. Allt detta som en del av straffet. Som skrämsel och varning. Och om de återvände till byarna uppmanades soldaterna att förstöra dessa helt och hållet för att lära ”infödingarna” en läxa.

Den mest omskrivna av dessa händelser ägde rum i september 1938 i den lilla byn al-Bassa. De brittiska trupperna som var där, beordrade ett 50-tal palestinska män gå ombord på en buss – och tvingade sedan chauffören att köra över en mina. Vi förstår alla vad som blev resultatet av detta.

Wikipedia: Massakern i Al-Bassa 1938

De sionistiska bosättarna som befann sig i området engagerades av britterna för att hjälpa till att krossa det palestinska motståndet. De använde sig så småningom själva av dessa metoder. Och därmed tog de över de brutala brittiska metoderna för kolonial krigföring – och har sedan dess använt dem fram till idag.

Dahiya-doktrinen: Statsterrorismen och krigsförbrytelsens filosofi

Detta blev formellt en del av Israels militära doktrin i kölvattnet av attacken mot Libanon i augusti 2006, då flygvapnet ödelade Beiruts Dahiya-distrikt. General Gadi Eizenkot klargjorde att det Israel hade gjort med Dahiya skulle de göra mot varje by eller stad som vågade göra motstånd. Som han uttryckte det, det som hände Dahiya ”kommer att hända varje by som på något sätt hotar israelerna”. ”Vi kommer att använda oproportionerligt våld och orsaka enorm skada och förstörelse”, sade han. ”Att skada befolkningen är det enda sättet att hålla dem tillbaka.” Eizenkot är för närvarande minister utan portfölj i Netanyahus regering.

Dahiya-doktrinen är inte bara ett flagrant brott mot de mest elementära normerna i krigets lagar och vanlig mänsklig moral. Det är en deklaration om användningen av våld som kan kallas vid sitt rätta namn – statsterrorism.

För att kunna tillämpa Dahiya-doktrinen under sken av att försvara sig mot Hamas förlitar sig israelerna på ett narrativ som framställer Hamas på sämsta möjliga sätt. Ett narrativ som bygger på påståenden så motbjudande att det blir svårt för många att känna någon som helst sympati för palestinierna. Med ovärderlig hjälp av västerländska medier. En bild som i efterhand blir väldigt svår att förändra.

Och det narrativet har i huvudsak skapats med hjälp av den ortodoxa som kallas ZAKA. I konkurrens med en annan grupp, kallad United Hatzalah.

Genom sådana grymheter skulle Hamas snart förlora all den sympati de tidigare haft – och få se sin situation förvärras ytterligare. Därför är de påstådda grymheterna osannolika. Delvis av denna anledning är det nödvändigt att undersöka anklagelserna.

I en artikel som publicerades på steigan.no den 12 oktober har Max Blumenthal identifierat källan till några av påståendena. Och denna källa är ingen mindre än David Ben Zion – en IDF-officer och bosättarledare på Västbanken. En våldsam person med många palestinska öden på sitt samvete. Vem vid sina sunda sinnen skulle lita på en sådan människa?

Bilden av vad som hände den 7 oktober blir gradvis mer och mer nyanserad. Den nyligen reviderade siffran visar 1 147 dödade till följd av Hamas attacker. Enligt Max Blumenthal var minst 50 procent av dessa uniformerade soldater, antingen stationerade på sina poster/kibbutzer eller aktivt engagerade i att upprätthålla belägringen av Gaza. Dessa inkluderar, enligt Max Blumenthal, inte de som bar vapen för personligt skydd, eller de som tjänstgjorde som reservister (värnpliktiga i ständig beredskap/ Nyhetsbanken) . Hamas avsikt var därför förmodligen att attackera militärposteringar och ta med sig så många gisslan som möjligt. Utomhusmusikfestivalen Nova, nära kibbutzen Re’im i Eshkol, var inte känd av Hamas från början. Men ett betydande antal civila dödades där och på andra håll – antingen av Hamas eller av israelerna själva. Yasmin Porat är en 44-årig trebarnsmamma som flydde från Nova-festivalen och överlevde Hamas-attacken. Hon sa att israeliska civila ”utan tvekan” dödades av Israels egna säkerhetsstyrkor i kibbutzen Be’eri, men först efter att israeliska styrkor deltagit i närstrider med Hamas. Utan översikt och i största förvirring. De sköt urskillningslöst mot både dem och gisslan. – De eliminerade alla, inklusive gisslan, säger hon till israelisk radio. ”Det var väldigt, väldigt kraftig korseld”, ja, till och med användes stridsvagnar. Dessförinnan hade hon och de andra i gisslan hållits fängslade av Hamas i flera timmar. Hon sa att de behandlade henne och de andra i gisslan ”humant” – och att ”avsikten var att kidnappa och ta oss till Gaza, inte att döda oss”. I efterhand uppstår den oundvikliga frågan – dödades gisslan med flit? Genom att hänvisa till det så kallade Hannibaldirektivet. Detta är en procedur som IDF använder för att inte tvingas utlämna några av sina egna fångar i en fångutväxling. Direktivet upphävdes 2016. Men ofta kan en mentalitet inte avvecklas enbart med ett penndrag. Så frågan kvarstår…

Uttalanden från den frigivna gisslan, som det av Yasmin Porat, förmedlar en nyanserad bild av Hamas. Uttalanden som helt motsäger vad den israeliska sidan hade förväntat sig – och kanske till och med hoppats på. Jag skulle därför inte bli förvånad om idén att använda Hannibaldirektivet kom upp.

Dottern till en av de två första frigivna gisslan sa att hennes mor, Yocheved Lifshitz, fördes bort på en motorcykel tillsammans med Nurit Cooper och deras makar. Det framgår av videofilmer att hennes mor, när hon skulle släppas, vände sig till de palestinska soldaterna, skakade hand med en av dem, tackade och yttrade ”shalom” (det hebreiska ordet för fred). Hon sa att gripandet i sig orsakat mycket rädsla och var en mycket stor påfrestning. Naturligtvis. Vem skulle inte ha upplevt det på det sättet. När de kom fram till platsen där de skulle bo de följande dagarna möttes de av vaktmanskap som sa till dem: ”Vi är muslimer och kommer inte att skada er.” Hon fortsatte med att säga att ”de delade med sig av sin mat till dem och behandlade dem vänligt” och att ”vi är glada att höra att de blir väl omhändertagna. Vi vet inte om detta gäller alla, för det är många som min mamma inte har träffat.

Jag har sett flera videoinspelningar av frigivna gisslan som skakar hand, vinkar och ler mot de palestinska soldaterna. En del av dem får en flaska vatten för att släcka törsten.

Men det är klart – beroende på gisslans allmänna mentala tillstånd, deras uppväxthistoria och vad de kan ha varit med om i det förflutna – att en del av gisslan utan tvekan har blivit svårt traumatiserade. Historier som avviker från vad vi har fått höra. Det finns många spruckna kärl också bland palestinierna – även en och annan psykopat.

Frigivna palestinska fångar – å andra sidan – klassas uteslutande till den senare kategorin. Och inte bara det. De fick genast veta att om de går ut i media med sina historier kommer de att återigen arresteras.

Israelerna vill, tvärtemot det som gisslan berättar för oss, framställa Hamas på det sätt som beskrivs i artikeln av Max Blumenthal. Detta, som tidigare nämnts, för att rättfärdiga sitt terrorkrig inför sin egen befolkning som en bestraffning av det palestinska folket. (Terrorkrig är ett ord som påven nu också använder)

Så här skriver Max Blumenthal:

Det är i första hand den ortodoxa gruppen av räddningsarbetare, kallad ZAKA, som är ursprunget till de mest ohyggliga av Hamas påstådda handlingar i samband med attacken den 7 oktober. Barn som avrättas genom halshuggning inför föräldrarnas ögon, ögon som sticks in, amputation av kroppsdelar, bröst som skärs av, tarmar och foster som slits ut ur livmodern, massvåldtäkter och en lång rad mord. Namnet ZAKA (Zihuy Korbanot Ason), som betyder identifiering av olycksoffer/terroroffer, gavs till gruppen av grundaren Yehuda Meshi-Zahav. En notorisk våldtäktsman vid namn ”Haredi Jeffrey Epstein”.

Utrikesminister Tony Blinken och president Joseph Biden har båda upprepat dessa bevisligen falska påståenden om Hamas grymheter. Trots anklagelser om ekonomiskt bedrägeri utnyttjar ZAKA publiciteten i samband med den 7 oktober för att samla in stora summor pengar. Deras rival, United Hatzalah, har på liknande sätt gjort bevisligen falska påståenden om spädbarn som bakas i ugnar. Allt detta samtidigt som den närmar oss ett insamlingsmål på 50 miljoner dollar.

Under en senatsutfrågning om kriget i Gaza den 31 oktober gav utrikesminister Antony Blinken sina skäl för att avvisa en vapenvila. Blinken lockade fram så mycket känslor som bara en skådespelare i det demokratiska partiet någonsin kunnat framkalla, och återgav en fruktansvärd scen som skulle illustrera Hamas barbari – och följaktligen visa omöjligheten att börja förhandla med ett sådant folk: ”En ung pojke och en flicka, 6 och 8 år gamla, satt med sina föräldrar runt frukostbordet. Pappans ögon stacks ut i barnens åsyn. Mammans bröst skars av, flickans fot amputerades och pojkens fingrar skars av – innan de alla avrättades. Utrikesministern avslutade med att säga: ”Det är vad det här [israeliska] samhället har att göra med.”

Även om Blinken inte angav källan till sina oroande påståenden – och han ombads inte heller att göra det av senatorerna – överensstämde anklagelserna med vittnesmål från Yossi Landau. Landau är verksamhetschef för ZAKA:s södra region. Faktum är att Landau har kommit med flera olika versioner av den historia som Blinken hänvisade till. Sedan den 12 oktober har han beskrivit hur Hamas har lemlästat och dödat ett 6- och ett 8-årigt barn tillsammans med deras föräldrar i kibbutzen Beeri, innan de satte sig att äta i de mördades hem.

Trots att det finns flera vittnen till vad som hände inne på Kibbutz Be’eri, innan ZAKA anlände för att hämta döda kroppar, har ännu inga vittnesmål dykt upp som bekräftar Landaus påståenden. Dessutom finns det inga registrerade dödsfall av syskon i åldrarna 6 till 8 år i Kibbutz Be’eri den 7 oktober. Det finns inga dokumenterade barn som dödats på det sätt som Landau beskriver, inte heller bilder av den mördade familjen. De enda syskonen i ungefär samma ålder som dog den dagen – 12-åriga tvillingarna Liel och Yanai Hetrzroni – dödades av israelisk stridsvagnseld.

Landaus berättelse – och i förlängningen Blinkens vittnesmål inför senaten – verkar därför vara baserad på ett cyniskt påhitt avsett att dramatisera Hamas påstådda barbari för att utöka det politiska utrymmet för Israels framfart på Gazaremsan. Som denna forskning visar var Landaus berättelse en av många historier som skapats av en liten krets av tvivelaktiga karaktärer som har lyckats bygga upp den officiella berättelsen om den 7 oktober i västerländska medier.

Även om israeliska tjänstemän spelat en central roll i Tel Avivs desinformationskampanj kring händelserna den 7 oktober – och till exempel hävdade att kropparna av döda judiska spädbarn hittades hängande från en tvättlina i en av kibbutzerna – har de mest provokativa påståendena kommit från en samling ultraortodoxa icke-statliga organisationer som ZAKA. Även om ZAKA specialiserar sig på ”insamling och bortskaffande av kroppar” har gruppen inga medicinska kvalifikationer och bemannas av en grupp volontärer utan utbildning.

Från att ”bekräfta” den bedrägliga historien om halshuggna spädbarn som hittats i en av kibbutzerna – till att öppet hitta på liknande historier om Hamaskrigare som skurit ut foster ur gravida kvinnor, skurit av en liten flickas arm och bakat ett barn i en ugn – har ZAKA och rivaliserande grupper visat en anmärkningsvärd benägenhet att ständigt ge media nya och ohyggliga historier om påstådd Hamas-brutalitet. På så sätt har de utrustat västerländska ledare som Antony Blinken och president Joe Biden med ett narrativ som gör det möjligt att blockera förslag om eldupphör och skicka vapen till en militär som har dödat över 25 000 civila i Gaza på drygt två månader. (Siffran den 15 december är 18 787 döda, varav 7 729 är barn, förutom 7 780 saknade. För att inte tala om de 289 som dödats på Västbanken, varav 65 barn. Det totala antalet skadade närmar sig 55 000).

ZAKA befinner sig nu i centrum för Tel Avivs kampanj för att övertyga världen om att Hamas inte bara våldtog israeliska kvinnor den 7 oktober, utan att de fortsätter att misshandla den kvinnliga gisslan sedan dess. Faktum är att Israels nyligen släppta ”Civil Commission for the October 7 Crimes of Hamas Against Women and Children” till stor del förlitar sig på just andrahandsanklagelser från ZAKA. Ändå har kommissionen inte kunnat presentera ett enda förstahandsvittne eller video som bevisar påståendena om massvåldtäkt.

Till och med traditionella och välrenommerade medier har sedan dess upprepat gruppens tvivelaktiga påståenden, som brittiska Sunday Times, genom att pliktskyldigt citera en högt uppsatt ZAKA-anställd som hävdade att: ”Det var tydligt att de försökte sprida så mycket skräck som möjligt – genom att döda, bränna dem levande och våldta”.

ZAKA:s centrala deltagande i de våldtäktsutredningar på hög nivå, som nu pågår, är fullt av ironi. Fram till nyligen har israelisk mediebevakning av organisationen till stor del varit fokuserad på de avskyvärda sexbrott som begåtts av dess grundare, Yehuda Meshi-Zahav. Han är känd bland Jerusalems ortodoxa som ”Jeffrey Epstein the Haredim” på grund av sin förkärlek för att våldta unga människor. Både pojkar och flickor. Kön spelade ingen roll. Väldokumenterat som detta är.

Meshi-Zahavs decennier långa framfart av sexuella övergrepp har utan tvekan varit känd för ZAKA:s anställda. Det slutade inte förrän han, i väntan på att bli arresterad, hängde sig. Förutom att vara serievåldtäktsman var han under många år ZAKA:s ledare. På så sätt kunde han finansiera en överdådig livsstil med miljontals dollar som överfördes från organisationen. Brad Pearce, en oberoende forskare som publicerade en omfattande studie av korruption inom ZAKA i oktober 2023, beskrev gruppen som ”den mest ogenomskinliga och skumma icke-statliga organisation jag någonsin har undersökt”.

Sedan dessa volontärer först dök upp på gatorna med sina tjusiga motorcyklar under 1990-talet har ZAKA kämpat för uppmärksamhet tillsammans med andra rivaliserande grupper av hjälparbetare – som United Hatzalah – för att få miljoner från rika judiska donatorer utomlands. Konkurrensen mellan dessa organisationer verkar driva fram falska historier – den ena mer ohygglig än den andra. Och ju mer uppmärksamhet detta genererar från media och västerländska ledare, desto mer sannolikt är det att de uppnår mer än de insamlingsmål de har satt upp.

Chocken den 7 oktober har visat sig vara en bonanza för sådana insamlingar och har gjort det möjligt för dem att förvandla den israeliska regeringen, västerländska medier som CNN och Biden-administrationen till gratis reklamagenter.

Efter att Hamas den 7 oktober attackerade israeliska militärstationer/kibbutzer i söder och hävde belägringen av Gazaremsan och närliggande områden, gick det israeliska samhället in i ett djupt trauma. Den utbredda känslan av osäkerhet förvandlades snart till en nästan omättlig hämndlystnad när Tel Avivs enorma propagandaapparat mobiliserades för att rättfärdiga Israels efterföljande slakt på Gazas civilbefolkning. En slakt som rättfärdigas av det israeliska ledarskapet och håller folket i Gaza kollektivt ansvarigt för händelserna den 7 oktober (enligt Dahiya-doktrinen).

Den israeliska armén har förstört de flesta bostadshusen i norra Gaza. Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning ställer sig endast 1,8 procent Israels judar tveksamma mot den eldkraft som används. Medan dödssiffran i Gaza stiger med tusentals för varje vecka som går, använder den israeliska regeringen de mest upprörande av historierna från den 7 oktober för att förklara varför dess kampanj för kollektiv bestraffning är nödvändig inte bara ur militär synvinkel, utan också moraliskt försvarbar. Med hjälp av lojala medier utomlands finner israelerna att Washington är mycket ivrigt att reproducera och sprida deras berättelser om halshuggna spädbarn och familjer som brutalt stympats av Hamas.

Och som vi ska se kommer några av de mest groteska historierna som sprids av den israeliska regeringen och upprepas i Washington från en man med en mycket livlig fantasi: Yossi Landau från ZAKA. Enligt Landau bör alla som ifrågasätter hans version av händelserna dödas.

ZAKA:s Yossi Landau berättade på Indias Republic TV historien om palestinska militanter som njöt av en frukost efter att ha huggit en hel familj i bitar. Och detta var inte Landaus enda bidrag. Han var också personligen ansvarig för att ”bekräfta” den falska historien om halshuggningen av spädbarn i kibbutzen Kfar Aza. En historia som president Joseph Biden, mot sina rådgivares inrådan, valde att återge. Som CBS News rapporterade den 11 oktober sa Landau att han ”med egna ögon sett barn och spädbarn som blivit halshuggna”.

En talesman för den israeliska armén förklarade att ”en högt uppsatt tjänsteman inom den israeliska hälso- och sjukvården” hade bekräftat påståendet om halshuggna spädbarn.

Påståendet upprepades sedan på CNN, som ägnade nästan en hel timme av en sändning på bästa sändningstid åt det påstådda illdådet baserat på ”bekräftelse” från Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. USA:s president Joe Biden upprepade påståendet nästa gång och förkunnade något sömnigt under en presskonferens att han hade sett ”bilder av terrorister som halshugger barn”. Presidenten ignorerade därmed uppgifterna om bekräftade dödsfall från den 7 oktober, som visade att endast ett spädbarn, en 10 månader gammal flicka vid namn Mila Cohen, har dödats.

Inte långt därefter tvingades både CNN:s Sara Sidner och Joe Biden att ta tillbaka anklagelserna om halshuggna spädbarn. ”Presidenten baserade sina kommentarer om de påstådda grymheterna på påståenden från Netanyahus talesman och medierapporter från Israel”, förklarade Vita huset.

Dessutom hade Netanyahu och israelisk media baserat sina påståenden enbart på uttalanden från ZAKAS Landau. Lockad av sin förmåga att manipulera ledarskapet i både sitt eget land och den globala supermakt som sponsrade Israel, lade Landau nu till ett antal nya element.

I en intervju den 12 oktober med den av israeliska utrikesministeriet finansierade kanalen i24 hävdade Landau att när ZAKA gick in i ett hem i Kibbutz Be’eri ”såg vi en gravid kvinna ligga på golvet. När vi vände på henne såg vi att hennes mage var uppskuren – vidöppen. Det ofödda barnet, som fortfarande satt fast med navelsträngen, hade blivit stucket med kniv. Mamman hade blivit skjuten i huvudet. Så använd din fantasi, försök att föreställa dig vad som hände först”.

Landau verkar ha skapat den här historien baserat på ett rykte från en militär källa som spreds på nätet två dagar innan. Enligt källan var det påstådda gravida offret 30 år gammalt. Enbart detta misskrediterade Landaus påstående, eftersom de enda kvinnliga offren som registrerats i eller runt Beeri var 44-årige Rinat Segev Even och 22-åriga Tair Bira – ingen av dem var gravid. Faktum är att inga gravida kvinnor registrerades bland dem som dödades den 7 oktober. Kibbutz Be’eri förnekade i tysthet Landaus påståenden i ett uttalande den 3 december till den israeliska tidningen Haaretz, och förklarade att ”historien om den gravida kvinnan som rapporterats av ZAKA inte är relevant för Be’eri”.

En expertkälla, involverad i undersökningen av kropparna, förklarade att ”volontärerna inte är några patologi-experter och de har inga professionella verktyg för att identifiera den dödade personen och avgöra hans eller hennes ålder, eller för att avgöra på vilket sätt han eller hon slaktades”.

Israelisk polis å sin sida hävdade att de inte hade någon kännedom om händelsen. Landaus absurda påståenden förstärktes av den israeliska militärens officiella sociala webbplats, som påstod sig ha bilder av brottet men som de inte kunde publicera av oro för att det skulle bryta mot Twitter/X:s användarvillkor. Trots Israels iver att dokumentera dessa historier från den 7 oktober, hur fruktansvärda de än må vara, tycks inget av denna påstådda dokumentation hittills ha presenterats.

I ett desperat försök att bekräfta Landaus tvivelaktiga påståenden gjorde en israelisk användare på sociala medier en video där han kombinerade ZAKA-volontärernas vittnesmål med bilder av en mexikansk drogkartell som torterar en fånge till döds. Den falska videon blev snabbt viral på hebreiska sociala medier och uppmärksammades till och med av den israeliska presidenten Isaac Herzogs fru. I en artikel i Newsweek den 22 november hävdade Israels första dam Michal Herzog att ”en Hamasvideo från en kibbutz visar hur terrorister torterar en gravid kvinna och tar bort hennes foster”. Naturligtvis finns det ingen sådan video. Den enda källan var Landau, ZAKA:s mästerlige historieberättare.

Samtidigt insisterade Landau på att han ”såg 20 barn skjutas, brännas och staplas i två högar”. Han tillade att barnens händer var bundna innan de påstås ha bränts av Hamas. Ändå är detta en absolut omöjlighet, eftersom totalt 13 barn dödades under attacken den 7 oktober – de flesta av dem som hittades på en enda plats var inte fler än 3. Och som The Grayzone tidigare avslöjat, brändes den största samlingen av brända israeliska kroppar i Kibbutz Be’eri efter att den israeliska militären medvetet beslutat att beskjuta ett hem med 13 israeliska fångar med artilleri.

Landau berättade sedan för i24 att han gick in i ett grannhus och bevittnade ett annat illdåd: ”I vardagsrummet såg vi två föräldrar, en mamma och en pappa, med bakbundna händer. Bredvid dem låg två små barn med händerna bundna på samma sätt. De var alla brända till döds. Terroristerna satt vid bordet och åt medan de brände ihjäl dem.” Det falska vittnesmålet gav snabbt eko på Capitol Hill i Washington, där det upprepades nästan ord för ord av utrikesminister Blinken under en senatsutfrågning den 31 oktober. Som förklarats ovan har inga barn registrerats dödade på det sätt som Landau beskriver, inte heller dog någon 6- eller 7-åring som han har hävdat. (Blinken sa att de var 6 och 8). Den som kommer närmast av alla som dödades den 7 oktober är Eitan och Alin Kapshitter, 5 respektive 8 år gamla. De dödades dock inte i ett hus, utan i en bil när deras föräldrar av misstag körde in i korselden mellan israeliska styrkor och Hamasstyrkor.

Medan Landaus makabra historier skapade internationella rubriker, kom hans kollega på ZAKA, Simcha Dizingoff, ut med ännu några historier avsedda för utländska medier. När han beskrev ett besök hos Kfar Aza den 11 oktober berättade Dizingoff för The Guardian att han såg ”en kvinna, naken från midjan och nedåt, [som] hade böjts över en säng och sedan skjutits i bakhuvudet. När teamet försökte flytta henne rullade en odetonerad granat ut ur hennes knutna näve. Med tanke på att den israeliska armén redan hade rensat kibbutzen före den 11 oktober väckte hans redogörelse allvarliga frågor. Hur kunde arméns bombexperter ignorera en odetonerad granat i handen på en naken kvinna utspridd över en säng? Och varför har Israels nyinrättade ”Civila kommission för Hamas brott mot kvinnor och barn den 7 oktober”, som frenetiskt söker efter minsta tillstymmelse till bevis för att Hamas är inblandade i massvåldtäkter, hittills underlåtit att nämna denna händelse?

Icke desto mindre fortsatte Dizingoffs livliga fantasier och han hävdade att han hade sett ”ett barn på omkring sex år ha dödats av en kniv som stuckits i skallen”.

De officiella dödstalen från Kfar Aza visar att inget barn yngre än 14 år dödades i kibbutzen, vilket gör Dizingoffs version av händelserna praktiskt taget omöjlig. Precis som med de grafiska fabler som Landau spunnit tillhandahöll Dizengoff ingen dokumentation som stödde hans påståenden – inga mobiltelefonfoton, kriminaltekniska bevis eller bekräftande vittnesmål. Hur cyniska ZAKA-påhitten än kan verka, så var de helt i linje med organisationens och dess grundares syfte: en seriesexförbrytare som överfört miljoner från sina donatorer för att finansiera sina egna dekadenta sysslor.

ZAKA grundades officiellt 1995 med syftet att göra det möjligt för ultraortodoxa judar som inte tjänstgör i Israels militär att hjälpa till med hjälpinsatser genom att samla in kroppar och kroppsdelar från dem som dödats i olyckor och terroristattacker – tvätta bort deras blod och förbereda dem för religiöst bortskaffande. Enligt ZAKA:s hemsida arbetar gruppen ”i nära samarbete med Israels utrikesdepartement, IDF och andra myndigheter”.

Gruppens grundare, Yehuda Meshi Zahav, tillhörde en rabbinsk familj med en central position i det israeliska samhället. De hade bott i Jerusalem i 11 generationer. En månad efter att ha tilldelats det prestigefyllda Israelpriset ”för bidrag till samhället” – som han fick av den nuvarande försvarsministern Yoav Gallant – anklagades Meshi Zahav för ett flertal sexuella övergrepp och våldtäkter av människor av båda könen, inklusive barn.

I den ultraortodoxa stadsdelen Mea Shearim var Meshi Zahavs sexuella överträdelser så allmänt kända att de gav honom det minnesvärda smeknamnet: ”Haredi Epstein”, en referens till den ökände finansmannen och sexförbrytaren Jeffrey Epstein, som – liksom Meshi Zahav – också tog sitt liv i väntan på rättegång 2019. Meshi Zahav tillbringade över ett år i koma efter sitt självmordsförsök och dog i juni 2022.

Anklagelser om sexuella övergrepp kring Meshi Zahav och hans familj dök först upp 2003, när den israeliska tidningen YNet rapporterade att Yehudas bror, Moshe Meshi Zahav, hade arresterats misstänkt för oanständiga handlingar med minderåriga och för att ha lockat unga flickor till sex mot betalning. Efter att ha gått med i ZAKA var det praktiskt taget omöjligt för Moshe Meshi Landau att vara omedveten om sin chefs rykte. På samma sätt är det svårt att föreställa sig att ZAKA:s många sekulära anhängare inom det israeliska ledarskapet – som är beroende av gruppen som en bro till Israels ultraortodoxa samfund – var omedvetna om sin befälhavares skandalösa förflutna.

I mars 2021 svämmade israeliska nyhetssajter över av detaljerade redogörelser, från manliga och kvinnliga offer, om påstådda sexuella övergrepp utförda av Meshi-Zahav. En av dem berättade för Haaretz att Meshi-Zahav hade varnat henne med orden: ”Om du säger något om det här till någon kommer en ZAKA-skåpbil att köra över dig.”

En annan ortodox källa berättade för YNet att Zaka-grundarens många våldtäkter ”inte var någon hemlighet. Vi pratar om många människor. För honom var allt tillåtet – kvinnor, barn, pojkar och flickor, och om djur kunde prata och berätta sina historier tvivlar jag inte på att vi skulle fått reda på att han lekte med dem också. Allt som rör sig, egentligen”.

Källan fortsatte: ”Jag minns en historia där han gick till ett matzah-bageri och tafsade på unga pojkar som arbetade där före påsk så att de kunde ha samlag med honom till hans nöje och förtjusning. Han var verkligen haredien Jeffrey Epstein.”

Meshi-Zahavs olagliga och omoraliska beteende fick fäste och inbegrep ZAKA:s ekonomiska verksamhet. En rapport daterad 2013, av Israels ledande nyhetssajt Mako, fann att VD:n lyckades överföra miljoner från de många donationerna för att finansiera sin överdådiga livsstil, inklusive en lyxvilla. När våldtäktsanklagelserna kom upp till ytan åtta år senare avslöjade israeliska medier att ZAKA använde täckoperationer som sköttes av Meshi-Zahavs familj för att överföra pengar till konton som tillhörde organisationens ledning.

År 2022 fastställde en Haaretz-utredning att ZAKA ökade sin andel av den statliga finansieringen genom att ljuga för den israeliska regeringen. Antalet frivilliga blåstes upp med 2 000. Landau verkade vara inblandad i detta och hävdade 2019 att hans grupp övervakade 3 000 volontärer. Det faktiska antalet var inte mer än bara 1 000 aktiva.

Från början av oktober fram till publiceringen av denna artikel har ZAKA samlat in 3,3 miljoner dollar, med ett mål som nyligen uppdaterades från 3 miljoner dollar till 4,5 miljoner dollar. Givare som bidrar med mer än 1 000 dollar utlovas en vacker medalj till minne av Israels militära angrepp med ett ”järnsvärd” på palestinierna i Gaza.

En undersökning utförd av Haaretz från 2016 visade att ZAKA varit engagerad i en intensiv kamp för mer publicitet – och de pengar som följer med det – med liknande ortodoxa grupper av biståndsarbetare. Bland dess främsta rivaler finns en grupp som kallar sig United Hatzalah, som också drar nytta av den 7 oktober och Israels efterföljande kampanj för etnisk rensning i Gaza, för att samla in massor av pengar till sin verksamhet. Således kom United Hatzalahs regissör med den kanske mest förfärliga och absurda lögnen hittills: Barn som bakats i en ugn.

Så långt Max Blumenthals artikel.

Av ovanstående kan vi se den bristfälliga grund på vilken västerländska medier och ledare riktar sina anklagelser mot Hamas. Vi beklagar verkligen allt våld som begås, även av Hamas. Men sanningen om vad som händer är avgörande för att kunna göra de nödvändiga analyserna, för att hitta en möjlig väg ut ur återvändsgränden. Den oerhörda ilska som de militanta palestinierna visar har inte uppstått i ett vakuum, utan kommer som en reaktion på de övergrepp de utsatts för i 75 år. Grymheter som begås av israeler – baserade på en sionistisk ideologi – begås tillsammans med oss här i väst. Det så kallade internationella samfundet och dess dåliga samvete. Ett samvete som bara förvärras och till slut resulterar i ett moraliskt sammanbrott.

Rubrik i Jerusalem Post: ”Israel bör få Gaza att likna Auschwitz” säger borgmästare David Azoulay i staden Metula, norra Israel.

När Norges statsminister och resten av den norska allmänheten uttrycker sitt stöd för Israels rätt att försvara sig, öppnar de – utan att inse det – dörren för användandet av Dahiya-doktrinen. Det är sant att de mumlar ett och annat om att israelerna inte får bryta mot internationell rätt och att de måste försöka hålla antalet dödade och sårade så lågt som möjligt. Deras brist på kunskap och medvetenhet om vad som händer öppnar upp för våldsanvändning. Våld leder till ännu mer våld. Våld orsakat av hat, som vidmakthålls genom lögner. Och att ljuga föder lögner, och kan aldrig, aldrig leda till något annat än ännu mer våld. För alla som tänker sig för, förstår att Hamas inte kan bekämpas med vapen. Varje försök att göra det kommer att leda till att Hamas växer i storlek. Hamas är inte bara en militant grupp och ett statligt organ. Det är en reaktion i det autonoma nervsystemet på de grymheter som palestinierna har utsatts för i 75 år. Reaktioner som orsakas av det autonoma nervsystemet kan inte bekämpas med vapen. Absurt somdet är. Enligt den traumabehandling vi idag använder oss av finns det en bred konsensus om att aktivering i form av rädsla eller ilska bäst behandlas med social involvering. Medkännande kontakt och omsorg om varandra. Så, och endast så, är en varaktig fred möjlig. Kan någon, om möjligt, göra våra hemmapolitiker uppmärksamma på detta?

Jørgen Chr. Thorkildsen, SEP, psykoterapeut

Artikel har varit publicerad på steigan.no.

Övers. Lennart Palm

Satan är fadern till den khazariska maffian.
https://www.vtforeignpolicy.com/2023/12/e-michael-jones-satan-is-the-father-of-the-khazarian-mafia/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=e-michael-jones-satan-is-the-father-of-the-khazarian-mafia