Indien vill ha närmare samarbete med Ryssland

https://www.indianpunchline.com/wp-content/uploads/2022/09/EEF-768×364.jpg
Rysslands president Vladimir Putin (3:e från höger) hälsar på premiärminister Narendra Modi vid Eastern Economic Forum (EEF) i Vladivostok, 5 september 2019.

Denna artikel av M. K. Bhadrakumar har publicerats på hans https://www.indianpunchline.com/timely-assertion-of-indias-strategic-autonomy/

Påpassligt fastställande av Indiens strategiska autonomi

Premiärminister Narendra Modis tal vid plenarsessionerna vid Eastern Economic Forum (EEF) i Vladivostok har varit ett regelbundet inslag i det årliga evenemanget sedan 2019. Men årets tal på onsdagen var förenat med extra betydelse, eftersom premiärministern för första gången talade om relationerna mellan Indien och Ryssland efter att Moskvas särskilda militära operation i Ukraina inleddes i februari.

Bakgrunden kunde inte ha varit mer dramatisk, eftersom Modi hade Rysslands president Vladimir Putin och ordföranden för Kinas nationella folkkongress Li Zhanshu som lyssnade på honom på podiet i Vladivostok.

Rysslands Fjärran östern är världens sista utpost, försett med enorma mineraltillgångar. Under de rådande geopolitiska förhållandena har Moskva prioriterat asiatiska länder för partnerskap. Indien får ett snabbspår både genom sitt ”särskilda och privilegierade strategiska partnerskap” med Ryssland och genom den värme och hjärtlighet som finns i de personliga relationerna mellan Modi och Putin.

Premiärministern uttalade sig i direkt anslutning till G7-gruppens beslut att stödja Bidenadministrationens senaste projekt, att försvaga och ”utplåna” Ryssland, genom att införa en mekanism för pristak på dess oljeexport. USA hoppas kunna få Rysslands energisamarbete med Kina och Indien att spåra ur, de två stora aktörerna på den globala oljemarknaden, med tanke på storleken på deras ekonomier och den häpnadsväckande omfattningen av deras framtida energibehov. Kina vägrar att spela med. Det borde Indien också göra. Det gör G7-projektet till en omöjlighet.

Maktdynamiken fungerar på följande sätt: Energitrygghet handlar om ett lands ekonomiska framtid och världsstrategi. Ekonomisk styrka ger inflytande och respekt i internationell politik och är en viktig del av ett lands strategiska självständighet och dess förmåga att föra en oberoende utrikespolitik. Detta samband är väl känt av alla.

Det är därför som Bidenadministrationen satte en dolk djupt i hjärtat av det blomstrande 50-åriga energisamarbetet mellan Moskva och Västeuropa. Finns det något bättre sätt att återupprätta USA:s transatlantiska ledarskap, som har varit på väg att försvinna under de senaste decennierna sedan Sovjetunionens upplösning 1991?

Det mediokra, räddhågade ledarskapet i Europa gjorde inget motstånd. Om man ser framåt är Europas subaltern-roll till fördel för USA, som inte längre har kapacitet att tvinga fram sin vilja globalt.

Konflikten i Ukraina är kvintessensen av ett proxykrig som USA har påtvingat Ryssland, för att försvaga Ryssland. Detta knep har inte fungerat, men paradoxalt nog har Ryssland under processen vänt Europa ryggen och uppvaktar den icke-västliga världen för partnerskap. Indien ser oändliga möjligheter som följd av detta paradigmskifte.

I dag är Bidenadministrationen det största enskilda hindret för fredssamtal mellan Kiev och Moskva. Två av de främsta ”Rysslandskunniga” i tidigare amerikanska administrationer, som har skrivit böcker om Ryssland (och är välkända ”hökar” i fråga om Ryssland) i det strategiska samfundet i Nordamerika – Fiona Hill och Angela Stent – publicerade nyligen en artikel i tidskriften Foreign Affairs där de skrev:

”Ryska och ukrainska förhandlare tycktes ha kommit överens (i mars) om konturerna av en förhandlad interimsuppgörelse. Ryssland skulle dra sig tillbaka till sin position den 23 februari, då landet kontrollerade en del av Donbas-regionen och hela Krim, och i utbyte skulle Ukraina lova att inte söka medlemskap i Nato och i stället få säkerhetsgarantier från ett antal länder.”

Ukrainska Pravda, som citerade officiella källor i Kiev, rapporterade faktiskt vid den tidpunkten att ”Efter den tidigare brittiske premiärministern Boris Johnsons ankomst till Kiev (den 9 april) har ett eventuellt möte mellan Ukrainas president Vladimir Zelenskyy och Rysslands president Vladimir Putin blivit mindre troligt… Den ryska sidan var faktiskt redo för mötet mellan Zelenskyy och Putin”.

Johnson ska enligt uppgift ha tagit med sig ett kraftfullt budskap i två delar till Kiev: för det första att Putin är en krigsförbrytare som bör pressas, inte förhandlas med, och för det andra att även om Ukraina är redo att underteckna vissa avtal om garantier med Putin, så är västmakterna det inte.

Föga förvånande väckte premiärministerns tal vid EEF i onsdags uppmärksamhet för dess ”budskap” mitt i USA:s försök att isolera, försvaga och ”utplåna” Ryssland. Att återuppliva Indiens band med Ryssland har varit ett av de bästa arven från Modis utrikespolitik. Premiärministern gjorde en spetsig anmärkning: ”Ända sedan Ukrainakonflikten inleddes har vi betonat behovet av att välja diplomatiens och dialogens väg. Vi stöder alla fredliga ansträngningar för att avsluta denna konflikt”. Detta är också exakt den ryska ståndpunkten!

Följande är de viktigaste delarna av premiärministerns tal:

”Indiens politik för Fjärran Östern… har blivit en viktig pelare i Indiens och Rysslands ”särskilda och privilegierade strategiska partnerskap”.

Premiärministern erinrade om att han själv var pionjär i ”Act Far-East-politiken”. I och med Rysslands brytning av banden med västvärlden och dess vändning mot Asien öppnar sig stora möjligheter för Indien att utnyttja Fjärran Österns fantastiska resurser. Utöver handel och investeringar har han också tänkt sig att ”indiernas talang och professionalism kan leda till en snabb utveckling i ryska Fjärran Östern”.

”Indien är angeläget om att stärka sitt partnerskap med Ryssland i arktiska frågor.”

Modis ovan nämnda kommentar kommer bara tio dagar efter det sensationella uttalandet av Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, den 26 augusti, om att Ryssland utgör ett hot i Arktis och hans förespråkande av att alliansen ska öka sin närvaro i regionen för att motverka Ryssland.

”Det finns också en enorm potential för samarbete på energiområdet.”

Ironiskt nog talade PM inom en vecka efter G7-finansministrarnas beslut om att störa Rysslands inkomster från oljeexport! Det är uppenbart att de västerländska företagens frånvaro från Rysslands energisektor öppnar enorma möjligheter för indiska investeringar i Rysslands olje- och gasfält både i uppströms- och nedströmsledet.

”Vid sidan av energi har Indien också gjort betydande investeringar i ryska Fjärran Östern inom områdena läkemedel och diamanter.”

Ryssland bryter nästan en tredjedel av världens diamanter, enligt det amerikanska finansdepartementet. År 2021 uppskattades Rysslands naturliga diamantreserver till cirka 1,1 miljarder karat. Det ryska företaget Alrosa är världens största diamantbrytningsföretag och står för 90 procent av Rysslands diamantbrytningskapacitet. Indien är naturligtvis världens största centrum för slipning och polering av diamanter och räknas som en av de snabbast växande marknaderna i världen. Indiens diamantindustri, som är baserad i Mumbai och Surat, har uppskattningsvis en miljon anställda.

”Ryssland kan bli en viktig partner för den indiska stålindustrin genom leverans av kokskol.”

Indien har ett enormt behov av kokskol (och teknik för brytning och tvättning av kokskol) som är avgörande för att landets stålindustri ska bli självförsörjande. Rysslands kolreserver ligger på andra plats i världen och utgör cirka 16 % av världens totala kolreserver, vilket innebär att landet har cirka 767 års förbrukning av kol kvar (vid nuvarande konsumtionsnivåer och exklusive oredovisade reserver).

Genom att i slutet av sitt tal bland annat nämna Ukrainakonflikten underströk premiärministern att Indiens beslutsamhet att följa inriktningen på det ”särskilda omfattande strategiska partnerskapet” mellan Indien och Ryssland inte på något sätt utgör en gisslan för det ställföreträdande krig som pågår i Europa.

Premiärministern berörde Ukrainakonfliktens inverkan på de globala försörjningskedjorna. Faktum är att det avtal som FN nyligen ingått för att underlätta exporten av livsmedels-spannmål från Ukraina och Ryssland och gödselmedel från Ryssland, har hamnat i svårigheter, eftersom EU och USA har backat från sina löften om att avskaffa restriktionerna för rysk export. Samtidigt visar det sig att västvärlden prioriterar europeiska behov framför Afrikas.

Putin avslöjade i går att av de två miljoner ton spannmål som lämnade ukrainska hamnar i 87 transporter gick 97 procent till Europa för konsumtion i EU-länderna och endast 3 procent till de svältande miljonerna i det så kallade globala Syd! För att citera Putin,

”Vad jag säger är att många europeiska länder i dag fortsätter att agera som kolonisatörer, precis som de har gjort under tidigare decennier och århundraden. Utvecklingsländerna har helt enkelt blivit lurade ännu en gång och fortsätter att bli lurade.”

En målmedveten signalering beträffande Indiens strategiska självständighet och regeringens beslutsamhet att utvidga och fördjupa det ”särskilda omfattande strategiska partnerskapet” mellan Indien och Ryssland, oavsett den internationella politikens växlingar, var överflödig.

Läs gärna andra artiklar av M.K. Bhadrakumar här.