ISIS barn -farligast av alla? Eller inte alls.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Barnen är kvar i norra Syrien i samma miljö som för ett år sedan. Hur påverkas de? I ändrad riktning?

Jag har även publicerat artikeln IS kvinnor värre än männen?

I media beskrivs vanligen barnen till IS-terrorister som offer för föräldrarnas aktivitet, som lett till att en del av dem samlats i läger för någon form av åtal. Men är detta den riktiga bilden, eller hela bilden?

Uppgifter från intervjuer med barnen och separat i en av bloggartikeln av Helena Edlund ger en annan bild. De allra farligaste.

Först intervjun med barnen på Al Arabiya. Face to Face with ISIS – episode 2.

Utbildad för att bära vapen, och hur de lärde sig att döda. I detalj delar ISIS-pojkar med sig av sina erfarenheter under militanternas styre. Nu påbörjar de synbarligen ett nytt liv och avskiljer sig från extremisternas gräsliga praxis mot kvinnor och ”människor som tycker om frihet”. Al Arabiya intervjuade exklusivt fyra pojkar som levde under ISIS, och representanter för ett center som syftar till att rehabilitera dem.

Barnen avslöjade detaljer om livets verklighet under den extremistiska gruppen och hur de kom att ansluta sig till dem. De lyfte fram den militära träningen och ISIS grepp om makten. 16-årige Mohammed säger att livet under ISIS var svårt och han var ständigt rädd.

En annan pojke, Faisal, som var bosatt i Deir El-Zor, säger att hans familj gick med i den extremistiska gruppen eftersom ”ISIS kom till Syrien och de kontrollerade vårt område … vi ville veta vilka de är.” ”Vi lärde oss Koranen, och vi deltog i militära övningar”, säger han och tillägger att han lärde sig att ”döda folket som tycker om frihet”.

När Al Arabiyas Rola al-Khatib frågar hur han skulle ha reagerat på hennes närvaro medan han var en del av den extremistiska gruppen, svarar Faisal: ”Enligt vad de [ISIS] lärde mig, borde du dö.” Han medger att hans tro har förändrats sedan han lämnade gruppen. ”Nu känner jag mig som om du borde vara helt fri och leva ditt liv.” Straffen var hårda under ISIS:s regim. Obaida, som brukade bo i ISIS-kontrollerade Hajin, säger att han anklagades för att stjäla vapen av extremistgruppen. ”De högg av min hand”.

Enligt Obaidah sade man i IS att de som inte ber och fastar är hedningar och ”om en kvinna inte bär hijaben, skulle de [ISIS] stena henne.

För sin del säger 15-årige Mustafa, son till en före detta högt rankad Emir, att hans far hade ansvar för halshuggarna i IS. Han fick hjälpa till att ta bort de huvuden efter halshuggning. Rehabiliteringscenter Hori Center säger att deras mål är att skydda och utbilda barnen, men det har varit utmanande. ”De accepterar inte lärarna och handledarna, särskilt gäller det kvinnorna, vars beteende fortfarande bygger på ISIS’ ideologi” säger Jilan Heme från Hori Center. Många av barnen som kommer är analfabeter. ”Vi börjar med träning för att förbättra deras läskunnighet på arabiska så att de kan lära sig att läsa och skriva,” förklarar hon. ”Sedan lär vi dem de kulturella och beteendemässiga aspekterna av läroplanen.”

Barnen – De allra farligaste

Helena Edlund, präst och med erfarenheter från Försvarsmakten skriver: De allra farligaste.

* Under en av Försvarsmaktens kurser samtalade jag med en veterankollega som tjänstgjort i Afrika. Han berättade att det farligaste de kunde råka ut för under missionen, var barnsoldater.
De var beväpnade och saknade helt mentala spärrar mot att döda, samtidigt som de vuxna soldaterna hade extrema spärrar mot att oskadliggöra dem. Det finns helt enkelt vissa saker en svensk soldat inte gör, och en sådan sak som man inte gör är att skjuta ett barn, även om barnet är berett att döda en.

* Att använda barn är inte unikt för Afrika. När jag tjänstgjorde i Afghanistan använde insurgenterna (talibanerna) sig ofta av barn när sprängladdningar skulle grävas ner vid vägarna.

* Det är dessa erfarenheter som gör sig påminda när jag med stigande fascination och oro har tagit del av kampanjerna för att de så kallade IS-barnen (och deras föräldrar) ska välkomnas tillbaka till Sverige. Utrikesdepartementet har inlett ett arbete för att förbereda mottagandet och var och varannan dag publiceras debattartiklar och ledare som likställer tveksamhet inför att välkomna terrorister med högerextrem rasism.

* Jag delar Rädda Barnens Sverigechef Ola Mattssons åsikter så till vida att barnen inte bär skuld för föräldrarnas brott och att även jag av hela mitt hjärta beklagar att dessa barn blir lidande.

* När jag lyfter blicken och ser den större bild Mattsson efterlyser, stärks jag i min övertygelse att dessa familjer inte på några villkor ska släppas in i landet.

Låt mig förklara mitt ställningstagande.

1. Dessa barn bör, undantaget barn under tre års ålder, liknas vid barnsoldater. Människan föds med förmågan att lära sig känna empati (ett fåtal individer saknar denna förmåga och utvecklar därför psykopatiska eller sociopatiska drag). Det viktiga här är att empati inte är en medfödd egenskap, utan att förmågan att känna empati måste förvärvas genom socialisering. Det barn som inte möter empati och inte får lära sig empati i mycket tidig ålder – utvecklingspsykologin talar om en gräns som går vid tre års ålder – kommer inte heller att bli empatiskt.

De så kallade IS-barnen är uppväxta i familjer som socialiserat dem in i en ideologi som är så djävulsk att de flesta av oss inte kan föreställa oss det. Barnen har socialiserats till att normalisera slaveri, mord och bestialiska övergrepp. I vissa fall har barnen uppmuntrats att själva mörda…. De har utsatts för extrema krigshandlingar och de är, i våra västerländska ögon, enormt traumatiserade.

Låt mig vara tydlig: barnen är både förövare och offer, och situationen blir ännu mer tragisk eftersom det är barnens egna föräldrar som med berått mod har utsatt dem för detta djävulska.
Barnsoldat. Bild från Helena Edlunds blogg
2. Sverige saknar helt erfarenhet av rehabilitering av barnsoldater. De länder som har en sådan erfarenhet, som exempelvis Frankrike, har varit kategoriskt negativa till att barnen ska tillåtas resa till Europa. Det handlar självklart inte om att dessa länder vill dessa barn något ont, utan helt enkelt om att ländernas regeringar vet vilka enorma insatser barnen kräver och att även omfattande rehabiliteringsinsatser ofta slutar i katastrof.” (Slut på utdraget ur artikeln)

Hon skriver avslutningsvis ”Det är föräldrarna som aktivt valt att lämna det svenska samhället för att ansluta sig till en bestialisk mördarsekt med en ideologi som har inneburit att offra de egna barnen, bildligt och bokstavligt. Att barnen blir lidande av föräldrarnas beslut, ändrar ingenting i sak. Barn som från tidig ålder har socialiserats in i denna ondska måste betraktas som säkerhetsrisker, hur motbjudande det än känns för oss. De är inte bara farliga – de är de allra farligaste.”

Du kan läsa de återstående fyra punkterna och hela artikeln. De allra farligaste.

Kommentar: Sveriges regering måste ta sitt ansvar för att inte lämna kvar dessa svenska barn i de länder där deras föräldrar och ibland de själva som terrorister brutalt dödat människor och förstört. Och Sveriges regering har gjort det lätt för svenskar att ansluta sig till IS och andra USA-stödda terroristorganisationer i sin blinda uppslutning bakom USA:s brutala och odemokratiska utrikespolitik.